fulfullfrosaskor

jag och elin är asfulla och lyssnar på mnassor avr gamla l¨åtar som är dskitbra

geniet i mig

Förut så var vi tre som bloggade här, jag, Andy och Birtha. Den sistnämnda beslutade sig dock efter några trevliga inlägg att hon inte ville vara med längre utan lämnade det bloggiga egosmekandet åt mig och Andy. Vi bor ju fortfarande ihop men nu ser jag Birtha lite som Osbournes okända dotter, ni vet hon som inte vill vara med i serien och blir maskad när hon råkar komma i bild. Det säger väl inte så mycket förutom att jag tydligen har hybris. Men iaf, Birtha fyllde år nyss och eftersom jag är både klok och slug så gav jag henne en ångkokare. Inte fan kommer Birtha få ångkoka sina grönsaker ifred, jag räknar med att läckerheterna kommer tillfalla även mig och Andy. Vidare så fick hon bla. en bok som heter "handbok för tankspridda". Den är rolig. Den får mig också att inse att jag inte är retarded, utan faktiskt just bara tankspridd. Detta är en nobel egenskap som inte ska föraktas, tankspriddhet tyder på ett kreativt sinne och förmåga att fokusera på annat väldigt intensivt. Ungefär som ett geni alltså. Så här genial är jag:

• Ofta när jag slänger soporna så kastar jag även i hemnycklarna. Brukar komma på det när jag ska gå någonstans och inte hittar nycklarna. Då springer jag runt som en skållad råtta ett tag, sedan inser jag vad som hänt, biter ihop och går ut och rotar igenom soptunnan som en annan baglady.
• Har även slängt viktiga csnpapper i soporna. Kom på det när jag var i skolan, fick åka tillbaka och sedan lämna in ett kuvert med märklig odör och mystiska fläckar.
• Det har hänt att jag åkt till skolan dagar då det inte är föreläsning. Det där med veckodagar är krångligt. Torsdag shmorsdag, vem räknar?
• Eh... jag kan inte klockan till 100% heller. Särskilt inte när det gäller halvtimmar. Halv nio låter ju som om det var en halvtimme över nio. Därför ställer jag ofta klockan en timme för sent vilket får som logiskt följd att jag blir en timme sen.
• Eller så är jag sen för att jag alltid glömmer mobilen/busskortet/nycklar/underkläder (märkte plötsligt att det var ovanligt luftigt under kjolen).
• Vet inte när någon fyller år, vare sig det är vänner eller familj. Men jag kan säga på ett ungefär vilken årstid födelsedagen infinner sig, alltid något.
• Kliver konstant av bussar några hållplatser för tidigt eller sent, ringer upp den jag ska till och kräver guidning på telefon. Guidaren måste vara väldigt tålmodig och kunna svara på frågor som "ok, jag ser det röda huset, men kan du vara specifik med hur nära det jag ska vara? Ska jag kunna ta på det?".
• Glömde spontant portkoden när jag hade vart ute och slängt soporna en gång (slängde förhoppningsvis enbart det). Hade på mig pyjamasbyxor och genomskinligt linne. Fick ta genväg genom bilverskstaden som ligger på bottenvåningen. Fick gå över verkstadsgolv med muntra mekaniker som hängde längs väggarna. Fick hålla armarna korsade på ett väldigt resolut sätt.

Finns en massa mer, listan skulle kunna bli oändlig. Glömmer hur mitt efternamn stavas, vad min pappa egentligen heter (dubbelnamn, sånt är komplicerat), hur gammal min yngsta syster är ("allvarligt, är du 16?! Du är ju 14?! Driver du med mig? Vad hände med 15?"), slänger mitt röstkort i pappersinsamlingen (trodde jag, men hittade det nyss under en gammal telefonräkning som jag kommer få påminnelse för), glömmer min bankomatkod jämt, glömmer hur man hittar hem till min bästa vän sedan 20 år etc etc etc. Om jag är såhär vid den späda åldern av 21, hur kommer jag då vara vid 80? Det är ju liksom inte lönt för mig att bli senil, det skulle inte märkas. Senilitet got nothing on me.

/j

None of these shoes were made for walkning.

Om man tycker att det är smått intressant med mode så har man naturligtvis redan fattat det här med att vi går en ny silhuett (jaa Bolivar, jag var tvungen att skriva det, silhuettfanskapet går inte att undvika i den text som komma skall) till mötes. Lite mer volym, större upptill, smalare nertill, yada yada... Det är ju trevligt att veta när man ska införskaffa höstgraderoben, men det verkligt intressanta med silhuettväxlningen är SKORNA! Skorna, mina vänner, höstens skor, där har ni något att sätta tänderna i. Bokstavligt talat så känner jag för att göra det, tugga lite på dem. Slicka på dem. Åh, jag älskar höga klackar och höstens sådana är magnifika. Skorna nu har höga klackar, skinande lack, mjuka sammetsstrukturer... allvarligt; jag dånar. Kolla in skorna i HMs annonser som går nu. De är ju inte ens fashion, de är fetish rakt av. Som hämtade ur Sko Unos mörkaste vrår. Svarta och röda av blank lack. Klackar som är rent freudianskt kastrationsskräck-höga. En liten platåsula som lyfter bärarinnan till oanade höjder. Jag och Sveriges skofetishister tittar lystet och njuter.

Så mitt förhållande till skor kanske är lite over the top. Det är ok, jag är tjej och kan alltså bära de skor jag införskaffar. Är övertygad om att om jag hade blivit man så vore jag en skofetishist av rang. Nu kan jag springa runt i skoaffärer och hyperventilera över klackarna utan att expediterna höjer på ögonbrynen alltför markant. Jag har varit totalt skofixerad sen jag var liten. Mina räkneböcker från mellanstadiet har marginalerna fullklottrade med olika högklackade varianter. Jag tvingade mamma att köpa mitt första par när jag var runt tio. De var klossiga platåer med militärmönstrade straps runt foten. Jag bar dem till kort svart kjol och mamma hävde förfärat ur sig att jag såg ut som en barnprostituerad. Jag tycket att jag var jäkligt snygg. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är med höga klackar som gör mig alldeles lycklig. De gör något med fotens form, man kommer upp en decimeter, gången blir kontrollerad och det hörs när man kommer. Det där klickade ljudet när man går över en tunnelbaneperrong ger mig rysningar.
Dessutom så är jag rätt kort så höga klackar är nästan ett måste om jag ska komma i nivå med resten av mänskligheten. Idag fick jag en oväntat hög semsterersättning och jag vet defenitivt vad den ska spenderas på!


My preciousss...

/jess

Lärljunge i Livet

Från och med idag omnämner jag mig själv som LiL. LiL och Brill drack sig fulla på tvärbanan och tittade på kön till Baba sonic, sen drack de sig ännu fullare på vägen till Debaser. På Debaser var LiL generös som man bör vara när Brill fyller tjugoett och bjöd på drink till Brill och desto fler till sig själv. Det bästa med Debaser är ju drinknamnen, jag kan inte sluta tänka på det. Idag ska jag lyssna på Pixies, bara därför, framförallt Doliitle. Kanske ska jag lyssna på "Debaser". Sen dansade LiL och Brill reagge med starka inslag av stram jazz och två dudes som spanade in oss försökte härma men var inte alls lika grymma som vi.

IDag ska jag titta på en tavla som jag är med på (!?) och sen ska jag se EBba the MoviE! TJO

/a

alla vill dansa med mig

Alla vägar leder till baba sonic. Brill the lovepill räddade mig genom att komma in genom dörren och säga:

-När drar vi till baba?

Åh, jag älskar människor som tar initiativ.

/a

i wanna dance with the common people like you

Joho visst vill jag gå till baba, visst känner jag skriet från baba i varenda liten dansant cell i min kropp MEN JAG FÅR INTE! Visserligen är både anden och köttet ack så svagt, men jag måste försaka värdsliga njutningar ty grammatiken kallar. Medan mina kära sambos dansar bort natten på ett euforiskt, men svettigt, baba kommer jag sitta i min säng, tröstäta choklad och försöka ta ut nominalfraser. Jag vill, nej måste, verkligen klara den här tentan och jag vågar inte längre förlita mig på min "jag kan göra allt jag vill och gå ut hundra dar i veckan och ändå klara skola och jobb-strategi". Det har iofs funkat hitills. Men nej. Tidig föreläsning imorgon, måste vara skarp, får inte sitta där och halvsova med gårdagens mascara under ögonen och vinauran runt mig. Det här är första gången på... ja... typ... år?! som jag säger nej till utekväll och så är det on top of it babas sista natt någonsin. Jag borde ge mig själv medalj för det här.

I brist på medalj kommer jag ge mig själv kakor och godis. Det är helt sjukt vad hungrig jag blivit på sistone. Igår kunde jag inte sova, visserligen inte ovanligt men vad som snurrade i trötta huvudet var inte någon stressig monolog om vart fan livet är på väg utan amerikanska pannkakor med blåbär, doughnuts, tomat och mozzarellasallad, pizza baby mmm... Idag har jag smällt i mig 10 kokosbollar, två middagar, just den där tomat och mozzarellasalladen samt choklad och sesamkakor. Jag vill ha mer. Vad är det i mig som plötsligt får sådana food cravings? Binnikemask? Barn?

/j

ingen vill dansa med mig

Jag vill gå på popklubb ikväll. Ingen vill följa med. Jag fick vg på min tenta idag. Jag blev svinglad och kunde inte visa det eftersom en av mina kompisar kuggade. Nu sitter jag här hemma hos Roggie och lyssnar på Magnetic Fields. Det är fint. Men jag vill dricka mig full. Jag vill dricka mig full och dansa galendansen men det är ingen annan som vill. Ingen annan vill dricka sig full och dansa galendansen. Jag fattar inte vad det är för fel på den här världen.



/a

close, but not that close.

Andrea: Ah idag så kollade jag och Britta din dator och... haha!
Jag: (chockad min, tänker: ahh shit shit pinsamt ahead!)
Andrea: (fattar min min) alltså nej, nej vi kollade inte bland dina grejer, det skulle vi aldrig göra.
Jag: heh ok (andas ut av lättnad).
Andrea: Nää men vi kollade google och såg vad du hade googlat efter, haha värsta roligt!
Jag: Ehhemmmää uh jaså? (tänker: FAN HELVETE PANIK! JAG MÅSTE EMIGRERA!)
Andrea: Ja hehe, helt sjukt.
Jag: (skamfylld) Alltså, eh, eh, jag kan förkla... eller nej. Jag vet. Det är det.
Andrea: Kul att du hade googlat technoproducent men stavat fel på techno, din lilla besserwisser.
Jag: men ALLA har ju googlat det sjuk... whoot?!
Andrea: Ja, och sött att du googlat efter "lämplig 18-års present".
Jag: Va, det har jag ju inte. Inte fan använder jag google till sådana konstruktiva saker.
Andrea: Men det hade du ju, det stod i den där listan på googlade saker!
Jag: Väääänta här, vänta. Var ni inloggade på skrivbordet som heter "Jessica" eller "guest"?.
Andrea: Guest. Ditt måste man ju ha lösenord för.
Jag: (muttrar) tacka fan för att man måste... Men dåså! Jahaaaa! Det är ju vad min syster googlat efter förut! Där får ni logga in hur mycket ni vill! Be my guest till guest liksom, haha! (tänker: lättnaden, LÄTTNADEN! Heder och ära i behåll, prisa windows xp!)

