förbannelser & sånt

Två av mina gitarrsträngar har nästan gått av nu. Jag måste köpa nya. Jag har aldrig bytt D-strängen förut, den är omkring 15 år gammal. Herregud. Fatta vad äcklig den ska vara. Det var som när jag lånade Björn i min gamla klass' elbas en gång och blev helt svart om fingrarna. Den killen kan inte ha tvättat händerna efter sina badrumsbesök, det må jag säga. Det bästa var också att Erik (annan basist i min klass) bleknade märkbart efter att jag hade sagt att jag hade lånat Björns bas när vi hade Hellmanrep i Redroom. Undrar vad han gör nuförtiden. Björn alltså. Sist jag såg honom var i vintras på gågatan i Boden när det var trettio minusgrader och jag skulle hämta ut pengar från en bankomat. Jaha. Erik saknar jag däremot ibland. Innan han åkte till Kuba träffade jag honom på Moderna Muséet. Jag gillar verkligen hela den här grejen med att se folk på långt håll, gå emot dem och ge värsta kramen. Jag gillar kramar förövrigt, men inte med alla. Skulle till exempel inte vilja krama fyllot som naturligtvis ville prata med JUST mig när jag hade tjugo minuters lunch i måndags under min elvatimmarsjobbdag. Han lutade sig alldeles för nära och berättade om alla mediciner som han behövde köpa men som han inte hade råd med. Sen skrek han ut i hela kaféet och frågade om någon hade cigaretter.

Appropå cigaretter så var jag på vårdcentralen idag och övade argumentationsteknik. Men jag hade tydligen lägre blodtryck den här gången så jag slipper ha dödsångest i några månader nu. Sjuksköterskan sa i alla fall åt mig att sluta röka och jag sa som jag alltid säger till de som säger så (öh): Jaja. Och sen ler jag lite och ser övetygande ut. Det funkar alltid. Det är i princip ett lika säkert kort som att visa körkortet när de ber om leg på 7eleven när jag vill köpa cigg. Då händer det till och med att de ber om ursäkt som om jag var typ 40 och jävligt förbannad. Men det är jag ju inte. Eller?

Jag är verkligen asless på Virtanen, Linda Skugge och den där jävla Emma som har tretusen tvprogram på 5-an nuförtiden. Jag fattar aldrig vad de vill och de ger mig verkligen ingenting. Jag blir bara förbannad.

Saker som gör mig förbannad:

1. Djurrättspolitik, eller snarare avsaknaden av den

2. Främlingsfientlighet (pretto eller hur?)

3. Konflikträdda människor som bara går eller slutar svara

4. Principer & direktiv (två starka exempel är vakten på gothstället Grottan & mattanten på gymnasiet som helst av allt ville döda mig genom att trycka ner ett oavblodat kolårben i halsen på mig)

5. Prostitution & porrindustrin (ja, jag blir förbannad bara av att skriva det)

6. Min chef

7. Min chefs äckliga barn

8. Min chefs äckliga bilder på sig själv på kontoret

Nu frågar jag Jessica vad som gör mig förbannad. Först säger hon:

1. "Människor som är höger"

Sen säger hon:

2. "Folk som inte bryr sig om andra"

Och hon avslutar med en klar vinnare:

3. "När jag (Jessica) öppnar brödskåpet och säger "Va?! Är brödet redan slut?"

Det gör mig jävligt förbannad. Hur kan hon blir förvånad gång på gång? Äter man bröd tar det ju slut? Eller?

Sen blir jag förbannad när Jesper smyganvänder upp exempelvis min tandtråd och sedan när jag frågar henne om hon har gjort det svarar hon "Jag? Näää......" och ser skuldmedveten ut som ett bankat as. Sen berättar honom att hon har varit hos tandläkaren och att det kostade 600 spänn och att jag visst kan få tandtråden som hon fick av tandläkaren. Sen ser hon helt förstörd ut som om det är värsta supertandtråden hon nu offrar på mig och jag får dåligt samvete och säger: "Nej behåll den du, din stackare".

Sen går vi ut och smäller smällare och känner oss unga.


Så här ung är jag

Idag stannade en dude mig på gatan och ville ha en cigg. Sen berättade han att han hade slutat röka genom att börja ge bort limpor (med cigaretter alltså) till vilt främande människor. Det blev så dyrt i längden att hela cigarettinköpsgrejen blev ångestladdad. Därför slutade han. "Bara som ett tips", sa han. Jag tog en cigg och gick.

/Lou