gott nytt år, här är en termit!

Jag har fått en underbar bok av Andrea, den heter "Den flygande katten och andra märkvärdigheter i djurens värld". Det är en sån där bok som jag är superförtjust i, på ett gravallvarligt sätt tar den sig an fenomen som bevingade katter, talande hundar, sjömonster, aliens och teleporterande djur. Det senare är tydligen termitdrottningar kända för att göra, och det är alldeles sant. Så här står det "Termitdrottningen (Macrotermes bellicosus), känd för sina förflyttningar genom teleportation, med kung och arbetare..." och så är det en bild på den där jätteäckliga vita svällande saken till drottning:

Jag älskar att det presenteras som ett allmänt vedertaget fakta att den kan teleportera. Liksom, här är en gepard, det är jordens snabbaste djur. Här är en termit, den kan förflytta sig genom tankekraft. Jag skulle verkligen vilja leva i tron på att sjömonster och troll finns, att PSI funkar och att teleportation existerar. Det skulle vara så mycket mer spännande. Egentligen så tror jag ju inte på något. Vi lever och dör och det är allt, ingen gud och inget efterliv. Vad du ser är vad du får, syner och visioner kan förklaras genom vajsing i hjärnan. Fast ändå, OM, om sånt där finns, fatta vad coolt! Då skulle jag lätt lära mig att teleportera, och så skulle det bli såhär:



/j

tranan & ännu ett nytt år på ingång

Igår följde jag med systrarna till Tranan och kände mig malplacerad. Jag försökte locka med dem till Musslan men de vägrade blankt eftersom "väggarna kantas av getkött på Musslan". På Tranan spelades rnb och det är inte riktigt mitt glas öl. Men visst. Jag är inte den som är den. Jag drog skämt istället. Efter ett tag yttrade jag någoit i stil med att jag aldrig/sällan hängde på ställen med den sortens folk. Jesper påstod att det är exakt samma klientel på Nada. Jag sa emot. Jag pekade ut två som kunde höra hemma på Nada. Jag pratade om snus och svennar. Systrarna pekade ut en två tre fyra fem trettiosju män som de skulle kunna tänka sig att lägra. Jag häpnade. Jag såg inte någon som ens var i närheten. Fast jag är ju kräsen också.

Ikväll ska jag försöka göra drinkar istället för groggar. Sen blir det visst ett nytt år igen. Vet inte om det är gott alls, jag är inte den som gillar att tiden går direkt, men vad har jag för val. Jag kommer säkert stå och skrika med de andra dårarna när klockan väl är tolv.

/a

inlägg med en touch av importfru

Du vet om man är arg på någon, då kan man skrika på den och man kan gnälla och sen är det klart, orden är borta. Visst, man kommer ihåg ett tag men man glömmer, förr eller senare. Oftast förr, om det inte är värsta modern av alla gräl vi snackar om, men det gör vi inte. När man är på sitt bitchigaste humör och skriver ner shiten däremot, då blir det som nedan. Naturligtvis så ordnar det sig, det är bara jag som vädrar dramaqueenen lite. Jag och syster ska hitta på något med några. Om några inte kan/vill/vill hellre grotta in sig finns två prima systrar till förfogande. Vi är snygga och partyglada, livar upp vilken fest som helst. Min syster är social, dansar som en gudinna och avböjer smidigt slemmiga inviter. Jag är social efter något glas, dansar som en stelbent ko men ändå rätt gärna, inbjuder till slemmiga inviter och bjuder hellre på taxi än tvingas gå till tunnelbanan. Vi är din ultimata partyacccessoar. Du ser aldrig så bra ut som med oss på armen.

