döden

Igår hos Pandi när jag försökte slå rekord i att dricka så mycket vin som möjligt på kortast tid så trodde jag att jag skulle bli galen. Jag vet inte om det var på grund av söndagen i Uppsala, jag vet inte om det var på grund av att jag har haft lock för öronen i några dagar nu. Utan förvarning började jag lyssna på min egen röst, jag kunde inte sluta. Det var helt sjukt. Jag fick flashbacks till tioårsåldern när jag sjöng och spelade in visor a capella på min bandspelare och sedan lyssnade på de tvivelaktiga underverken. Jag blev knäckt helt enkelt. Ingen kan knäcka mig lika bra som jag.

Igår somnade jag i en bastu under ett droppande aggregat och det var intressant men just nu känns det förjävligt eftersom jag ska på jobbmöte klockan fem. Jag är fruktansvärt trött och alla mina cigg är slut. Eftersom det kändes helt omänskligt att gå hundra meter till pressbyrån för att köpa ett paket Lucky Strike, så letade jag igenom lägenheten. Jag hittade en cigg. En. Och det är en av Brillans jävla mentolcigg som hon köpte i höstas och den är helt brun eftersom hon tappade den i vatten en gång så tobaken har färgat av sig på pappret. Jag rökte den i alla fall (Brill, jag kan köpa nya rövcigg åt dig om du vill) och det var utan tvekan den äckligaste cigg jag någonsin rökt. Den var värre än de lettiska som jag fick av Freddes tvivelaktiga indiankompis Mungos storebror. Jag pallade inte att röka hela. I'm going down.

Och ikväll ska massor av folk, bland annat jag och mina arbetskamrater på en stor middag i Gamla Stan, och jag kommer lida varje sekund. Eftersom min chef hatar mig kommer hon antagligen trycka ner mig i någons röv när jag inte kommer äta av KÖTTbuffén. Hon är helt jävla galen. Jag har försökt tänka ut bra anledningar hela dagen för att slippa evenemanget, men när hon ringde sa jag genast med min trevligaste försäljarröst att jag visst skulle komma och ha det bra vi ses sen. Jag har fan ingen karaktär.

Igår var jag i alla fall på ett hotell och en brud raggade upp mig och ville dansa trots att vi i princip var de enda som dansade. Jag var på, som jag alltid är, i princip. Jag dansade, och resten av natten hade jag Aretha Franklins R E S P E C T i huvudet vilket jag flinade åt tills jag hamnade i bastun.

Jag fick i alla fall en gratis drink, det var grymt. Tyvärr köpte jag en öl och en cider, vilket jag verkligen inte behövde. Igår var jag dock så jävla glad att jag skulle ha kunnat käka upp hela hotellet inklusive toaletterna och en liten kille i hängslen som dansade som ett helt epileptiskt anfall. När det blev tal om efterfest köpte jag trefemmor och åkte svarttaxi (för första gången i mitt liv WOHO) med någon som Goesta senare påstod antagligen var alkis eller i alla fall helt jävla galen. Härligt.

Jag saknar min halsduk. Den är kvar på Björns golv i Uppsala och jag kommer antagligen aldrig mer få se den. Kanske är det lika bra eftersom någon spillde en liter rödvin på den. Jag blir alltid av med mina halsdukar. Den förra snodde en kille från Finland och sedan såg jag den av en slump på internet i någon slags reklamfilm. På samma kille. Att han vågar. Han vet nog inte vem jag är!!!

Jag är jävelhungrig. Men glad.

På söndag ska jag på en hemlig utflykt klockan nio på morgonen. Jag fattar ingenting. Hallon?

Vi ska tydligen ha förfest här också (det bestämdes när jag singlade slant i förrgår) och det kommer bli världens jävla härva, jag hoppas att alla börjar slåss och att Gideskog kommer ner för att klaga varav vi låser in honom i garderoben och låter honom dö långsamt.

Jag är så fruktansvärt rastlös dessutom. Jag behöver bra idéer och nya aktiviteter, kanske till och med en ny HOBBY det skulle vara grymt. Jag är asless på min sista hobby, plantjävlarna. Jag struntar i att det ligger i blodet.

Jag får väl i stället läsa någon av mina nya böcker. (prettovarning) Tjechov, Norén, Duras, Marquez eller Majakovskij. Eftersom jag redan har sagt till alla att jag ska gå teoretisk filosofi på universitetet till hösten så måste jag verka lite djup och häftig. Det blir jag fan inte av plantor eller fyra liter vin i timmen. Det här med att vara häftig har aldrig varit min grej. Kanske är dags? Någon som har ett bra tips på hur man går till väga? Ring mig, jag är beredd.

/ruben