Jag kan inte motstå mig själv.

En tisdag morgon.

Var det någon av er som såg två otroligt fulla as vingla runt i Alvik igår vid ettiden? Jag tyckte otroligt synd om killen som försökte ta hand om dem. Om jag var de skulle jag skynda mig att skicka förlåtsms till de miljoner
personer som antagligen fick ologiska fyllesamtal/sms/whatever igår mellan klockan åtta och klockan två. Jag lovar mig själv här och nu att aldrig bli lika full som dem som jag såg igår. Stackars jävlar liksom.

Det hela började när jag gick genom spärrarna i Alvik och någon ropar mitt namn. Jag var på väg hem från Fredde. Jag mådde illa och var jävligt hungrig, det var den enda anledningen till att jag hade orkat ta mig från
Fredde överhuvudtaget. Jag hade dödsångest och funderade lite smått på att dricka diskmedel när jag kom hem. Då träffade jag Ino och hennes kille. Det var trevligt. Tyvärr råkade jag avslöja lite av min dödsångest
för dem. Jag sa inget om diskmedlet men de fick en ganska bra bild av situationen ändå. De skulle på någonslags famlijemiddag. Jag säger åt dem att ha det så trevligt. Sen skiljs vi.

Efter att jag hade druckit diskmedlet hade jag tänkt spela gitarr, skriva, vadsomhelst. Jag visste att jag skulle må dåligt hela kvällen, jag visste inte varför. Jag bara kände det på mig. Jag känner på mig saker ibland.
Precis när jag har kommit innanför dörren ringer Ino mig, hon frågar om vi ska göra någonting. Jag säger åt henne att inte bekymra sig. "Åk du på familjemiddagen. Bry dig inte om mig. Jag klarar mig". Kanske jag sa.
Hon insisterar. Jag ger upp ganska lätt. Hon frestar med en öl på Carmen. Jag kan inte säga nej till en öl på Carmen.

I alla fall kommer hon hem till Roggie och vi delar en cider. Jag klämmer även ivrigt en trefemma. Grizzlan diskar. Jag är plötsligt glad och lyssnar på en blandskiva jag har fått från Linköping. Ino är också glad.
Under tiden som vi sitter i vårt kök får jag den lysande idén att vi inte ska åka till Medis, utan istället till ett jävligt billigt ölhak och hälla i oss sjukt stora mängder öl. Sen kommer jag på att Ino inte dricker öl. Jag säger det, aningen besviket. "Nej, just det. Du dricker ju inte öl". Hon säger att hon reder sig. Vi åker till Fridhemsplan.

Ino får den stora möjligheten att välja mellan Theodoras och Dovas. Hon väljer Theodoras. Jag beställer öl.

Vi sitter i ett hörn och pratar. Det hela går väldigt bra. Jag skrattar mycket. Ino skrattar mycket. Vi pratar allvar också. Men det går bra det med.

Jag vet inte när det hela började spåra ur. Kanske när bartendern kommer fram och säger att mannen bredvid mig "är lite blyg men hemskt gärna vill prata med dig, får han det?". Jag svarar "Nej" och blir jävligt upprörd.
Jävla äckel. Kanske var det någonstans där som jag började övertala Ino om att dricka tequila. Ungefär i samma stund insåg jag att jag inte ens klarade av att skriva tequila i sms, och ungefär
samma stund borde vi ha gjort som planerat: dragit till Alvik och sett Monty Python, lyssnat på radiohiten Fuel. Vad som helst. Bara inte tequila.

Ino säger att hon ska fundera på saken, dricka upp sin Aquatini och överväga. Jag säger att det är klokt. Det är klokt att överväga saker. Jag borde göra det oftare.

I alla fall så köper hon en. Jag tycker att situationen är festlig. Jag tycker att det är sanslöst att hon inte kan dricka hela på en gång. Jag känner att jag måste visa hur man gör. Jag ska aldrig mer visa någon hur man gör.