Äh, jag svamlar. Jag har vart på middag! Min gå-bort-present var en ful liten ask noblesse, alla andra kom med flådiga saker från chockladfabriken och grejer, jag kände mig som ett snålt as. Middagen var hos min äldsta vän. Inte äldsta som att hon är gammal och skruttig, utan hon som jag har känt längst. Tamre alltså. Kollade i gamla skolkataloger och det förvånar mig att jag glömt så mycket. Som tillexempel den gången då biologiläraren fick mig att läsa högt ur biologiboken, avsnittet då barn blir till. Fatta, jag var det blygaste som fanns och han fick mig att säga saker som "spermie", "penis" och "menstruation" högt, i ett klassrum, inför en hel fnissande klass. Inte konstigt att jag har förträngt det, jävla trauma ju. Högstadiet är ett töcken, jag minns inte vad vi gjorde, hur det såg ut eller vilka folk var. Jag hade mina förtrogna, mina tjejer, och vi längtade nog mest bara bort. Men det finns väl ingen som ser tillbaks på högstadiet som sina lyckligaste år, som bara "åååh det var tider det" och skulle byta idag mot då anytime. Eller?

Snart fyller jag år. Vad göra? Middag eller megafest eller bara gräva mig en liten grav och ställa mig med ena benet i den...

/j

men gott nytt jävla år

Bittert argt inlägg raderat, drick inte och kör - blogga inte i bitterhet. Två finfina riktlinjer. Nyår kommer bli strålande.

/j

Jag gick upp 08.00 idag fattar ni hur tidigt det är för mig?

Dagens ord (som jag ska tänka på hela vägen till Stockholm) är förövrigt Oomkullrunkelig. För er med bristande fantasi kan jag säga något i stil med "en som är svår att få i säng". Gud jag dog när jag bröjade tänka på det. Give it some time.

/a

hello

Min mamma har naturligtvis spikat upp vartenda jävla foto på mig från lekis till trean på gymnasiet på vardagsrumsväggen. Det här är ett av de värsta. Åttan. Inställsam som fan. Just watch me now. Ser ni någon likhet? Inte jag heller.



Nuförtiden är jag gammal och bitter. Julen -06
(och okammad som fan).



/a

jag också!

Gjorde du något 2006 som du aldrig gjort förut?

Men jag vet inte! Nä, jag tror inte det. Eller vänta. Jag blev äldre! Jag lärde mig mer om hur livet funkar, faktiskt. Började blogga höhö. Drack fernet. Tog det här med psykolog på allvar. Blev mycket mer öppen. Blev bättre kompis med Andrea. Skrev en b och en c-uppsats. Hoppade direkt i vattnet från bryggan. Gjorde slut med min första stora kärlek på riktigt. Skaffade ett nytt förhållande. Blev dumpad, fast det är väl ingenting man gör förstås, i själva begreppet ingår att man håller sig rätt passiv. Gjorde min grand tour i Sveriges studentstäder. Funderade på att flytta från Stockholm.

Höll du några av dina nyårslöften?

Hade inga. Kanske att må bättre, vara gladare. Det har lyckats periodvis.

Kommer du ha några nya för 2007?

Borde vara: sluta röka, sluta vara lättfotad på fyllan, börja träna? Näää, tråkigt! Må bättre får vara det stående löftet.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2006?

Nä men två kusiner blev.

Är det något du saknade år 2006 som du vill ha år 2007?

Mer pengar, men det vill man ju alltid. Annars: inre lugn och förnöjdhet. Och ja, mindre relationstrassel.

Vilket datum från år 2006 kommer du alltid minnas, och varför?

Jag är asdålig på datum ju! Minns inte ens min egen mors födelsedag. Jag kan ge lite generella tidpunkter: i mitten på sommaren när jag fick flickvänsförfrågan. Lundvistelsen i slutet på hösten. Hela februari och mars på grund av galet seriedejtande. Annars om jag vill minnas speciella datum är det ju bara att kolla i arkiven här. Hela den här bloggen är ju 2006 på pränt (ÅH GUD ÅNGEST!).

Vad var din största framgång 2006?

För att vara pretto och lite mystiskt så lärde jag mig att hantera mig själv lite bättre.

Har du varit sjuk eller skadat dig?

Skadat mig, oh yes! Det mesta är fall på fyllan, tragiskt nog. Hela Roggiekollektivet åkte på influensa överjävligt ordentligt också, låg och skakade i frossbrytningar i en vecka och så gick vi ner typ 20 kilo tillsammans och ciggkonsumptionen låg faktiskt på noll under några dagar.

