en packad julängels bekännelser

Jag älskar att säga saker som "det är lungt, jag bjuder dig på en utekväll" det får mig att känna mig så generös och härlig. Med Tamre får jag ofta känna mig generös och härlig. Hon är en så kallad "idisslare". Det var vad vi kallade henne i matsalen på högstadiet. Hon äter, och dricker, sjukt långsamt. Detta i kombination med hennes ytterst måttliga alkoholintag innebär att jag lätt kan bjuda henne på utekvällar efter som det i praktiken innebär att jag bjuder på en cider eller två. Så sitter hon där och suger på sin cider medan jag hinner häva i mig en triljon öl vilket får till följd att jag känner mig ännu mer generös och härlig. Det blir som en god cirkel.

Vi har känt varandra så länge. Det är skönt, så avslappnat, ibland när vi träffas sitter vi bara i varsitt hörn av soffan och läser Cosmopolitans och hummar för oss själva. Det dåliga är att hon minns vilken störig liten skitunge jag har varit. Hon minns sånt som jag har helt glömt, eller förträngt och hon berättar det gärna. Det känns ändå bra, att det finns någon som vet vem jag varit för så länge sen även fast den jag var ibland tydligen var en riktig odåga. Hoppas jag bättrat mig nu för tiden. Jag går i all fall inte och skryter med hur många jag dansat tryckare med på senaste skoldicot eller försöker få henne att springa naken genom källargångarna. Eller?!

Igår satt vi dock inte och läste Cosmo, vi skulle gå ut för det var evigheter sen vi gick ut tillsammans. Senaste gången var nog i vintras, då jag till hennes oförställda och aldrig sinande glädje ramlade ut ur taxin. Inte helt nykter nej. Jag gav taxichauffören pengar, öppnade dörren och liksom välte ut. Har av förklarliga skäl svaga minnen av detta, men jag minns att jag låg på rygg i snön, såg upp mot sjärnorna, kände mig lätt förnedrad och avlägset hörde Tamre säga att jag såg ut som en packad julängel. Detta skedde efter att vi varit på Debaser, och därför var jag ju tvungen att kliva upp i sadeln igen och gå till Debaser även denna gång. Väl där blev vi fruktansvärt pubertala och gick runt och bitchade över att medelåldern var typ 30. Tamre ville ha ungt pop-pojke lammkött men det fanns inte på Debaser att finna. Däremot sa en trevlig dam att min klänning var snygg och undrade var jag köpt den. Den är väldigt fin och jag har fått den av min mor som var slankare någon gång på 70-talet.

Jakten på späda pop-pojkar drev oss mot slussen och vi hamnade på Indigo. Där var det dock halvtomt och jag klöv mitt vin i rasande fart medan Tamre försökte få mig att avslöja något raggningsknep. Jag har inga raggningsknep. Mitt bästa raggningstips skulle väl helt enkelt vara: existera (gärna efter en triljon öl). Sedan Balthazar eller vad det nu heter, in och vände. Jag fick den strålande idén att vi skulle gå till nåt sunkställe som Skeppsbar eller After... och dansa. Vinglade tillbaka och ut på skeppsbron. Antingen var ställena stängda, tomma eller så hittade jag dem inte. Till slut försökte jag i ren desperation nästla oss in på Zum Franziskaner men till och med i mitt uppsluppna tillstånd insåg jag att det faktiskt var långt under värdighetsgränsen. Så vi begav oss hemåt och Tamre sa åt mig att gå på en rak linje. Jag kontrande med att jag gick på flera raka linjer men att de olyckligtvis korsade varandra hela tiden.

Idag har jag inget att göra. Jag har så tråkigt att jag tänkte klämma mig in som ett femte hjul mellan Andy och Seb när de badar. Mina naglar gick av igår. Inte alla, men nu måste jag ju klippa av dem. Det känns som självstympning.

/jess