The End

Tack och hej nu lägger vi ner.

/a & j

socks

Jag vaknade imorse av att brevbäraren kämpar med att trycka in ett paket genom brevinkastet. Jag går dit och rycker till för att hjälpa honom. Han blir svinrädd. Jag öppnar paketet. Svarta strumpor från mamma. Världens bästa. Hennes första egenstickade. Ibland är man stolt.

/a

LOST SKA FAKTISKT BÖRJA NU HALLÅ DET STÅR PÅ TV.NU JAG SKA STÄMMA ALLA JAG SER!!!!

Sa jag att jag aldrig kollar på TV?




Förövrigt gillar jag överraskningar (DOCK INTE ATT LOST INTE BÖRJAR PÅ UTSATT UTLOVAD TID!!)
Den enda överraskningar nowadays är nån enstaka gång när man kommer hem och någon har diskat.

ps. JAG ÄR INTE BITTER JAG ÄR JÄTTEGLAD!! d.s.

/a

FILMER JAG GILLADE SOM BARN

/a

/a

dramaqueen

Nya grejen är tydligen Franz Liszt när jag redigerar. Liszt och Tjajkovskij, fast Peter är ju inte nyhet. Han har hängt med länge.

Jag är jävligt less på att vakna, känna mig intill döden sömnig, kasta en blick på klockan och tänka att gud vad skönt att klockan bara är nio då kan jag sova i alla fall två timmar till, sen ser jag att klockan är halv fyra och blir förbannad. Jag har aldrgi kommit överens med sömn. Det finns inga mellanting, endera too much eller inget alls och detta ofrivilliga ultimatum är inget jag trivs med.

Igår rasade golvet in på Norrlandsoperan i Umeå där bl.a. Mando Diao och Karavan spelade. Fattar ni. Golvet rasade in. Fler skadades allvarligt när de föll två meter genom golvet. Stört. Stört golv. Min syster var där men hon klarade sig. Hon studerar kognitionvetenskap och är jättetuff och ansvarstagande. Inte som mig alltså. Djoko skulle spela efter Mando Diao och han klarade sig också. Men han brydde sig inte så mycket om det. Han var bara ledsen över att spelningen ställdes in.

Idag känner jag ett mycket ovanligt sug efter att skriva dramatik. Kanske för att jag såg början på Hotel room igår. Den påminde lite om Raymond Carver. Jag gillar verkligen grejen med minimalism i teater. Eller snarare ett rum, två människor, Hemingways isbergsteknik, en konstig pryl som förklaras, namn, uttänkta bakgrundshistorier och kostymer. It's the shit.

Egentligen låtsas jag bara. Egentligen är jag bara en fjant som bara står i fönstret och väntar på att se honom komma ut från tunnelbanan. Sen springer jag ut i bara t-shirt trots att det är alldeles för kallt. Och sen somnar jag med handen i hans hår och när jag vaknar igen är han fortfarande kvar. Gång på gång. ))<>(( Forever.

/a

sixties baby

Precis dissat en depechekväll eftersom mina skor visade sig vara jävligt kalla igår och därmed förkylde mig. Det gör inte så mycket. Jag fick en dansdos igår så jag klarar mig. Det är dock bara nazifilmer på svt och jag har blivit så stört känslig med filmer. Därför känns det aningen riskabelt att se en film om massmord. Annars har säkert kanal 3 mycket godis att bjuda på, som vanligt. (Not!)

Mina glajjer är porr för mig. Jag kan inte sluta ha på mig dem inomhus och haja till när jag passerar spegeln och tänka "faan schyssta brills alltså!". Materialism - I love you.

/a

hej hopp.

Igår Debaser.

Idag TV.

/a

svartvitt

Nya skor ffs. Och glajjer. Det ni.

/a

SNowBrigadDE

Vaknade imorse av att någon försöker bygga något slags monument i vår föga imponerande trappuppgång. Eller, monument och monument, i alla fall borrades det, hamrades, sprang omkring, hoppades, tjoades och så vidare redan vid den gruvligt vidrigt tidiga timmen halv tolv. Herregud! Hemska arbetstider människor har! Sen att vår dusch är iskall gjorde knappast saken bättre, jag försöker snabbt kompensera min förbannade kropp med varmt té och Animal Collective. Det kan funka.

Ibland blir jag bara så jävla trött på berusade människor och att man förväntas ha någon slags naturlig förståelse för att de inte har "alla sina raka rör vid dörren" (idag ska jag hitta på nya uttryck och erkänn att du fattade!). Det är klart att jag fattar om det händer en gång eller två eller tio för den delen med men sen får jag ett stick av "vakna då". Det här med klubbar och fyllor är ju bara klubbar och fyllor. Du kan få det när du vill och är den där jävla klubben så jävla häftig att gå på egentligen? Sen kan ju nån komma och dra seize-the-day-köret för mig eller typ att jag har blivit gammal och avundsjuk på alla dansanta männsikor, okej, gör det då. Fredagskvällsköret: Ska du inte gå ut ikväll?! Jag fattar inte hur det kan vara så jävla viktigt. Endel offrar ju allt för det, tycks det. Pengar, hälsa och ibland mig. Äh.

/a

"I went out into the night,I went out to find some light.
Kids are dyin' out in the snow,look at them go, look at them go!"

Hello Tight Ass

Kvällens hjälte.

Och nej, jag har inte koll på alla axlar och salchows men jag är ändå barnsligt förtjust i konståkning.

1. Det är så tragiskt/jätteroligt när de ramlar (helst under OS) eftersom karriären är relativt kort och års träning är till spillo.

2. De har tajta rumpor (och tajta byxor)

3. Det är stört vackert

/a

p.s. självklart var det bäst när Jagudin och Plusjenko hade sin catfight men vem vet, kanske kommer Jagudin komma tillbaka tighter than evah! d.s.

New fashion

Btw igen. Jag var väldigt trött på min garderob i fredags och tänkte starta en helt ny och sprudlande modestil som alla skulle kopiera genast och sen skulle jag hamna på framsidan till Elle. Konceptet gick ut på att kombinera vanlig trevlig fin stil med något absurt konstigt som i mitt fall blev en jätteenorm orange (min hatfärg) jacktunika. Sen posade jag. Värsta.


/a

Btw så finns det en fempoängare på universitetet som heter "Fysik för poeter". Jag tyckte att det lät asschysst eftersom jag genast började tänka på Jeanette Winterson och hennes fantastiska rymdvärld men sen började jag tänka på hur fullmatad med prettoskallar kursen antagligen är. Nåväl.

/a

Snoret då?

Baba eller inte Baba det är frågan¨

Lyssnar på Björks psychoperiod och får en trevlig idé om Baba Sonic i huvudet, försöker betvinga den i en intensiv sekund men yppar den direkt efter den lilla (men ack så skoningslösa) sekundens tvivel. Hon är pepp. Jag är pepp. Vi har bara thaiwhiskey (om whiskey är from hell för alla utom för hårda gubbar så är thaiwhiskey from a place som är mycket värre) Jag råkade skriva tolv sidor för en stund sen, läste igenom det och det var i alla fall okej. Eftersom jag blev så överraskad började jag tänka på Baba. Är inte du också så? Ojdå har bussen redan gått ska vi gå till Baba? Eller är du för gammal? Det är många som är för gamla, men inte jag. Jag blir för fan inte ens bakfull nu för tiden. Däremot är jag lite ängslig över att mina tänder ska ramla ut efter långa och berusade nätter.

Dessutom ser jag så här mycket ut som en tolvåring när jag är full och ska bli ännu fullare.
Lagom för Baba.
Halsen då? Snoret som jag börjar misstänka är hjärnan som rinner ut ur huvudet? Yrseln? FEBERN! FEBERN! Äsch. Jag säger som Jessica sa precis när hon frågade vad det kostade och jag svarade 40 spänn: Småpotatis.