Bästa köpet?

Korsetten, inte för att jag har använt den så mycket iofs. men jag sparade till den länge och att köpa den gjorde mig lite hög. Mina studentstadsresor. Fast de betalade ju pappa haha!

Vad spenderade du mest pengar på?

Hyran. Önskar att det var sofistikerad litteratur som stark tvåa men där hamnar nog cigg & drinkar är jag rädd. (koppar din rakt av love, samma här).

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Mina vänner som verkligen är de finaste flickor på denna jord gör mig ständigt glad! Systrar gjorde mig glad, slöa sommardagar på långholmen likaså, flickvänsgrejen gjorde mig glad, en kväll på väg från videobutiken gjorde mig oväntat euforiskt glad.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2006?

Allt med Koop och Bright Eyes och Billie Holiday.
London town, Ella Fitzgerald.
Hurt so good, Susan Cadogan.
Den där Montreal sången av Final Fantasy.

Var du gladare eller ledsnare 2006 jämfört med tidigare år?

Det vete fan, både och! Mest gladare tror jag. Eller kanske mycket ledsnare? Hur som helst så har det varit ett år med både djupa dalar och höga toppar, emotionellt alltså. Rätt utmattande på så sätt, men tja, man känner ju att man lever.

Rikare eller fattigare?

Same same. Eller jag jobbade mer 2005, så 2006 var rätt fattigt men ändå oändligt ölfullt.

Vad önskar du att du gjort mer?

Skaffat mig vettiga hobbys. Simmat. Skrattat. Levt mer i nuet, megaklyscha jag vet men tänk på det. Eller tänkt inte så förbannat utan bara var, det borde jag ha gjort mer, varit bara. Varit nu och inte för fem minuter sen eller i övermorgon.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Hävt vin, ehe...

Hur tillbringade du julen?

Smygskickandes obscena julsms hemma hos mor och far. Precis samma som förra alltså.

Blev du kär i år?

Yes.

Favoritprogram på teve?

House, sex sense, obskyra dokumentärer och nip tuck. Sista månaderna var vi ju utan tv, men nu har jag fått en ny i julklapp så här ska uppdateras på serier!

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av 2006?

Make love är mer min grej.

Bästa boken du läste i år?

Allt av Margaret Atwood, Middlesex av Eugenides, Martin Bircks ungdom av Söderberg.

Största musikaliska upptäckten?

Typ all musik som alla andra redan har upptäckt ages ago.

Något du önskade dig och fick?

Eh, mobiltelefon i julklapp? Gud så ospännande.

Bästa film?

V for Vendetta, Old boy.

Vad gjorde du på din födelsedag?

Låg som fan. Sedan drack vi champagne och åt tårta. Efter det ordande jag middag för familjen. Lagade kikärtsgryta med curry. (oj, låter lite som om jag låg med min familj, det gjorde jag verligen inte, usch, usch.) På kvällen gick jag nog ut, antagligen, det är ju likt mig. Det var en bra födelsedag. Om en vecka fyller jag år igen, jag placerar att köra samma rutin då.

Finns det någonting som skulle gjort ditt 2006 ännu bättre?

Mindre hjärtesorg.

Vad fick dig att må bra?

Mina vänner och mina ex, fast pre-ex liksom. Eller äh, post-ex också, nu ska jag inte vara sådan. Mig själv fick mig att må bra några gånger, vilket är helt fantastiskt, du anar inte.

Vilken politisk debatt engagerade dig mest?

Allt det där runt valet. Annars, nåt hbtgrejs eller djurrätt eller nåt annat pk sådär.

En värdefull läxa du lärt dig i år?

Jag är rätt chill ändå. Och att jag klarar mig, att jag är starkare och mer kapabel än vad jag trott. Åh, hela den här listan blir helt new-age-känn-dig-själv-flummig, hatar sånt.

Citera en sångtext som summerar 2006:

neeej jag pallar inte mer!

