Näsflöjt och nu är det helg igen

Jag måste berätta om träffen med biologen i onsdags. Tror ni att mina goda intentioner höll? Tror ni att vi tog ett sansat glas vin och sen var det nog? Tror ni att vi åkte hem var och en till sitt? Tror ni att jag gick i skolan dagen efter? HELL NO! :D Att ha karaktär är ändå så ute, har jag hört. Vi träffades alltså på söder. Det där med att vara blyg och rodnande likt en engelsk ros höll i ungefär fem minuter. Jag blev riktigt glad när jag såg hans långa uppenbarelse stå där och vänta. Jag gled upp bakom honom och hälsade. Egentligen hade jag velat nypa honom i rumpan eller nåt liknande som man brukar göra när man glider upp bakom folk som står och väntar på en, men jag fegade ur. Istället sa jag bara hej med världens största leende. Vi diskuterade lite om vart vi skulle gå. "Jag MÅSTE sjunga karaoke" deklamerade han och vem är jag att motsätta mig ett sådant basalt behov? Han tyckte att det lämpligaste stället att göra detta var på gröne jägaren (GRÖNE JÄGAREN!!! Min största hatkrog ever! Men jag gick med på det...) Vi drar alltså till gröne jävla jägaren, köper öl och pratar om vattenpipor. Sedan glider han upp på scenen och river av I can´t get no satisfaction. Han sjunger bra, jag tror att han är en såndär supermusikalisk människa. Sjukt roligt att se honom där uppe på scenen med sina två meter och det där breda leendet som liksom klyver hela hans ansikte.

Sedan drog vi till skeppsbar, det skulle vara någon grej som hette ölrave där och eftersom han sa att han var sugen på öl så lät det ju bra. Dock var det helt dött där, och när Birtha och Andy kom så ville de dra till baba. Vid det här laget var jag fortfarande övertygad om att jag skulle gå i skolan dagen efter, så jag sa nej och tyckte att jag borde åka hem. Han tyckte att vi borde åka hem till honom och röka vattenpipa, men jag var hård som sten. Tills jag erbjöd honom att följa med hem till mig istället. Så B och A drar till baba och vi drar hem. Där lyssnar vi på Depeche Mode och har en djup diskussion om filosofi. Jag älskar att diskutera på fyllan, det är verkligen det bästa. Sedan är det dags att gå till sängs, och när B och A kommer hem flera timmar senare sover vi fortfarande inte...

Nästa dag så väcker han mig genom att förtjust meddela att hans näsa kan frambringa ett visslande ljud. Detta tycks glädja honom enormt, och han försöker vissla fram I just can´t get enough. Jag har aldrig blivit väckt av en man som visslar fram gladsynth med näsan. Visselljudet avtar efter ett tag, och för att mota bort hans besvikelse erbjuder jag honom min gamla altflöjt. Han tutar lite i den ett tag, för att sedan spela felfritt I just can´t get enough, braveheart musiken och en massa andra låtar. Jag är grymt imponerad. Inte ens jag som spelade flöjt i sju år kan ta ut låtar bara sådär. Supermusikalisk, som sagt. Andy som blir väckt av flöjtspeleriet är dock inte lika impad. Sedan går vi och köper thaimat och det är jättesoligt ute och jag får en känsla av vår och sprittande, porlande glädje.

Egentligen kanske det är helt fel att dra hem någon som man vill lära känna bättre första kvällen man träffas, man kanske ska dejta i typ hundra år och gå igenom uppväxt och familjeförhållanden och sånt, man jag vill inte! Fatta så tråkigt att ha en kul kväll, och sen bara åka hem själv när man vet att partyt kunde få fortsätta hela natten i mitt rosa rum (hehe). Jag känner verkligen inte för att spela spel med den här snubben, även om jag brukar vara expert på att vara superbrudig och hålla på min Regler och följa ett visst mönster och känna att han är Man och jag är Kvinna och Så Här Bör Man Inte Uppföra Sig. Äh fuck that. Han är ändå inte typen som bryr sig ett shit om sånt, tror jag.

Ikväll ska jag bjuda mina vänner på middag. Det är nämligen så att Cam ringde för några dagar sedan och förklarade att jag skulle bjuda dem på middag hemma hos mig på fredag, så det var bara att acceptera. Jag ska göra en kikärtsgryta med banan och äpple, jasminris och till efterätt chocklad och hallonmousse. För det mesta är jag väldigt ointresserad av mat och skulle önska att det fanns ett piller man kunde ta så man slapp äta, men ibland får jag faktiskt till det. Sedan går vi väl ut, det brukar ju bli så.
/jess