Baba is the shit

Jag avskyr stället. Jag älskar det. Jag åker alltid för dyr taxi hem. Jag dricker mig alltid otroligt full. Jag smygsuper på toaletten. Jag dansar vildast någonsin. Jag träffar alltid bekantskaper jag aldrig trodde att jag skulle träffa igen. Jag lär känna underliga människor. Jag går ut och röker trots att det är tjugo minusgrader. Jag älskar det. Och jag hatar det.

I alla fall. Jag tyckte som vanligt att det var en otroligt nyskapande och intressant idé att dricka mig och Grizzlan redlösa i onsdags, vilket jag också gjorde. Jag hetsade henne till att dricka upp halva mitt ciderlager och till och med n tyst (?) trefemma som med all säkerhet inte var speciellt delikat. Sen rökte vi vattenpipa i köket och pratade politik. Det är alltid ett säkert kort. Sen gjorde vi en otroligt hemlig grej som inte Brillan gillar men som jag skriver ändå eftersom jag inte har några hemligeheter för Brillan eftersom she is the shit och eftersom jag älskar henne lika mycket som kamelen älskar tanken på att döda sin kamelförare när han tvingar kamelen att bära astunga grejer alldeles för långt i alldeles för varmt klimat. Nej, nu ångrade jag mig. Haha. Men nej, alla pervon där ute. Vi låg inte med varandra.

Sen ramlade vi iväg till tvärbanan och när det var två minuter kvar tills den skulle gå och kontrollanten ville se mitt kort insåg jag att jag hade glömt det och nu, hör och häpna, så sprang jag i min fulla skalle tillbaka till lägenheten. Jag har inte rört mig så mycket sen jag tränade kampsport i åttan och jag trodde att jag skulle dö. Jag hörde Grizzlans avlägsna rop när jag rusade iväg "Du klarar det inte, kom tillbaaaaakaaa!!" Jag sprang. Jag hade militär diciplin. Jag var som fantomen. Och jag hann.

Sen hade jag asjobbig hosta, eftersom det kändes som om jag hade en motorsåg i luftrören, resten av kvällen men den söp jag bort rätt fort. Inga skrupler här inte.

Jättebra musik, Grizzlan sa att det kändes som på våra förfester när jag leker dj och det stämde rätt bra. En jävla chock på dansgolvet var dock att jag insåg att en låt som jag faktiskt gillar är skriven av MORRISSEY som jag HATAR eftersom han är så jävla dålig. Tydligen hatar jag inte Morrissey längre, jag vet inte vad det säger om min karaktär?

Kavajen is back in town. Jag är skakig.

Träffade förövrigt också den där svåringen som jag skrev om tidigare. Han som liknade Julian Casablancas. Han hade i alla fall klippt sig och jag tyckte att han var assöt. Tyvärr var han alltför medveten om det och försökte hångla upp mig tre miljoner gånger och sånt tolererar jag inte så jag sprang därifrån. Tyvärr sprang han efter. Alldeles för länge.

Började också snacka med en svinrolig tjej och hennes kompis i kön till ölen (haha) och de hade två kompisar som blev helt bäng och ville highfiva och lowfiva hela tiden. Det var kul ungefär elva gånger, sen blev jag less på det också. Men tjejen var grymt. Jag inledde som alltid när jag ser en snygg tjej med "tja, vad snygg du är" och det funkar alltid. Om jag var en kille skulle jag knulla brudar hela dagarna. Fast jag skulle nog inte vilja efter att jag hade testat ett par gånger. Jag blir så jävla less.

Sen träffade jag en gammal bodensare som har gjort både det ena och det andra. Bland annat visat kuken i en skoterstuga någonstans ute i Bodens ödemark, efter att jag sa åt honom att göra det för vi (värsta gänget) hade rätt tråkigt den gången och spriten var slut. Han gjorde det tyvärr och den var helt lila. Jag fattade ingenting men tyckte att det var rätt roligt när jag insåg att det inte var ett skämt. Hur som helst, jag träffade honom och han hade fått värsta basrösten.

Sen blev vi bjudna på efterfest och det var ju kul, tyckte jag som hade passerat vett och redlighet för länge sedan. Jag till Grizzlan: "VARFÖR INTE!? LILLA ESSINGEN ÄR JU ASNÄRA. KOM IGEEEEEEN!" Grizzlan hade som tur var förnuft nog att säga emot mig trots att jag antagligen var helt oemotståndlig vid den tiden (asfullt asvingligt as).

Sen gick jag upp halv nio på torsdagen och var helt bakisskakig hela dagen. Jag blir så stolt över mig själv.

Idag ska jag skicka in ansökningar till två distanskurser i skrivande. Jag känner mig helt nollställt. Riga is the shit, ändå försvinner han hela tiden.

Jag ficke tt brev md postn imorse, det var kul. Karavans nya EP, två zooklubbor och ett paket egyptiska cigaretter. Djoko is the shit.

På lördag sticker jag till Uppsala och ska hänga mer Pellegrisen från Jockohama, Arvid i brynjan och min älskling West with tha bang, tjejen med de lockigaste håret öster om Eden.

Tjolavips.

/ruben.

indiefieringen

För några år sedan innebar en utekväll stureplan. Jag gick till Laroy, Sturecompagniet, Chiaro, ibland svennebratstället Mera och någon gång en sväng till cafe Opera. Utekostymen var jeans, någon glittrig liten top, liten handväska och högklackade stövletter. Förfesten var i Danderyd, gärna hos någon som hade jacuzzi eller bastu eller både och (det hade de nästan alltid). Drinkar eller vitt vin, inte öl. Dagen efter spanade jag in bilder på glife eller stureplan.se och hoppades att jag var med. Det kändes viktigt att få vara med där och de få gånger som jag var de så kändes det som om jag kanske hade uppnåt något. Jag var så fascinerad av den där världen, det var så långt ifrån sådant som hade varit min verklighet innan.

Sedan tog det slut mellan mig och pojkvännen, och mina möjligheter att förfesta i stora danderydsvillor försämrades därmed drastiskt. Brittas och min lilla lägenhet blev istället förfeststället att räkna med. Andy flyttade in på en madrass i vardagsrummet, bara för två veckor, men hon blev kvar som tur är. Vi utvecklades sakta med säkert till ett väl sammansatt litet kollektiv och jag började gå ut med Britta och Andy istället. Gick ut försktigt med Metropolis och Baba Sonic någon gång ibland. Sedan började jag sporta tantklänningar, upptäckte billig öl och hur mycket roligare det var att dansa genom att hoppa upp och ner med en öl i näven istället för att vicka lite på rumpan och sippa på en megadyr drink. Det blev indierave, baba, disco bravo, Marie Laveau, ölrave etc. in absurdum. Och jag har så mycket roligare!

Läser Lady Chatterley´s Lover. Det är inte alls så snuskig som jag hoppades, men det finns några härliga, superengelska citat som jag bara älskar. Som "Oh, intellectually I believe in having a good heart, a chirpy penis, a lively intelligence, and the courage to say `shit!` in front of a lady". Vad mer behövs? Detta ska hädanefter vara min ledstjärna. Förutom det där med penis, jag kan vara chirpy ändå, sans penis så att säga.

/jess

bakfylla på biblioteket

Igår var jag och Andy på Baba Sonic för första gången på länge. Förr så bodde vi ju i princip på Baba. Vi kom rätt sent och kastade oss in på dansgolvet. Vi dansade. Vi pussades. Vi blev fulla. Jag försökte gå ner i brygga och inbillade mig att det var stiligt. Vi drack mer öl. Vi försökte värja oss från det desperata raggandet på alla håll och kanter. Vart vi än vände oss stod en man med ett bredd fylleleende och ett rörligt höftparti. Men vi var inte mottagliga för sådant. Natten var bara min och Andys. Vi blev bjudna på efterfest men trots fyllan och villan så insåg jag sansat att jag skulle upp till biblioteket dagen efter. Imponerande. Så vi tog en taxi hem och Andy bondade med chauffören medan jag satt i baksätet som en berusad liten outcast. Ibland försökte jag bryta mig in i samtalet men till min förfäran var jag ovanligt oartikulerad, så jag höll tyst.

Gjorde dummaste grejen som jag får skamrysningar när jag tänker på. En kille dansade absurt nära mig och typ hoppade in i mig hela tiden, så tillslut lackade jag och nöp honom ashårt i armen. Så får man ju inte göra, hur gammal är jag egentligen, 21 eller 3? Han blev sur och nöp tillbaks. Sedan försökte han ragga. Wtf?!

Idag är jag bakfull och darrig och ser ut som satan, om satan har rödsprängda ögon och lätt grönaktig hudton dvs. Tur att jag inte behövde göra något intellektuellt ansträngande idag utan bara gå igenom en hög SVD från i mars.

Har inte pratat med mitt ex på över en vecka. Det har aldrig hänt förut. Fan vad sjukt det känns. Jag undrar vad han gör och hur han mår, ändå kommer jag mig aldrig för att plocka upp telefonen och ringa. Underligt.