/j

nämen titta här, det är ju början av 2006

Nytt ord: destruktivsurfa. Man kan göra det mesta på ett destruktivt sätt. Destruktivsupa, destruktivfesta, destruktivligga funkar det med. Igår destruktivsurfade jag lite, vilket fick mig att vilja göra resten av det ovan. Men, behold, mitt tragglade med terapi har gjort sitt jobb och jag ringer Az som är hos Milla. "Kom hit på en gång" säger de, jag säger att jag kommer på direkten och tre timmar senare står jag utanför Millas dörr. Vadå, det tar ju i alla fall tjugo minuter att åka dit. Vi dricker portvin som traditionsenligt har givits till mig i julklapp av portvinsmannen, äter After Eights och kollar på Victorias Secret underklädesshow. "Jävla knarkare" skriker Az åt tvn och hytter med vinglaset. Vi pratar om hur det måste vara att vara sådär snygg. Jag inser att jag är desillusionerad för jag tror faktiskt inte att det är någon större skillnad på min och Heidi Klums kropp. Så vadå, hon tränar hundra gånger om dagen och lever på att vara fit, jag dricker öl hundra gånger i veckan och har tagit mig till simhallen två gånger i år, men ändå! Vi är ju sjukt lika, jag är lite kortare kanske men det är allt. Öl byggde denna vackra kropp.

Sedan ska jag och Az bege oss till Debaser, men bestämmer oss först för att trakassera Millas pojkvän som är på Kellys. Vi skyller på att vi är där för den billiga ölen och inte för att limma på hans polare. Dörrvakten kollar in våra outfits och undrar om vi inte är på fel ställe. Men; ett ställe där ölen kostar 19 kr kan aldrig vara fel! En man som har skrämmande likheter med Uncle Fester försöker ihärdigt ragga upp mig. När jag demonstrativt vänder ryggen mot honom knackar han mig på axeln och fortsätter. Man måste beundra målmedvetenheten. Efter att billig öl slukats i rasande takt så blir det Debban, men korta ölstopp på Bacci och Medusa. Az tycker att det vore en strålande idé om jag la mit fulla ölglas i väskan. "Vadå om du går sakta så kommer det inte välta!" Åh, fyllelogiken, gotta love it. Jag avböjer dock och hon kontrar med att smuggla med sig sin cider ut. Sedan dans och öl och pommes med aioli i lilla baren och plötsligt är vi på efterfest med två dudes i Sundbyberg. De verkar besvika över att vi mest ligger och skedar varandra istället för att ligga med dem. När framstötarna börjar bli lite väl indiskreta bestämmer vi oss abrupt för att gå. Den ena kallar oss då surfittor (sant, ingen har någonsin kallat mig något sånt, jag blev chockad. Ack, livet i en skyddad verkstad!), och han med Nick Carter-frisyren är förvånad över att vi verkligen ska gå. Jo, nu går vi, säger jag, sorry, c´est la vie! Han verkar vara missnöjd över hur livet är beskaffat medan han ser de två presumtiva liggen vingla ut genom dörren.

Egentligen är jag sjukt less på fylla och fylleragg och kladdiga snubbar. Men vadå, det är inte som att jag har något bättre för mig och tack vare Az var igår lovely. Ikväll ska jag ligga framför vår nya, enorma monstertv och äta pepparkakor med Nutella på. Det är asgott. Jag tänkte sluta blogga men nu verkar det ju som om jag är igång igen. Patetiskt ju. Mest patetiskt att jag säger det. Ska man sluta så ska man INTE go out with a bang, snarare tyst och diskret genom bakdörren.

/j

HEJ NYA ÅRET SNART

ÅRSSUMMERING ÄR SÅ FÖRRA SÄSONGEN I KNOW MEN ÄNDÅ:

Gjorde du något 2006 som du aldrig gjort förut?