är det nåt bra på tv ikväll?

Hej!
Jag funderar på att fylla 32 och flytta till en stad någonstans i Mälardalen (pendlingsavstånd till Stockholm) och där starta upp en tehandel med vidhängande livsstilsbokförsäljning. Känner inte du också så ibland?

Annars då? Det var ju ett tag sen. Här är det bara lungt, chill så där du vet, alltså helt lungt och glatt och nu snackar vi inte spastisk glädje som följs av en perfekt preciserad saltormortal ner i dödsskuggans dal liksom. Nej, nej, det är ovant jämt och fint hela tiden. Jag bara väntar på att det ska slå snett, kalla klor som börjar krafsa mot vaderna för att snart gripa tag om fotlederna och dra till så jävligt att ansiktet dunsar i gruset. Om man vara metaforisk då. Men nä. Om antydan till krafs anas steppar jag bara i sidled och hör och häpna, inget händer. INGET. Förstå storheten. Jag börjar ana begravda hundar och ugglor i mossen, det kan ju inte vara meningen, att det ska vara så här trevligt för jämnan.

JUST NU
Andrea: Har du inte bloggat?
Jag: Nä.
A: Varför?
J: Jag har inget att skriva.

Och så är det ju. Eller, inget som jag har lust att skriva. Det är så bra så ändå, utan behöva förverkligas genom offentliga ord. Haha ÅÅÅH så förmätet av mig bara "oooh jag är värsta mogen nu, liksom blogga hallå psssht jag är liksom way past that". Nädå. Snart kommer jag nog krypande igen. Tills dess, ha det så bra.

/j

Inte bakfull till trots

Jag fryser så jävla mycket jag vet inte vad jag ska göra! Jag har på mig svinmycket kläder till och med tjocka strumpbyxor under byxorna och en tjocktröja! Jag har spolat händerna under varmvatten men det funkade inte. Jag har försökt duscha men den är trasig eller nåt för det blir inte varmt vatten bara ljummet. Livet är tragiskt.

I fredags dansade jag och S på en rnbklubb det var intressant. Vi var fulla och eftersom hela vistelsen där var exotisk frukt för mig som mest hänger på popklubbar försökte jag tvinga den stackars gossen att dansa sån där snuskig hiphopdans som alla gör hela tiden. Han blev generad och önskade låtar istället. Kanske för att vi var de enda på dansgolvet och kanske för att han hade "råkat" berätta hur duktig han är på att dansa sån där rnbdans. Hahaha, säger jag. Sen i lördags var jag på trevlig födlsedagsfest hos Robin och jag gav honom en angenäm present, en sån där liten grej me små kulor som man ska försöka vicka till rätt position... ööh. Den som fattar vad jag menar får veckans roggie! Sen efter många glas fruktvinbål hamnade vi på Ace och det var trevligt. Jag köpte drinkar och dansade lilla dansen, av någon anledning mest med en som heter M men jaja. Sen åkte jag P och S hem till S och jag gjorde svingoda mackor och sen däckade jag samtidigt som gossarna fortsatte sin lördag i vardagsrummet. Sen vaknade jag förstås vid tiotiden och kräktes. Nice! Självklart blev jag som vanligt inte bakfull, trots att en hel del människor garanterat att jag minsann skulle bli det. Goesta tillexempel sa redan när jag var arton och började folkisen i Sumpan att "VÄNTA ETT HALVÅR BARA, VÄNTA BARA SÅ FÅR DU SE!!" Jag väntade och väntade och när jag sa till honom i lördags sa han "VÄNTA ETT HALVÅR BARA, VÄNTA BARA". Det tyckte jag var festligt. Jag kommer aldrig att bli bakfull på stadig basis. Nåja.

/a

woho minsann

Jag klarade helgen! Idag mår jag inte så jväla bra men YES, jag klarade helgen!

/a

Eftersom jag trodde att jag var pank skickade jag iväg ett litet improviserat mail till Daniel på Ace.

Hej Daniel.

Jag vet inte vem du är och du vet nog inte heller vem jag är och du får nog tusen såna här mail. Jag vet att ni har ettårsjubileum på lördag och jag skulle vilja att du skrev upp mig plus en på gästlistan. Och varför borde du göra det? Därför att jag är en acenötare utan like. Jag har svettats på det där dansgolvet tills jag knappt kunde se, lärt mig nya drinkar i baren, frusit i rökrutan, charmat vakterna för att de inte ska ha så tråkigt, jag
har lärt mig fantastiska moves i lilla elektrorummet, jag raggade till och med upp en kille (och en snygg sådan) förra året genom att göra en breakdanceversion av "the final countdown" samtidigt som jag spelade den hårdaste luftelgitarren riket skådat. Därför borde du. Fast du måste ju inte förstås. Det kanske finns regler och principer. Jag vet inte. Men jag och min plus en skulle niga och tacka.

Och eftersom det var så trevligt och motiverat resulterade det omedelbart i några hundra "hahahhhah" och att jag står på gästlistan. Det lustiga är att jag imorse kastade ett öga eller två på ett kontoutdrag som jag vägrade titta på igår utan bara pressade ner i väskan. Tydligen har CSN petat in 9000 på mitt konto. Jag ska köpa barn ikväll (jag skulle skriva baren men stavade fel och sen när jag såg det skrattade jag ihjäl mig), mina damer och herrar. Vi kanske ses? Det kan ju inte bara vara jag som har fått en trevlig present av CSN liksom? Fast jag vet inte ens om jag kommer hamna på Ace. Först ska jag ge en födelsedagspresent till en filur och om jag får säga det själv så är det en ANGENÄM present. Det ni.

Kvarstår gör det största problemet: Vad ska jag ha på mig? Jag hade tänkt mig något svart.

/a

En liten hädelse

Vaknade med sjukdom from hell som inkluderade en infernalisk huvudvärk och blev jävligt förbannad. Somnade om och vaknade igen halv fyra (efter fyra noveller av Bukowski) och den var fortfarande kvar. Kände mig först hopplös sedan beslutsam. Jag ska inte besegras. Inte ikväll. Jag har längtat hela veckan efter att dansa på popklubb med Sebastian. Fick ett intensivt sug av religion. Bestämde mig för att bli religiös innan dagen var slut och tillbe en ny gud som gör mig mirakulöst frisk. Den här kristna guden gör fan ingen nytta, inte för att jag är kristen, men ändå. Jag köpte faktiskt en introduktion till taoismen på Stadsmissionen så den jag kan ju läsa och hoppas på att bli blixtfrälst och räddad från huvudvärken, yrseln och den varma kroppen. Jag tog en cigg utanför porten där det blåste djävulsvindar, såg ut som en djävul själv och möttes av två grannar som kan ha blivit lätt förskräckta av min mordiska uppsyn. Duschade. Kände mig i två sekunder bättre men nu är det lika jävligt igen. Vacklar. Kanske borde jag ge upp. HELVETE HELLER! Två dagar kan jag väl för fan hålla mig på benen med några liter alkohol i kroppen. Jag ska inte ge upp. Jag ska dansa ikväll. Snääällaaaa..........

/a

Böcker ffs

Bonusbild som kompensation för ett tidigare hemligt inlägg

Jag har hamnat i ett läsrus och jag gillar det. Ändå har jag planerat helgen till punkt och pricka och ja, den innehåller inga böcker men mycket av Sebastians hemmagjorda vin. Snart ska jag stänga Jespers dörr och ligga på hennes säng och läsa böcker i några timmar, somna och sen är det helg. TJohej! Ännu en vecka har förflutit utan att jag har gjort ett jota. Eller jo. Jag skrev faktiskt en A4 igår. Wohej!