/jess

hjärnsläpp

jag och Marina är på konsum.

Jag: Men åååh kolla det står att godiset kostar 79 kr kg, hallå, vem köper ett kilo godis?
Marina: hehe, det är ju lite mycket.
Jag: Va faan, man vill ju köpa typ ett hekto eller två, hur ska man kunna veta vad det kostar då, va?!
Marina: Eh ett hekto kostar ju 7,9 kr...
Jag: ööh... JAG SKRIVER C-UPPSATS! JAG ÄR PÅ VÄG NÅGONSTANS HÄR I LIVET! JAG ÄR INTELLIGENT EGENTLIGEN!
Marina: Visst, visst, såja, ta lite godis. *klappa på huvud*

Jag är inte ens hälften så smart som jag inbillar mig att jag är, om jag råkar passera för smart så är det enbart för att jag lärt mig komplicerade ord och klämmer in dem här och var.

Det är därför jag alltid lägger mig platt i diskussioner. Jag kan inte ha en benhård åsikt om något för jag vet inte tillräckligt mycket och är för slö för att ta reda på.

/jess

porr für alle, tack

Har just beställt medierådets "koll på porr". Ska bli intressant att läsa. Jag tror jag har en liten crush på Andja Hirdman som skrivit i den, hon är ju föreläsare här på skolan och jag tycker hon är så cool. Har iofs redan bläddrat igenom den som pdf, men det är så mycket mer konkret med en bok i handen. Jag brinner lite för sånt där, alltså sexualitet i media, hur sexualitet förändras över tiden, vad som klassifieras som normalt nu och då, fetisher, avvikande sexualitet, hbt-frågor... Det är fascinerande! Jag skulle vilja forska om det. När jag var yngre hade jag en vision om att jag skulle skriva en bok som Deviant Desires på svenska men nu i dagarna kom ju den där boken "Pervers? Om sex utöver det vanliga ut" och det var ju typ samma sak, så där sprack det. Måste få tag på den boken. Jag är fruktansvärt sexuelliberal. För att använda en ack så sliten klysha: Så länge ingen blir skadad och alla är med på det så är det ok. Fast jag skulle nog vilja lägga till att så länge ingen blir skadad som inte vill bli skadad, lite lagom sådär, så är det ok. Heh.

I koll på porr så framgår det tydligt att majoriteten av killar kollar på porr, och det tycker att det är kul, upphetsande och lärorikt. Tjejerna kollar inte alls lika mycket och de tycker oftare att porr är äckligt, avtändande och kvinnoförnedrande. Först och främst så undrar jag vad medierådet menar med porr. Det finns ju, som bekant, en hel del att välja på. Är det bara mainstream heteroporr de menar? Flatporr? Bögporr? Bdsmporr? Porr för folk som tänder på gummistövlar? "Kropparna som förekommer i porren är också stöpta i samma form. Kvinnorna har stora bröst och rakade kön..." står det i rapporten, sida 14. Ehm. Nja. Som sagt, det beror ju på vilken sorts porr. Jag kan ge medierådet en hel radda med exempel på porr där kvinnorna är allt annat än späda, slätrakade flickkvinnor med enorma bröst. Porrens kvinnoideal är inte särskilt heterogent, om man anstränger sig lite mer än att bara titta på de sidor som kommer fram vid en googling på "porn".

Men om det är så som medierådets rapport visar, att det är ett sådant flagrant gap mellan unga killars och unga tjejers uppfattning om porr, så är det fan sorgligt.
Det kan ju ha sina orsaker. Mycket av den porr som finns är skapad för män och som (hyfsat) heteorosexuell kvinna så märks det naturligtvis. Som porrsugen dam finns det inte mycket att ta till, antligen blir det bögporr eller hetroporr med ett "manligt perspektiv" (jag gillar egentligen inte den termen, då menar man ju att det finns något som är specifikt och i grunden manligt, och det vet jag inte...). Myten om att mannen tänder på visuell stimulans och kvinnan på emotionell finns fortfarande kvar. Är det därför porr riktad mot kvinnor inte alls är lika stort, inte på långa vägar? Jag hävdar att det är just en myt, och den som inte tror mig inbjuder jag gladeligen till oss hemma hos Roggie för att med egna ögon och öron se och höra att så inte är fallet. Ok, alla tjejer (och jaja, killar med) vill inte se på porr, men för dem som vill borde det finnas ett acceptabelt utbud. Lite mer jämställdhet i porrfördelningen skulle sitta fint.

Vilken porrblogg. Jag tror jag är pervot hemma hos Roggie. Jag skulle ha passat in på det glada sjuttiotalet när det var fri sex och nudistläger och shit. Egentligen vill jag ju bara att alla ska känna kärlek och inte skämmas för sin sexualitet och sina kroppar, och sen kan vi tillsammans sitta lite avspänt nakna framför lägerelden och spela aukustisk gitarr med blommor i håret (ALLT hår). När jag klyvt lite vin kan jag sitta och med darr på rösten förklara hur FINT det är med kärlek, och sex och hur värdefull den där intimiteten är, att det är sådant man lever för... Shit, den strama hästsvansen och pärlörhängena till trots är jag nog en hippie i hjärtat.

/jess aka. the hungry bitch

Stora planer på gång.

Jag är i chock. Ino har berättat att hon hade MAGTRÖJOR när hon var liten. Hon kommer lätt att vinna i konkurrensen om Mange när hon imorgon har lovat att glida in i klassrummet i magtröja och skriva NUS på MAGen. Herregud.

Förövrigt har jag flyttat in luftis till Brillans rum nu en sväng eftersom vi fick herrbesök igår. Och nej, ni behöver inte bli lika exalterade som Ino blev när jag berättade det, det är nämligen Brillans pappa och ingen het mörk främling med sned lugg, svarta jeans, gröna ögon, djup uppsyn och insyn OSVOSVOSV. Jag frågade Brill om hon trodde att hennes pappa skulle bli förvånad om jag överraskade honom och sov tillsammans med honom i bäddsoffan, men då berättade Brill att han snarkar så därför har jag flyttat in min madrass till hennes rum. Det där med äldre män är kanske inget för mig. Min äldsta bravad var en kock som jag blev helt bäng på eftersom han var en JÄVEL på att hacka paprika. Helt sjukt coolt. Värsta TV-kocksflowet. Fast han var inte så gammal. Tjugofyra tror jag, och det var ett tag sen. Min yngsta bravad var en kille som precis gått ut sjuan när jag hade gått ut åttan. Han blev svinkär i mig och jag tyckte att det var äckligt med sånt så jag slutade svara i telefonen i två veckor. Sen gav han upp. Ihärdighet is the shit. Öh. Och hur kom jag in på det där?

Jag funderar på att dra till Uppsala och hänga med Arvie & Westbang till helgen, jag har hört att det är röj där på Valborgs. Lika bra att undersöka. Dessutom har jag hört att det bor en vegan i Bang's korridor. Veganer is the shit! Förövrigt messade min kära syster mig att det säljs Tofuline (veganskt glassmärke) Vaniljglass på den nyöppnade glassbaren i Boden. Grymt! BODEN ÄR MED I UTVECKLINGEN!


Helt klart en stad på väg mot stora framgångar

Varför måste alla vyer över Boden vara fotade i värsta grådaskiga pissvädret? Det är en underbar stad jag lovar! Jag försöker övertala min klass att vi ska åka på studiebesök till Boden för hela klasskassan. Då skulle jag ha guidade turer.
1. Nakenbad i älven, eventuellt att man tar ett jävligt långt rep, knyter fast det i en brygga, placerar en flytväst på försökspersonen och sedan släpper ut stackaren i strömmen. Sen kan man hala in honom/henne när man får lust.
2. Besök i rödbergsfortet där hela Sveriges guldlager faktiskt förvarades under typ fyrtiotalet. OOOOOOOOH!!!
4. Litterärt stopp i Eyvind Jonssons hus i Björkelund.
5. Kakbjudning i Vittjärv
6. Fotbollsmatch på gräsplanen i Vittjärv
7. Middag på Frasses
8. Öl på Puben P
9. Öl på Contra
10. Öl på Olivers
11. Öl på Tiffany's Corner
12. Öl på Bodensia

Hur kan de inte vilja detta!? Och de vill åka till LISEBERG!?!?!?!? Det avverkade jag för fan i sexan.

/ruben

Eftersom jag är så strukturerad

Det första som hände i fredags när jag kom till jobbet var att min chef skällde ut mig. För några år sen hade jag blivit helt knäckt och antagligen ringt mamma, men jag tog det lugnt och tänkte att hon är en jävla bitch som antagligen är förbannad för att jag är mycket yngre och snyggare än henne. (Hon har bland annat bilder på sig själv på kontoret där hon ligger på ett bord och pushar upp sina bröst, när jag såg det satte jag riset i halsen [jag åt lunch]). Hon är läskig. Hon säger att alla ryssar snor saker. Hon säger att östeuropeiska tjejer inte är att lita på och att de är ute efter hennes jävla gosedjursälgar. Hon säger att amerikaner alltid betalar med kort för att USA är ett framgångsrikt land. Hon gör mig otroligt förbannad men jag tvingar mig själv att le och bära omkring på hennes jävla älgar.