/j

dipsy doodle

Jag fick en mindre chock när jag opåläst droppade in på mitt första seminarium och upptäcker att seminareläraren är värsta doktorandhottien. Det var upplyftande eftersom de flesta andra på filosofiska institutionen är femtio plus.

Situationen med en i min klass är påfrestande. Idag när vi slutade skulle jag gå förbi idéhistorieexpiditionen och kolla upp en seminarietid, och han kollar demonstrativt på klockan och säger:
- Jaaa....jag har nog tid att hålla dig sällskap.

Inte som att jag frågade.

Hur som helst.

Det var trevligt i lördags. Jag var glad eftersom jag hade avklarat tentan och jag bjöd folk på vin och drinkar. Sen dansade jag Brill, E och Sebbiebaby på Mango.

Vi har fått världens största kyl-&frysskåp. Typ huge. Typ framtidsmonster. Typ alldeles knäpptyst!!! Schysst för den som sover bredvid vidundret. (jag)

Nu ska jag ta itu med old good Platon.

/a

en bit kaka

Mitt huvud ser ut som ett oljeutsläpp. Jessica har färgat mitt hår och stora delar av mitt ansikte som nu har en trevlig nyans av blåsvart á la konstig djungelödla.

Jag hade tenta idag. Det var


PIECE OF CAKE HAHAHHAHAHA
!!!!!!!!!!!!!!

!
1!!

Skämt åsido.

Kom hit ikväll vettja. Jag bjuder dig på en guabanadrink.

/a

gårdagens bravader del 78984321

Det är lördag, klockan är snart två, jag är bakis och dricker kaffe. Allt är med andra ord precis som det brukar vara och det känns rätt bra. Eller, ingen lurkande bakisångest. Fatta känslan, eller avsaknaden av känslan. Wow. Det började igår när jag vaknade i en säng som inte är min efter att han gått. Det var liksom stilla överallt och soligt ute. Jag var glad, eller inte glad, inte som att jag sprang runt och spexade eller dansade, jag var väl tillfreds. Hyste tillit. Befann mig i nuet och alla andra klyschor om välmående som du kan dra till med. Det höll i sig hela dagen. Jag tänkte att jag borde jobba men kände att dagen var för bra för det. Istället åkte in till stan och gick till kulturhusets bibliotek. Satte mig vid de stora fönstrena med utsikt över fontänen och det där glastornet. Började läsa Illiaden och blev fan i mig tårögd av inledningen. Det är utan tvekan den vackraste, vackraste början på en berättelse. Inledningen till Illiaden var delvis en anledning till att jag började plugga antik grekiska. Lyssna bara, läs: Sjung, o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Akilles olycksdiger, till tusende kval för akajernas söner... Äh jag gör det inte rättvisa, det funkar inte rätt upp och ner i bloggform så här.

Sedan hasta hemåt, skulle träffa min kusin som jag träffar ungefär tre gånger om året. Hon bor i västervik nu. Vi har inte mycket gemensamt förutom släktskapet. Fast det var trevligt att träffa henne, på sätt och vis. Kanske var det trevligt enbart för att vi är släkt, det känns tryggt liksom. Hon har alltid funnits där, vi har sett varandra växa upp och även om vi blev så olika så kan vi alltid mötas i våra delade barndomsminnen. Vi träffades utranför, håll i er, Tivoli. Yes, alla vägar bär till Tivoli. Hon och pojkvännen med sällskap var redan redigt på lyset. Det hade jag väntat mig och jag jobbade snabbt för att komma upp till deras nivå. Gratis vin av bartendern som vanligt. Efter någon timme ska vi gå vidare. Vi kommer upp på hornsgatan när kusinen börjar bråka med sin pojkvän. Fylletjafs, onödigt och dramatiskt. Jag springer mellan dem och försöker medla. Det är stora gester och sluddriga uttal tills de bestämmer att de ska ta en taxi hem och fortsätta där. Jag avböjer att följa med utan går tillbaks till Tivoli, själv. Får nytt vin och känner att det är skönt att sitta där ensam och blaserat se på folk genom vindimman. Undrar lite varför ingen försöker konversera mig men kommer fram till att det nog är för att jag ser sjukt full ut. Är nöjd med det.

Efter vindrickande all by myself tar jag en taxi och möter upp med Milla, henne kompis och Ewonne. Nu har jag definitivt kommit upp i nivå och jag misstänker att även de är i samma tillstånd. Vi ska gå någonstans men hittar inte. Luddiga minnen här men det känns som om den följade timmen bara är ett ändlöst gående. Vi är vid slussen, vi går längs kungsgatan? Mina klackar är höga, jag vinglar fram och kräver att vi ska ta en taxi, jag betalar! Så förutsägbar jag är på fyllan. Alltid detta ändlösa taxibehov. Slutar med att de åker hem till Ewonne på efterfest och jag åker hem till mig. Väl hemma i mitt rosa rum lyssnar jag på Susan Cadogans "hurt so good" på repeat och skriver en entusiastisk, felstavad fylletext som mest är en hyllning till livet och kärleken. Jag skriver den till mig själv och kallar mig själv darling och love upprepade gånger. Sedan är det däckningsdags. Vaknar idag av att Andy lägger sig på det vinstinkade, sidenpyjamasförpackade vrak som är jag och juckar. Jag spankar henne lite vänligt på cheap mondayasset och kravlar mig upp för att inta en härlig bakisfrukost bestående av kaffe, ägg och ipren.

Nu sitter hon mittemot mig och sjunger "du du duuud duuuu doo do" samt säger åt mig att "ta tag i den här skiten". Jag tror hon menar disken och festförberedelserna. Ses ikväll då.

/jess

morgonyrsel

Jag ska skriva min livs första tenta snart. Jag känner mig oroväckande lugn.

Sen gott folk, chez moi.

/a

Bravader

Sam satte pricken över i. Det här var jag på systemet idag.

Och han i kassan sa "Välkommen".

Sex är roligare än filosofi och när man inte får det får man väl roa sig med att tänka på det på jobbiga föreläsningar

Idag på föreläsningen om traditionell meningsteori kunde jag inte sluta vara barnslig, fnittrig och skriva frågor på min grannes skrivblock som exempelvis: "Skulle du hellre ligga med Popper, Kuhn eller Harman? Jag skulle lätt välja POPper."


Popper


Kuhn


Harman

/a

at twenty I tried to die and get back, back to you I thought even the bones would do

Jag vaknade naturligtvis med dödsångest och ägnade morgonen åt att försöka hitta två matchande strumpor för att fira min födelsedag men jag gav upp och duschade med gråten i halsen. Vattnet i duschen var halvljummet vilket inte gjorde saken bättre direkt.

På tunnelbanan på väg hem från universitetet började det göra jävligt ont i vänstra överarmen och när jag kom hem hade jag redan hunnit fundera ett antal gånger på hur skönt det skulle vara att amputera den med vår vita lilla fruktkniv som vi brukar röra om i pastavattnet med.

Jesper sa naturligtvis att det antagligen var en blodpropp och att jag skulle dö. Weeei.

Mina tre söta filosofipojkar rusade efter mig när jag gick till tunnelbanan och gav mig ett kuvert innehållandes något som enligt T "är det enda vettiga att ge en nybliven tjugoåring, något som ingen tänkte på när det begav sig för mig". Naturligtvis ett presentkort på Systembolaget. 50 kronor. Lagom till några gravöl som jag kan hälla i mig efter tentan på lördag.

Jag blir så jävla irriterad på några på idéhistorian. De är så jävla tröga och måste fråga helt uppenbara saker hela tiden som inte ens har med ämnet att göra. Idag när den femte stackaren ställde frågan om "VADDÅ MÅSTE MAN REGISTRERA SIG PÅ MITT UNIVERSITET FÖR ATT REGISTERA SIG PÅ TENTAN?" så kunde jag inte dölja en suck. Läraren är söt och intresserad av sitt ämne men det går så jävla långsamt framåt att jag håller på att bli galen. Jag tänker de exakta meningar som han ska säga tre meningar före honom. Jag kan alla hans retoriska mönster vid det här laget och de roar mig inte även om det är intressant att alla damerna som inte har gått i skolan på trettio år fnissar åt hans torra skämt. God please help me. Om jag inte får mer att bita i på den där kursen kommer jag börja ställa massvis av jobbiga frågor bara för att slippa känna mig så understimulerad. Det bästa skulle dock vara om filosofin var aningen simplare och idéhistorian svårare. Det skulle vara bäst. Nu känner ja mig bara stressad på idéhistorieföreläsningarna eftersom jag inte lär mig något där, inte vågar gå ifall att jag skulle missa något, men mest koncentrerar mig på hur mycket jag INTE pluggar det jag verkligen borde just då, filosofi alltså.

Jesper köpte absurt mycket sushi till mig idag och det var jättefint. Jag är fortfarande mätt. Mamma skickade ett paket med posten. Jag har fått sms och telefonsamtal från många. Det var roligt. Tack. De mest otippade var:

1. PeO, som jag var kompis med i åttan men knappt har snackat med efter det.
2. Martin, han som jag ville kalla "din djävla idiot" när han ringde och var dum. Naturligtvis skrev han "Grattis iaf." som något slags tecken på att vi har en beef.
3. Min faster. Som ersättning för min far antar jag.
4. Pandi, hur han nu visste det.

Sen kom Brill the lovepill hem och gav mig paket. Tidigare när hon hade frågat vad jag önskade mig svarade jag "din svarta jacka som du inte använder". "Ja men den kan du ju få men mer då?". "Bara kärlek!!" svarade jag. Därför fick jag jackan, en poesifotobok och kärleken: en skiva med Love is all. Allt inslaget i rött papper och julgransglitter. Jättefint.

Min pappa ringde inte. Jag fattar inte varför jag är förvånad. Jag tillägnar honom en Sylvia så länge eftersom jag lider av ett ofrivilligt (men inspirerande) faderskomplex.

"Daddy
by: Sylvia Plath

You do not do, you do not do
Any more, black shoe
In which I have lived like a foot
For thirty years, poor and white,
Barely daring to breathe or Achoo.

Daddy, I have had to kill you.
You died before I had time--
Marble-heavy, a bag full of God,
Ghastly statue with one gray toe
Big as a Frisco seal

And a head in the freakish Atlantic
Where it pours bean green over blue
In the waters off beautiful Nauset.
I used to pray to recover you.
Ach, du.

In the German tongue, in the Polish town
Scraped flat by the roller
Of wars, wars, wars.
But the name of the town is common.
My Polack friend

Says there are a dozen or two.
So I never could tell where you
Put your foot, your root,
I never could talk to you.
The tongue stuck in my jaw.