Min inte så käre far ringde iförrgår btw.

P: Varför söker du inte in på journalisthögskolan? Då får du en ordentlig utbildning.
A: Ja men det är ju inte direkt sånt jag vill skriva.
P: Ja men Liza Marklund är ju journalist OCH författare.
A: HON SKRIVER DECKARE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
P: Jaha, vad skriver du då?
A: Inte deckare i alla fall.
P: Nähä.

Jag undrar om han vet att det finns något annat än deckare? Jag avskyr deckare. Klart det finns bra deckare, men konceptet lockar mig lika mycket som harlequinromaner.

/a

världens sötaste djur!

Kolla vad söööööööööööt! Det är en wombat. Gud så gullig. Jag skulle vilja ha en och använda som kudde.



och här är en när den skriker liksom, åååhh jag vill bara ta ett litet bett av den!



Man kan tycka att jag borde ha mer produktiva grejer för mig än att googla wombat, but hell no. Den där slutuppgiften ska visserligen vara inlämnad på i morgon och eftersom jag jobbar då så är det ju verkligen hög tid att ta tag i det ikväll. Det ska alltså vara en reflektionsuppgift om vårt projektarbete, att skriva om ett brev från kronofogden. Snaaaaark. Jag tänkte göra det till en klyshfiesta. Peta in lite "gruppdynamik", "i början var jag lite trögstartad" samt att vi valde att skriva om brevet eftersom det ligger i demokratins intresse att myndigheter kan kommunicera på ett lättfattligt sätt. Bla bla bla. Mer klyshor, jag måste ha mer klyshor. Vill se hur många jag kan klämma in där utan att de börjar ana något. Med tanke på min tidigare, ack så pinsamt högtravande, pm-historia så tror jag att det kan vara ett skrämmande stort antal. Så nu behöver jag något riktigt saftigt, seminarieklyshornas urmoder!

Hey, alla roar vi oss på sitt sätt...

/j

men säg nu!

alltså jag tänkte skriva ett ASINTRESSANT inlägg men så kom jag på att visst fan, det är ju hemligt. JÄTTEMEGAHEMLIGT ohhh så hemligt nu är du nyfiken va, hm, hm? Appapp, sorry, kan inte berätta, det är så hemligt att du anar inte!

Jag tänkte att grävande journalist inte är min grej för att man måste vara så på och du vet, dra fram saker som folk inte vill säga. Men det är ju bull, det finns inget som triggar mig så mycket som hemligheter. Hemligheter gör mig spastisk, JAG MÅSTE FÅ VETA!

/skvallertant j

hejhejhejhjje

Idag har jag gjort hemliga saker igen.

Ledtrådar:

Åkt tunnelbana fyra stationer och köpt något litet för 335 kronor. (Något som jag egentligen inte har råd med)

Skrivit två roliga mail till två personer jag inte känner och väntar nu nervöst på svar

Läskigt.

/a

älven isen och allt det andra

En pojke som är ett år yngre än mig har drunknat i älven några hunda meter från mitt barndomshus. Jag vet inte vem han är, trots att Boden är så litet, men jag är ledsen ändå. Jag blir ofta ledsen när människor dör, oavsett om jag känner dem eller inte. Jag är den som svär och är upprörd över att alla bombattentat i krigsdrabbade områden får mindre uppmärksamhet än den nya viktminskningsmetoden och ministrar som rökte hasch i sin ungdom. Jag är den som vill diskutera och chilla runt på barrikaderna med knuten näve. För två somrar sen när jag jobbade som lastbilschaffis tillsammans med min barndomskamrat Joel (som jag förövrigt letade efter spöken under byrån med när jag var fyra och han fyra och ett halvt) diskuterade vi det där. Han förklarade det hela (inte så lugnt och sansat men ändå). Att de nyheter som säljer är det som får stora rubriker. Inte det som är "värst". Folk vill bara veta det jävliga som rör dem själva, sa han. Att veta hur folk på andra sidan jorden dör som flugor är inte intressant. Varför tror du till exempel att tidningarna alltid lägger större fokus på svenskarna som dog i tsunamin än thailändarna som dog? Jag minns att jag var väldigt upprörd. Folk som folk, menade jag. Och sen bläddrar jag själv förbi nya bombattentat i Irak i tidningen för att istället läsa om Koops nya skiva. Jag är störd i en störd värld och jag vet om det men gör ingenting åt det. Kanske är det för att jag blir så jävla ledsen. Jag tänkte ett tag att det kanske var den allmänna anledningen till att folk hellre läste om GI-metoden än svältkatastrofer. Flera jag har pratat med säger att de inte bryr sig lika mycket om tiotusen barn med uppsvällda magar blir ihjälskjutna i något land långt borta som om tio skåningar brinner inne i nån lada. Blir jag ledsnare över att den där pojken kämpade för sitt liv i Luleåälven och sedan inte orkade längre, precis när brandkåren hann fram till Trångforsbron och en brandman hann till och med ner på isen, till den enorma vaken, kastade ut ett rep, skrek till honom att hugga tag i det, men pojken bara låg där i vattnet, fortfarande vid medvetande med så nerkyld i det en grad kalla vattnet att han inte klarade av att ta tag i repet. Och sen gled han in under isen. De dyker fortfarande efter honom, men hittar honom inte. Och hans mamma förbannar säkert den där jävla skotern och undrar om han försökte köra på vattnet, det är en sport har jag hört, kanske hon också, att om man kör runt sjuttio kilometer i timmen rakt ut över en vak så kan man köra på vattnet, kör man fortare gräver skotern ner sig och sjunker, kör man långsammare hålls inte ytspänningen eller vad det nu är och den sjunker lik förbannat. Pojkdrömmen, att flyta på vattnet, kanske som Jesus, kanske hade Jesus gjort likadant fast klarat det, kanske trodde pojken att han nådde det gudomliga där i några sekunder när han svävade över strömmarna. Eller så såg han det bara inte, att isen slutade, ni anar inte hur mörka vintrarna är där uppe, hur de tär och hugger i dig. Kanske var visiret immigt, mitt blev jämt det och han tjusades av den enorma öppna ytan, snötäckt is, blåsvart i mörkret, och pressade sig själv fortare som en dansande dåre, fastklämd i ivern. Sen plötsligt öppet vatten, kanske gick skotern genom isen innan han ens sett vaken, kanske breddade han den. Och nu driver han omkring där nere i mörket.

Reagerar jag mer av det här än av svältkatastrofer långt borta? Jag vet exakt hur det ser ut där han drunknade. Trångforsbron. Under bron finns det en lång trägång, bara några meter över vattnet. Vi brukade hänga där när jag var runt tolv, tretton. Det var spännande att klättra ut på cementstoderna som sköt upp ur de forsande vattenmassorna. Där satt vi och dinglade med benen. På stranden några hundra meter bort, Vitsand, drällde jag runt med myggspray och hembränt, hånglade i skogen på kvällarna och badade i vattnbrynet på dagarna. Kanske gjorde han också det, precis som jag. Men inte längre.

