Min syster & jag

Det sämsta med Boden är att jag blir rastlös. När varken Bosse, the Bang eller Jollan aka Syddan är hemma, hänger jag rätt mycket med syrran3. Just nu är jag i hennes & Manges lägenhet i BODEN CITY. Hittills har vi spelat När & Fjärran ett antal gånger, men det räcker inte för mig. Jag har avverkat några av punkterna på min Boden-to-do-list: druckit bärs, ätit vegoburgare, kikat in på Kupan & Veckans Allehanda (second handbutiker). Jag har också varit i Luleå. Jag har hängt med Djokan igår och idag, samt i fredags. Men nu börjar det sina. Jag har spelat piano i flera timmar. Mina försök att lära mig Beethovens Pathétique, första satsen, är halvtama (det är mitt mål med pianospelandet, när jag har lärt mig den vet jag inte längre vad jag ska göra).

Jag berättade för mamma idag om när jag och syrran3 var typ 12 bast och syrran började läsa del fyra i en bokserie (alla bäcker var astjocka). När syrran hade läst ungefär ett kapitel läste jag högt sista meningen i boken för henne. Hon blev asförbannad och vägrade läsa klart boken eftersom hon påstod att det inte längre var spännande. Jag tyckte att det var helt otroligt roligt och skrattade i säkert tio minuter oavbrutet. När jag nu berättade om denna dåtida bedrift för mamma sa hon att det var "förskräckligt gjort" av mig. Hon nämnde också ord som "elakt" i samma mening. Jag tyckte att det var sjukt roligt. Dock ville jag inte att mamma skulle få en sned bild av vår uppväxt, så jag berättade i samma veva att min syster (ungefär i samma ålder) en gång hade satt sig på mitt huvud när jag borstade tänderna. Jag sa också att det hade gjort ont och att jag då hade börjat gråta. Mamma verkade inte reagera speciellt hårt på hennes dåd alls, utan frågade henne nu (hon satt i soffan i vardagsrummet, det hela utspelade sig vid femtiden tidigare idag): "Hur lyckades du med det?" Med beundran i rösten. (Jag var rätt sprallig som barn) Jag blev jävligt upprörd. På vilket sätt var mitt högläsande av sista meningen i hennes påbörjade bok värre än att hon hade satt sig på mitt huvud? Mamma tyckte dock att syrrans bedrift var lustig. Jag kände mig stött.

Trots detta är jag alltså hos syrran3 i detta nu. Jag är så jävla rastlös. Kanske kommer jag fråga henne och Mange om vi ska spela När & fjärran. Kanske inte.

Förövrigt, min mamma vet fortfarande inte om att jag röker. Jag kan inte tala om det eller ens visa henne det. Jag skulle skämmas ihjäl. Vad säger detta om min mognad? Antagligen vet hon redan detta, hon berättade nämligen lite lurigt, att hon hade hittat bilder från min greklandsresa i somras, på datorn. Jag tittade på bilderna. Jag var full på svinmånga bilder. De enda bilder jag inte var full på rökte jag eller var bakis som fan och såg ut som en röv. Hon verkade dock ej särskilt upprörd över detta. Faktumet att jag är nitton bast berör mig inte. Jag känner mig inte vuxen och ansvarig att göra som jag vill. Jag är fortfarande skakig.

Tidigare idag skulle mamma och syrran3 elda ris från träd som de hade sågat ner. Jag ville ta del av familjegemenskapen så jag följde med och försökte tända eld på det genomblöta riset. Efter ett tag sa jag till mamma att mina fötter var blöta och att jag funderade på att gå in. Då skrek min syrra: "JÄVLA 08-tönt!". Därför var jag naturligtvis tvungen att härda ut ett tag till för att bevisa att hon hade fel. Det var svinkallt. Jag fattar inte varför de gaddar ihop sig mot mig! Jag har ju till och med börjat intressera mig för trädgårdar, plantering och så vidare. Vad ska jag göra för att få spela i deras liga?

Min syster är ansvarstagande. Hon har lägenhet, fast pojkvän, jobbar på coop forum, en kattunge och två hundar. Hon har byggt klätterställningen till katten själv. Den är ungefär två meter hög och jävligt avancerad. Hon brygger kaffe. Hon har köpt en egen DVD-spelare. Hon har balkong. Hon bokar tvättider klockan åtta på lördagmorgon. Hon har i princip ett barskåp. Hon är medlem i katt- och hundföreningar. Hon funderar på att köpa en bil. Hon hjälper mig att fylla i studieansökan. Hon ringer mamma och erbjuder sig att skotta. Hon är 21 år gammal.

Jag är inte ansvarstagande. Jag ber min äldsta syster ringa till skolor för att fråga om saker jag vill veta. Jag har ingen DVD-spelare. Jag låter mamma köpa en stor kryddburk för varje gång jag är hemma, eftersom jag tycker att det är så dyrt att köpa det själv. Jag har ingen fast pojkvän. Jag har ingen lägenhet, jag bor i vardagsrummet på en luftmadrass. Jag har inte byggt en klätterställning till min katt (som jag inte har) som kostade 5500 kronor och har en fet stamtavla.

Men jag gillar henne. Vi är ganska lika. Hon vet mer saker som man behöver veta än mig, exempelvis saker om A-kassa och hur man orkar gå upp och tvätta klockan åtta på morgonen. Jag vet mer saker om kulturhistoria, ackordanalys, vilken indieklubb i Stockholm som brukar gästas av flest söta indiekids samt hur länge ett par converseskor brukar hålla om man använder de varje dag. Som sagt, mina kunskaper är inte så användbara. Trots det så trivs vi ihop. Vi är ganska lika också, hon är blond, jag är svarthårig. Båda har vi färgat hår. Vi är lika långa. Vi väger ungefär lika mycket (tror jag). Jag gillar också hundar, även om hon är mer avancerad än mig i sitt gillande (hon brukar hålla i kurser på brukshundsklubben i Boden, det brukar inte jag).

Men jag kan inte släppa det där med att de gaddar ihop sig! För att kompensera krävde jag att mamma ska ha en avskedfest för mig imorgon innan jag tar nattåget tillbaka till Stockholm. Min syster ska FAN inte få någon avskedfest när hon åker till stugan (Mange och hon brukar åka till STUGAN!!!!) på fredag. HAHA!

Nu ska jag fråga om de vill spela När & Fjärran.

So long.

/ruben