- började plugga på universitetet
- raggade upp en kille i en bastu och tvingade honom att bli ihop med mig eller dö!
- laddade ner min första film
- gick på Debaser lovligt (och olovligt)
- spydde från mammas bil
- misslyckades med saker jag aldrig misslyckats med förut
- snackade skit om min chef
- insett att Boden inte är mina drömmars land
- nästan trasslat klart med dj
- betalat min första räkning (WOHOOO!!!!! HEJ SEN-IN-I-VUXENVÄRLDEN)
- avancerat till C
- tyckt om mig själv minst fyra gånger
- inte krockat med en husvägg efter att jag fått körkort (lyckades inte 2005)

Höll du några av dina nyårslöften?

Jag sysslar inte med nyårslöften men om jag ändå gjorde det så var det nog samma som jag lovar mig varenda vecka (minst) nämligen att må tämligen bra. Så jag misslyckades och lyckades. The return of the Kaosliv.

Kommer du ha några nya för 2007?

För att vara rimliga: Världsfred.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2006?

Hell no. Eller inte vad jag vet. Jag råder alla mina vänner att sälja eventuella ättlingar på Ebay så jag vet inte. Folk lyssnar ju faktiskt på mig ibland.

Är det något du saknade år 2006 som du vill ha år 2007?

Ett piano -> En ambition att dö för -> Sinnesfrid

Vilket datum från år 2006 kommer du alltid minnas, och varför?

25 oktober. Då berättade jag för lovebird att han var mer än bebopalula. Och det händer inte ofta.

Vad var din största framgång 2006?

Att det inte blev så illa som jag trodde.

Har du varit sjuk eller skadat dig?

Det kanske man kan säga.

Bästa köpet?

Min prickiga Tjallamallaväska!

Vad spenderade du mest pengar på?

Hyran. Önskar att det var sofistikerad litteratur som stark tvåa men där hamnar nog cigg & drinkar är jag rädd.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

- När Jessica tog hand om mig på Södra Station när allt var upp och ner.
- Sebastians egenkomponerade blombukett på vår nattpicknick.
- Gröna Lunddagen i juni när allt bara var fint och ingenting annat.
- De oräkneliga gånger J dimper ner i soffan, luktar som ett helt systembolag och säger I LOVE YOuuu!!!
- Hidden Cameraskonserten.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2006?

- Music is my hot hot sex - Cansei de ser sexy (nervöst töntskratt)
- Nothing came out - Moldy peaches
- Tonight, tonight - Smashing Pumpkins
- Koop Island - Koop
- Chicago - Sufjan Stevens
- English girls approximately - Ryan Adams
- Lua - Bright Eyes
- Here come the Martians - Jonathan Richman
- Bowl of oranges - Bright Eyes

Var du gladare eller ledsnare 2006 jämfört med tidigare år?

Det senare.

Rikare eller fattigare?

Rikare som fan. Förra året fick jag tretusen i månaden. Fick världens chock i september när jag hade sjutton på kontot. Jag tror att jag skrek lika högt som när jag fick gratis Dylanbiljett förra året.

Vad önskar du att du gjort mer?

Skrivit.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Grinolle!

Hur tillbringade du julen?

Som en tjuvrökande tomte uppe vid garaget.

Blev du kär i år?

Ni anar inte.

Favoritprogram på teve?

Nu har ju Mitt hemliga liv slutat så jag måste nog säga Lost på fyran 1.40. Har fortfarande inte fattat vilka dagar/nätter det är. Jag är ingen TV-tjej.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av 2006?

Jag hatar sällan.

Bästa boken du läste i år?

Oändligt blå av Ryu Murakami kanske.

Största musikaliska upptäckten?

Mig själv! haha

Något du önskade dig och fick?

Ja. Jag är bortskämd.

Bästa film?

Garden State! Lätt.

Vad gjorde du på din födelsedag?

Grät. Hahah.

Finns det någonting som skulle gjort ditt 2006 ännu bättre?

Om jag kunde skära bort mina ångestveckor. Och delar av sommaren. Om jag träffat Fredde & dj mer. Om min pappa inte var ett asshole. Om jag hade skrivit mer och blivit mer nöjd. Om jag hade tagit livet på allvar eller inte alls på allvar så att jag skulle ha vetat vad jag skulle göra. Blablablaj!

Vad fick dig att må bra?