Samtidigt kan jag bli helt förstörd över saker som händer långt borta. På ställen jag aldrig har varit, knappt ens sett bilder på. Inget jag kan relatera till mer än att det är människor, som har känslor, liv, familjer, är hungriga ibland, har drömmar, tänker saker, kanske undrar hur det ser ut där jag bor, trots att de inte ens vet vem jag är och var jag bor. Jag kan gråta över saker jag inte känner till och det kan göra lika ont. Att tidningarna matar in "EN SVENSK DOG" i nåt land någonstans och nämna som en liten notis bredvid att hundratals andra människor också dog (fast de var inte svenskar) kanske är för att vi ska känna saker och köpa tidningen och inse hur hemskt det är trots att vi aldrgi har sett stället där det hände men vi kan i alla fall relatera till hur det är att vara svensk, tänka att kanske hade den svensken också ett jobb på seveneleven kanske hade den svensken handlat på ICA någon gång och svurit över att avocadorna alltid är för hårda. Jag vet inte. Det är kanske enklast att bara förtränga allt jobbigt, för det finns så jävla många hemska saker som händer hela tiden, om jag skulle gråta över allting skulle huvudet sprängas, vattnet i haven kanske skulle ta slut, alla moln skulle sugas in i mina ögon för att återställa balansen och sen skulle jorden torka ut och ännu fler dö. Kanske förtränger jag som alla andra. Istället för att skicka hundra spänn till Unicef för att stilla mitt dåliga samvete (vilket jag inte gör) skriver jag en blogg. Känns det bättre då? Inte ett dugg.

/a

bye bye hjärna

åh gud om jag inte hade hjärnskada igår så har jag det definitivt nu. Kom hem runt femsnåret och skedade Andrea som skedade Sebastian. Ber om ursäkt för att jag luktade som ett krossat systembolag och envisades med "iii loooveee jooooooo I. LOVE. YOU!!!!" Och alla som fick snärtiga love u sms, jag menar det verkligen och hoppas att jag inte väckte er.

Det var en mycket kärleksfull fylla. Försökte ivrigt få med klasskompisar hem och lockade med att de fick sova i min säng och dricka mitt te. De avböjde dock och placerade mig i en taxi varpå jag åkte hem, stapplade upp för trappan, ägnade en kvart åt att försöka få nyckeln i låset och trakasserade Andy. Yes.

Det är ingen fara, säger klasskompis och Andrea, du var bara söt. Söt, my ass. Det är bara sött för att jag är 160 och har gullig page, det är så jag kommer undan med sånt här.

/j

Vår då

Idag var det nästan vår, i alla fall sol vilket ger instant vårkänsla. Det får mig att vilja plocka fram gympadojjorna, hopprepet och glaskulorna. Det får mig att vilja gunga på knarriga gungställningar tills man får värsta snorranden under näsan, det får mig att vilja hoppa i vattenpölar och få lera mellan fingrarna. Den får mig att vilja pussa pojkar bakom den högsta busken och bli kittlad av dem tills jag skriker. Kort sagt så får vårkänsor mig att bli en sisådär nio år, jag vet inte hur det är med er andra.

Men jag är 22 och så trött så trött. Trött och virrig. Det är ett drag som jag ogillar hos mig själv för det får mig så osjälvständig. Skulle opponera på ett projekt idag. Skulle vara i skolan nio. Tänker att då måste jag gå upp halv åtta, yes, då hinner jag. Ställer klockan på 8.30. För att halv åtta låter ju som en halvtimme över åtta och inte en sekund reflekterar jag över att jag då enbart har en halvtimme på mig innan jag ska vara i skolan. Först när jag står på odenplan 9.45 och väntar på bussen går det upp för mig att jag är en timme sen. Bra jobbat. Det är verkligen inte första gången sånt där händer. Fan inte ens tionde. Jag är 22 år och har ännu inte greppat det där med halvtimmar. Kanske har en hjärnskada. I skolan träffade jag en tjej som kramade mig och pratade på och jag bara kunde inte placera henne alls. Så jag fejkar och frågar hur det är och sådär, försöker undvika minerade områden. Det är först när hon frågar om några andra som jag fattar vem hon är. Sånt där händer också jämt, JÄMT. Hjärnskada definitivt.

Tänkte sova nu när jag kom hem men så dimper sms ner och plötsligt måste jag stryka korta kjolen och bege mig till systemet. Vin vin vin alltid detta vin, mitt blodomlopp är hälften rött och hälften vitt, någon procent kanske fortfarande är intakta blodkroppar. Väääänta här, kanske därför hjärnskada? Möjligt, mycket möjligt. Oh well.

/j


ps. Andrea var fan är du?

åh jag älskar återseende

Äter middag i på trevlig restaurang i Vasastan med Millalove och en vän som jag inte sett på ett år, minst. Det är hemskt kul att se henne igen, jag har tänkt på henne, saknat henne, men du vet hur det är man är upptagen med ditt och datt och honom och honom eller henne om det nu faller sig så. Men vi kan ju alltid ses igen, jag drack mitt glas vin och sa att så länge man inte är död så finns det faktiskt alla möjligheter till allt så då är det bara att se tiden an. Jaja rödvinsfilosofi, i´ll give you that. Vi beställer in våra enorma portioner pasta salmone och pratar pratar pratar oss hesa. Men om vad? Hon, den förlorade vännen, har ett nytt flashigt jobb som jag avundas som in i. Hon kan ju faktiskt titulera sig journalist. Naturligtvis är jag nyfiken på hur hon fått det jobbet, hur det går och så. Men inte är det vad som avhandlas under den första timmen, inte heller den andra. Vi pratar relationer. Med män alltså. Vi pratar pojkvänner från förr och nu, vi pratar uppbrott och kärlek och att såra någon så. Vi pratar trygghetslängtan versus han den heta på jobbet eller han snyggingen från dansgolvet. Vidare in på one night stands och mycker mer intimt än så. Om hur vi alltid känner oss lätta när vi följer med honom första kvällen, men inte reflekterar över att han är lika lätt han. Det krävs ju två för att dansa tango och vi enas om att det bara är dumt att tänka så, ändå kommer vi fortsätta att göra det. Alltså, både tänka så och gå hem första kvällen. Så klart.

Sedan, när var enda liten minuskel molekyl gällande life and love men mest bara love har avhandlats så kan vi gå in på mer sekundära saker. Jobb, framtid, plugg, pengar och sånt. Men vi är snart inne på ämne nummer ett igen. Det är outtömligt.

/j

I detta nu

sitter min syster framför datorn mittemot mig. Koop i högtalarna. Sebastian och Andrea ligger på soffan och är outhärdligt förälskade. Syster, Josse, frågar hur jag inte kan gilla house. För att lyssna på house är ungefär lika njutbart som att dra en isglasspinne mellan tänderna, därför. Jazz däremot är fiiiine. Och gladsynth. Kommer alltid tycka att speak and spell är världens bästa festskiva. Igår var det fest. Förfest hos Milla. Och efterfest här. Jag trillade in i Birthas rum och var kanonfull. Lutade mig på henne och sa att jag var härlig. "Visht är jag HEEERLIG birtha, erkänn att jag är den HEEEEERLIGASTE fulla person du nåhgonshin SCHETT!!" Birtha: "ja, du är härlig" jag: "I LOVVVEEEEE YOUUUUU!!!!" Sedan liggdansade jag och syster. Man liggdansar när man är för packad för att göra det stående. Alltså, det är precis som vanlig dans bara att man gör det liggande. Ikväll ska jag bli bjuden på middag. Det är så jag överlever, det är sant. Om folk inte matade mig skulle min öl, nötcreme och winerbrödsdiet döda mig på ett kick. Tack för att ni matar mig.

/j

HÄPP och så

alltså vadå "the child that got its own" ja billie love, darling, jag kommer aldrig förstå det där. Ohooo my oh my jag tror att en flaska skumpa vet var den satt jaaaa.... Andy kommer hit med sebbiebaby o min syster i do love them. Jag sov lite i birthas knäoch sa att jag var lite berusad. Men varför sitter jag här? säg mig? meeeeh jag ringde nog folk ikväll. Men, debaSER! såg en bloggig man. Stirrade något. tänkte bjuda på fernet men han försvann. Jag tror nog att fernet är en isbrytare som få. Right? yepp.

