Mi dormitorio es mi dormitorio

Nu är bloggen rosa. Det var mitt enväldiga beslut som jag framhärdade tills Andy slutligen gav med sig. Jag gillar rosa, det är en mycket fin färg och jag struntar högaktningsfullt i om Andy gnäller över att det är så brudigt. I like brudigt. Mitt rum är rosa, det är fint att bloggen känns som en förlägning av mitt rum.

Idag är första dagen som mamma och pappas lägenhet inte längre är mitt hem. Jag har vuxit upp här, jag har svurit över gästtoaletten som inte fungerat på tio år, jag har gnällt över att det är så trångt, jag spenderade åren mellan 14-19 med att drömma om att flytta men det var ändå mitt hem. Jag kom hit idag och travade in som vanligt, men det var inte längre mitt hem. Allt var som det brukade. Pappa hade blåstället på sig och stod och snickrade på något medan han lyssnade på Gudibrallan och Bob Dylan. Min yngsta syster och en miljon av hennes kompisar drällde in i ett moln av fruktig parfym, jordgubbsläppglans och svallande hår. Katterna låg och vräkte sig i soffan och ropade på mat. Dammråttorna vräkte sig i hörnen och jag vet inte vad de ropade på, mer hudceller kanske. Mellansyster klippte mitt hår och tjatade som alltid om att jag måste sitta still annars skulle hon cutta mig i ögat. Och ändå så kände jag inte att det här var hemma. Det är mamma och pappas hem, det är mina systrars hem och det är definitivt katternas och dammråttornas hem. Mitt hem är väl numera det rosa rummet. Ja absolut, i alla fall när jag får vara ifred i det. Alltså om Andy kunde sluta med att öppna dörren när jag är naken.

Som igår. Jag hade duschat. Går in i mitt rum, snurrar handduken runt håret och svarar i mobilen som ringer. Det är Milla, vi pratar på. Jag provar några av de skor som står framför spegeln. Posar lite. Jag provar alltid skor när jag pratar i telefon, de står ju så behändigt till. Andy knackar på dörren och vill hämta något. "Är du naken?!" undrar hon. Jag svarar sanningsenligt att nja, jag har på mig högklackade skor och en handduk på huvudet. Va? säger Milla i mobilen. Va?! utbrister Andy och ÖPPNAR DÖRREN! Efter att hon smällt igen den illa kvickt är det enda jag hör ett "HERREGUD DU ÄR SÅ PERVEEEEERS!!!" och Milla som skrattar i mitt öra. Men alltså, om man ska stå i födelsedagskostymen och ha på sig obscent högklackade skor är väl ändå ens sovrum det rätta stället att göra det (eftersom jag inte tänkt ta anställning på Kino). Det är naturligt. Alla gör det.

Ikväll spelar Birthas band på Stampen. Be there or be fyrkantig liksom.

/jess