Åsiktsmaskin? Inte jag.

Folk tycker så mycket. Nu har så starka åsikter och ni vet verkligen varför ni har dem. Jag avundas er. Hur kan ni vara så säkra, hur kan ni tycka så mycket, hur kan ni VETA? Jag känner mig som en vindflöjel, en åsiktskameleont. Jag vet nästan aldrig vad jag ska tycka. Vad jag ska basera mitt tyckande på. Allting har ju sina fördelar och sina nackdelar, och det känns som om jag inte kan veta någonting innan jag tagit reda på precis ALLTING om det och det är ju i stort sett omöjligt. Som politik. Alla partier har något bra i sitt program, precis som att alla även har något dåligt. Hur ska jag kunna veta vad som är bäst för mig, och hur ska jag någonsin kunna dra det så långt som till att veta vad som är bäst för andra?

Ska jag basera mitt tyckande på känsla, på den första spontana känslan jag får inför en företeelse? Nej. Känslor är inte obejktiva, känslor är påverkade av både det ena och det andra och om jag tänker rent logiskt så kanske det jag kommer fram till inte alls stämmer överens med min första känsla. Det är ofta så. En del av mig tycker si, den andra kommer med argument för så, och jag vet inte alls var jag ska ställa mig. Det är rent schizofrent. Men jag tror inte på känslobaserade val. Jag vill på något sätt komma fram till en sanning som är objektiv, och känslor är aldrig objektiva. Känslor är färgade av uppväxt, av framing i media, av vilka perpektiv i debatten som kommer fram, av en massa annat shit som påverkar en både hit och dit men som inte nödvändigtvis alls representerar någon sorts sanning. Tror jag. Du ser, inte ens nu vet jag.

Bara för att ta ett exempel som var uppe på dagordningen hemma hos roggie igår och som jag inte vet vad jag ska tycka om. Håll i dig nu: prostitution. Första, spontana känslan: Usch, nej, sex är inte en vara, att sälja sin kropp det är fel. En människas kropp är inte en vara. Utnyttjade baltiska småflickor och systematiska våldtäkter. Människohandel. Trasiga kvinnor som blir utnyttjade i gathörn. Trasiga män också för den delen. Undersökningar visar att prostituerade inte mår bra, att de mycket oftare än andra grupper har psykiska problem och blivit utsatta för övergrepp. Att sälja sin kropp är inte ett val man gör, inte ett yrke man glider in på för att det verkar glamouröst och man gillar att knulla. Det är en sista utväg, och dessa människor borde få hjälp av samhället långt innan de känner sig tvungna att prostituera sig. Det ska vara olagligt för det skapar misär och oerhört mänskligt lidande, att göra det lagligt vore att legitimera synen på människor och främst då kvinnor som varor man kan köpa.

Ok, lite mer torrt resonerande: Vuxna människor borde få göra vad de vill med sin kropp. Om den prostituerade har valt att vara prostituerad av fri vilja, om hon ser sig som någon slags egenföretagare, om hon hävdar att hon inte lider, vem är jag då att komma och sätta mig till doms över henne? (använder "hon" här, vet naturligtivs att det finns prostituerade som är han, dock inte lika vanligt) Jag kan inte säga åt henne vad hon ska känna, jag kan inte säga att hon är lurad eller trasig eller psykiskt instabil. Det om något vore respektlöst. Bara för att jag tycker att sälja sex är rent moralisk äckligt kan jag inte kräva att hon ska tycka det, om hon säger sig trivas med sitt jobb. Och om hon säger sig trivas med sitt jobb kan jag inte hävda att hon lurar sig själv. Och det borde vara lagligt för att om det kommer ut i ljuset minskar risken för brott, om prostituerade får organisera sig i fackföreningar kan de kräva en viss lön, viss bekvämlighet, rätt till sjukvård etc. Prostitution kommer alltid finnas och då är det lika bra att försöka göra detta yrkesutövande så smidigt som möjligt.

Kom inte med argumentet "jaha, men skulle du vilja bli prostituerad?". Nej, det finns mycket jag inte vill men som jag inte kräver att andra inte ska vilja heller. Samtidigt, om prostitution leder till mänskligt lidande, borde det då inte vara förbjudet? Att det de facto är så att många lider av det är skäl nog för att det ska vara olagligt både att köpa och sälja. Vi kan inte offra alla som lider av det bara på grund av att vissa hävdar att de trivs med att prostituera sig, därför kan och borde det inte vara lagligt. Eller? Om det vore lagligt kanske tvångsprostituering skulle minska, och om någon känner att prostitution vore ett fresh yrkesval borde ha/hon ha rätt att göra som ha/hon vill med sin kropp. Som vanligt känner jag att det enda sättet vore att verkligen undersöka det rent empiriskt, up close and personal. Jag känner inga prostituerade, jag har aldrig prostituerat mig, hur kan jag då ge mig själv mandat att tala för dem? Hur kan jag VETA? Hur kan ni veta?

Det finns nån klassisk roman (eller är det film) om en man som ändrar sig efter omgivningen hela tiden. Han har ingen kärna, inget stabilt jag utan definierar sig själv utifrån hur andra ser honom. Så känner jag mig ibland. Som en tom låda, lyft på locket och det finns inget där i, men du kan lägga i vad du vill och jag kommer att tycka att visst, det har ju sina poänger. Jag känner mig tom och det är ingen behaglig känsla.

/j