It stuck in a barb wire snare.
Ich, ich, ich, ich,
I could hardly speak.
I thought every German was you.
And the language obscene

An engine, an engine
Chuffing me off like a Jew.
A Jew to Dachau, Auschwitz, Belsen.
I began to talk like a Jew.
I think I may well be a Jew.

The snows of the Tyrol, the clear beer of Vienna
Are not very pure or true.
With my gipsy ancestress and my weird luck
And my Taroc pack and my Taroc pack
I may be a bit of a Jew.

I have always been scared of you,
With your Luftwaffe, your gobbledygoo.
And your neat mustache
And your Aryan eye, bright blue.
Panzer-man, panzer-man, O You--

Not God but a swastika
So black no sky could squeak through.
Every woman adores a Fascist,
The boot in the face, the brute
Brute heart of a brute like you.

You stand at the blackboard, daddy,
In the picture I have of you,
A cleft in your chin instead of your foot
But no less a devil for that, no not
Any less the black man who

Bit my pretty red heart in two.
I was ten when they buried you.
At twenty I tried to die
And get back, back, back to you.
I thought even the bones would do.

But they pulled me out of the sack,
And they stuck me together with glue.
And then I knew what to do.
I made a model of you,
A man in black with a Meinkampf look

And a love of the rack and the screw.
And I said I do, I do.
So daddy, I'm finally through.
The black telephone's off at the root,
The voices just can't worm through.

If I've killed one man, I've killed two--
The vampire who said he was you
And drank my blood for a year,
Seven years, if you want to know.
Daddy, you can lie back now.

There's a stake in your fat black heart
And the villagers never liked you.
They are dancing and stamping on you.
They always knew it was you.
Daddy, daddy, you bastard, I'm through."




(Från "Ariel", 1966)



/a

et tu, jess

Även jag har upptäckt youtube och pundar det friskt. Nu vill jag hitta två låtar från min ungdom, men jag vet inte vad de heter. Hjälp, någon? Den första hade en video som bara bestod av två munnar i närbild som hånglade rätt friskt. Min starkaste minne av den videon är att jag shottar vodka blandat med svartvinbärssaft i en kompis källare medan den lilla tjyvkopplade tvn visar hånglet på fladdrig bild i bakgrunden. Jag tänker att jag också vill hångla snarast men det hade jag inget för ty jag spyr i en papperskorg och däckar minuten efteråt. Ni förstår, det är major nostalgi på gång.

Sen en video med en tjej som går runt och bär på ett jättestort hjärta och ju mer dissar hon får desto mer krymper hjärtat. Den var sorglig. Jag kände för henne.

Den tredje är en härlig åttiotalsdänga där en tjej sjunger någonting om creatures of the night. Alltså inte KISS låten creatures of the night, enbart tjej på sången. Vi brukade lyssna på den innan vi begav oss ut i natten, och kanske, kanske kände vi oss lite som creatures of the night. Det är ursäktligt, vi var 15.

Den sista är en video med ett jättesött blått mjölkpaket som hittar en rosa tjejmjölkpaket men sen blir han överkörd förvandlas till ängel. Himla tragiskt är det. Någon britpopgrupp som har gjort den kanske?

/j

Minsann.

Happ. Så var man tjugo pling och har hånglat för sista gången som teen.



/a

tryckare

Känn nostalgin från back in the days då bekymrena var mindre och tuggummina större. (bekymrena? tuggummina? det låter ju jättekonstigt). När vi har fördänga här på lördag så ska mitt rum vara tryckarrummet. Alla får hångla där, bara jag får hångla mest. Sen kan vi köra svarta madame och mörka minuten. Jag har till och med en rosa lavalampa och doftljus, jag förstår att ni knappt kan bärga er!







/j

så var det klart

Så, mitt första val är avklarat. Jag körde en fegis och röstade rött, men inte jätterött. Det kanske beror på ålder, det kanske mer beror på ointresse och lathet men politiken är jag som sagt inte så insatt i. Det finns inget parti som mitt hjärta bultar för, och inte kan jag påstå att hjärtat mitt alltid är rött och sitter till vänster, rent metaforiskt talat då. Men alla jag umgås med är så vänster nu för tiden, ni är det allihopa och det känns som om min tid i mörkblått Danderyd bara var ett mellanspel och nu är jag tillbaks i den ideologi som jag då tyckte var så mossig och förlegad. Inte för att jag hade någon direkt grund för att tycka så, förutom att jag väl blev förförd av hela stilen, attityden som var så långt ifrån det jag växt upp med. Åh, det låter så jävla arbetarklasspretto, jag försöker inte peka på min uppväxt och stoltsera med att det var påvert eller så, men att vara moderat var helt enkelt något som man bara inte var. Det var i det närmaste ett skällsord. Eller det var ett skällsord, definitivt. Fast tiderna ändrar sig, nu röstar majoriteten av Solna blått. Till och med Sumpan har ju gått över till den mörka, nej förlåt, blåa sidan.

Valvaka igår, lätt undergångsstämning och resignerat uppbrott. Folk är så besvikna, ni är övertygade om att nu går det åt helvete. Jag kanske färgas av den röda stämningen, men även jag känner av deppen. Göran Persson avgår, han har varit statsminister i halva mitt liv. Onekligen the end of an era. Ser på tvn och tänker genom lätt mellanölsdimma att nu ser jag någonting historiskt. Tänker vidare att nu firar mitt ex och hans vänner, precis som att han och dem som jag hänger med nu är övertygade om att det här är helfel, är de övertygade om att det här är helrätt. Jag är visserligen mästerlig på att ta ut skiten i förskott, men nu finns det väl inget annat att göra än att se tiden an, fyra år framåt. Samt att se till att inte få hål i tänderna eller bli av med jobbet.

/jess

RIKTIGT HAT!!!

Men jobbigast under valvakan igår var ändå Wille Craaford och hans jävla visa och att han skrattade åt de andra när de skulle säga vad de tyckte. Usch!!!!!

/a

And I'm off solid grounds for you

She said, "Where ya been?" I said, "No place special."
She said, "You look different." I said, "Well, I guess."
She said, "You been gone." I said, "That's only natural."
She said, "You gonna stay." I said, "If you want me to, yes."

/a

Mens sana in corpore sano

Ja alltså, en sund själ i en sund kropp, det vore något. Det ska införskaffas å det snaraste. Nu får det vara nog, faktiskt. Ok att bakfylledagar är dagar för ömklig självrannsakan som sedan faller nästa gång partyskorna åker på, men det här är 4 real. Jag ska göra en lista och sedan ska jag följa den till punkt och pricka. Bloggen får vara mitt vittne. Jag ska:

1 Börja träna. Fast inget som är smärtsamt eller svettigt eller dyrt. Jag tänker yoga eller simning. Eller hoppande på dansgolv, ölhävning... nej, NEJ.
2 Börja plugga strukturerat och inte en dag innan tenta vilket ofelbarligen leder till panik och galopperande dödsångest. För att jag ska kunna börja plugga strukturerat måste jag dock först göra punkt tre.
3 Köpa kurslitteratur och inte köpa kläder och öl för hela studielånet. Dra ner på utgåendet och taxiåkandet. Sedan LÄSA kurslitteratur och inte använda den som drinkunderlägg.
4 Börja äta mer mat mer regelbundet. Jag har en kropp som en räka på tjack. Svag och ämlig. Så; mer mat, mindre vin.
5 Sova mer. Inte tro att två timmars sömn per natt funkar eftersom sömnen då komprimeras och blir mer effektiv. Det har jag ju bara hittat på, det blir den inte.

Ok, nu står det här, nu måste jag verkligen göra det. Så om du skulle se mig svajande inne på debaser en vardag med öl i näven och brand new outfit så kan det inte vara jag, det måste vara min onda tvilling. Jag sysslar inte med sånt längre.

/j

uuuöööööhhhh

ååååhhhhhhh dööööööden jag är så bakfull att jag håller på att krevera HELVETE JAG MÅR SOM ETT AS!!! Jag måste alltså vara fruktansvärt ointelligent. Well, om man tycker att det är en fin idé att dricka 50% likör i vinglas kan man ju inte vara så bright ändå. Fast jag var ju inte sinnessjukt full igår, den här bakfyllan är bara elak och inte värd gårdagen. Ok om jag hade haft askul och varit asglad, då skulle jag kunna leva med att vara såhär idag men nu fick jag ju bara snefyllan från hell och alla bakfyllors urmoder som grädde på moset. Underbart. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och gå hem från Mejan med pojkvän när han messade. Men nej, istället drog jag med mig folk till Patricia och kom hem sex på morgonen och idag vill jag dö. Inte dö kanske. Må bra bara. Och det gör jag ju inte. Inte alls.

Patricia var fullt med fulla och raggiga män. Min syster snodde till sig något diadem med glittriga tentakler på och detta var en klockren manmagnet. Dudes raggade på henne från alla håll och kanter medan jag övervakade och försökte leka storasyster. Det är ett rätt sunkigt ställe alltså, Patricia, särskilt tjejtoan. Gå inte in där om du vill bevara någon slags tro på kvinnlig freshness. Herregud.

Trots mående som ett bankat as kan jag ju trösta mig med att jag såg lite snärtig ut igår. Iaf när jag gick hemifrån. När jag kom hem igen kan jag lova att jag såg långt ifrån lika trevlig ut.



Jag är sjukt hungrig men mår för illa för att äta. Sond, någon?

/j

lovecats

Igår skulle jag läsa klassisk hermeneutik men hamnade på konstfest eftersom J hittade en halvliter vin som förvandlats till vinäger som vi skojade ett tag om att vi skulle dricka. Sen råkade jag lyssna på en låt med Stars och blev pepp. Så vi drack vinet.



Resten av kvällen gick jag under namnet "Liten i stan men kaxig som fan". Jag slogs i kön, drack cider och rökte långa vita Yves Saint Laurentcigg. Jag fick höra att jag såg ut som en femtonårig skolflicka och sen drog jag dörrskämtet. Sen drog jag tigerskämtet. Sen drog jag alla skämt jag möjligen kunde komma på. Sen var konstfesten slut och J hade talat om en mystisk och spännande båt som hette Patricia som hon föreslog att vi skulle bege oss till eftersom båten inte stängde porten före fem. Jag var full och hade knästrumpor så jag sa ja. På vägen från Skeppsholmen diskuterade jag konst och sen viftade vi oelegant in en taxi och var plötsligt på båten. Denna mystiska och exotiska båt visade sig vara en köttmarknad med oanad rea och när jag kom in och uppenbarligen såg ut som en femtonåring blev det lite tjockt.
Sen satt jag på barstolen, viftade med kortet och beställde drinkar. Jag minns att jag förklarade extremt länge för bartendern vilka sorts drinkar jag ville ha. Jag minns att jag fick en avancerad. Sen gick det utför. Efter att ha glidit från bardisken till relingen några varv märkte jag att det verkade vara en viktig accessoar att ha en hawaiikrans på sig. Jag visste dock inte hur dessa skulle upphittas så jag rådjursögade lite mot han som jag diskuterade konst med och strax hade han legat sig till en hawaiikrans till mig som jag stolt dansade omkring med. Sen somnade jag tror jag. Fast jag kom hem först. Och nu hänger hawaii på ljusstaken. Jag ska plugga men hittar på ursäkter hela tiden. Typ: "Det är så kallt på golvet så jag kan inte hämta boken". Det gör mig konfunderad och stressad. Men vad fan.