Egentlligen gillar jag mitt jobb. Det känns litegrann som när jag och min syster var små och lekte affär.

När jag hade jobbat klart mötte Brill mig i Gamla Stan och vi tog en buss till Nybrokajen. Vi hade planerat lite vagt att se en dans & videokonstföreställning som heter Furo, på Judiska teatern. Dit skulle man tydligen ta en båt. Hursomhelst, så blev det otrolit stressigt. Båten gick en gång i timmen och vi åkte med bussen från T-centralen åtta minuter över sju. Bussen gick femton över och när vi kom till kajen fanns det ungefär trehunfrafyrtioåttatusen båtar att välja på. Exakt kvart över såg jag att vattnet började röra på sig längst bort vid kajen och jag tänkte genast att det måste vara rätt båt. "DEN FAR UTAN OSS!!!" skrek jag på min grövsta norrländska och rusade på mina trasiga fötter (de blir det av att användas stående i flera timmar iklädda converse som är absolut platta utan minsta antydning till formad sula).

Vi hann med båten. Vi såg föreställningen. Det var två killar som dansade modernt på en scen omgiven av en enorm skärm formad som ett rum. På väggarna spelades videoprojektioner upp med japanskt tema. Otroligt suggestivt och rent. På golvet var ett flertal gula plastbunkar utplacerade och de dansade mellan dem och bredvid scenen på två podier. Sen åkte vi båt hem och jag ville inte dra hem redan så jag bestämde att vi skulle ta en öl.

Vi letade efter en bar som kändes rätt och slutade på Skeppsbar (!?) där det bara var jag, Brill, bartendern och hans kompisar. Det var grymt. Jag svepte in (efter att ha pratat med dörrvakten, hela tiden väl vetandes om att jag skulle komma in. Han sa "DET ÄR TJUGI HÄRA! HUR GAMMAL ÄR DU DÅ?" Jag svarade "NITTON" och visade mitt körkort. Han fortsatte (jävligt tjurigt) "DET ÄR TJUGI HÄRA" och jag säger "OKEJ DÅ GÅR VI DÅ". Sen hann jag räkna till två steg innan han sa "HÖRRNI GÅ IN DÅ!" Jag älskar män med principer som inte har några. Öh, i alla fall. Jag svepte in med ett "GE MIG EN ÖL, DET BILLIGASTE DU HAR" och fick en öl (säkert en NORRLANDS HEHEHE) Sen tittade jag på ölen och eftersom jag var helt matt i kroppen av att ha stått hela dagen samt inte ätit middag så blev jag full. Sen drack jag en halv och började fyllehicka och la armen runt Brills axlar och blrjade sluddra saker som "JAG GILLAR DIG BRUDEN". Då kände Brill att det nog var bäst att tåget (jag) tuffade hem så hon släpade mig till tunnelbanan. Hela tiden skratatde jag hysteriskt åt min hicka.

På lördagen klädde jag och Fredde ut oss till rockstjärnor och drog till Fruängen och kollade på Vaneau's premiärspelning. Det var grymt. Vi kom tyvärr sent och jag stressade på som fan, men Grizzlan som hade mött oss (tack och lov annars hade vi aldrig hittat) kunde inte gå så fort i sina klackade skor. Jag tog på mig systemkameran i hissen och gled in som en paparazzifotograf. Jörgen blev lätt bäst på bilderna eftersom han är så lugn. Jörgen is the shit!

Dagen fortsatte mest som en härva. Det kanske är bättre nu. Jag agerade hobbypsykolog och sen fick Brill färga mitt hår i den nyskapande nyansen SVART. Det var skönt. Återigen kan jag trivas i mitt huvud. Öh.

Jag hade slagit på stort denna lördag och börjat med att köpa en ny tröja på H&M eftersom jag inte hade några rena kläder. Den var grym och prickig. (Mamma sa förövrigt att det var inne med prickigt, fan vad grymt. Jag har aldrig varit inne förut) Dessutom hade jag köpt CIDER, värsta lyxen. Jag drack en cider. Jag blev full. Jag fortsatte med nästa och det hela gick i stadig takt mot dimman. Det var härligt. Förfesten slutade med att jag rökte vattenpipa samtidigt som jag spelade gitarr och lät Grizzlan & Brill ha allsång. Två av hitsen som komponerades var "Allvarligt samtal" i a-moll och "Indieröven" i c-moll. Skivan kommer till jul!

Jag blev otroligt full i alla fall. När jag blir otroligt full händer två intressanta saker. 1. Jag tappar min taktkänsla när jag ska dansa= jag känner takten, men benen vägrar lyda hjärnan. Jag tror att det är dimman som är i vägen
2. Jag börjar prata med människor överallt.

Bästa fyndet var lätt killen som hade varit på Berns och som jag började prata med på vägen hem. Vi pratade om en som satt bredvid och spelade spansk blues på sin akustiska gitarr. Det var sjukt roligt. Han bodde i närheten av Roggie och sa när vi skildes "vi kanske ses någon gång" och det känns som att vi kommer göra det. Han brukar tydligen hänga på Mango. Så jävla soft att snacka med folk när det hela inte går ut på att den ene är asfull och försöker dra hem den andre. Exempel på det är duden som började MASSERA mina axlar på dansgolvet?!? Vad är det för creep?

Tankegångsförslag: "Åh, henne ska jag stöta på. Det funkar säkert om jag börjar MASSERA hennes axlar i takt med musiken hon tycker säkert att det är HUR HETT SOM HELST!"

Igår köpte jag och Brill kakor och saft och hyrde Tjenare Kungen. Det var kul. Jag ville genast starta ett punkband. Vår första låt ska heta "Röven har ingen lag". Det kommer bli hett som svett.

Jag vill köpa kläder! Prickiga! Randiga! Svarta! Vita! Kanske till och med blå eller gröna! Eller röda! Jag ska göra det nu! WOHO!

/ruben

JST BLOGGIN

Jag har fortfarande ingt att skriva. Tänkte en stund på att jag skulle kunna kommentera nyheten att apungen Enzo

tydligen börjat äta igen, men det är ju inte så jävla ballt så jag ska gå hem och plantera om mina växter istället. Det är mycket ballare. So long!

p.s. På lördag smäller det på Mango, jag ska dricka öl tills jag stupar. Nån som är på? d.s.

/ruben

jag är inte så jävla rolig

Brill är tillbaka hemma hos Roggie. Det är grymt. Jag mötte henne med en jättekram i trapphuset. Faktumet att jag återigen är installerad på luftmadrassen i vardagsrummet gör heller ingenting. Den är fin faktiskt, jag känner mig hemma.

Det är kaos. Jag måste plantera om mina växter, annars kommer de att ta över lägenheten. Mamma säger att jag ska köpa växtnäringen och vattna dem, men jag vet inte om jag vågar. Det är denna näring som de lömskt väntar på. Sen kommer de bryta genom taket in till Gides lägenhet. Då kommer vi definitivt bli vräkta. Jag känner det på mig.

I helgen känner jag på mig att det kommer hända något oväntat. Jag undrar vad.

Jag har ingenting att skriva, egentligen. Jag skriver bara för att Goesta har hotat med att inte bjuda på mer vin ominte den här bloggen är aktiv. Faktumet att han inte tog med den treliters baginbox som han lovat mig idag på textsamtalet, gör mig mycket orolig. Därför kära bloggers-in-law, skriv!

Förövrigt, jag fick ett mejl från en kompis som jag aldrig har träffat men mejlat med i tre år ungefär. Han skulle tydligen vara i stockholm igår. Han ville ses. Jag blev asnervös och föreställde mig hur jobbigt det skulle vara om vi inte kunde prata med varandra ordentligt. Om det skulle bli stelt och trist. Jag ignorerade därför mejlet. Är jag ett svin?

Förövrigt två, en annan kompis som bor i Finland, messade mig igår och skrev att han var i Moskva (på dålig engelska). Han ville också ses och dricka öl sa han. Jag tyckte att det lät askul md Djoko sa att han bara vill knulla? Jag är så less på sånt. Handlar allting om köttsliga nöjen? Var det verkligen jag som igår sa till Jesper (som pratade om hur SKÖNT det skulle vara att gifta sig) att: det är väl kul i några år sen börjar röven klia och man måste ut och lufta den. Vad menade jag egentligen? Vad är det för fel på mig? Röven? Liksom, va?

Gud, glöm det jag precis skrev. Jag borde gå hem och be eller nåt, kanske är det inne att bli religiös.

