London calling

Jag är så jävla ung. Så jävla ung att jag inte ens kommer in på Trädgården. Jag är inte bitter.

Jag ser på fotboll. Jag sitter en halv meter från TVn eftersom jag i denna stund råkar ha uppkoppling just här. Jag ska inte sjunga med i nationalsången. Endel av spelarna svettas redan. Matchen har inte ens börjat. Jag svettas inte. Idag har jag shoppat. Det var roligt. Jag träffade bekanta. Det var roligt. Jag drack min livs andra latte. Jag skrev i mitt block. Jag pratade med min mamma i telefon. Jag har köpt tjejiga saker. Jag vet inte hur jag ska använda dem. Jag har till och med börjat ha en spegel i väskan. Jag har använt den. Jag känner mig ovan vid situationen men det är ändå festligt. Kanske är det Jesper som har påvekat mig till det här. Jag vet inte hur långt det kommer att gå. Kommer det sluta med att jag köper en ögonfransböjare? Herregud.

Jag gillar när motståndarna hjälper varandra upp efter att de har ramlat trots att det är fotbollsVM.

Min pappa sitter antagligen och skriker just nu. Han skriker alltid när han ser på fotboll. Förra sommaren gick han och jag jämt och såg på fotboll. Han skrek jämt. Eftersom jag inte skrek letade han efter någon annan att skrika med, ofta hittade han någon man i sin egen ålder som också skrek. Jag hittade aldrig någon som inte skrek. De flesta skrek helt enkelt. Jag skrattade när de skrek. Det tyckte jag var roligt. Fast ibland var Djoko med på fotbollen (min pappa älskar Djoko mer än mig, han har till och med erbjudit Djoko att låna bilen trots att Djoko (till skillnad från mig) inte ens har körkort. Han har aldrig erbjudit mig att låna bilen.). Djoko skrek också ibland, när någon ramlade eller så. Jag skrattade åt honom men pappa blev glad och ville bjuda honom på öl. Mina småsystrar orkade inte sitta stilla och se på en hel match så de sprang runt och samlade på tomflaskor istället. De fick ihop flera hundra kronor.

Häromdagen ringde Djoko mig och frågade var jag höll hus egentligen. Jag svarade "hemma". Han sa att min lillasyster har cyklat förbi hans hus när han stod på sin uppfart. Hon sa: "Pappa sa att jag skulle säga till dig att Andrea har flyttat utomlands".

Djoko: W00t?
Jag: W00t?

Har han tutat i ungen att jag har flytt landet? Har jag flyttat utan att jag har märkt det? Hur då? Utomjordingar? Rymdskepp? Tequila?

Jag ringde till mamma och meddelade nyheten. Jag sa: "Det kan ju vara bra för dig att veta det här, men jag har tydligen flyttat utomlands. Jag tänkte att det kanske blir dyrare att ringa nu och så. Bara så att du vet."

Mamma blev förvånad. Det är livets melodi.

/lou