Eftersom jag är så strukturerad

Det första som hände i fredags när jag kom till jobbet var att min chef skällde ut mig. För några år sen hade jag blivit helt knäckt och antagligen ringt mamma, men jag tog det lugnt och tänkte att hon är en jävla bitch som antagligen är förbannad för att jag är mycket yngre och snyggare än henne. (Hon har bland annat bilder på sig själv på kontoret där hon ligger på ett bord och pushar upp sina bröst, när jag såg det satte jag riset i halsen [jag åt lunch]). Hon är läskig. Hon säger att alla ryssar snor saker. Hon säger att östeuropeiska tjejer inte är att lita på och att de är ute efter hennes jävla gosedjursälgar. Hon säger att amerikaner alltid betalar med kort för att USA är ett framgångsrikt land. Hon gör mig otroligt förbannad men jag tvingar mig själv att le och bära omkring på hennes jävla älgar.

Egentlligen gillar jag mitt jobb. Det känns litegrann som när jag och min syster var små och lekte affär.

När jag hade jobbat klart mötte Brill mig i Gamla Stan och vi tog en buss till Nybrokajen. Vi hade planerat lite vagt att se en dans & videokonstföreställning som heter Furo, på Judiska teatern. Dit skulle man tydligen ta en båt. Hursomhelst, så blev det otrolit stressigt. Båten gick en gång i timmen och vi åkte med bussen från T-centralen åtta minuter över sju. Bussen gick femton över och när vi kom till kajen fanns det ungefär trehunfrafyrtioåttatusen båtar att välja på. Exakt kvart över såg jag att vattnet började röra på sig längst bort vid kajen och jag tänkte genast att det måste vara rätt båt. "DEN FAR UTAN OSS!!!" skrek jag på min grövsta norrländska och rusade på mina trasiga fötter (de blir det av att användas stående i flera timmar iklädda converse som är absolut platta utan minsta antydning till formad sula).

Vi hann med båten. Vi såg föreställningen. Det var två killar som dansade modernt på en scen omgiven av en enorm skärm formad som ett rum. På väggarna spelades videoprojektioner upp med japanskt tema. Otroligt suggestivt och rent. På golvet var ett flertal gula plastbunkar utplacerade och de dansade mellan dem och bredvid scenen på två podier. Sen åkte vi båt hem och jag ville inte dra hem redan så jag bestämde att vi skulle ta en öl.

Vi letade efter en bar som kändes rätt och slutade på Skeppsbar (!?) där det bara var jag, Brill, bartendern och hans kompisar. Det var grymt. Jag svepte in (efter att ha pratat med dörrvakten, hela tiden väl vetandes om att jag skulle komma in. Han sa "DET ÄR TJUGI HÄRA! HUR GAMMAL ÄR DU DÅ?" Jag svarade "NITTON" och visade mitt körkort. Han fortsatte (jävligt tjurigt) "DET ÄR TJUGI HÄRA" och jag säger "OKEJ DÅ GÅR VI DÅ". Sen hann jag räkna till två steg innan han sa "HÖRRNI GÅ IN DÅ!" Jag älskar män med principer som inte har några. Öh, i alla fall. Jag svepte in med ett "GE MIG EN ÖL, DET BILLIGASTE DU HAR" och fick en öl (säkert en NORRLANDS HEHEHE) Sen tittade jag på ölen och eftersom jag var helt matt i kroppen av att ha stått hela dagen samt inte ätit middag så blev jag full. Sen drack jag en halv och började fyllehicka och la armen runt Brills axlar och blrjade sluddra saker som "JAG GILLAR DIG BRUDEN". Då kände Brill att det nog var bäst att tåget (jag) tuffade hem så hon släpade mig till tunnelbanan. Hela tiden skratatde jag hysteriskt åt min hicka.

På lördagen klädde jag och Fredde ut oss till rockstjärnor och drog till Fruängen och kollade på Vaneau's premiärspelning. Det var grymt. Vi kom tyvärr sent och jag stressade på som fan, men Grizzlan som hade mött oss (tack och lov annars hade vi aldrig hittat) kunde inte gå så fort i sina klackade skor. Jag tog på mig systemkameran i hissen och gled in som en paparazzifotograf. Jörgen blev lätt bäst på bilderna eftersom han är så lugn. Jörgen is the shit!

Dagen fortsatte mest som en härva. Det kanske är bättre nu. Jag agerade hobbypsykolog och sen fick Brill färga mitt hår i den nyskapande nyansen SVART. Det var skönt. Återigen kan jag trivas i mitt huvud. Öh.

Jag hade slagit på stort denna lördag och börjat med att köpa en ny tröja på H&M eftersom jag inte hade några rena kläder. Den var grym och prickig. (Mamma sa förövrigt att det var inne med prickigt, fan vad grymt. Jag har aldrig varit inne förut) Dessutom hade jag köpt CIDER, värsta lyxen. Jag drack en cider. Jag blev full. Jag fortsatte med nästa och det hela gick i stadig takt mot dimman. Det var härligt. Förfesten slutade med att jag rökte vattenpipa samtidigt som jag spelade gitarr och lät Grizzlan & Brill ha allsång. Två av hitsen som komponerades var "Allvarligt samtal" i a-moll och "Indieröven" i c-moll. Skivan kommer till jul!

Jag blev otroligt full i alla fall. När jag blir otroligt full händer två intressanta saker. 1. Jag tappar min taktkänsla när jag ska dansa= jag känner takten, men benen vägrar lyda hjärnan. Jag tror att det är dimman som är i vägen
2. Jag börjar prata med människor överallt.

Bästa fyndet var lätt killen som hade varit på Berns och som jag började prata med på vägen hem. Vi pratade om en som satt bredvid och spelade spansk blues på sin akustiska gitarr. Det var sjukt roligt. Han bodde i närheten av Roggie och sa när vi skildes "vi kanske ses någon gång" och det känns som att vi kommer göra det. Han brukar tydligen hänga på Mango. Så jävla soft att snacka med folk när det hela inte går ut på att den ene är asfull och försöker dra hem den andre. Exempel på det är duden som började MASSERA mina axlar på dansgolvet?!? Vad är det för creep?

Tankegångsförslag: "Åh, henne ska jag stöta på. Det funkar säkert om jag börjar MASSERA hennes axlar i takt med musiken hon tycker säkert att det är HUR HETT SOM HELST!"

Igår köpte jag och Brill kakor och saft och hyrde Tjenare Kungen. Det var kul. Jag ville genast starta ett punkband. Vår första låt ska heta "Röven har ingen lag". Det kommer bli hett som svett.

Jag vill köpa kläder! Prickiga! Randiga! Svarta! Vita! Kanske till och med blå eller gröna! Eller röda! Jag ska göra det nu! WOHO!

/ruben