/j

eosrm

ÅHHH

trevlig debaser kväll efter trevlig millaförfest med jessicas skor som skulle tas på och av

trevliga drinkar på drinkdebaser

och en jävla nittonårning som kom in trots att jag försäkrade henne att det var omöjlig va fan! jag kom inte in när jag var nitton är det för att hon var blond och hade stureplanshorts? antagligen.!!

sen dans och nya vänner och en bloggkung jag inte känner

jag ringde sebastian tretusen gånger och skämdes inte det minsta

folk dansar hångeldansen mot mig armen snuddar axeln come on baby let me dubedubedooo och jag var coooler than evah och sa inte ens nej tack utan tog en cigg istället och ringde sebastian

nu ska jag möta honom han är typ underbarare än en underbar hamster utan byxor!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! tjohejh! tunnelbanna here i come!!

7a

another one bites the dust

Jag vill ladda ner serier men vet inte hur man gör. Hur gööööör man? Kom hit och gör det åt mig. Jag kan ligga på soffan och äta glass och du kan göra det åt mig, vad sägs? Nog skulle jag kunna lista ut hur man gör. Men det är så mycket enklare om du gör det. Du är mycket bättre än mig på sånt där. Tekniskt tjafs. Inte min grej. Det skulle vara min grej om jag bara började göra sånt, men nej. Jag föredrar att du gör det precis som jag föredrar att inte veta något om fotboll eller musik eller bilar eller ekonomi. Gör det åt mig bara. Förklara hur det görs om du vill, jag kommer ändå glömma bort det sekunden efter. Så bara gör det, kom igen.

Igår blev det sodra bar (tror det heter så) med sambos, syster, systers sambo och Fredde. Vi fuldansade loss. Jag halkade på en ölfläck och gick nästan ner i split. Det var ofrivilligt och gjorde ont. I baren träffade jag en arkitekt som jag träffat på Debban för några helger sedan. Han kom ihåg mig. Jag tror han ville hångla upp mig. Jag var inte med på noterna. Sa "jaaameneeeh ska väl gå och dansa nu" och försvann som om han hotat mig med kniv. Alltså, killar, ni snubbar som vill försöka hooka upp med en tös på krogen, hur pallar ni sådana där dissar? Blir inte självförtroendet krossat ner i skosulorna? För face the sexistiska facts, det är ju mycket lättare att ragga som tjej. Min raggtaktik har genom åren alltid vart "inget knussel". I korthet går inget knussel-taktiken ut på två steg: 1, kolla om han kollar. Om han gör det, går vidare till nästa steg. 2, Gå fram till honom. Hångla. Det finns inte ens i mitt sinne att han inte skulle vilja hångla tillbaks. Det har heller aldrig slagit fel, de vill alltid hångla tillbaks. Så ego det där låter. Men det är sant. Fast jag är rätt ego nowadays. Kan utan problem slänga ur mig saker som "ja men jag är ju rätt fantastiskt. Snygg också. Och så smart!". Måste lägga ner det där innan jag blir outhärdlig. Måste ransonera mitt egosmekande till ensamma stunder. Hahaha SNUSKIGT! Men inte så, jag menade inte så. För om vi talar om sånt, då är man ju alltid ensam. Och om man inte är ensam, så är förhoppningsvis alla inblandade med på att vara det. Förhoppningsvis är de inblandade inte en full tunnelbanevagn i morgonrusningen.

Bilder togs igår också. Tydligen så har jag dubbelhaka och en knöl på näsan. Helt uppenbart är det något fel på kameran, jag är ju foxy som få. Förresten så är dubbelhaka och näsknöl det nya svart, så det så.

/j

Alla vill till himlen och åka limousine förstås!!!

Ibland snubblar jag över en av de där låtarna. Det är något speciellt med dem, jag lyssnade på dem under perioden 1999-2003 och det finns ingen musik som betyder så mycket för mig som den just eftersom den är så jävla fullpackad med nostalgi. Jag hade mina första hångel till de där skivorna, jag grinade och svor och målade till det och jag läste texterna om och om igen och skrev av dem i all oändlighet och varje ord, varje stavelse betydde så mycket att jag fortfarande kan känna mig avundsjuk på det. Visst, skulle jag stapla skivor nu som jag verkligen älskar och kan lyssna på hur mycket som helst skulle det nog bli Arcade Fire och annan prettoskit. Och visst, en del tycker att det är svinkomiskt att jag låg och bölade till "Alla vill till himlen" från Thåströms första soloplatta (-89) bara för att den första killen som kysste mig (utanför Åhléns i Boden, jag gick i sjuan och han i åttan) hade vrålat med till den på en fest och gjorde slut elva dagar senare. Och ni anar inte hur många gossoskulder jag har plockat till en av Nine inch nails liveskivor... I alla fall:

Adore - Smashing Pumpkins
Xplodera mig 2000 - Thåström
Bleach - Nirvana
All that could have been - Nine inch nails
Rasera - Imperiet
Neon Ballroom - Silverchair
Hagnesta Hill - Kent



/a

ååååh JACKSONVILLE!!!!

jag: jag vill höra den där låten där en snubbe sjunger om ett namn med väldigt mycket inlevelse! Liksom bara "mmmm ÅÅÅÅH NAAAAAAAMN HOW YOUU NÅÅNTING NAAAAAMNET IGEN"
andy: ok, om jag hittar den så är jag så jävla grym.
jag: jag kommer dyrka dig!
och så drar Jacksonville igång och det var banne mig precis den! Nice. När jag försöker med "mycket fiol och någon stad" så vet hon genast att det är The end av Final Fantasy. Mina sambos kan musik, jag - not so much. Så jag går alltid till dem när jag vill höra något med säg, fiol, eller en hes röst, eller what have you, och så ger de mig något perfekt. En regnig dag sa jag till Birtha att jag ville ha något "lungt och lite deppigt men ändå hoppfullt" och det var så jag upptäckte Nick Drake. De känner mig utan och innan. Det är bra. Eller ok, ibland mindre bra.

Som för några dagar sedan. Jag, min syster och Andy står i köket. Vi pratar om strumpbyxor eller nåt (intressant outtömligt ämne, jag vet) och jag säger att jag har ett enormt hål i grenen i mina men inte orkar bry mig. Det luftar. Då måste de genast naturligtvis se detta, jag protesterar och sekunden senare utspelar sig en scen som skulle fått de av er som brukar googla "lesbian catfight" att dåna. Syster håller fast mig, Andy drar upp min kjol, jag skriker och de skrattar åt att de kan se min röv. Herregud. Förnedringen. Och nyss sa Andy att det luktade fotsvett. Jag sa att det inte var jag. Det kanske är sant att jag knatat runt inne i stan hela dagen med hermetiskt tillslutna mormorskängor och yllestrumpor, men hallå, antyder du att jag är ofräsch? Inte jag inte. Tror du inte att kvinnan lägger sig ner på golvet, kryper fram till min fot och trycker näsan mot dess sula för att sedan triumferande meddela att det visst är jag?! Herregud igen. Så jag resignerade, sprayade lavendelperfym över mina äckliga små fossingar och skrev ett menlöst inlägg som detta. Ikväll ska jag svänga mina högklackade svettbomber på Teatron eller Sodra bar, jag är fett på som alltid.

/j

Svårt beslut.

Vem vill du helst ligga med?
	Min f.d. teacher Mange C svettig efter springtur
	Mikael Persbrant i rollen som Gunvald-det-ar-inte-pistolen-du-ser-det-ar-kuken
	Tobbe Trollkarl goes BDSM
	Christer Fuglesang samtidigt som han tuggar ett gelehallon i rymden
	Maud Olofsson som cheerleader
pollcode.com free polls

/a

Usch då.

Okej. Jag har verkligen ingen lust att gå ut ikväll, bli full, tycka att det är för varmt, inte vilja åka hem själv utan plåga ihjäl mig själv tills de andra vill åka. So, whattodo istället?