/a

you look so good in the clothes of a poser

Och vi är på väg.

/a

RASTLÖS!!!

Jag är så rastlös det är fredag det är ändlös kväll här framför mig, här, en massa timmar rätt ut i mörkret bara jag borde plugga borde få grepp om politiken borde kontemplera, prestera? Men ändå vill jag bara ut ut och bort bort, framåt och uppåt liksom och in i dimman och galenskapen bara det är längre bort än här. Jag har kanske ämnesomsättning i ljushastighet, sköldkörtelvajsing, nerver likt fiolsträngar för jag vill alltid vara på väg. Som hajar du vet, de måste alltid vara i rörelse för annars kvävs de. Har jag läst. Inte för att jag KVÄVS av att sitta här och glo, inte så drastiskt, men det alldeles kryper i mig.

Så, alternativen är som följer:
Stanna hemma och lära mig vad nominalfraser är. (Att föredra, antagligen klokast.)
Övertala någon/några att gå till patricia. (Jag har fritt inträde, come on.)
Ringa syster och "ta en öl". (Flytande begrepp det där.)
Följa med Brillan till Mejan. (njaaaee eller? då borde jag vara klar nu, im not.)
Ringa Milla och se om hon är kvar på Debaser. Dra ner henne i fördärvet och ignorera att hon jobbar imorgon. (hon skulle flå mig.)
Sitta kvar här. (och titta på Andrea tvärs över bordet all night medan hon skriver.)
Bråka med tvn tills den vill visa den där sista partiledardebatten. (iofs intressant men ej genomförbart då tv lagt ner helt.)
Jogga?! (nej.)

the eternal hönshjärna of my virriga mind

Höhö vilken rubrik va, vilken svengelska. Mina kval inför att rösta kan komma på skam. De kan komma att vara helt onödiga. Jag kan komma att inte rösta. Man måste ju ha röstningskort för att göra det, fick jag reda på idag. Låt mig presentera det i form av ett litet kammarspel, en akt, som utspelas i kista galleria. Medverkade: jag, Josse och Gaby.

Gaby: så jag röstade ju idag, i förskott ni vet.
Jag: mmhmmm (gnager på knogar, rotar igenom mina påsar, flagrant ointresse.)
Josse: ja jag vet inte vad jag ska rösta på ännu. Får se på söndag.
Jag: (vaknar till) öh alltså, hur GÖR man för att rösta?
Gaby: Du tar ditt röstningskort och går till vallokalen bara.
Jag: Får man ett sånt kort där?
Josse: Neeej du har fått det hemskickat.
Jag: Nej.
Josse: Jo.
Jag: Neeeeeeeeej?!
Josse: Joooooooo.
Jag: Alltså det har jag ju inte! Hur skulle det se ut?
Gaby: Det står röstningskort på kuvertet.
Jag: (plötslig insikt) Eh... eheheh jaså det gör det säger du? Och det måste man ha?
Josse: Ja, du måste ju ha sparat det.
Jag: NEJ! Jag trodde det var någon crappig partireklam bland all annan crappig partireklam! Jag pallar inte med det! Jag slänger sånt!

Nu har jag verkligen ett distinkt minne av att jag nöjt kastade det i pappersinsamlingen på en gång. Det hann knappt nudda min hand innan det förenades med glättiga extraprisblad och gamla rodeo. Shit, har jag försuttit min rätt att bidra till ett härligt demokratiskt Sverige nu? Nej men, det ska nog gå ändå (Andrea: ja det är klart att det går ändå, du kan ju inte vara det enda puckot här i världen.), men jag behöver någon slags personlig assistent framöver. Eller en hjärntransplantation?

/j

Aha!

Två regler som jag har märkt att jag aldrig bryter mot:

1. Jag kan inte ljuga två gånger i rad

2. Jag kan inte säga nej tre gånger i rad

Därför ska jag nu åka till Odenplan och fika.

/a

JAG HAR DRUCKIT EN DRINK ELLER FLER

Ja alltså, om det vore en sport, vinhävande that is, vore jag dess obestridliga drottnig. Det må inte vara fint, eller elegant, eller ens önskvärt; men herregud, om det är någon som kan klämma in en komprimerad utekväll på någon timme eller så så är det jag. Så, baba, såklart. Något annat vore ju inte tänkbart, eller hur? Klart jag är seg som ett as i början, klart jag gnäller över att jag ska upp, klart jag följer med! Men åh, det var trevligt. Först Tiffanys, kaffedrinkar och sen vidare excesser. Jag fick bestämma drinkar. Enligt mig ville Andy ha "något syrligt men ändå sött med massor av frukt". Det fick hon, med tanke på hennes min här mitt emot mig så är hon nöjd. Jag ville ha något persikoaktigt. Det fick jag också.

Tre frågor som utkristalliserade sig under kvällen: 1, vad är dealen med alla dessa tights? Alltså, alla flickor bär tights. VARFÖR?! Det är inte smickrande, det är liksom hello 90´s, det får era ben att se stubbiga ut, please skippa tightsen babes.
2, Andrea blir fruktansvärt bra på kort, jag ser ut som någon som gnidit sig i smör hela kvällen och därefter slukat en flaska fernet eller sju. Jag tror mitt utseende enbart funkar in motion. Inte i stillbild. Jag ska börja bära mask ute. Typ kalle anka mask. Eller gasmask. Eller ballgag med vidhängande latextjosan. Jag ska andas genom ett rör och bara "IM YOUR FATHER LUKE". Det ska bli min grej.
3, Imorgon ska jag på seminarium. Det enda vettiga vore att jag sussade sött för någon timme sen but NOOOO här sitter jag och fyllebloggar like there is no tomorrow. Is there a tomorrow? There is no spoon? Jag ska fråga Andy. Filosofi är hennes grej.

wtf, Andy, din lilla säl, klart jag inte har legat med någon på tivoli. Ser det ut som om jag består av klamydia, va, va, VA?! Nej. Purleaaase. Jag har bara växt upp där. Jag lärde mig gå på firstdays. Jag är deras förlorade dotter. Jag kan tivoli bättre än min egen bakficka. Inte för att jag har någon bakficka. Men om jag hade! Damn vad jag skulle kunna den bra. Det är samma sak med tivoli, du vet. Det är min bakficka som jag inte har som jag hittar i som om det vore mitt eget grannskap och kött och blod i bar-och-dansgolvsform.

/j

JAG HAR ÄTIT EN SMÖRGÅS

Före vinet

Hej världen! Jespan och lesban är åter tillbaka i Alvik the mountain efter en het och vinglig kväll på Baba Sonic. Efter en lång övertalning från min sida tvingades Jespan förklara sig övertalad att följa med ut på onsdagsäventyr. Mitt hjärta hann krossas och åter helas och sen var vi på gång. Jag provade kläder och Jespan skickade mail till Kronofogden (don't ask). Vi funderade på att dricka vin, vi funderad epå en rajd på allas vårt ännu oinvidga stammisplace KULLENS BAR & KÖK men insåg att vi inte hann om vi skulle hinna så att säga. Därför tar vi en drink vid SLussen. VI tar en till. Jespan dricker kaffedrinkar, själv håller jag mig till "något sött" och Jespan blir uppraggad i baren av diverse okammade herrar som förklarar att bartendern minsann är singel och trevlig. Jespan och lesban pratar om livet och beger sig sedan till baba. Efter en oväntat lång tid i en kort kö där lesban känner sig lite smått beklämd eftersom en blond verison av en indiepoppare hon kände en gång flåsar henne i nacken kommer de in gratis eftersom Jespan har legat med alla på Tivoli i sin ungdom. Tilläggas bör att Jespan och lesban fördrev tiden i kön genom att prata om tights och hur plagget definieras. Väl inne beger sig töserna till baren och får gratis vin (eftersom Jespan har legat med.... blablabla) och sedan dricker de vinet och sedan dansar de och sedan blir de bjudna på releasefest och Jespan är förvånadsvärt trevlig mot alla karlar som hänger omkring henne. Jag är otrevlig som vanligt och blir kär i en tjej som visar en trevlig lapp som jag måste plagiera och skicka till en annan stad.


I vinet

Några observationer på baba:

1. Den där jobbiga jäveln som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Han limmade på någon brud som var för snygg för honom och han tittade argt på mig och jag ville räcka ut tungan men eftersom jag hade mammas gamla kjol på mig så höll jag mig i skinnet.

2. En blond annan jävel som limmade på moi i uppsala i våras och som är asjobbig och som OCKSÅ hånglade med en brud som var alldeles för söt för honom. Hon såg ut som en variant av skogälva, han som en blandning av soptipp och glamrockare i för spetsiga skor.

3. En kille med hatt som frågade var vi hette och vi envisades med att kalla oss för Anders och Andreas. Jag utarbetade också en förnäm förklaring om att våra föräldrar hade önskat sig pojkar och döpte kidsen därefter. Han var så full att han trodde oss. Jävla fascist.

4. Två killar från BODEN som definitivt inte förväntas hänga på baba (antagligen hade de gått fel). Den ene har jag varit på ett antal högstadiehembräntfester hos. Den andre är bara jävligt trist.

5. En kille som ser ut som basisten i Strokes.

6. En tjej med världens snyggaste rutiga klänning som jag hade dödat och klätt av/snott klänningen av om jag inte varit så väluppfostrad.


EFter vinet

Som vanligt bundade jag med taxichauffören. Allt var som det skulle vara ikväll. Nu har jag ett brev att posta och jag ska försöka hålla mig vaken så länge som möjligt eftersom jag vet att jag ska pluggapluggaplugga imorgon.

SO long suckers!

/a

btw, jag röstade idag i Alviks bibliotek. Det var häftigt. Jag ville sjunga sånger om hur fint det är med demokrati men jag somnad eistället. Hemma alltså inte i vallokaeln. Jag kan itne stava. TJohej.

/a (igen)

jag leker bara

Söndagen närmar sig och jag har alltså fyra dagar på mig att få ett grepp om politiken. Politisk medvetenhet är ett hål i min bildning och jag avskyr det för det får mig så ofta att framstå som jävligt bimbo och det vill jag minst av allt vara, särskilt i hans sällskap. Middag igår på Lo Scudetto, mycket gott (mousserande vin att intagas under menyläsning, yay!) och jag kör politiskt förhör av tredje graden, en liten intervjufürer över svärdfisken. "Men varför röstade du på folkpartiet förr?" undrar han och jag faller ut i något svammel om frihet, du vet alltså, att man får vara som man vill eller alltså liberalt liksom jag vet inte... Nu känns fp som ett av de partier som jag står längst ifrån. Men vilket står jag närmst? Herregud jag kommer gå tillbaks till mina rötter och bli gråsosse som resten av släkten, jag vet det.