/ruben (vinsugen)

påskblogg

Ett historisk ögonblick: den första fyllebloggen! Nå, inte för att jag är full, men en smula dragen på mors och fars bag in box är jag allt. Påskmiddag hos föräldrar alltså, vilket i min mors tolkning innebär sjukt mycket tacos. Först vill jag börja med att dementera det Andy skrev här nedan, jag dumpar inte henne till förmån för något så kallat "dippande", men om hon ändå inte orkar svänga sina lurviga på mango så... varför inte?

Kom på en till historisk grej. Det här blir första helgen på jävligt länge som vi inte har varit ute, varken fredag eller lördag. Var iofs på Goestas fest i torsdags, men torsdagar är ju som bekant inte helger. Det var kul och de bodde i en mycket cool lägenhet. Jag kände ingen och var överklädd, men löste detta genom att bli full på vin som jag snyltade av Goesta. Inte överklädandet då, det fick jag leva med, men jag har kommit fram till att mitt måtto är: hellre överklädd än underklädd (men helst avklädd hehe, sorry, vinet som talar).

Glad påsk förresten, påsken är nog min favorithögtid, faktiskt bättre än julafton. Det börjar bli vår, man kan glida runt i sina fina högklackade pumps igen och man får äta hur mycket choklad som helst, det blir inte bättre.

Jag måste låta bli att snorta katt så fort jag kommer hem till mor o far, blir så satans allergisk, han jag ska träffa ikväll kommer fly i skräck när han ser mina igensvullna ögon och rinnande näsa. Yes.

Igår gjorde Andy och jag bästa grejen; vi tillbringande fredagskvällen inte med att supa (sant!) utan med att spela sveriges nationalsång likt en liten ensamble. Hon på gitarr, jag på altflöjt. Brill när du kommer hem måste du joina oss med klarinetten eller skönsång.

/jesper

back in town

Idag & igår har jag jobbat. Jag har jävligt ont i fötterna. Mamma säger att jag måste köpa dyra arbetsskor så att jag orkar tå en hel dag men jag vägrar och hävdar att jag lever efter mottot: "Det som inte dödar, härdar".

Idag har jag jobbat i åtta timmar. Jag har sålt mjukisdjursälgar till amerikaner, jag har växlat pengar åt spanjorer, jag har sålt dalahästar till japaner. Jag har sett en kvinna som jag först misstog för att vara Jan Guillou (ja, jag stavade säkert fel nu). Jag har till och med ramlat in i skyltfönstret. Jag fick inga applåder.

Nu är jag hemma hos Jespers (Grizzlans nya smeknamn) föräldrar och har ätit tacos. Jag fick ett påskägg. Fullt med godis. Jag är överväldigad. Jag är så överväldigad att jag inte ska gå ut ikväll.


Grizzlan ska tydligen hem till Jon och dippa: Vi hade så smått bestämt att vi skulle gå ut, och jag hade i princip bestämt mig för att säga att jag inte orkade.

Jess: Ska vi gå ut ikväll?
Andy: Njaa... jag är lite trött men.. (avbrutet)
Jess: OKEJ BRA FÖR JAG SKA TILL JON!!!

Jag ska tröstäta påskägg.

(Om Jesper nu hade velat gå ut hade jag ändå sagt nej eftersom jag är så damn trött, men HON kan ju inte säga nej först?!)

Hur som helst. Hemresan gick bra. Jag satt bredvid ett jättesött par från Frankrike och tjuvlyssnade på deras franska. Jag såg det som en lektion. Jag somnade rätt tidigt, det var soft. Dock så vaknade jag när tåget kom till Bollnäs för då klev det på en kvinna som började vråla till de två franskorna (hahaha) att de satt på hennes och hennes sons platser. Jävla kärring. Sen sov jag inte mer.

Direkt när jag närmade mig Stockholms terminal kände jag allt missmod över att återvända till STORSTAN rinna av mig, och jag tände glatt en cigg.

Resten av tiden sen jag sist skrev har jag tillbringat 1. På jobbet 2. Med Lillgöran 3. Framför TVn 4. Utanför porten, rökandes

Jag saknar Brillan. LOVELOVELOVE TO BRILLAN IF YOU EVER READ THIS IN YOUR MOUNTAIN WHERE YOU ARE öh

Hon har tydligen fått en spelning på Mango? Det är grymt.

Idag har jag bestämt mig för att jag ska extraknäcka som gatumusikant i sommar, det skulle vara sjukt roligt även om jag inte får några pengar. Nu när jag har Lillgöran, är allt möjligt. Jag kanske till och med kan tvinga Brill att spela lite klarre (klarinett) och så kan vi sjunga duetter om ond, bråd död! WOHO!

På jobbet:

1. Stöter vi på Pressbyråkillen, som kommer in och vill växla tjugor till femtioöringar ibland

2. Pratar vi om gamla rockklassiker & tillhörande band (rockballadkanalen på radion går het, eftersom en av de som jag jobbar med tydligen är helt bäng på det?!)

3. Försöker jag kommunicera med alla möjliga nationaliteter, allt från japaner till polacker till amerikanare till italienare till litauer osv osv.

Nu ska jag bli bjuden på glass! WOHEJ!

p.s. Om det är någon som vill bjuda på vin eller något sånt så är det bara att höra av sig, Grizzlan dumpade mig ju som sagt för den där jäveln med dippen)

/ruben aka ando aka andy aka ruby aka andrea

no more home alone

Vet du hur urbota jävla tråkigt det är att spendera dag efter dag efter fucking dag på stadsbiblioteket och gå igenom meterhöga staplar med tidningar? Inte? Då kan jag berätta för dig. Det är överjävligt, otroligt tråkigt. Just nu vill jag inte ens ta i en tidning med tång. Men när vi är klara med den, ehe, kvantitiva anlysen, så kan vi sätta tänderna i själva c-uppsatsarbetandet. Jag bävar. Om det inte blir en kick-ass c-uppsats så lovar jag att flå min röv med en osthyvel. Man måste ju sätta lite press på sig.

Mina kära vit och svarthåriga sambos emigrerade ju norrut till ödemarken någonstans nyligen, så jag var kvar ensam hemma. Det var lite trist. Jag har verkligen vant mig vid att komma hem om vardagskvällarna och se Andy luftknulla Brillo i köket, det är trivsamt. Men jag fick tillräckligt med privacy för att skapa lite egna vanor. Detta har jag gjort i deras frånvaro: 1, rökt ut genom alla fönster i lägenheten. Tråkigt att gå ut utanför huset och röka när A inte är hemma. 2, Haft det sjukt städat. 3, Chillat runt naken. 4, Haft många, långa och uppslitande bråk med mitt ex i telefon där han omväxlande är ledsen och ensam eller fruktansvärt elak. Jag bemöter denna good cop, bad cop-taktik genom att vara en iskall och distanserad häxa. Det känns hemskt underligt, det här är fan en kille som jag skulle kunnat gå genom eld och hugga av mig benen för, om det mot all förmodan hade behövts. Igår avslutande jag ett av dessa samtal med att säga att jag önskade honom all lycka (han önskade mig uppenbarligen all olycka) och lägga på. Sansat. Sedan bröt jag ihop till en vrålgråtande, råmande, snorande spillra av en kvinna. Det enda rätta var att lyssna på The Doors på trumhinnesprängarvolym och halsa vin liggandes på golvet. För att späda på patetiken ytterligare så var jag endast iförd en rosa handduk om håret. Inte för att jag slängt av mig kläderna så fort han ringde, jag råkade bara komma ut ur duschen och eftersom A och B inte är hemma och kontrollerar min anständighet så... ja. Det är nästan ett lågvattenmärke i denna helvetes härva som är mitt föredetta förhållande.

Tiden läker alla sår, säger dom, men HUR lång tid är det meningen att det ska ta? Hela resten av mitt liv är ju också ett tidsmått, och det är sannerligen inte uppmuntrande.

Nu ringer Andy mig. Blotta tanken på Andy får liksom livsandarna att vakna och öltarmen att rycka. Baby, i´m coming home.

/jess

"Jag älskar att citera mig själv"

"förövrigt, en jävligt läskig grej. precis till vänster om mig finns ett så kallat "vilrum". alldeles nyss kom en man i typ 22 årsåldern ut däriffrån med världens mest självbelåtna flin på läpparna. jag lovar att han har gjort en mass aperversa grejer därinne på sängbritsen inlindad i filtarna! GAAAAH! disguisting! jag är omgiven av pervon! tänk nästa gång jag får asont i huvudet och bara måste lägga mig i vilrummet så fastnr jag i nå jävla klistersörjaaaa!!!!!!!!!!!!! GAHGAHGAH!! I WANT TO DIE!!!"

/ruben

Min syster & jag

Det sämsta med Boden är att jag blir rastlös. När varken Bosse, the Bang eller Jollan aka Syddan är hemma, hänger jag rätt mycket med syrran3. Just nu är jag i hennes & Manges lägenhet i BODEN CITY. Hittills har vi spelat När & Fjärran ett antal gånger, men det räcker inte för mig. Jag har avverkat några av punkterna på min Boden-to-do-list: druckit bärs, ätit vegoburgare, kikat in på Kupan & Veckans Allehanda (second handbutiker). Jag har också varit i Luleå. Jag har hängt med Djokan igår och idag, samt i fredags. Men nu börjar det sina. Jag har spelat piano i flera timmar. Mina försök att lära mig Beethovens Pathétique, första satsen, är halvtama (det är mitt mål med pianospelandet, när jag har lärt mig den vet jag inte längre vad jag ska göra).

