mitt talproblem

Är jag sjukt otrevlig i telefon? För det första så drar jag mig in i det längsta för att ringa folk, mitt måtto back in the days var "jag ringer inte" (alltså när det gällde dudes, inte vänner, de ringer jag rätt ohämmat, sambos ringer jag totalt jävla ohämmat och gnäller för att vi inte har tv längre. Fast det var bara sladden som var ur.) När folk ringer mig svarar jag med ett korthugget, högljutt "HALLÅ?!" och sen är jag tyst i långa stunder eller faller in i någon slags glättig proffstrevlighet. Alternativt så pepprar jag mitt offer med korsförhör av tredje graden-frågor likt en verbal kulspruta, för att undvika tystnad. Jag avslutar med ett abrupt "ja, ok, HEJDÅ". Avslut i telefon är krångliga. En bekant brukade dra ut på det in i det längsta med "ha det bra", "vi hörs snart, "ha de så bra nu", "jag ringer sen", "ja och ha de bra nu". Jag löste det genom att bara klippa rakt av med "yes vi hörs ok hejrå *klick*". Det kändes otrevligt men var alla gånger att föredra framför ha-det-så-bra-tortyren. Jag ska ha det bra okej, sluta tjata liksom.

Stackars mor får dra det tygsta lasset. Kanske mest för att hon envisas att ringa tre gånger om dagen för att berätta att det typ var ett rådjur på baksidan eller att katten har lärt sig jonglera eller någon annan sorts husliga företeelser. Samtal med mamma brukar låta såhär från min sida, med stegrad irritation för varje ord: Hej. Mm. Ja. Jaså. Mmmmm. Ok. Ok. Ja. Mmmmmm. Hmm. Yes. Hej. Hejdå. Hejhej. JA HEJDÅ DÅ HEJ! Jag älskar mamma och har inget emot att prata med henne egentligen, men vi kan väl prata när vi ses, vi ska ju till Tallin tillsammans snart, då finns det oändliga chanser till prat. Vi kan ju knipa tills dess.

När man var yngre var det ju rätt vanligt att ens tjejkompisar anammade vanan att prata i TIMMAR. Till slut låg de bara och lyssnade på varandras andning eller kollade på samma tv-program. Jag förstod aldrig varför, vad de fick ut av det. Telefonen är ett nödvändigt ont, ett kommunikationsmedel som man måste ta till i brist på att träffas, eller för att bestämma att man ska träffas. Man säger det man ska och bestämmer något, sen är det gjort. Uppenbarligen är jag mental stofil även när det gäller telefonprat.

Ska försöka slipa på mina telefonpratarskills. Jag har ju ändå jobbat som telefonförsäljare i mer än ett år. Jag ska börja med att gå efter manus.

/j