indiefieringen

För några år sedan innebar en utekväll stureplan. Jag gick till Laroy, Sturecompagniet, Chiaro, ibland svennebratstället Mera och någon gång en sväng till cafe Opera. Utekostymen var jeans, någon glittrig liten top, liten handväska och högklackade stövletter. Förfesten var i Danderyd, gärna hos någon som hade jacuzzi eller bastu eller både och (det hade de nästan alltid). Drinkar eller vitt vin, inte öl. Dagen efter spanade jag in bilder på glife eller stureplan.se och hoppades att jag var med. Det kändes viktigt att få vara med där och de få gånger som jag var de så kändes det som om jag kanske hade uppnåt något. Jag var så fascinerad av den där världen, det var så långt ifrån sådant som hade varit min verklighet innan.

Sedan tog det slut mellan mig och pojkvännen, och mina möjligheter att förfesta i stora danderydsvillor försämrades därmed drastiskt. Brittas och min lilla lägenhet blev istället förfeststället att räkna med. Andy flyttade in på en madrass i vardagsrummet, bara för två veckor, men hon blev kvar som tur är. Vi utvecklades sakta med säkert till ett väl sammansatt litet kollektiv och jag började gå ut med Britta och Andy istället. Gick ut försktigt med Metropolis och Baba Sonic någon gång ibland. Sedan började jag sporta tantklänningar, upptäckte billig öl och hur mycket roligare det var att dansa genom att hoppa upp och ner med en öl i näven istället för att vicka lite på rumpan och sippa på en megadyr drink. Det blev indierave, baba, disco bravo, Marie Laveau, ölrave etc. in absurdum. Och jag har så mycket roligare!

Läser Lady Chatterley´s Lover. Det är inte alls så snuskig som jag hoppades, men det finns några härliga, superengelska citat som jag bara älskar. Som "Oh, intellectually I believe in having a good heart, a chirpy penis, a lively intelligence, and the courage to say `shit!` in front of a lady". Vad mer behövs? Detta ska hädanefter vara min ledstjärna. Förutom det där med penis, jag kan vara chirpy ändå, sans penis så att säga.

/jess