Sedan öl på Nada, sedan drinkar på skybaren i sas-hotellet. Den är trevlig, skybaren, trots finlandsfärjefeelingen, trots daterad musik, trots höjdskräck. Sådana där kvällar får mig alltid att känna som om jag är på utflykt i vuxenvärlden, liksom "hihi kolla vi äter på dyr restaurang, kolla jag dricker drinkar i skybaren på ett hotell och jag uppför mig precis som en vuxen och de verkar gå på det". Jag är så ofta fortfarande 14 år och låtsas vuxenhet, fast så är det kanske för alla. Efteråt är jag smått full och pladdrig sådär och jag tycker att vi borde ta in på hotell, vi borde verkligen ta in på hotell, det är sånt man minns. Carpe diem! Fast han är den förståndigare av oss två så vi åker hem och sover. Vaknar några gånger på natten, ser på honom bredvid mig och får en liten ömhet i hjärtat, klappar honom i nacken utan att han vaknar. (och du ser på mig när jag sover, skriver du. Jag antar att vi ligger och glor på varandra i skift då.)

Andrea vill gå till Baba ikväll. Hon sitter här och låter som Chewbacca och hävdar att om jag inte går så känner hon sig oälskad. Jag borde inte. Vill inte. Nej, Jessica, NEJ! (fast fina kläder! Dans! Du får ha på dig fina skor! Du älskar sånt!) Men föreläsning i morgon, skärp dig! (klockan ett ja, spelar roll, det klarar du!) NEJ! Ner med dig din partyglada fjortis! Ansvar och nykterhet för i helvete, någon gång. Men det vore hemskt tråkigt om kära sambo och medbloggare kände sig oälskad, det vill jag ju inte. Oh nej.

/jess

Jahapp.

Jag är pinsam. It's a fact.

/a

TRIVIALITETER

Min föreläsare i diéhistoria är ett kapitel för sig. Jag orkar inte gå in på det men han hade en lång utläggning idag på rasten om en bussresa i Italien som han tydligt riktade till MIG. Jag blev förvirrad men eftersom jag är så väluppfostrad sa jag "jahaja" på de rätta ställena. Jag gillar honom faktiskt. Men det känns lite slösigt att hänga på de där föreläsningarna. Utan att verka dryg eller nåt så kan jag redan det han säger. Och detaljerna läser jag i boken. Men eftersom jag är övertygad om att jag skulle tro att jag missade saker om jag inte går dit så måste jag det ändå. En annan skum grej var att jag upptäckte att en kille med olika blå färger på sina strumpor tittade på mig jättemycket under föreläsningen. Nästan förstulet. Jag blev lite nojjig och tänkte att han antagligen var psychokiller. Eller så var det för att jag nästan var ensam om att vara av under 50 bast, tjej och dessutom hade en kjol som visade mina välsvarvade ben.

Saker jag hellre gör just nu än öppnar filosofitegelstenen:

1. Läser nya Elle
2. Redigerar text
3. Sväljer en diskborste

/a

vad är detta, en modeblogg?!

Andrea sa nyss att jag måste skriva lite i bloggen för fan men alltså, DET ÄR HELT TOMT. Min hjärna är likt en prärie där det rullar sådana där skruttiga, hoptrasslade små buskbollar.... ni vet, sådana där. De har säkert ett namn.

Nu tänker jag mest på kläder och pengar och att jag måste ha mer pengar, mer, MER!!! så jag kan köpa mer kläder och skor och väskor. Vill tom. att det ska bli lite kallare så jag kan använda nya flashiga trenchen. Looken för hösten blir femtiotalsgot, alternativt sexig biblotekarie från en Hitchcock film i början av 60-talet. Sen är det dags för 90-tals revival, grunge, nätstrumpbyxor, nättröjor och jättehöga platåskor.

Hjärnan är fortfarande kvar på Patrica märker jag. Nu har jag bråttom.

/j

Ibland tänker jag intelligenta saker.

"jag skulle vilja ha en mun som går neråt liksom! inte så här ARGT neråt men först lite glatt uppåt och sen neråt längst ut. det är jävligt snyggt tycker jag. min jävla mun går bara uppåt! FANFANFAN!! undrar om man kan komma på en grimas som man kan sysselsätta sig med så att den går lite nedåt? eller om man hänger tyngder i mungiporna? jag får väl nöja mig med min trista mun. blä!!!!
så här ska den se ut typ:

w w w w
w w w w"

/a

JAG KAN VARA STRUKTURERAD OM JAG VILL

Idag träffade jag tre av mina kurskamrater på ett café och diskuterade filosofi i fem timmar. Jag kan fortfarande inte bedöma om det lärde mig någonting eftersom vi hela tiden flummade iväg i suspekta tankegångar. Sen började vi dra torra skämt tillhörande ämnet. Sen började vi dra skämt om att vi hade blivit såna som drar torra skämt tillhörade ämnet. Sen pratade vi om en föreläsare som har maskara i skägget. Sen pratade vi om Ben&Jerryglass. Jag drack sojalatte, rökte cigg och blev spattig.

Sen kom jag hem och var alldeles yr. Kanske för att jag hade tänkt så mycket och inte brukar göra det så där länge och så där invecklat. Jag tänkte lite på öl och dans och hur roligt det skulle vara. Sen läste jag idéhistoria och blev lättad över att det var så okomplicerat. Bara att trycka in en massa grejer i huvudet. Inte svårt att förstå alls, bara massor av bokstäver som man ska minnas i rätt ordning. Sen blev jag trött. Jag satte mig vid datorn och läste igenom det jag har skrivit till projektet. Jag skrev ut allting. Jag kände mig strukturerad. Jag andades in. Jag försökte redigera det. Då ringer mitt ex och är full och elak. Jag försöker fortsätta vara strukturerad. Han är fortsätter att vara otrevlig. Jag bryter inte ihop trots att jag har väldigt svårt för folk som är oprovocerat elaka. Jag blir förbannad istället. Jag kallar honom inte för "din jävla idiot" trots att jag är sugen. Jag kallar sällan folk för "din jävla idiot". Istället säger jag att jag tycker att han beter sig dåligt. Han skrattar och säger fler elaka saker. Jag säger hejdå och lägger på. Jag är upprörd. Jag äter mat med Jesper och svär. Jag svär många olika ord. Sen tar jag en cigg. Jag lugnar ner mig. Sen blir jag ännu mer förbannad när jag inser att han ringde precis när jag äntligen försökte redigera all jävla text. Sen sätter jag mig och gör det ändå. Antagligen kommer han att ringa imorgon och förhoppningsvis kommer jag fortfarande att vara förbannad. Jag är verkligen inte långsint men ibland önskar jag att jag var det. Man kan ju inte bete sig hur som helst.

/a

JAG BORDE LÄSA OM GREKERNA JUST NU MEN JAG HAR FULLT UPP MED ATT HITTA PÅ URSÄKTER

På väg från gymnasiet till karriären.



Här är jag men var är karriären?

/a

BRILLAN LETAR EFTER CYKLAR PÅ EBAY, ANDREA LÄNGTAR EFTER SIN PV OCH TYCKER ATT DET ÄR TRÅKIGT ATT INTE JESPER ÄR HEMMA OCH FÖLJER MED OCH TAR EN CIGG

Tidningen Elle har tydligen utsett Magnus Betnér till Sveriges sexigaste man. Jaha. Vem fan är Magnus Betnér?

Övriga på listan är bland annat Björn Dixgård från Mando Diao (3:a) och Sigge Eklund (4:a). Eftersom jag har rockstjärnekomplex så tycker jag förstås att drygingen är snygg. Sigge kan jag väl förstå, inte för att jag håller med. Denne Magnus förblir dock ett mysterium. På bilden ser han mest ut som en blandning av Frankensteins monster och en en arg version av Jonas Gardells karl.


Eller hur?

Jag borde gå och lägga mig, läsa om hypotetisk-deduktiv metod och försöka applicera den på våra filosofiska teman. Imorgon ska jag träffa tre från filosofin och diskutera. Det vill säga: försöka fatta någonting av föreläsningarna. Antagligen fatta fel. Dricka kaffe. Röka massvis av cigg.

Jag vill flytta. Någon som hyr ut en fyra? Jag vill ha balkong, stort kök, ett fungerande kylskåp och ett rum med en dörr. Det skulle vara bitchin.

Idag satte det sig en poppare med snygg frisyr bredvid mig när jag drack min livs första smoothie tillsammans med D. I vanliga fall hade jag funderat på hur den där popparen såg ut naken. Idag ignorerade jag honom totalt och ville att D skulle kyssa mig igen och igen. Jag tror att jag är kär eller nåt. Jag kan i alla fall inte sluta tänka på honom. Ibland är det jobbigt, men oftast bara så där läskigt skönt.

/a

En hel massa.

I lördags övertalade jag D att strunta i att flytta grejer och istället bara göra roliga saker med mig eftersom jag ville fira att jag Äntligen kände mig bättre. Eftersom jag är en slipad jävel på att övertala folk och eftersom jag nästan har lyckats lura i honom att jag är oemotståndlig så gav han upp och vi åkte till Street och gick i solen. Vi höll varandra i handen och ställde oss i filmiska poser mitt på gatan och hånglade jävligt snyggt så att alla omkring fick väja.

Bortse från regnet, åkern & att hon är blond.

Ja, vi var antagligen pain in the ass för alla olyckliga stackare som precis har blivit dumpade. Ja, vi struntade i det.


Sen bjöd jag honom på Hermans' och tänkte att jag är farligt nära k.

Jag inhandlade en prickig plånbok med en liten rosett fäst vid dragkedjan. När jag skulle föra över alla mina STORA SEDLAR från min gamla till den nya insåg jag att jag hade absurt många olika sorters kort som jag aldrig använder. Eftersom jag är en ängslig mtf kunde jag inte slänga ett enda av dem. Sparade till och med mitt gamla leg som har gått ut trots att jag dessutom har ett körkort. Jag sparade ett busskort från nittiosju också. Jag är skitdålig på att slänga saker.

Den gamla plånboken var köpt på PUNKT SHOP (föreställde NIRVANA!) när jag gick i åttan och var en snabbis i Stockholm. Denna plånbok bidrog till en traumatisk upplevelse i ettan på musikgymnasiet när en tjej i trean föraktfullt frågade om det var HANSON jag hade på plånboken. "GILLARU HANSON ELLER?" Det var otroligt pinsamt.

Hur jag kan säga så här mycket om en plånbok är för fan ett mysterium.

HURSOMHELST.

Jag vet inte om det är för att jag snart fyller tjugo pling och har någonslags ålderskris. Jag vet inte om det är för att jag bor med Sminkräkan. Jag vet inte om det är för att jag har tröttnat på "jag ids inte kamma mig bara för att ta en cigg utanför porten"-stilen. Jag vet inte om det är för att jag är... Äh.