Fredagskvällsalternativ:

1. Ringa Ina. (Antagligen är hon fett busy med sina modeller nu men man vet ju aldrig?)
2. Ringa Maria (fast jag vet att hon är sjuk och då går det ju inte plus at om hon var frisk skulle hon hänga med den där långingen)
3. Ringa Fredde (antagligen upptagen med R)
4. Ringa Djoko (jobbar imorgon och idag)
5. Chilla själv framför TV:n med en enorm chipspåse/kakburk/godisbag (varför måste jag vräka om jag är själv en fredag är det något slags tröstätande trots att jag har valt att stanna hemma själv?)
6. Skriva (HAHAHHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHMOHAMAHAMAAHMAAMAM)
7. Bjuda hit de ovanstående alternativen på en trevlig TP-kväll samt förbereda trevliga snacks.
8. Ordna värsta FETFESTEN!!!!!
9. Täta duschkabinen med Jessicas sminkprodukter och långsamt drunkna när den fylls (Inte sugen alls.)
10. Ringa någon helt otippad och föreslå en vild aktivitet exempelvis bungyjump (fast det orkar jag väl inte då måste jag ju kallprata-bryta-isen-BLÄ)

Nä. Jag vet inte.

/a

Värsta.

Hela den här dagen har varit som en perfekt liten rosa bulle och det känns inte ens jobbigt att gå och lägga sig och förlora dagen eftersom jag är så inlindad i förtjusning att jag är övertygad om att det här fantatistiska pepsitastiska tillståndet kommer att fortsätta att utvecklas tills det exploderar och hela världen drunknar i rosa vällust. Till exempel när jag vid åttatiden skulle laga en trevlig dinner till moi och Jesp och jag på måfå valde ut Exakt rätt musik till min sinnesstämning. Stört. Hur ofta händer det? Dessutom fick jag en mp3spelare med posten. Jag blev bjuden på värsta lunchen och gick runt med S hela dagen och letade efter blommiga kastruller men kom hem med hängslen. Nu sitter jag hemma, ska snart lägga mig i sängen/soffan och läsa Brideshead från pärm till pärm om ögonlocken accepterar. Det gör de nog. Idag är ingen dag de ger upp.

/a

sakni sakni

Han har skaffat en tjej har jag hört. En äldre tjej som går i ettan och lär sig räkna och sånt shit. Dagens ungdom håhåjaja.

/a

Grizzlans favoriter.

Igår träffade jag Fredde över tio bitar vegetarisk sushi och senare en promenad längs Österlånggatan plus ett glas vitt på Stampen. Jag kom hem tidigt och somnade redan halv elva (knockad av vinet, moi?). Väcktes naturligtvis halv ett av Djoko som var hysterisk och frågade hur många av Karavans EP-skivor jag hade gömda i min organiserade röra. Sen var det kört. Jag kunde inte somna om. Gjorde det i alla fall och vaknade tio, försökte ringa till institutionen för Idéhistoria på SU och hoppa av en kurs men det gick inte. Istället ringde jag till CSN och pratade med en rolig man. Sen somnade jag om. Vaknade timmar senare och skrev i rena farten två textkritiker.

Har fått två konstiga sms idag från en som jag tror att jag vet vem det är men jag är inte säker.
"What've happened to u? Why u didn't ans me? Take care."
och
(Bild på två koppar som ryker) "Hi, andrea!! Se up one thing. I aproch you. Think about it and trust me like a good friend. Take care"

Mystiskt.

p.s. Jag har fått en visdomstand på några dagar bara! Jag trodde sånt skulle vara smärtsamt as hell men icket. Tänk vilka spännande saker som händer i munnen! Whoho!! Dessutom har jag fått en lägenhet. Grymma bananer. d.s.

/a

Darrhänt.

Jag är spattig och nervös och vill göra något åt det. Det var jättelänge sen jag var nervös. Jag brukade vara nervös om jag skulle spela piano för folk. Det känns ungefär likadant som nu. Fast då brukade jag vara mer nervös. Saker jag kan felfritt i sömnen spelar jag fel på om jag är nervös. Det gör mig nervös. Fast nu ska jag inte spela. Ändå är jag nervös. Jag spelade nog fel för att mina fingrar passar på att göra som de vill när jag är orolig i huvudet och måste fokusera på det. Sen svor jag och åkte hem och övade ännu mer. Nu övar jag inte så ofta. I alla fall inte på piano. Jag har inget piano. Brillan hade en liten synt förut som man knappt ens kunde spela tvåhänt på. Mitt piano är hemma och jättetungt. Istället har jag gitarren. Den hänger på väggen just nu och tittar på mig. Jag tittar inte på den. Jag har fullt upp med att vara nervös. Det stör mig som fan. Jag frågade min syrra vad man gör om man är nervös och föredrar att inte vara det. Hon sa att jag skulle ta sjuttiotre djupa andetag. Jag provade men kom bara till arton sen började jag bli yr. Jag frågade henne om hon inte hade något annat tips. Det hade hon inte. När jag är nervös brukar jag röka cigg. Det hjälper ibland. Jag har nästan kedjerökt idag. Och det var till och med innan jag kom på att jag ens var nervös. Stört. Det funkade inte. På musiklinjen sa de jämt att man skulle skratta mycket och röra på kroppen för att sluta vara nervös. Det funkar. Men eftersom jag är så slö så minns jag inte hur man gör när man rör kroppen. Jag sitter och skrattar mycket för mig själv. Det hjälper inte. Brillans pappa är på besök och han står i köket. Han frågar varför jag skrattar. Jag säger att jag inte har nån aning. Det kanske var dumt. Han kanske vet vad man gör om man är nervös och föredrar att inte vara det. Han kanske är nån antinervositetssuperhjälte. Jag känner ingen sån. Eller gör jag det? Någon som inte har outat sig ännu. Nån som kan alla knep. Hallå där ute! Nu är det dags att komma ut ur garderoben! I need you!

/a

Två trevliga bilder på mig och en snygg tjej som jag är lite rädd för och en trevlig bild bara på den snygga tjejen

/a

Hej Jesus! (HEJ JESUS)

Mitt nya liv börjar idag och nej, ni behöver inte vara oroliga för att jag har åkt till Indien, kommit hem barfota och blivit frälst av någon konstig sekt a la old good Tre Kronors Sten Frisk. (Ni minns väl HEJ JEEESUS!! ?)

Efter en missad deadline igår av komplett slöeri tog jag mig i kragen och gick upp klockan nio. Åt en trevlig frukost och åkte sedan direkt hem till Roggie och skrev som en djävulsbesatt och skickade in en schysst text strax efter tolv. Tolv timmar sent men vaddå, times are changing!

Igår såg jag och S film. Jag ville se härliga nittiotalsrullen Prince of thieves (med Kein Costner i någon slags uppåtstående hockeyfrilla, bara det liksom!) men gav efter för att istället se Cold Mountain. Det bästa med den filmen är (näst efter Natalie Portman) är att Jack White är med och spelar en spännande version av Wayfaring Stranger (mer lätttillgänglig version finns av Neko Case men Jack gör den förstås bättre).

Men fattar ni! NIO på morgonen. Shit, jag har inte gått upp så här tidigt sen.. ja. Sist måste ha varit när jag hade ett aktivt liv. Och det var ett tag sen. Men nu är det andra bullar! Den här veckan ska jag hålla ut! Jag ska kämpa! Inget ska hindra mig! Nån som vill dricka öl?

