turistlist

Jag kravlar mig upp ur Jespers rosa enorma säng och går ut i köket. Ingen är hemma. Jag har på mig en röd t-shirt med dalahästar på. Jobb. Men inte idag. Jag är så ledig jag kan bli. Men var är livet? Nu när jag har det i händerna ser jag det inte. Kankse borde jag äta frukost.

Igår ville en berusad fransman berätta för mig om sina barn så jag lurade honom att köpa t-shirts till dem för 700 kr.

Jesper är bra på téer och kaffesorter. Jag är bra på turister. Det är min specalité. Vad de gör. Vad de köper. Hur de flirtar. Nedan följer en liten turistlista. Efter mina erfarenheter.

Amerikaner: Väldigt trevliga. Drar gärna skämt. Kallar mig saker som "young lady". Ofta tjocka och skojar om det. "We eat well in America. Too well". Om de vill flirta satsar de på närkontakt, vilket inte är så svårt eftersom de flesta är tjocka och min butik jävligt liten. Jag gömmer mig bakom disken. De kommer närmare. De yngre versionerna av amerikaner säger "See ya" istället. Det är trevligare.

Ryssar: Tystlåtna. Glider in i affären och tittar på grejer. Männen stöter på mig bakom sina fruars ryggar genom att ge mig lååååånga djuuuuupa blickar och långsamt föra huvudet fram och tillbaka sidledes. (skumt eller hur?)

Italienare: Hetsiga. Vill ha all information på en gång trots att den står rakt framför näsan på dem. Ofta samlas de i en klump framför disken. Inget kösystem här inte. Gärna skriker de och viftar omkring sig. Samtidigt. Dessutom är de värsta strandkillarna. Uppknäppta skjortor, mörka ögon och nu kommer ett HÄRLIGT ord: vinnarleende. De tror på sig själva. Och ler. Och dansar säkert gärna på bardisken, men de får de inte göra på min disk eftersom jag skulle få kicken om något gick sönder.

Fransmän: Timida. I looooove the accent. Applåderar när jag säger saker på franska. Jag gillar applåder så jag säger franska grejer hela tiden. Oftast jävligt heta också. Långa och smala och mörka.

Japaner: Tysta och vill sällan ha hjälp. Jättesöta. Jättesöta barn. Ler mycket. Otroligt artiga. Pratar japanska med mig. Jag pratar en blandning av franska/tyska/svenska/engelska/kroppsspåket tillbaka. Då ler de ännu mer. Säger att de gillar mitt hår "Wanna copy hairstyle! Wanna copy hairstyle! Turn around! Turn around!" Och jag snurrar.

Svenskar: Reserverade tills jag drar mina oemotståndliga skämt. Då tinar de up. Alltid.

Tyskar: Nästan lika trevliga som amerikanerna fast på ett ärligare sätt. Blir nästan lika glada som fransmännen när jag pratar tyska med dem, men de applåderar inte. (Därför pratar jag mer franska). Jag gillar tyskar. Det var lite jobbigt där ett tag när de alltid hade som motargument, oavsett vad det gällde att "Sverige åkte i alla fall ut ur fotbolls-VM". Det kostar ändå 569,50, säger jag.

/lou