Mamma. Jess. RONZOOO (hunden). Sebalonien. Westbang.

Vilken politisk debatt engagerade dig mest?

Det vanliga. HEJ DJURRÄTT.

En värdefull läxa du lärt dig i år?

Att man inte behöver på på föreläsningar om man är bright as Sprite!

Citera en sångtext som summerar 2006:

"You're looking skinny like a model with your eyes all painted black
Just keep going to the bathroom, always say you'll be right back
Well, it takes one to know one, kid, I think you've got it bad
But what's so easy in the evening by the morning's such a drag
I got a flask inside my pocket, we can share it on the train
And if you promise to stay conscious I will try and do the same
We might die from medication, but we sure killed all the pain
But what was normal in the evening by the morning seems insane"

/a

Nu vet jag vad jag vill jobba som

Jana är så jävla häftig. Hon jobbar som biografmaskinist vilket innebär att jag gick gratis på bio två gånger igår och dessutom fick gratis popcorn! Woho! Dessutom fick jag sitta på lyxplatserna som är förbjuden frukt för alla andra. Sen följde jag med henne upp i maskinrummet och hjälpte henne att rulla tillbaka filmen. Jag tog lots of schyssta bilder med min mobil. Sebastian kommer bli wild out of his pants. Hoppas jag. Shit. Två veckor är länge.

Idag försöker jag få tag på Bosselin, min gamla vapendragare och vän. Limpan har dessutom nästan lovat mig en öl på puben ikväll. Jag är inte sugen på öl. Jag är bara sugen på goda vänner. Och nu inte på det sättet. Jag kanske har blivit gammal. (för att jag inte är sugen på öl dvs inte för att jag inte är sugen på goda vänner på det sättet) Jag lever numer efter mottot: "Ölen finns kvar även imorgon." Förut levde jag mer efter "Eftersom ölen finns kvar även imorgon kan jag ju dricka den ikväll också".

Jag vill inte komma tillbaka till Stockholm och hamna i samma känsla, samma monotoni, samma likgiltighet & hjälplöshet. Fast det ska bli lite kul att komma tillbaka. Mest för Radar och Jisses! skull men också för den där dröjande känslan av livet.

/a

shaken not störd

Juldagen blev kristligt stämningsfull i källaren hemma hos M. Jag har slukat böcker hela julen så jag tänkte att jag borde rycka upp (ner?) mig med lite vin och öl och en cigarett runt kvarteret. M är som han alltid har varit. Speciell, ledsen och med en klarsynthet som till och med Tobbe Trollkarl skulle bli avis för. Vi pratade om festliga saker, såsom döden och när saker försvinner, att komma hem och hur det var förut och att vi aldrig trodde att det skulle bli så här. Han spisade sin farsas gamla skivor och jag spottade och fräste så fort han andades något om Lundell som varken är ol' eller good. Istället blev det Dylan, Velvet underground och Mink Deville.

Natten var störd. Jag kom hem tidigt, inte ens i närheten av att vara lika full som min syrra (som också blev hämtat från Boden city nights) käkade en macka med tartex och tomat och sen läste jag ut två böcker till i rena farten. Jessica som tydligen hade hamnat på nån brackfest ringde kvart i fyra. Hon var tämligen fascinerad över huset som enligt henne hade "hundra rum och en älg i varje". Sen ville hon lägga på för att hon var tvungen att dansa på ena älgen som låg på golvet. Jag tog det med en nypa salt.

/a

p.s. till alla er sötnosar som har messat mig kan jag meddela att jag saknar er, vill träffa er, har saker att prata om (framförallt Maria!) men jag har 0,44 öre på min mobiltelefon och sjuttio i fickan osv. Puss. d.s.

God jul eller nåt.

Snart kommer världens ledsnaste tomte besöka Skogvaktarvägen 11.

/a

julefrid

Alltså, jag älskar min familj.

Men gärna på avstånd.