/a

Mitt-på-dagen-funderingar

Väcktes klockan tolv av W som återvänt från asien. Hon kommer hit ikväll det kan ni slå er i backen på! (Vad är det för uttryck egentligen?) Jaha. I alla fall klev jag ju upp ur min säng efter att vi hade pratat klart. Min kropp sa åt mig att fortsätta sova men jag fräste bara "Skärp dig" till den och nu sitter jag här. Vad gör man en lördag morgon? Jag fattar inte det. Jag är inte sugen på att äta frukost och åka och glo på nåt, jag är inte sugen på att hänga här och glo på samma saker som jag jämt glor på. Jag känner mig alltid stressad på morgonen, som att dagen förväntar sig något av mig. På kvällen kan jag slappna av för då har dagen redan försvunnit och gett upp hoppet om att jag ska ta tag i mitt liv.

/a

Indiana Jones och en trevlig hemmafredag

Min saltförtjusning slog alla rekord igår efter att jag hade bjudit honom på bio. Stackaren tvingade i sig en portion och jag skrattade i smyg. Science of sleep såg vi i alla fall. Den var som jag förväntat mig, vacker och skruvad. Nu sitter jag ensam hemma hos Roggie och TVn dräller i bakgrunden med en konsert av Povel Ramel. Jag ska snart kasta mig över hela Indiana Jonestriologin som jag precis laddat ner. Det ska bli en fest. Jag såg de för första gången när jag var runt sex bast, min pappa översatte engelskan åt mig. Jag har alltid älskat äventyrsfilmer. Jurassic Park är kanske min favorit. Annars funkar nästan vad som helst som innehåller skatter, tempel eller drakar.

Jesper är på middag på söder och Brillan är på middag någon annanstans. Själv improviserade jag fram en linssoppa och helvete vad illa han sjunger!!! Ramel alltså. Inte linssoppan.

Imorgon ska vi fira Jesper på Ace. Jag hoppas på ett kalas utan like, men jag är inte speciellt sugen på det bubbliga vinet jag har beställt hem. Jaja, det ordnar sig.

Shit pomfritt. Jag borde verkligen inviga Jesper i Indianafilmerna. Hon gillar ju män och piskor liksom. Eller i alla fall män. Dessutom har han ju hatt. Jag vet i alla fall att hon gillar män i hatt.

/a

hejdå inre lugn

Jag är glad nu, en liten glädje i mig nästan hela tiden. En tilltro också, till mig. Är det så för alla, går folk i allmänhet runt och känner sig nöjda med vilka de är? Är det liksom normen? För så känner jag nu, och det har jag inte gjort på länge länge länge länge, alltså vi snackar år. Så jag chillar alltså runt här i min vardag med mitt åkande fram och tillbaka till universitetet, mina textanalyser, mina ölstinna kvällar med vänner och allt är täckt i förnöjdhetens stilla lunk. För två månader sedan var jag ett konstant grinande vrak, så det är en fin förbättring. En fin upptäckt också, att jag kan ta vara på mig själv för de mesta. Därför vore det ju idioti, ren destruktivitet, att äventyra detta prima mående. Oh ja, det vore det. Dumt, så dumt. Ett idiotsäkert sätt att leka dödlig roulette med sitt välbefinnande är ju att börja trassla men nåt slags kärleksrelation. Å andra sidan, tycks inte livet vara lite trist utan det? Underdrift, megatrist. Alltså kan man välja på att softa vidare, ha sina vänner och lite casual "relationer" ibland där ingen förväntar sig något mer. Eller så satsar man allt på ett kort igen och kastar sig in i något med hjärtat på ärmen, naket och skälvande. Vid tanken på det senare känner jag ren skräck.

Nyårshånglet vill bjuda på middag ikväll. Trots att jag var full som en krossad ko och lättfotad likt en munk som lösts från sitt löfte måste jag alltså ha gjort något slags intryck. Hoppas det inte var lösaktig-slampa-intrycket, även fast det är mycket möjligt. Men då skulle han väl inte vilja bjuda på middag, eller? Är det typ "jag ger dig mat, du ger mig ligg" som gäller? Eller vill han typ, bli ihop? Han kanske bara är hungrig? Med vilken slags inställning ska jag ta mig an detta? Tror jag kör på inställningen att thai är gott, punkt. Och vad ska vi prata om? Känner ju inte varandra alls. Az tyckte att jag skulle lösa det genom att hålla alkoholkonsumtionen konstant hög, men då ligger nog det där intrycket som jag vill undika att göra ack så nära till hands. Men vi gillar ju samma musik. Det är bra. Det kan vi prata om. Eller nej, fan, det är inte alls bra! Eftersom jag har varit, är, rätt clueless när det gäller musik så har pojkar som jag hängt med alltid sett det som sitt uppdrag att lära upp mig. De har bränt skivor, jag har varit tacksam och lyssnat på skivan under hela förhållandet. Sen när det tar slut så kan jag aldrig mer lyssna på den igen. Det har gjort att mycket musik är för mig evigt förlorad. Metellica, no can do. David and the citizens, stay away. Bright eyes, inte så jävla bright för mig. Och så Kent då, men det känns inte som en större förlust.

Nä men det ska väl bli trevligt, ikväll. Vi kan bli kompisar om inte annat (HAHAHAHA). Nu ska jag googla Dave Gahan för att ha en redig conversation piece.

/j

dagbok eller inte

Jag har inget att skriva men tänkte ändå skriva om min dag, fast inser att det inte intresserar någon om det bara är allmänt hållet, liksom idag åt jag lunch och sedan gjorde jag det och det blahablaha. Dilemma, för jag kan inte längre fläka som förr. Det är väl därför vissa bloggar anonymt, antar jag, om ingen vet vem du är kan du avslöja sånt du inte ens säger till dina närmsta vänner. Eller så är du helt offentlig med ditt namn och ditt utseende men fläker ändå, eftersom du inte bryr dig, tycker allt för konsten eller målet överträffar medlen. Sådan är jag inte heller, jag bryr mig för mycket om hur jag projiceras och oroar mig för att andra ska bry sig, ta åt sig. Missförstå mig inte, jag älskar välkommen-in-under-mitt-skinn-fläkande, men det kommer aldrig bli en smaskig bloggstjärna av mig. Andrea säger: Jag skriver bara för mig. Det gör inte jag. Om jag skev blott och bart för mig så vore det i en hemlig dagbok. Bloggar är ju offentliga av en anledning.

Det finns visst en hinduisk sekt som kallas Aghoris. Nu ska jag inte dyka in på vad de sysslar med, kannibalism bland annat, det är ett fascinerande ämne så googla det. Men, grejen med att vara Aghori är, så som jag har förstått det, att man inte känner vare sig skam eller äckel. Eftersom allt är skapar av gudarna, är allt vackert och okej. Allt. Tänk dig. Fatta hur en Aghoriblogg skulle te sig. Åh, det måste ju finnas någon där ute, någon uppkopplad Aghori som låter tangentbordet knappra medan han knaprar på ett kranium. Jag måste läsa mer om det här.

Ehm, ja, min dag då. Jag gick upp vid tio för skulle möta en vän för lunch klockan tolv. Vi lunchade på Grodan. Konstigt att luncha på ett ställe där man en gång i tiden bönat och bett vakter om att få komma in och klubba, lyssnandes på Tiga. I alla fall, jag fick champagne i födelsedagspresent och det tackar jag för. Sedan gick vi och shoppade. Jag köpte skor som kostade 99 kr, han köpte en skjorta för en tusing. Brackigt värre. Hemma ringde jag ett ex. Han gjorde en riktig fuling i somras när jag glömt bort hans födelsedag, sa en helt skadad grej och drog det väldigt långt så att jag blev väldigt ledsen. Eftersom han inte ringde mig igår och uppenbarligen alltså glömt min födelsedag, tänkte jag ge igen. Inte ge igen och vara ett arschle, utan bara lite sådär känn på den du. Så jag sa det jag skulle, kunde inte hålla undan fnissen och avslutande med "suck on that BEYATCH!". Hans respons: Är du full? Jag: Nej. Han: Du låter full. Jag: Klart jag inte är full mitt på dagen en torsdag! Han: Skulle inte förvåna mig, du verkar full. Jag: Hejdå. Lackade rätt hårt på att sa sådär, för när vi var ihop så hade han ofta den goda smaken att förklara för mig att jag var så dum i huvudet på fyllan. Men kom igen, visa mig någon som bli atomfysiker efter några öl! Så jag var arg och tyckte att han var ett jävla sänkande as som jag aldrig mer skulle prata med. Sedan pratade vi ändå och han skickade ett sött mms och då var jag inte arg längre. Pallar inte att gå runt och hysa agg en längre tid, oftast bara någon timme om ens det. Ditt eget lilla solsken, det är jag det.