Jag har i alla fall långsamt förvandlats från att vara tjejen som mest klättrade i träd och riskerade livet ute på de stora cementblocken vid kraftverket i älven hemma, till att vara nån jävla brud som RODNAR. En brud som köper prickiga plånböcker. Helvete. Kuk. Fula svordomar. Jag har köpt en ögonfransböjare. Jag funderar allvarligt på att bara använda kjolar och strunta i byxor. Jag har joförsig alltid varit hysterisk över mitt hår och huruvida det är tillräckligt fluffigt eller inte, men nu har det gått för långt.

Joförsig gillar jag drinkar.

Back in the days brukade jag ha på mig en jävligt stor, och nu menar jag JÄVLIGT stor, tröja som Thåström kastade ut till mig från en scen en gång. Den var svart, en kille som jag sedan blev ihop med hotade att slå mig på käften om jag inte släppte taget om den. Jag hade min morfars gamla keps som var gul och brun och hundtandsmönstrad också. Jag hade rött hår. Jag hade en grön, gul och röd mössa som min polare Malin hade virkat åt mig. Jag var ett jävla freak.

Hej fjorton. Hej Nirvanaplånbok

Snart fyller jag år. Den enda förändring som min födelsedag kommer att innebära är att jag kommer att få gå själv till Systemet istället för att någon köper ut åt mig. Det är skit. Svinschysst att slippa bära en massa flarror hela dagarna. Payback time. Nu kommer väl jag ensam få gå fram och tillbaka med vinare bara för att jag har sluppit så länge. Fuck.

Endel frågar vad jag önskar mig. Jag svarar att jag inte önskar mig något. Och det är sant. Sakerna jag önskar mig kan jag bara köpa själv. Kläder och sånt. De kläder min mamma köper åt mig brukar jag inte gilla. Det blir bara jobbigt om hon har ansträngt sig och jag inte kan hålla masken. Jag önskar mig iofs en mobiltelefon men det är alldeles för dyrt för att jag skulle gilla att någon gav mig det. DET ÄR DETALJERNA SOM GÖRE VA, INTE CASHEN!

Det som kommer att bli mest spännande med min födelsedag:

1. Att se om min pappa ringer eller skickar ett sms eller inget av det.
2. Att ha en föreläsning i Idéhistoria. (höhö)
3. Att vakna på morgonen och se om jag har fått ryggskott till följd av min höga ålder.
4. Att känna den där tomma julaftonskänslan som jag alltid får på "högtidsdagar" som var så jävla spännande när man var liten men som nu går över så fort kaffet är slut.
5. Om jag får paket med posten från hooden.

Egentligen skulle jag väl önska att jag kunde åka någonstans med några som jag gillar. Sista resan jag företog mig var förra Roskilde.

Och naturligtvis hittade DN mig och ville fota.

Jag skulle vilja att det var som på sextiotalet. Så här festade min mamma omgiven av en massa män. Schyssta ben, eller hur?


Eller varför inte bara satsa på en temafest liksom? Typ tema Mexico. Och ha en massa ballonger. Och knarkvåg. Och WANTED-skyltar. Kolla på spegeln. Det är jag som är Paco och efterlyst. (Min systerson ritade teckningen) Likt eller hur?


Annars skulle jag tycka om att ta en lång promenad med mina trevliga vänner.

På väg hem från Narvik.

Eller bara skratt mellan lakanen som vanligt.


Min nya ålder ska firas med fylla och folk. Jag lämnar det så.

/a

the beauty is in the eye of the beholder, sir percy

- Jag vill också presentera mig, sa hon och sträckte fram handen mot dig. Ösregn i rökrutan efter första föreläsningen. Jaha okej, svarade du och hörde hur dryg du lät. Skakade hand. Hon var kall. Lät förkyld. Du tänkte att hon var söt, på ett konstigt sätt. Sen kunde du plötsligt inte sluta tänka på henne.

På tunnelbanan på vägen hem till en tom lägenhet. Vad hade du sagt egentligen? Du är 23 år och bryr dig inte om vad andra tycker. Du hade pratat ganska högt om din fotokurs. Hon hade frågat saker och du hade känt dig som en intressant människa som hade gjort mycket i ditt liv, en kreativ personlighet med många järn i elden. Nu när du satt i en tom fyra på röda linjen mot Fruängen kröp en smidig kallsup genom kapillärerna i hjärnan när du kom på att hon kanske bara hade varit artig. Hon verkade vara väldigt trevlig. Och du hade antagligen betett dig som en skrytsam jävel.

Ni sågs i skolan några gånger i veckan. Du, hon och några till. Grupperingar bland totala människor är spännande. Hur några känner att de har hittat fel och bryter sig lös och hittar andra. Varje rast röker ni och dricker kaffe. Du tonar ner ditt snack om allt du har gjort, mycket för att inte avslöja att det kanske inte finns så mycket mer att berätta. Det mesta sa du första dagen, då det rann ut som en fors ur din mun.

Men det är inte direkt så att du vill ligga med henne, även om tanken har slagit dig ett flertal gånger. Det känns konstigt, hon är så avslappnad. Hon skämtar mycket, hon får dig att skratta nästan hela tiden. Du skrattar ovanligt mycket. Hon säger rätt saker, kommenterar på exakt lagomt elakt sätt med rätt ton av ironi i den ljusa rösten.

Efter en försiktig övertalning sitter ni på ett kafé som hon har visat dig till. Du gillade stället direkt. Hon har en blå jacka på sig, halsduk. Hon är förkyld och ber om ursäkt för det. Du tycker att hon är bedårande. Ni köper kaffe. Hon hostar och du smälter. Ni diskuterar, mest föreläsningarna och ämnet. Hon säger direkt att hon tycker att det är svårt. Du vågar erkänna att du tycker samma sak. Hon stryker luggen bakom örat. Du frågar om hon vill ha mer kaffe. Hon svarar ja, märker inte ens hur svårt du har att släppa henne med blicken.

/a

same old

Vaknade tidigt imorse, så där som jag alltid gör när natten innan blev sen och alkoholstinn. Jag ligger på sidan och någon ligger bakom mig med ena benet över min bak. Trevligt, pojkvän, tänker jag men det var det ju inte utan det var Milla som fakstiskt är precis lika trevlig. Hon vaknar också och vi konstaterar att vi fortfarande är fulla. Fulla, och stinker av vitlök. Charmerande flickor. Det blev nämligen middag på Mamas and tapas och massor av aioli. Ett stort gäng var vi, 12 personer och vi drack som om vi vore det dubbla. Jag jobbade mig igenom hela vinfloran, rosé, vitt och rött. I början av middagen kände jag ingen utom Milla, när vi ramlade ut från restaurangen var jag bundis med de flesta. Sen blev det en taxi till Patricia där en av männen i sällskapet envisades med att bjuda mig på allt. Drinkar och vin. Så fort jag närmade mig baren så kom han farande med kortet i högsta hugg. Jag försökte verkligen bjuda tillbaks, om du tar det här så tar jag nästa runda och så där, men han var rent makalöst bjudvillig så till slut stod det mellan att jag skulle börja slåss med honom för att få bjuda tillbaks eller låta hans kort dansa. Så jag valde det sista men fick dåligt samvete. Klart han inte bjuder på drinkar för att han tycker att det är så kul att göra av med pengar. Klart han vill ha något i utbyte. Allt han fick tillbaks var trevlighet från min sida, men det var nog inte vad han hade hoppats på.

Sen hände det som jag alltid fyllenojjar över, det som aldrig har hänt förr men nu alltså hände och kommer vara en källa till ändlösa fyllenojjor framöver; jag tappade min väska. Plötsligt var den inte där över axeln och jag hade ingen aning om vart jag hade gjort av den. Blev lätt panisk. Eller ok, jag blev sjukt panikslagen och for runt som en delerisk höna tills Milla kom på att hon kunde ringa min mobil och hoppas på att någon ärlig svarade. Och under över alla under, väskan hade tagits om hand av två snälla tjejer som lämnade tillbaks den helt intakt. LÄTTNADEN! Jag blev jätteglad och alldeles till mig, fan jag borde ju ha bjudit dem på en drink, det tänkte jag inte på. Sedan tog vinet och bakfyllan från kvällen innan ut sin rätt och jag blev sådär fylletrött att jag i princip sov stående. Tog farväl av sällskapet och de verkade lite förvånade över min snabba degenerering från välmejkad välkammad dansant lady till utsmetat förslappat fyllemongo. När det är två minuter kvar tills tunnelbanan går får jag nog och kräver högljutt att vi ska ta en taxi. Milla tycker att jag är dum i huvudet. Jag envisas med "VI TAR EN TAXI, VI ÅKER TAXI NU, HALLÅ TAXI NU!!" tills tunnelbanan anläder och Milla baxar in mig, foglig som ett lamm. Väl hemma så dundrar jag in i vardagsrummet där Andrea och Seb tack och lov inte sover. De gör nog något annat men jag meddelar glatt att jag bara måste ha min dator för jag bara måste spela en låt för Milla och jag bara måste göra det nu. Fast det blev inte så mycket med låtspelandet för vi däckar på direkten.

Och nu är det ju lördag vilket innebär att jag säkert kommer gå ut igen ikväll. Herregud. Jag känner hur jag tar kål på hjärnceller i en rasande takt. Egentligen skulle jag bara vilja ligga under en filt på en mjuk säng medan någon läser sagor för mig. Det är ju själva fan att jag aldrig ska kunna supa till utan att få sådan vidrig jävla bakisångest.

/jess

ewos lista

Jag försökte skriva Ewonnes lista igår natt men insåg att jag var waaaaaay to drunk för att kunna genomföra det på ett värdigt sätt. Det var mer på stadiet "jag har en grej för killar som är ööhhh... killar". Men nu har jag tänkt på det i ett lite mer (marginellt, bakfull som ett as) nyktert tillstånd och vad har jag en grej för egentligen? Finns det någon gemensam nämnare för de pojkvänner och manliga bekantskaper jag haft? Någon hang-up som jag har? Utseendemässigt, nej, absolut inte. Jag har ingen speciell typ på det sättet. Så vad mer? Alla har de varit snälla och intelligenta, så jag har väl en grej för shyssta och smarta killar men vem fan har inte det? Ingen letar väl efter en elak och puckad snubbe, så det håller ju inte. Den här listan börjar bli ett riktigt gissel, någonting måste jag ju ha en grej för. Ska ge det ett försök till. Here goes:

Jag har en grej för:
1. Killar som är riktigt bra på något kreativt, som målande, musik eller skrivande. Vad gör det mig till, groupie?
2. Killar som jag kan diskutera böcker med och som kan rekommendera mig böcker.
3. Några dagars skäggstubb.
4. Killar som vet mer än mig inom vissa ämnen och kan lära mig saker om det.
5. Hans hand runt nacken när vi går.
6. Nu kommer jag inte på något så jag frågar Andrea. Hon säger att jag har en grej för män som behandlar mig som en dam, och det stämmer nog.