Jag berättade för mamma idag om när jag och syrran3 var typ 12 bast och syrran började läsa del fyra i en bokserie (alla bäcker var astjocka). När syrran hade läst ungefär ett kapitel läste jag högt sista meningen i boken för henne. Hon blev asförbannad och vägrade läsa klart boken eftersom hon påstod att det inte längre var spännande. Jag tyckte att det var helt otroligt roligt och skrattade i säkert tio minuter oavbrutet. När jag nu berättade om denna dåtida bedrift för mamma sa hon att det var "förskräckligt gjort" av mig. Hon nämnde också ord som "elakt" i samma mening. Jag tyckte att det var sjukt roligt. Dock ville jag inte att mamma skulle få en sned bild av vår uppväxt, så jag berättade i samma veva att min syster (ungefär i samma ålder) en gång hade satt sig på mitt huvud när jag borstade tänderna. Jag sa också att det hade gjort ont och att jag då hade börjat gråta. Mamma verkade inte reagera speciellt hårt på hennes dåd alls, utan frågade henne nu (hon satt i soffan i vardagsrummet, det hela utspelade sig vid femtiden tidigare idag): "Hur lyckades du med det?" Med beundran i rösten. (Jag var rätt sprallig som barn) Jag blev jävligt upprörd. På vilket sätt var mitt högläsande av sista meningen i hennes påbörjade bok värre än att hon hade satt sig på mitt huvud? Mamma tyckte dock att syrrans bedrift var lustig. Jag kände mig stött.

Trots detta är jag alltså hos syrran3 i detta nu. Jag är så jävla rastlös. Kanske kommer jag fråga henne och Mange om vi ska spela När & fjärran. Kanske inte.

Förövrigt, min mamma vet fortfarande inte om att jag röker. Jag kan inte tala om det eller ens visa henne det. Jag skulle skämmas ihjäl. Vad säger detta om min mognad? Antagligen vet hon redan detta, hon berättade nämligen lite lurigt, att hon hade hittat bilder från min greklandsresa i somras, på datorn. Jag tittade på bilderna. Jag var full på svinmånga bilder. De enda bilder jag inte var full på rökte jag eller var bakis som fan och såg ut som en röv. Hon verkade dock ej särskilt upprörd över detta. Faktumet att jag är nitton bast berör mig inte. Jag känner mig inte vuxen och ansvarig att göra som jag vill. Jag är fortfarande skakig.

Tidigare idag skulle mamma och syrran3 elda ris från träd som de hade sågat ner. Jag ville ta del av familjegemenskapen så jag följde med och försökte tända eld på det genomblöta riset. Efter ett tag sa jag till mamma att mina fötter var blöta och att jag funderade på att gå in. Då skrek min syrra: "JÄVLA 08-tönt!". Därför var jag naturligtvis tvungen att härda ut ett tag till för att bevisa att hon hade fel. Det var svinkallt. Jag fattar inte varför de gaddar ihop sig mot mig! Jag har ju till och med börjat intressera mig för trädgårdar, plantering och så vidare. Vad ska jag göra för att få spela i deras liga?

Min syster är ansvarstagande. Hon har lägenhet, fast pojkvän, jobbar på coop forum, en kattunge och två hundar. Hon har byggt klätterställningen till katten själv. Den är ungefär två meter hög och jävligt avancerad. Hon brygger kaffe. Hon har köpt en egen DVD-spelare. Hon har balkong. Hon bokar tvättider klockan åtta på lördagmorgon. Hon har i princip ett barskåp. Hon är medlem i katt- och hundföreningar. Hon funderar på att köpa en bil. Hon hjälper mig att fylla i studieansökan. Hon ringer mamma och erbjuder sig att skotta. Hon är 21 år gammal.

Jag är inte ansvarstagande. Jag ber min äldsta syster ringa till skolor för att fråga om saker jag vill veta. Jag har ingen DVD-spelare. Jag låter mamma köpa en stor kryddburk för varje gång jag är hemma, eftersom jag tycker att det är så dyrt att köpa det själv. Jag har ingen fast pojkvän. Jag har ingen lägenhet, jag bor i vardagsrummet på en luftmadrass. Jag har inte byggt en klätterställning till min katt (som jag inte har) som kostade 5500 kronor och har en fet stamtavla.

Men jag gillar henne. Vi är ganska lika. Hon vet mer saker som man behöver veta än mig, exempelvis saker om A-kassa och hur man orkar gå upp och tvätta klockan åtta på morgonen. Jag vet mer saker om kulturhistoria, ackordanalys, vilken indieklubb i Stockholm som brukar gästas av flest söta indiekids samt hur länge ett par converseskor brukar hålla om man använder de varje dag. Som sagt, mina kunskaper är inte så användbara. Trots det så trivs vi ihop. Vi är ganska lika också, hon är blond, jag är svarthårig. Båda har vi färgat hår. Vi är lika långa. Vi väger ungefär lika mycket (tror jag). Jag gillar också hundar, även om hon är mer avancerad än mig i sitt gillande (hon brukar hålla i kurser på brukshundsklubben i Boden, det brukar inte jag).

Men jag kan inte släppa det där med att de gaddar ihop sig! För att kompensera krävde jag att mamma ska ha en avskedfest för mig imorgon innan jag tar nattåget tillbaka till Stockholm. Min syster ska FAN inte få någon avskedfest när hon åker till stugan (Mange och hon brukar åka till STUGAN!!!!) på fredag. HAHA!

Nu ska jag fråga om de vill spela När & Fjärran.

So long.

/ruben

egodepp

såg just mina artiklar i skoltidningen. Shit de är verkligen rövdåliga. Vad håller jag på med egentligen, JAG KAN INTE SKRIVA!!! Borde hoppa av och utbilda mig till make-up artist eller nåt, yta är iaf något jag kan. Jag är inte begåvad, inte alls, kan jag inte få leva på att vara söt och göra andra likaså.

Ska med syster på nån jävla utbildningsmässa nu. Ska lägga mig innanför entren och typ... dö. DÖDEN!

Andy när kommer du hem?

/j

bodenrapport

Igår tumlade jag ut i Bodens heta uteliv. Efter några trefemmor och lite old school homeburn (hb) bestämde nämligen jag, Eva & Jonas att vi skulle "ta en öl" (något som jag lärt mig vid ett tidigare tillfälle och berättat om i den här bloggen men eftersom jag inte vet hur jag ska göra för att länka till det stället så får ni leta själva!). Kvällen började med att Jonas spöade mig & Eva i "När & Fjärran" (ett sällskapsspel), att Eva visade bilder på tusen asfula hundar, att vi rökte på henne sbalkong och så vidare.

Jag fattar hur som helst ingenting av Bodens uteliv längre. Förut var stället som alla hängde på Tiffany's Corner, nu var det inte en käft där. Det roligaste med det var att värsta kändisen DJ QUTE, som har dj:at på bl.a. Spy Bar och Sean PauL Afterparty, var där och det har aldrig varit mindre folk. HAHAHA rätt åt den töntiga Stureplansbratinnan! Jag avr mest upptagen av att titta på när EVa spelade bort pengar och sen drog vi till Frasses och jag kunde äntligen bocka av ännu en grej på min to-do-list-in-Boden, nämligen att äta en Vegoburgare. Den var god. Jag blev asmätt. Sen ringde jag min äldsta syster som hämtade mig på Åhlénsparkeringen där alla raggarna samlas på sommarnätterna. HÄRLIGT!

Idag har jag upptäckt det fatastiska i att hitta gamla noter som jag inte har spelat sen åttan, nian någonting. Det var grymt. Jag har inte spelat gitarr ordentligt sen nian kanske, och jag mindes mycket mer än jag trodde. Eller rättare sagt, fingrarna mindes greppen men inte ögonen. Jag fattade inte så mycket av noterna, men händerna visste hur de skulle böjas så att säga. Jag rokade till och med stämma gitarren, det betyder att jag känner mig engagerad.

Efter ett tag blev jag less, så jag förflyttade mig en trappa ner till pianot istället och underhöll mamma med min skönsång i typ två timmar.

Min säng är helt sjukt skön och bred och underbar. Jag trodde inte att jag brydde mig om sånt, men efter att ha sovit på en luftmadrass i ett halvår så kanske man börjar uppskatta sovkvalitén mer? Det är i alla fall värsta lyxen att somna nowadays. Snart är jag dock tillbaka på luftmadrassen hemma hos Roggie!

Imorgon ska jag gå en second hand tour i Boden Town, det blr grymt. Nu ska jag kolla om det finns tågbiljetter tillbaka till stockholm, jag längtar redan efter 14 timmars sittplats. WOHO!!!