Sen är vi plötsligt ute och på väg mot Alvik. Jag är inte ledsen över det. Jag är inte ledsen alls. Jag är jävligt glad och vinglar ovanligt mycket. Vi åker tunnelbana. När vi kommer fram börjar jag snacka med en tjej. Jag minns
inte vad jag sa. Jag antar att jag bjöd hem henne, ville ge henne mitt nummer, frågade vad hon hette, var hon bodde, vad hon gjorde, vad hon har gjort tidigare på dagen, vad hon ska göra med sitt liv och så vidare. Ungefär
samma saker som jag frågade alla andra som jag smsade/ringde/whatever igår.

Vi gick vilse i en timme när vi skulle köpa cigg.

Hur jag tog mig uppför trappan är ett mysterium. Jag vet att jag hade panikångest över de miljontals sniglar som krälade omkring överallt, men jag klarade det tydligen ändå. När jag ramlade in i hallen och genast hamnade på golvet satt Brill i köket. Hon blev lite förvånad. Sen tog hon mig i armen och ledde runt mig i Alvik hur länge som helst samtidigt som jag hulkande berättade mitt livs historia, att jag ville dö etc. När jag kom in i lägenheten igen kastade jag genast sönder min mobiltelefon två gånger. Antagligen för att jag aldrig gjorde bort det när jag var fjortonfemton eller nåt. Sen ägnade jag asmycket tid till att försöka hitta alla delar igen. Jag spelade dessutom gitarr. Jag fattar inte hur det gick. Jag vet att jag tänkte "diss-dur, hur fan tar man det egentligen? Och förövrigt, jävligt roligt: DISS-dur". Jag hörde Grizzlan i bakgrunden. Hon sa hur full jag var och hon hade rätt. Jag har nog aldrig varit så där full förut. Tyvärr kom jag inte på något revolutionerande, inga wonders igår heller. Fast det brukar man väl inte göra på fyllan. Men det hade varit roligt.

Det som oroar mig är att jag var så jävla sugen på att dö. Före jag började må illa till och med.

Klassiska fyllegrejer jag INTE gjorde igår:
- grät (jag var för full för att gråta)
- kallade mina vänner för "de bäschta jag har"
- kräktes (men jag kanske borde ha gjort det)
- slogs (jag har i alla fall inget minne av det, men vad betyder det?)
- hällde i mig mer alkohol när jag kom hem (jag hade ingenting kvar)
- skadade mig själv
- antastade någon (jag var dock lite sugen på Gide)
- skrek till poliser (jag såg inga)
- la mig på bardisken (eller?)
- blev gravid (eller?)
- hällde ölen över mitt eller någons annans ansikte (eller?)
- hamnade i fyllecell (jag förtjänade det, eller snarare förtjänade mina lieblingsambos inte att ta hand om mig hela natten)

Klassiska fyllegrejer jag gjorde igår:
- drack mer än jag borde bara för att jag blev bjuden och jag tänkte saker som "gratis är gott" och "bäst att passa på".
- kastade sönder något som jag äger (min telefon!?)
- sluddrade och var knappt förståbar
- vinglade och ramlade otaliga gånger
- blev ledsen och ville ta livet av mig
- blev omkringledd av en nära vän för att jag inte skulle kvävas i mina spyor direkt
- däckade i soffan
- vaknade dagen efter med taklampan tänd och alla kläder på (antagligen hade jag inte rört mig på hela natten, för jag låg exakt likadant som jag hade somnat)
- ringde svinmånga och gjorde bort mig (bland annat ringde jag visst till Goesta och skrek åt honom att "komma till Alvik och SUPA" ? Åh herregud.)
- smsade svinmånga och gjorde bort mig
- bjöd hem alla jag såg och ville ge dem presenter
- sa "det här är en genväg" och gick vilse

Nu ska jag ta en cigg. Jag tänker stå rakryggad när jag gör det. Jag är bara jävligt rädd för att 1. hitta ihjältrampade sniglar under skorna 2. att jag har tappat bort min plånbok eller något annat relevant 3. att någon jag känner träffade mig igår och har bildbevis

/lou