Nu kommer strax Camilla hit med bullar och vin. Det är bara att kliva på igen. Ojoj.

/jess

nattgnäll

Jag har ägnat natten åt att titta på Brill när hon meckar med sin dator. Lyckligast blev jag när jag hittade förpackningen till RAM-minnet och såg att den hette AIRCAP (förpackningen alltså) så naturligtvis satte jag den på huvudet. Det var kul en stund. Sen tog jag en cigg. Värsta fullmånen så jag kastade stenar på Brills fönster för att hon skulle komma ut och vara romantisk. Ingen reaktion. NUFÖRTIDENGÅRVISSTDATORNFÖRE!!! In igen. Råkade hitta en dude på old schoolcommunityn sockerdricka.nu som jag har haft en JÄVLA härva med. Jag avskyr honom. Han är min absoluta motsats. Om jag ska smickra mig själv. Det ska jag. Han är den som högt och tydligt säger att HAN MINSANN SKRIVER EN BOK. Han sökte visst till Biskop Arnö. Om han hade kommit in hade jag hoppat från Tranebergsbron. Jag tror inte att han gjorde det. Han är så jävla jobbig. Luktar illa. Duschade aldrig när vi hängde. Han var jävligt kär i mig ett tag. Då var han okej. Sist jag såg honom var på Reclaim the city. Jag ville spy.

Det finns tre människor som jag avskyr här i världen. På ett sånt där halvseriöst irriterat sätt. Sen finns det ju såna som jag avskyr på ett hatsätt också. Men det är en annan historia. Jag vill inte gå in på USA:s politik nu.

I alla fall.

1. Han som aldrig duschar och säger att han skriver en bok.

2. Hon som är så jävla pretto, använder kursiv stil och faktiskt lurar folk med det.

3. Hon som det egentligen är synd om men som är så jävla elak att jag inte kan låta bli att avsky henne ändå eftersom människor alltid har ett val.

Typ.

Jag mår illa.

/a

O'boy

På uppmaning av Ewonne

Jag har någonting för pojkar som:

1. Gillar att diskutera politik och är vänster och gärna är radikala och lite farliga också.

2. Kysser hårt.

3. Sysslar med musik eller konst och lever för det och GÖR DET istället för alla andra som bara ger upp.

4. Vill prata om vad som helst hur länge som helst och aldrig suckar så där hårt som endel gör ibland.

5. Blandar randigt och rutigt och har hängslen och slips.

6. Gillar att prata om musik lika länge som jag.

7. Gråter när de läser saker högt.

28

Jag gjorde som jag sa och kröp till skolan imorse. Satt hela föreläsningen och snorade och hamnade sedan på ett café på söder där jag och en till diskuterade kunskapsteori och Peter och hans jävla Ford.

När jag kom hem försökte jag kräkas upp tre koppar kaffe som jag hällt i mig för att inte svimma, men som självfallet inte hade gjort saken bättre.

Och idag fyller min älskling Westbang år, igår ville jag dö och imorgon kommer jag få ångest över den kommande tentan. Det är mitt liv just nu. Hej.

/a

Andrea pratar politik. Eller?

Slapplivet fortsätter. För tillfället står hemmafrun i köket och gör någon slags efterrätt med äpplen (efter att hon har lagat middag åt mig och kommit med soyan när jag har bett om den). Själv har jag tillbringat dagen med att bli frisk. Det vill säga att ligga på soffan och ta emot stalkersms, sett film, lyssnat på musik och kollat på politik på svts hemsida. Dessutom har jag underhållit mig själv och min fru med mitt nya dataspel "Guitar Hero" som i princip går ut på att man ska låta jävligt illa genom att trycka på F1-F5. Till slut lämnade frugan rummet och jag fick lägga mina digitala gitarrsolon på hyllan.

Matrixracet fortsätter. Vi är nu inne på tredje och avslutande delen i trilogin och vi har gått från konversationer som:

Jag: HÄR KOMMER MER HALLONSORBET!
Jess: Give me my spoon!
Jag: There is no spoon.

till:

Jess: Ska vi börja träna kampsport.
Jag: HAHAHAHAHAHAHA
Jess: Men serro.
Jag: Jag har faktiskt tränat ashihara karate.
Jess: Jag har tränat Judo.
Jag: JUDO!?=!?!?!? Pffffffffffff!

Jag ska krypa till skolan imorgon. Jag dissade för fan en dänga hos Limpan ikväll för att jag ska bli frisk så ta inte mitt slappliv på mindre allvar än vad jag gör.

Hur som helst.

Efter att ha sett utfrågningen av Peter Eriksson i SVT funderar jag allt mer på att hoppa filosofin och istället engagera mig i miljöfrågor och börja med yoga. Vem ligger jag helst med av partiledarna? Etta är naturligtvis Lars Leijonborg som nu efter skandalen som kanske innebär att han måste avgå kommer ha mycket mer tid för mig. Hans röst...ååååh. Den är så hes och manlig och nu är han dessutom i krisläge! COME TO MAMA! Tvåa är förstås Kalix, dvs Peter Eriksson. När han pratade om älvarna blev jag knäsvag. Trea, Maria Wetterstrand. Hon är ju fräsch. Fyra, hm. Ja inte är det Jeansskjortan. Och INTE är det Flinten. Vad har jag kvar? Den där Jesusälskaren? Nej tack. Jag får helt enkelt börja leta i ungdomsförbunden. Fridolin? Är inte han rätt het? Eller har jag fokuserat för länge på ölen?

Update me please. Vilket hottie lägrar ni helst? Kom ut ur garderoben och sluta prata om Lenin, han är ju för fan möglig.

/a.

slapplivet

Det här slappa sjuksängslivet börjar vara rätt bekvämt. Jag lyssnar på musik i hörlurar och laddar ner film. Nyss såg jag Ghost World. Den är så jävla grym. Från och med nu ska jag endast droppa lines som "bitchin" och "how repulsive". Swift is over! (Dock tycker jag fortfarande att det var äckligt när hon låg med gamlingen)

Det som är läskigt med den här nya soffgrejen, är att jag har börjat tänka på föreläsningarna som "äh, det där fixar jag väl" och "det löser sig". Det är inte min stil.

Imorgon måste jag krypa till skolan. Sen kommer jag att sitta och snora och hosta på föreläsningen så att alla mina "klasskamrater" börjar avsky mig. Wohej.

Jag drömde om min pappa inatt btw. Att han ville träffa mig. Att han bad om ursäkt. Att han sa att han ångrade sig och att han aldrig skulle bete sig illa igen. Jag trodde honom. I drömmen alltså.

/a

bildbonanza

Jag har tagit hem min högst älskade laptop till Roggie som numer är utrustad med internet. Alltså, jag älskar min dator på ett nästan osunt sätt. Fina fina dator, my love. På denna trevliga lilla laptop döljer sig en otal bilder, här kommer några.


jag är väldigt ung på cafe string, typ 16 år.


back in the days när jag hade lugg och ögonbryn likt två överkörda hamstrar.


Josse dansar på tivoli när det var Firstdays.


Andreas nya förfest-outfit är burka.


Josse hogging the hookah.


Posar hårt på tech-noir.


Jag o gaby ute, har vi ens fyllt 18? Så små, så oskyldiga, så oförstörda.

/j

Jag har faktiskt gröna.

Jag har hela mitt liv fått höra att jag är naiv. Och det är jag väl. Men i och med att jag har insett att jag är det, godtrogen/blåögd/whatever, så har jag också blivit misstänksam mot mig själv. "Är du naiv nu?" Typ så.


Jag?

Så när fotografen börjar skicka sms till mig och fråga hur det är med mig nu när jag är sjuk, blir jag inte misstänksam alls. Jag är ju naiv. Tänker att det är trevligt. Eftersom jag har varit sjuk i drygt en vecka nu är jag jävligt deprimerad/känner att jag missar livet. Jag blir glad om någon bryr sig om mig och skickar "krya på dig"-sms.

Sen skickar han tre sådana sms varje dag.
Sen frågar han om jag vill träffa honom och dricka kaffe.

Är jag naiv nu?

Eller för att säga det rakt ut:

Stöter han på mig?

Jag är så jävla dålig på att se sånt. Om jag ska kunna säga säkert att någon stöter på mig måste det vara övertydligt á la den där massagen en kille försökte ge mig på baba sonic. Men det är ju inte som att fotografen har gjort något sånt. Alls. Han bara tänder min cigg om ens det. Samtidigt vill jag inte vara värsta jobbiga och säga "eey grabben, skulle inte tro det" om det nu inte alls är så. Han är väl bara trevlig och gillar kaffe? Precis som mig. Jag tycker om kaffe och jag tycker om trevliga människor. Det är ju inte som att jag har världens bästa självförtroende och tror att alla stöter på mig. Eller? Kanske är jag bara naiv. Men det där lär väl visa sig. Eller?

WTF.

/a

små uppenbarelser

och det slår mig plötsligt när vi, jag och Andrea, går för att hyra film med påse thaimat dinglande mellan oss att det här är nu, this is it liksom. Det här är det som jag har och som jag kommer se tillbaks på, hela rasket med skola och relationer och ångestar och andrahandlägenheter och utenätter och bakisdagar och även om när jag är mitt i det så kan det vara rent jävligt eller rent himmelskt men om femtio år kommer jag se tillbaks på det här och kanske objektivt kunna säga att det var något av det bästa någonsin. Eller att det i alla fall lärde mig mer än någonsin.

Och just då så tror jag så starkt på det att det fan i mig känns som en uppenbarelse. Eller som att vara lite hög. Inga änglakörer, inget sånt, bara en stor tom himmel ovanför oss och under den vi med vår mat och våra allt mer eskalerande rövskämt och det är inte stort eller ens betydelsefullt egentligen och just därför en slags... nåd. Ojoj, det här tar sig allt mer religiösa svängar, vilka under så mycket thaimat och matrixrace kan göra efter en rent överjävlig dag. Min nya religon, billig film och färdigmat, wanna join?

/j

Ja, det är synd om mig.

Efter tre timmars sex & the city på datorn kryper jag ut genom porten för att plåga mig igenom en cigg. När jag kommer tillbaka lyssnar Jesper på Rammstein i MITT RUM (vardagsrummet). What can I say? Back to stoneage känns det som men det jag menar är väl högstadiet. Nämnde jag förut att jag kan skratta länge i det tysta åt någon som lyssnar på ett riktigt dåligt band? Sen kan vi diskutera resten av kvällen om vad "dåligt" innebär. Jag vet mycket väl vad det innebär. Try me. (Behöver jag nämna Rammstein en gång till?)

Jag ligger mest och skakar. Mitt mående den här dagen har gått straght down från att vara småyr till att nu vara ej-kapabel-till-att-ens-hämta-sin-egen-vattenflaska. Varför är det ingen som erbjuder mig piller?

Fick tre sms från en i gänget på filosofin. Det var överraskande. Jag skojade och sa att jag skulle döda honom om han inte antecknade allt åt mig. Han svarade:

"Självklart har jag antecknat. Tre obskyra smajlisar och något som påminner om en liebacke i solförmörkelse."