/ruben

sånt som Grizzlan avskyr

Igår lånade jag mammas honda och körde till Djoko i Gammelstad. Jag gav honom en något försenad födelsedagspresent, en LP med Bell Orchestre som dessutom är signerad. Han blev glad. Sen åkte vi in till Luleå och jag försökte tvinga honom att köpa nya byxor, det stackars flarnet. Det fungerade inte, så istället köpte jag fyra saker.

1. En rosa freesbee till Mille (jag gör allt för att bryta könsrollerna höhö)
2. En Bamse pysselbok till Mille
3. Något slags målarset där man skulle måla sina egna plastdjur, också till Mille
4. Boken "Låt den rätte komma in", till syrran.

Både Mill & syster har nämligen också fyllt år. Jag har varit så fattig att jag inte har haft råd tidigare att köpa presenter till dem. Men nu!

Sen blev jag och Djokan hungriga så vi åkte till världens bästa pizzeria och köpte pizza. Det var jävligt gott, som sagt aslänge sen jag åt pizza eller flottig mat över huvudtaget. Dels för att det är dyrt, och om jag ska köpa mat ute blir det i princip alltid sushi effersom det är överlägset godast. Hemma hos Roggie är det inte heller tal om något flottigt, och det är jävligt bra eftersom jag inte gillar det så speciellt mycket. Men i alla fall.

Sen for jag och Djoko och bowlade. Bowlinghallen ligger i princip vägg i vägg med Pontushallen där Plannja spelade finalmatch mot Solna. Kanske var det eftersom basen från matchen hördes igenom väggarna som jag var så otroligt dålig. Jag tror aldrig att jag har varit så dålig någonsin i bowling förut. Jävla skit. Dessutom är jag så otroligt klen i handlederna, jag orkar knappt spela mer än två serier, sen känns det som att handlederna ska gå av. Mesigt. Inte alls min image.

Efter bowlingen körde vi tillbaka till Djoko, försökte se en bra film men kunde inte slita oss från Die Hard 3. Också pinsamt. Sen drog jag till Boden och hälsade på min syrra & Magnus. Vi såg en annan höjdarrulle, nämligen "Rovdjuret". Otroligt bra. Dock var Shmi otroligt söt (deras kattunge).

Idag känner jag mig bakisförkyld, men eftersom jag inte drack någonting igår så antar jag att jag bara är förkyld.

(Plannja vann SM guld igår för sjätte gången btw)

Det konstigaste med Boden är helt klart Martin, jag vet inte vad jag ska tänka. Pratar med honom just nu. Helt sjukt.

/ruben

jag måste berätta om slemsvampen

Jag var ett nördigt barn. Alltså, riktigt jävla nördigt. Brukade sitta på gården bland betonghusen och läsa i mammas och pappas gamla lexikon. Jag blev besatt av amöbor och var det i flera år. Tycker fortfarande att amöbor är jävligt fascinerande. En gång när jag var typ sju år kom det några journalister från någon personaltidning på mammas jobb och skulle intervjuva mamma och pappa. Vinklingen var typ "en familj i stan, en familj på landet". Inte för att vi bodde i stan, men vår Solnafamilj var tydligen vad de fick tag på. Trots min späda ålder kände jag att nu jävlar hade jag chansen att informera svenska folket om amöbans existens. Fylld av folkbildande iver släpade jag fram tunga naturvetenskapliga luntor och började engagerat berätta om amöbor. Döm om min besvikelse när amöban inte nämndes med en rad i det färdiga repotaget!

Naturvetenskapen i skolan var väldigt rolig, men sedan blev det så förknippat med att vara bra på matte och gilla naturvetenskap. Jag är kungligt dålig på matte så att söka natur i gymnasiet gick bara inte. Istället slog jag in på min nuvarande bana och valde media. Men nu finns det en journalistlinje med inriktning naturvetenskap på Södertörn! Inte för att Sverige behöver en till journalist, det har jag nyss konstaterat i min artikel om hur vi utbildas mot arbetslösheten, men åh, det verkar ju vara en perfekt linje för mig.

Nu håller jag på att läsa en bok som heter "en kort historik över nästan allting". Den är bra och där står en massa intressant fakta. En natt blev jag så upphetsad över slemsvampens förbryllande tillvaro att jag blev tvungen att gå upp och visa Birta vad som stod om den. Slemsvampen är så cool! Den är egentligen ingen svamp, den är mer besläktad med amöban, det är kanske därför jag fastnade för den så. Först är slemsvampen encellig, just som en amöba. Sedan slår den ihop sig med andra slemsvampar och då löses membranen mellan cellerna upp och den blir till en enda supercell, typ. Denna supercell kan också FÖRFLYTTA sig! Fatta coolheten! Typ som en snigel. I denna form kan den ta sig upp på tillexempel en lövhög, och där händer nästa grej; slemsvampen blir en växt, slår rot och bildar en frökapsel som släpper ifrån sig sina sporer. Den är liksom både växt och djur och samtidigt något helt eget, på samma gång. Dessutom så har den över 500 olika kön. Såhär ser den ut:

Det finns så många djur som liksom får mig att tappa andan genom sin blotta existens. Som geoducks:
Den ser rätt obscen ut...

Och kolla in den här raringen, en gulper eel:

en dolksvans, de har blått blod:

våra djuphav är inte alls särskilt utforskade. Man vet typ mer om månen än om vad som döljer sig i djuphaven. Spännande, och en rätt svindlande tanke.

Nog med nörderi. Nu ska jag köpa vin. Det ligger ett systembolag precis bredvid skolan och jag behöver inte visa leg längre, de känner igen mig. Lite tragiskt.
/jess igen

nostalgi

Naturligtvis missade jag nästan tåget. Jag hamnade mellan en tjej som lyssnade på fransk trance i hörsnäckor och en bitter kvinna som armbågade mig när hon sov. Jag kunde inte sträcka ut benen, jag kunde inte luta huvudet någonstans. Dock måste jag säga att det bästa med hela min packning var att jag hade tagit med en filt, thank god for the blanket säger jag. Annars hade jag frusit ihjäl.

Det var ganska fint att åka tåg ändå. Jag skrev tills de släckte taklamporna (jag vågade inte tända lampan över min stol eftersom jag var rädd att störa de andra). Sen lästa jag ut The Bell Jar av Plath och dessutom en Pause-tidning. Jag lyssnade på jävligt många skivor. Jag rökte i Gävle, livrädd för att tåget skulle åka utan mig. Jag rökte i Umeå, och blev snöig om fötterna.

När jag kom till Boden upptäckte jag till min förskräckelse att de har döpt om Järnvägsstationen till "Resecentrum" ! Gud så dumt.

Jag fick i alla fall vänta på bussen i en halvtimme, det kändes som vanligt. Det sjuka var att alla stockholms stress shit-jag-måste-hinna-med-tåget-annars-får-jag-vänta-i-fyra-minuter bara rann av mig. Jag stod lugnt och väntade i en halvtimme. Sen kom bussen, och det var den där kvinnan med grått hår och knallrött läppstift som körde. När jag gick på lekis och var kär i en pojke som hette Per, så brukade hon skoja med oss när vi åkte bussen. Men hon kände inte igen mig.

Jag åkte förbi träningsklubben där jag tränade kampsport tills jag kräktes för några år sedan. Min favoritpub som jag knappt varit på sen rökförbudet, där satt alltid jag, Bosse, Westbang och Joel och pimplade bärs och räkte cigaretter. Sen brukade vi prata med de max 15 andra besökarna. De spelade alltid Rolling stones eller Dylan om vi bad dem, och vi brukade få gratis chilinötter. Det var grymt.

Sen åkte jag förbi Bränna Strand, där jag drack mig full på Ouzo i en buske när jag var tretton och sen åkte karusell tills jag spydde lakritssmak genom näsan. Ärligt talat fattar jag inte hur jag lyckades cykla hem helskinnad varje gång jag hade druckit mig full. När jag gick på högstadiet var jag en jävel på att dricka sprit, hembränt mest (för att leva upp till klyschan). Nu dricker jag nästana ldrig sprit, thank god, men övar mig på vinet vilket ni trogna bloggläsare kanske redan har förstått.

Sen åkte jag förbi Medborgarplatsen, vilket rätt och slätt är några busskurer. Jag passerade Åhléns, gågatan, såg good old Juntti utanför Dressman, några ungar som jag trodde fortfarande gick på mellanstadiet stå och röka utanför Kioskbaren. Allting var sig likt, men ändå inte. Bussen åkte vidare förbi Statoil, där vi av en slump råkade fira nyår 2004, blossandes på varsin cigarr alldeles för nära bensinpumparna.