/j

Det är min födelsedag och jag vill verkligen inte gråta

Jag sover fortfarande lika bra som en tjackad räka med damp, det gör inget, det är ok när man har jullov men när skolan kickar igång igen kan det ju ge uphov till lite ångest. Den kickade igång i morse så i går natt låg jag i flickrummet och läste Bukowski (wow, det där var både hebefilt och intellektuellt på samma gång) och kände sömnlösheten krypa under skinnet. Bokuwskis noveller är verkligen bra, men all den där alkade, solkiga, smutsiga skiten meniningarna bara osar av borgar inte för en god natts sömn. De får en att tänka: helvetes jävlar det är där jag kommer hamna, jag kommer bli en nedgången jävla vinalkis, jag kommer sitta med mina gråa rökrynkor på barer som jag är för gammal för att frekventera och ragga på unga män som äcklas av mig, jag kommer väsa till dem att de är tantgodis, att jag vill äta upp dem men allt jag kommer få är aspackade engångsligg och ingen vill stanna till morgonen. Jag kommer aldrig få någon aldrig bli något det är inte ens någon idé att tro, inte ens någon idé att vara så förmäten. Jag klarar inte det här jag gör det bara inte orkar inte med alla dagar som blir år som leder till inget.

Så du vet, läs Bukowski på eget bevåg liksom. Och det är då man kravlar sig ur sin svettiga lilla rosa knarrande ångestsäng, hasar in till Andrea och hon säger "vill du sova här" och jag säger ja, ja det vill jag och hämtar min kudde, mitt täcke. Som när jag var barn och kröp ner hos mamma. Som alltid får hon mig att skratta och tänka, hon är bra den kvinnan, min dödsvän. Sedan kan jag sova, om än inte många timmar men det är irrelevant. Huvudsaken är ju att det funkar. Vaknar till min födelsedag och jösses, det här varit en strålande födelsedag. Blir väckt av en man som sjunger serenad i mobilen, han sjunger bra men jag är alldeles nyvaket hes. Inte för att jag skulle sjungit med ändå i och för sig. I skolan hälsar de med ett rungande grattis samt ger mig nya Vice och en drös andra gratistidningar i födelsedagspresent. Hey, jag gillar Vice. Och under hela dagen trillar grattissms in, ni är underbara, vet det, allihopa. Det blir ett så utdraget födelsedagsfirande och jag är så jävla glad. Ikväll kommer föräldrar och skogstokiga systrar över, imorgon blir jag bjuden på lunch och sedan blir det utgång med gymnasievänner. På fredag blir jag bjuden på middag, födelsedagar ger sådana härliga snyltarchanser, och på lördag blir det banne mig förfest med söta sambos och alla andra som vill komma. Puss på er, jag tror att det här är ett av de gladaste inlägg som jag skrivit i den här härvan som är hemmahosroggie.blogspot.com. (pessimisten i mig: vänta bara, VÄNTA BARA!!!)

/j

JESSICA 22 PLING A LING

Jag har bävat för att läsa igenom lite skräp som jag skrev före jul. Jag gjorde det nyss och blev lättad och ville omfamna hela världen. Jag trodde att jag hade glömt hur man gör men istället blev jag stolt. Ibland gillar jag mig själv. Jag måste bara skriva ner det så att jag kan komma ihåg det någon gång när det känns jobbigt. Lite positiva känslor kan ju vara bra i den här deppstugan! Tjohej! Jessica fyller år idag! Jag älskar henne! Hon är asgammal nu men ni vet ju att mogen frukt är den saftigaste! Skrev jag det där? Godnatt!

trött tisdag

Hej älsklingar. Kanske blir jag lärare ändå. Verkar rätt schyst att stå och vifta med en pinne. Kasta ut frågor till de som man vet inte har läst på, bara för att jävlas. Jag har inte köpt någon julklapp till dj än. Han är så svår. Jag har letat hela dagen. Och sen den där Sebastian. Jag kan inte sluta tänka på honom. Idag hängde vi runt på stan. Jag ville aldrig gå hem.

/a

i sadeln igen

Nyår var bra, trevligt och berusat och dansant sådär som det ska vara. Först: förfest hemma hos oss, Andrea och Sebastian och jag. Jag känner Andrea så väl nu att jag kan säga i princip allt framför henne, och eftersom Sebastian är Andreas pojkvän så omfattas han av detta privilegium. Vi åt middag och pratade om hur snuskiga vi var som barn. Vi pratar om hur pinsamt det vore om man dog, och ens föräldrar kom hem till en för att rensa ur lådor, garderober och sånt. Det är därför man måste ha en dödsvän. En en nära vän som har nyckeln till ens lägenhet och kan bege sig dit om man skulle trilla av pinn, en vän som vet var man har sin pornstash och annat osedligt. En vän som vet lösenordet till ens depraverade lilla laptop och kan tömma den på avslöjande cookies och mindre rumsrena bookmarks. Inte för att jag är ovanligt perverterad (...), vi har väl alla våra hemligheter nedstoppade i byrålådor och sängbord, hemligheter som inte borde nå våra föräldrars ögon. Andy, du får vara min dödsvän, känn dig hedrad.



Sedan skulle jag iväg på mitt håll och de på sitt. Det var lite tråkigt. Jag hade ju velat att vi alla, alla som jag känner, skulle fira tillsammans eller kunna vara på samma ställe men shit the same, men kan ju inte få allt. Det blev himla bra ändå. Jag var på fest hos Millas vänner i Gubbängen. Det var som vanligt, när jag kom kände jag inte många, när jag gick kände jag desto fler och vissa mycket bättre än andra. På tolvslaget poppades champagne, jag bjöd på cigarrer och paren kysstes. Det gjorde mig lite bitter, så länge sen det var som jag hade någon att kyssa på nyår! Jag tror jag sa något om det, jag tror jag fällde en bitsk kommentar för plötsligt står en trevlig ung man mitt emot mig och runt oss ett gäng partyglada, champagnefulla vänner. "Hångla, hångla, hångla!" skanderar de. Ja, men dåså, om ni insisterar så. Ska vi? Du först. Nej, du, damerna först du vet. Jaha, ok, nu då, nu, here we go. Efter det; lite luddigt. Jag har lärt mig min gräns i alla fall, himla duktigt av mig, jag har insett att när jag måste ta stöd av en vägg för att kunna hålla mig uppe är det dags att sluta dricka och tänk inte ens på att öppna din sista flaska skumpa. Drog rätt tidigt och kände mig lite taskig mot Milla, men Az kom och löste av mig. Milla, dina vänner jobbar i skift vet du!

Nu är det nytt år, nya tag, hej å hå, naturligtvis funkar det inte så. Det är ju bara tid, dagar som går den ena efter den andra. Ingen magisk gräns även om jag önskar att det vore så. Som sagt, jag tror inte på magi eller på teleporterande termiter och dylikt.

/j

hej 2007

Nyårsfördänga hemma hos Roggie






/a