Säger inte det allt om våra föreläsningar? Ni skulle bara ana. Är det då förvånande att jag mest funderar på om föreläsaren verkligen är så välutrustad som han verkar? Inte för att jag har kollat. Eller?

Jag glömde, jag gör faktiskt fler saker på föreläsningarna än så. Jag funderar över livets mening också. Men det är väl inte relevant?

Jag avskyr verkligen Carrie i Sex & the city btw. Hon är så jävla påfrestande och elak och ytlig och hemsk. Samantha däremot. What a woman.

Jag längtar efter att dricka mig full coh dansa hela natten på någon popklubb iklädd nån retroklänning á la Jackie Kennedy. Jag längtar efter att vara bright och eager innanför universitetets föga inspirerande väggar. Jag längtar efter att faktiskt förstå någonting av filmerna jag hyr. Jag längtar efter att orka stå upp på ICA.

Fuck. Jag vet ingenting om vårdcentraler, men jag antar att min tid har kommit. Bokar man tid eller väntar man i flera timmar på sin tur? Om det är det senare alternativet kommer jag ligga här tills någon bär mig till akuten. I'm in no condition for waiting. Det har jag aldrig varit. Jag avskyr att vänta. Det är det värsta jag vet.

Nu ska jag fortsätta skaka. So long.

/a

får jag fresta med lite pillow talk om infinita verb?

Om kära medbloggare vanligtvis får ångest över att inte gå till föreläsningar så får jag det av att göra det. Stort, nytt, mycket folk, det bli overload för mina fragila jävla nerver. Så kul är jag. Socialt geni på min ära. Men föreläsningssalar och spända rökpauser är ju ett så ONATURLIGT sätt att socialisera på. Den delen av skolgången skulle funka mycket bättre om den bedrevs i en liten rökig bar eller under varma täcken på natten i mörkret. Fast jag vet inte, det skulle väl kännas lite obekvämt det med, 30 okända personer under ett täcke i mörkret är ju inte heller min definition av avslappnat. Snarare gruppsex. Fast det kanske blir avslappnat efter ett tag, jag vet inte jag. Alltså återstår att dra med förmodat trevliga klasskamrater ut på dåligheter och ner i fördärvet och sedan borde det vara chill.

Fast som vanligt är jag vrakigast innan och väl där går det som en dans. Föreläsaren var väldigt engagerad i grammatik. Hon berättade hur hon varit på ett seminarium där de diskuterat i fyra timmar huruvida nåt ord skulle tillhöra den eller den ordklassen. Sedan yttrar hon meningar som "och nu ska vi ge oss in på något riktigt spännande, nämligen konjunktionella adverb!", detta sagt med sann entusiasm och inlevelse. Hon tycker på riktigt att grammatik, det är the shit här i världen och det finns egentligen ingenting som går upp mot grammatiska fröjder. Och sånt är ju kul, även om jag knappt kan skilja ett verb från ett adjektiv och än mindre en finit verbform från en infinit. Men det ska jag lära mig, nu när mitt nya studieinriktade liv börjar och pengar ska läggas på böcker och inte skor och öl. Alltså när studeielånet kommer om någon månad. Fram tills dess är det fortfarande skörlevnad som gäller.

/jess

baby baby baby

Okej. Jag är hemma från en viktig föreläsning idag. Jag känner efter men nej, jag har ingen ångest över det. Jag vet ju att jag inte orkar och ja, jag kan läsa tons of books om jag känner ångestnerven börja gnälla.

Jag har knappt ätit något på två dagar nu. Det måste vara något slags undermedvetet hot mot mig själv att om jag är så jävla dum i huvudet att jag går och blir sjuk när jag har viktiga saker för mig så måste kroppen straffas så att den blir ännu mer sjuk? Hm. Fast jag har joförsig ingen matlust. Och inget smaksinne heller. Doesn't make sense. Appropå sense, jag är svinsugen på att se en sån där gammal romantisk kostymfilm á la Sense & Sensibility. Jag vill också att någon ska läsa poesi högt för mig. Någon frivillig? Det enda kravet jag har är att du läser med inlevelse utan att överdriva och att någon ska hålla ett parasoll ovanför mitt huvud som skyddar mig från solen. Sen kan jag ligga där och vara blek och sjuk.

Idag ska jag:

- lyssna på sjukt mycket musik i mina hörlurar
- kanske läsa "Människors undran"
- förhoppningsvis hänga med Riga
- ladda ner ett kompendium från filosofiska institutionens hemsida
- sova

Och jag ska verkligen försöka att inte ramla ner i något ångestmörker idag. Fortfarande har jag eftersmaken av 17 timmars kärlek när jag envist klamrade mig fast vid honom i sömnen och vaknade helt intrasslad men förtjusande lycklig.

/a

deppnatt

Jag skakar och fryser som en eskimå som har glömt att klä på sig trots att jag har på mig en varm tröja. Fast den råkade krympa i tvätten det kanske är därför.

Jag vill ligger och väntar på att någon ska ringa på dörren och fråga om han/hon får ta hand om mig eftersom jag är sjuk och kommer att missa viktiga föreläsningar nästa vecka. Ingen ringer på dörren. Jag överväger till och med att krypa en trappa upp till herr Gideskog men jag orkar inte. Jag vill ha kramar och någon som gör té åt mig jag vill inte sitta här alldeles själv och lyssna på frysens försök att härma en detonerande atombomb. ååååååååååååååååååååååååååååhhh. depp. depp. jag missar pop. jag tänker inte använda stor bokstav i början av mina deprimerade meningar. im all alooone. nu kommer jesper hem. hon säger att hon har blivit sjuk. jag har antagligen smittat henne. jag vill dö.

/a

surströmmingen

Sån där slödag, bakisdag, mongolightdag då kvällen innan tog kål på hälften av hjärncellerna och resterande vägrar vara aktiva. Jag är seg och dum i huvudet, trött men tillfreds för en gångs skull. Skönt, trots vek kropp med tandvärk och hjärtklappningar och fan vet allt. Jag behandlar mitt kropp styvmoderligt, jag vet. För mycket alkohol, för lite mat och träning etc etc etc. Den sorgliga, narcissistiska sanningen är att så länge jag ser bra ut så skiter jag i det. Om jag blev fet eller fick en redig ölmage skulle jag rusa till gymet, börja äta sunt, ta vitaminer. Nu tänker jag bara "hey, öl byggde denna vackra kropp" och jobbar mig glatt fram mot hjärtattacken.

Men, surströmming och kräftor, det är bra mat, eller hur? Jag och pappa frossade i den sura fisken medans mor och systrar äcklades. Men gud, det är ju så gott. Surströmming på tunnbrödsknäcke med potatis att ätas ute i mjuksvart septembernatt, det är fint. Fint, tro mig. Så fint att jag blir nostalgisk och tänker på när vi var små och jag var den enda som glatt åt surströmmingen, då också. Pappa tyckte det var roligt att mata den lilla rosettprydda tös som var jag brutalt stinkande fisk. Det kanske var en rolig kontrast, liten söt flicka kontra en maträtt som är riktigt jävla äcklig när man tänker på vad det är. Han berättade om när han var liten i en by i jämtland, hur de syrade sin egen strömming. Jag har aldrig varit pappas flicka. Pappa var mest en främling med hetsigt humör som spelade konstig musik högt och råkade bo hos oss. Men i vår förkärlek för surströmming kunde vi i alla fall mötas. Det var nåt som bara var vårt, där hade vi något gemensamt. Sedan lät han mig smaka en klunk öl och skrattade när jag skrynklade ihop hela ansiktet. Fortfarande idag är pappalukterna just öl och surströmming, tillsammans med lukten av snus och läder. Inte rakvatten, inte någon parfym, inte lukten av nystruken kostym, sån är inte pappa. Pappa är öl, surströmming, snus och skinnväst.

Trots att jag aldrig tytt mig till min far så märker jag att ju äldre jag blir, desto mer lik honom blir jag. Inte nog med att vi är så lika utseendemässigt, (om jag inte visste att mamma är min mamma skulle jag börja undra för jag liknar inte henne ett dugg) vi har samma vanor. Jag är lika ointresserad av att äta som han är, vi nöjer oss gärna med att kasta i oss en macka och en kopp te till middag flera dagar i rad. Jag stannar uppe på nätterna och sover till eftermiddagen nästa dag, som pappa alltid gjorde på helgerna. Jag kommer på mig själv att läsa högt ur tidningen för alla som vill lyssna, trots att jag hatade när han gjorde det. Jag är obotlig tidsoptimist, han med. Herregud, sen jag flyttade hemifrån har jag ju till och med glatt börjat lyssna på Beatles och Dylan på trummhinnesprängarvolym. Nu sitter han ute på gården och försöker övertala grannarna att ta en till liten jäkel brännvin, jag tror jag ska ansluta mig.

/jess

so much for pop music

Jag som trodde att jag skulle hänga vid Gula villan hela natten och lyssna på pop med pumpkin och några till. Istället ligger jag med datorn på mage har på mig stora hörlurar och har feber. Jag åt en vitlöksklyfta för att bli frisk och fick genast feber. Fuck garlic.

Jag vill inte äta. Jag vill inte röra mig. Jag vill inte ens röka (fast det gör jag förstås ändå, jag kryper ut genom porten).

Jag orkar inte ens spela gitarr. Jag orkar inte ens läsa ffs.

/a

jaje

Efter en trevlig och obegriplig föreläsning på SU lockade jag med Jesper på en trevlig utflykt till Moderna Museet. Jag ville se Paul McCarthy's utställning innan det var försent. Jag tänker alltid att jag ska se den konserten och gå på den vernissagen och så vidare, men jag brukar inte göra det eftersom

1) det inte alltid är någon som vill följa med och jag är inte heller alltid sugen på att åka själv
2) det är enklare att lägga sig på soffan och glo
3) jag har ett så fullspäckat liv (i vanliga fall hade det här varit ett skämt)

I alla fall. På vägen dit sitter vi på tunnelbanan och pratar lite lätt om sex och jag yttrar följande mystiska uttalande: "Eat the cookie while you can" och då uppenbarar sig en enorm affisch på väggen framför mig där det står "Hitta mannen bakom koppen" eller något sånt. Detta var helt uppenbart ett tecken från Gud men jag vet inte vad det betyder. Har jag åldersnoja? Men det behöver väl inte Gudde komma och berätta för mig jag har för fan haft åldersnoja sen jag var åtta och insåg att jag närsomhelst kunde (skulle) dö. Dessutom är jag agnostiker. Tror jag. I alla fall tills vidare. Nuförtiden törs jag inte vara eller säga någonting alls eftersom ingenting går att bevisa kunskapsteoretiskt. Ja jag ska sluta med det där. Men inte idag.

I alla fall. Vi var på utställningen och den var äcklig precis som förväntat och jag gillade den om man nu får säga så.

Imorgon: Pop Dakar

so loong

/a