Jag passerade förbi den där konstgräsplanen, och kullen som ligger bredvid. Där satt jag och Martin och drakc folköl och hånglade i somras, och jag minns att jag i den stunden tänkte att jag var jävligt lycklig. Vidare förbi de stora hyreshusen där Jonte brukade ha fest (när han bodde där vill säga), rondellen upp mot gamla lasarettet, där övade jag med min heta körskolelärare Niklas att inte köra för fort. gamla sjukhuset, där ligger Silentium som alla stans ungdomar jobbar på typ. Tillbaka till rondellen och vidare i fem minuter längs väg 97 mot min hood. Jag plingade och klev av, sa hejdå till busschauffören av gammal vana. Sen plumsade jag genom snön från hållplatsen längs cykelbanan till mitt hus.

Jag klev in och Milton (min sexårige systerson) såg mig, han blev chockad och ropade till Jessica (min syrra, hans mamma) att "Andrea är här", varav hon svarade. "Sluta skoja nu". I love surprises. Mamma blev glad. Hon kramade mig länge.

Sen spelade jag piano.
Sen somnade jag (hade knappt sovit någonting under resan)

Imorgon ska jag köra till Djoko (han bor trettio minuter ifrån mig) och vi ska åka till Luleå CITY (!) och jag ska försöka hitta ett nytt stift till hans LP-spelare. Grymt roligt att köra bil faktiskt, jag tror alltid att jag hade glömt bort hur man gör eftersom jag kör så sällan. Men det sitter som SMÄCK! Sen ska jag och Djoko äta pizza, vår enda planerade aktivitet sen tidigare. Det ska bli grymt.

Nu ska jag kramas med Kiwi.

Hon kan hoppa.

tjolavips.

/r.

ando has left the building

Jag drar ikväll, om fem timmar.
Jag ska göra värsta monstermackorna att äta på tåget.
Jag har laddat min bärbara CD-spelare i timmar.
Jag har lärt Grizz & Brill hur de ska vårda plantorna.
Jag ringde till jobbet och löste allt.
Jag behövde inte säga att jag hade fått en underlig sjukdom som gjorde att jag var TVUNGEN att resa till Boden, bara för att de inte skulle bli arga.

Nu är jag på skolan, jag har svarat på frågor om mig själv. Det var roligt.

Jag och Djoko ska käka pizza när jag kommer hem. Jag har inte käkat pizza sen i somras.

Korrekturläsning is the shit.

/r.

har du användning för en expander?

Jag älskar att bo med Brill och Andy. I början kände jag inte Andy, och då var det lite stifft (nej Andy, inte stiff som att jag var kåt på dig, YOU WISH!)men nu måste jag säga att Any verkligen har berikat mitt liv och mitt språkbruk (sug i dig). Birt har naturligtvis också berikat mitt liv på många sätt, särskilt när vi var små och hon envisades med att kalla mig för "han" och nypas hårt... Damn Brill, du hade ena kraftiga nypor som liten tösabit! Utan Andy skulle jag inte säga röv så ofta. Jag skulle inte inse den fenomenala innebörden av dippa och banka. Tillsammans har vi tre skapat en fruktansvärt intern och ganska så snuskig humor. Detta manifesterades igår inför Brittas vän och potentiella ragg, som jag här kallar... vad fan ska jag kalla honom... A, helt enkelt. A var på middag hemma hos oss. Det var första gången jag och Andy träffade A men vi välkomnade honom hjärtligt och avspänt. Redan efter några minuter drog vi skämt som anspelade på att Brittas underliga, nyinhandlade frukt liknade en viss del av den manliga fysionomin. Efter middagen skulle vi spela Trivial Pursuit (vuxet va, middag och sen TP med mariekex och kaffe. Nåja, vänta bara...). Allt var frid och fröjd tills Andy drog kortet med frågan "vad tränar man med en expander?"

Åh gud. Tre personer runt bordet tänkte på exakt samma sak, och A var uppenbarligen inte en av dem. Jag, Brill och Andy låg dock dubbelvikta över bordet och hoppade av skratt. Andy kände för att stating the obvious och tänkte viska till mig det vi alla tänkte på. Men eftersom hon skrattade så mycket så lät det ungefär såhär: HAHAHA AH-AH-AHNUS!!!!! Vi bröt ihop, skrattade så vi kippade efter andan och nyckelbenen värkte. RINGMUSKELN! tjöt någon och skrattparoxysmerna eskalerade. A instämde med ett försynt "hehehe" medan vi torkade tårarna ur ögonen. Stackars pojke. Sedan klämdes expandern in både här och där under resten av kvällen, till majoritetens oförställda nöje.

Är på alviks bibliotek för att maila iväg en artikel, men istället sitter jag och egoodlar här. Vi borde verkligen skaffa internet hemma, hör ni det? Jag vet att ni tycker att vi inte har råd, men jag behöver det verkligen. Jaja. Ikväll hade jag egentligen bestämt att jag skulle åka hem till mitt ex. Vi försöker upprätthålla den där vi-kan-minsann-umgås-fasaden. Han slutade jobba sent så jag skulle komma hem till honom runt åtta. Då kommer jag med största sannorlikhet sova där, och om han inte vill bara sova så... jag vet inte. Eller jo, i mitt nuvarande tillstånd skulle jag häva ur mig ett ystert brunstvrål och ligga där i min födelsedagskostym innan han ens hann blinka. Och tja, det vore säkert trevligt, men inte bra egentligen. Igår sa Britta att hon skulle ut med sitt band ikväll, och då gjorde jag en riktig fuling och ringde mitt ex och sa att jag inte kunde ikväll. Det var inte snällt av mig och jag känner mig dålig för det, så gnid inte in det.

Jag saknar honom som fan, saknar att ligga på hans bröst och somna, saknar att åka ut med båten och fiska i vaxholm, saknar hans doft mest av allt... Men det funkar inte nu för tiden, det är som vi talar på helt olika våglängder där vi förut var så samspelta att vi knappt ens behövde tala för att veta vad den andra ville. Nu blir det missförstånd och tjafs så fort vi spenderar en längre tid med varandra, känns det som. Jag hoppas det går över, jag vill kunna prata med honom och träffa honom och ha honom i mitt liv.

Nu: redigera artikelhelvete.
/grizzlygirl

Boden in my heart

Jag känner mig helt knäckt. Jag vet inte om det har att göra med hela den här Plathgrejen eller om jag verkligen ska känna mig knäckt. Jag tror att jag ska det. Jag har precis haft textsamtal och jag vill dö. "de barockt staplade adjektiven är inte lika påträngande i den här texten men gör sig ändå påminda". Oh my god.

Det värsta är att jag verkligen inte kan se min egen text utifrån. Jag kan inte förstå att de inte förstår hur "fingrarna skriker" och så vidare. Det är ju så han känner. Riga, Riga 4-EVAH in my heart to the bones liksom. Sen säger de att han är ett psyko men han ÄR inte det, inte mer än du eller jag. Vaknar inte du också upp ibland och tror att du precis har dragit ut dina tarmar genom magen? Kanske inte. Kanske är det bara jag.

Jag har i alla fall bokat tågbiljett till Boden-the-hood för 199 kronor nu. Jag ska åka imorgon 22.12 och kommer fram 13 timmar och 55 minuter senare. För er som inte vet så kommer jag kliva av tåget här:



Idag & imorgon ska jag:

1. Köpa plastkrukor som jag kan plantera om plantorna i.
2. Fixa datorn
3. Läsa mer Plath (jag kommer göra det skräckslaget)
4. Läsa seriealbumen som Brill lånat på Alviks bibliotek
5. Packa väskan
6. Vara i skolan för det är öppet hus och vi ska locka folka att gå skrivarlinjen
7. Lämna igen en film till stadsbiblioteket (jobbigt)
8. Kliva på tåget

Mamma kommer bli rätt överaskad tror jag (om inte syrran har försagt sig) för hon vet inte om att jag ska komma hem, jag ska ta bussen från Tågstationen och knacka på hemma. I love överraskningar. Jag ska alltså i princip göra en Djoko. Han ringd emig och frågade "Kan jag komma över vid kvart över tio eller så?" Och sen tog han planet från Kallax till Arlanda och hälsade på. Det är grymt. Han är grym.

När jag kommer hem ska jag sova, äta gratis (svingod) mat, läsa böcker, SPELA PIANO ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! GUD!!!! Det hade jag glömt, pianot! Hur kunde jag? Grymt! En otippad bonus! Sen ska jag se film, hälsa på syrran, Mange, kattungen, Ronja, Kiwi och antagligen dricka mig full tillsammans med de två första och spela "När & fjärran". Nu längtar jag som fan! Lätt att det är värt tågresan! Nästan fjorton timmars woho!

Om jag säker i googles bildsök på "woho" får jag upp den här bilden:



Jag antar att det är så man ser ut om man känner sig "woho" ?

Sen ska jag ta med lill-göran till stockholm! I brist på piano alltså. Lill-göran ser ungefär ut så här:



Jag har döpt honom efter min gitarrlärare som faktiskt hette Göran Persson utan att vara vidare politiskt lagd. Han sa också till mig när jag typ i sjuan eller åttan eller nåt hade lärt mig en version av The house of the rising sun "Nu har du passerat första stolpen i gitarrhistorien, Andrea".

