Eftersom jag trodde att jag var pank skickade jag iväg ett litet improviserat mail till Daniel på Ace.

Hej Daniel.

Jag vet inte vem du är och du vet nog inte heller vem jag är och du får nog tusen såna här mail. Jag vet att ni har ettårsjubileum på lördag och jag skulle vilja att du skrev upp mig plus en på gästlistan. Och varför borde du göra det? Därför att jag är en acenötare utan like. Jag har svettats på det där dansgolvet tills jag knappt kunde se, lärt mig nya drinkar i baren, frusit i rökrutan, charmat vakterna för att de inte ska ha så tråkigt, jag
har lärt mig fantastiska moves i lilla elektrorummet, jag raggade till och med upp en kille (och en snygg sådan) förra året genom att göra en breakdanceversion av "the final countdown" samtidigt som jag spelade den hårdaste luftelgitarren riket skådat. Därför borde du. Fast du måste ju inte förstås. Det kanske finns regler och principer. Jag vet inte. Men jag och min plus en skulle niga och tacka.

Och eftersom det var så trevligt och motiverat resulterade det omedelbart i några hundra "hahahhhah" och att jag står på gästlistan. Det lustiga är att jag imorse kastade ett öga eller två på ett kontoutdrag som jag vägrade titta på igår utan bara pressade ner i väskan. Tydligen har CSN petat in 9000 på mitt konto. Jag ska köpa barn ikväll (jag skulle skriva baren men stavade fel och sen när jag såg det skrattade jag ihjäl mig), mina damer och herrar. Vi kanske ses? Det kan ju inte bara vara jag som har fått en trevlig present av CSN liksom? Fast jag vet inte ens om jag kommer hamna på Ace. Först ska jag ge en födelsedagspresent till en filur och om jag får säga det själv så är det en ANGENÄM present. Det ni.

Kvarstår gör det största problemet: Vad ska jag ha på mig? Jag hade tänkt mig något svart.

/a