Tyvärr passerade jag bara en eftersom jag slutade ett tag efter det och istället började med piano, vilket var min grej till skillnad från lill-göran. Jag har fortfarande inte döpt mitt piano, men det är nog för att det är så stort att jag int eliksom kan greppa det. Eller nåt. Jag känner att jag tappar tråden lite grann nu, det är nog för att det är så roligt när man söker på ett ord och får upp de mest underliga saker. Som "woho", till exempel.

Jag undrar om någon i mitt gamla gäng kommer att vara i närheten av hooden när jag kommer dit. West with tha bang kommer först på torsdagen, Bosse tha boss är nog i Umeå och tha Hill lär ju hänga i Happis. Tyvärr. Inte ens Jollan aka Syddan Barett kommer vara i stan. Trist. Kanske betyder detta att det kommer att bli en alkoholfri helg? Jag har ju alltid gangster-Eva och Limpan (sopm tydligen skaffat en läskig brud?).

Och naturligtvis, Djoko. Han ska jag hänga med som fan.

Förresten, Goesta. Måste bara säga att cigaretterna i skåpet i klassrummet börjar ta slut. Har du glömt bort dem? DET HAR INTE JAG OCH S!!! HAHHAHAHAHA!!! WATCH IT!

Nu ska jag röka.

Tjolavips.

/ando.

Bitter beundran

Här är hon, miraklet.


Plath the babe

"Every woman adores a Fascist,
The boot in the face, the brute
Brute heart of a brute like you."


för att inte tala om

"Bit my pretty red heart in two.
I was ten when they buried you.
At twenty I tried to die
And get back, back, back to you.
I thought even the bones would do."
(from 'Daddy', 1966)

plathjäveln

Jag har varit internet- och därmed blogglös i fem dagar och vad får jag se när jag kommer tillbaka? Jo, att Hemma hos Roggie har förvandlats till ett diskussionsforum för Goesta och Grizzlan. Fast egentligen, diskussion och diskussion, det hela handlar mest om att de smörjer varandras egon med kommentarer som: "Goesta skriver mkt bra".

Detta upprör mig eftersom jag är inne i en förjävlig skrivperiod (igen). Det hela bärjade med att jag och Fredde skulle bakiskäka i söndags och jag råkade hamna på stadsbiblioteket och jag råkade låna diktsamlingar av Sylvia Plath. Sen insåg jag att jag borde lägga av med att skriva eftersom jag ändå aldrig kommer att bli nöjd med det jag gör. Jag läste högt ur Ariel och ville dö. Jag hade också lånat tre diktsamlingar av min hjälte 4-EVAH Magnus Carlbring, som också är min lärare, och jag måste tyvärr säga detta: Han är grym, men ingenting i jämförelse med Sylvia. Vad är jag då? Detta är slutet. This is the end. Pang bom ner med locket.

Och sen kommer jag till bloggen och upptäcker Grizzlans och Goestas egoodlingar.

Detta för mig osäkt in på mina egna odlingar. Solrosorna har växt till taket, eller i alla fall nästan. Snart är det dags för omplantering.

I hemlighet funderar jag på att resa hem till Boden-the-real-and-only-goodlooking-hood-4-EVAH-eller-nåt på onsdag. Jag väcktes nämligen av Kullen i söndags, hon sa att hon skulle föra över 2000 pling till mitt konto. Tjoho! Nu kan jag åka om jag vill. Men vill jag det? Efter beskedet började min hjärna genast tänka egoistiska tankar om nya kläder och spännande drinkar. Jag måste sansa mig. En annan grej som får mig att tveka inför en eventuell hemvisit, är faktumet att jag (eftersom jag inte är rik direkt, trots dessa 2000 kr) kommer att åka tåg hem. Sittplats. I ungefär 18 timmar. Det är vad jag kallar hjärnmos. Och visst, jag kan försöka romantisera det hela. Jag kan tänka att jag kan sitta där i tågmysmörkret och skriva. Jag kan ta nattcigg efter nattcigg vid varje stopp i resan genom Sverige. Jag kan lära känna häftiga människor på tåget. Jag kan till och med dra en bärs i restaurangvagnen. Fan vad chill. Lätt att jag åker.

Dock skulle det inte bli sådär. Eftersom jag kommer att åka med nattåget så kommer det inte stanna någonting nästan, förutom i fem minuter och då kommer jag vara så skraj att jag inte vågar röka. Tänk om de fortsätter utan mig? Jag är heller inte tillräckkligt tuff (vilket Indiana Jones lätt hade varit om han rökte) att jag kan stå på trappan till tåget och därmed inte kunna missa det om det fortsätte råka eftersom jag redan står på tåget så att säga. Dessutom kommer mina bordsgrannar antagligen vara svinäckliga, svintråkiga och lukta illa (inga häftig amänniskor alltså). Jag kommer vara alldeles för trött för att orka skriva, dessutom tillintetgjord av Sylvias storhet och antagligen itne våga tända lampan i taket då mina bordsresenärer vill sova. 18 timmars pina vill säga. Men 18 timmar offrar jag lätt för Boden, eller?

Dessutom, tänk om de ringer från mitt nya jobb (WOW) och vill att jag ska jobba, kan jag boka en biljett? Kan jag? Kan jag? Kommer de döda mig? Kommer jag att få kicken? I fysisk bemärkelse? DÖDEN! IBLAND BLIR DET I HUVUDET FÖR MYCKET.

DESSUTOM, som om det inte var nog, så måste jag välja texter till antalogin idag. Denna dag som är skrivdödens dag. Jag har inget självförtroende längre. Allt jag skriver är skit. Imorse försökte jag gå igenom det som jag har skrivit under min tid på Skrivarlinjen. Det knäckte mig. "Inte den här, inte den här, absolut inte den här, Andrea du är en röv om du ens skulle tro att du skulle välja den här, inte den här.." Och så vidare.

Nu något annat. I fredags lärde jag mig något som jag bara har sagt som skämt förut, att ta en öl. Jag tog bara EN öl. Jag förvånar mig själv igen. Först kändes fredagen helt miserabel, jag satt framför "Livet från den ljusa sidan" med egengjord fruktsallad. Det kändes lite patetiskt. Vem äter fruktsallad ensam förutom jag? Brill repade med Vaneau och jag vet inte var Grizzlan höll hus. Jag pratade lite med DJoko och försökte öevrtala honom om att dra till Limpan på fest. Han var deppig. Han har problem med livet nu igen. Han har sagt att om han inte kan leva på sitt band (som förövrigt släpper en EP snart (typ i maj) på karavanen.com (inte .se haha) så vill han inte leva typ. Det är nästan den enda skillnaden mellan mig och honom. Han vet ingenting han Vill göra. Jag vet så många saker jag vill göra att jag inte vet var jag ska börja.

Hur som helst, Brill och jag hade vagt kommit överens om att vi skulle "ta en öl" senare på kvällen. En öl eftersom jag skulle jobba dagen efter på mitt nya jobb. Jag drack därför dessutom ett glas vin i min ensamhet framför tvn. HAHA. Okej, nu kom jag på att jag inte bara tog en öl. Jag drack ju ett glad vin också. ÄH!

Efter mycket om och men (Brill gick vilse i Hornstull samtidigt som jag stod vid Medis (vår avtalade mötesplats) och väntade, lätt antastad av alla jävla fylleäckelkillar som trodde att jag bara väntade på att de skulle komma fram och säga sina tvivelaktigt väl valda ord. Vi slutade vid Slussen och jag tog EN öl.

Lördagen, först jobbade jag. Det gick bra. Sen sov jag. Sen drog vi till Indierave. En otippad grej var att Fredde följde med (han hatar indieklubbar) och en annan otipad grej var att jag dansade i tre timmar till TECHNO. Typ. Det var svinkul. Mest roligt hade jag för att Fredde hade så kul, och vi går nästan aldrig ut tillsammans eftersom vi gillar så olika ställen. Men gud så vi dansade. Både jag och Fredde dröp av svett (om någon ville veta) och det STÄNKTE om oss. Haha. JAG ÄR SÅ FRÄSCH!
Sen drog vi hem och jag var jävelhungrig. Träffade också en tjej från Boden på tunnelbanan som var sjukt jobbig och pratade om sin HÄFTIGA kompisar som alla var RUTINERADE MUSIKALARTISTER som minsann hade gått SOTlinjen på Sunbybergs folkhögskole och det hade varit SÅ härligt! Jag var mycket skeptisk. Jag frågade "Varför gick de i sumpan om de var så rutinerade?" Då började hon prata om annat.

När vi kom hem lagade jag mat till fem personer: Jag, Fredde, Grizz, Brill & Räkan. Maten blev asäcklig och jag blev depp. Sen sov jag.

Dagen efter då den tidgare nämnda Plath-knäcken. OCh nu är det måndag och jag känner mig som en misslyckad jävel.

"Daddy, daddy, you bastard, I'm through"

/r.