För mina vänner sombor i andra städer än Stockholm så blir det ju lite av en grej att åka hem över julen. Jag åker en kvart på röda linjen och travar hem till det skokartongsliknande huset där jag växte upp. Det är ingen grej alls, jag kan göra det hur mycket som helst när som helst. Men nu ska jag stanna här i två dygn och håller redan på att få krupp. Min far kan verkligen konsten att driva mig till absolut vansinne, ingen kan få mig så irriterad som han. Han kommenterar allt. ALLT. Inget är för obetydligt för att inte föräras ett påpekande. Han sjunger gällt med världens störigaste röst och jag bara ååååhhhh gnisslar tänderna ner till pulpan. Systrarna tjafsar om hur granen ska kläs. Den yngsta vill köra på nk-julen, allt ska vara matchat och granen får enbart prydas med guld och rött. Den mellersta har en mer bohemisk inställning till granklädning (20 år gammalt julpynt gjort av en gammal socka från lekis, upp i toppen med den bara!). Den yngsta får då kortslutning i homestaging-centrat, slänger ner raggsockan och så är julpyntsfajten i full gång. Katterna flyger åt alla håll. Mamma kan bara inte sluta fråga om jag fryser om jag är hungrig om jag vill ha bulle te godis kaffe macka janssons frestelse choklad något, något?! Imorgon kommer farmor komma och som vanligt undra om jag fortfarande bantar (= om jag fortfarande är vegetarian). Hon kommer nypa i mina armar och klaga om att jag behöver mer fett på kroppen(= enda sättet att uppnå detta är att ta mitt förnuft till fånga och hugga in på julskinkan).

Fast det är klart att det kommer bli trevligt på julafton. Jag hoppas på att de kommer dyka på julbordet så hårt imorgon att de hamnar i matkoma. Då, ahh, då kommer jag öppna julklappsböckerna, luta mig tillbaka i soffan och njuta av den tillfälliga tystnaden.

/j

Hej gamla takter

Igår hade jag en liten bjudning. Igår kom det massvis av galna exklassisar och blev fulla till Imperiet. Igår lät jag inte bli tequilan och spydde ut genom min systers bildörr. WOHO! Sen ringde jag alla jag känner. Ingenting har förändrats.

/a

det här ska bli intressant (edit: eller inte)

Det är så absurt mycket kunder på jobbet nu att jag funderar på att köpa en droppställning och glida runt bakom kassan med den inkopplad. För det är inte som att man hinner äta lunch när en hord galna människor väller in en gång i minuten och frågar efter grönt te med rooibossmak (?!?). Alla dessa människor gör att jag efter några timmar blir totalt obrydd och agerar likt en reseledare som basar över en busslast packade turister. Jag skriker, pekar med hela handen, håller igång fem samtal simultant samtidigt som jag mal kaffe med ena handen och slår in i kassan med den andra. Men trots att det är så mycket folk vågar de sig liksom inte riktigt fram till kassan. Jag måste ta ögonkontakt med dem och säga något. Hitills har jag kört med:
"Hej!"
"Ja det går bra här"
"Tjeeeena!"
"Ja tack?"
"NÄSTA!!!" (när jag känner lunchen nalkas)
"Någon som känner sig manad?"
"Träd fram!"

Imorgon tänkte jag prova "komsi, komsi små lamm, var inte rädda!" och "låt kunderna komma till mig!". Jag tror att jag kommer vara i form att göra det, eftersom jag huvudet mitt kommer vara helt bortkollrat. Az är nämligen uppe från Lund och naturligtvis, naturligtvis så ska vi ut. Vi tänker debban, teatron, grodan eller 80´s (ok, jag tänker 80´s). Men jag har tänk efter före (igen). Kolla här:


Nej alltså, jag tänker inte sätta i mig en hel flaska portvin, det vore en synd på så många sätt. Det är revigören jag menar. Den där brustabletten som ska funka mot bakishet. Jag sätter all min lit till den och antar att jag imorgon kommer vara fräsch som en daggstänkt ros, eller i alla fall inte död. Jag måste ju jobba och måste ju ut ikväll (ja inte fan tänker jag sitta hemma när Az is in town bara för att jag är trött, har begynnande halsfluss och ska upp åtta imorgon). Revigör - mitt enda hopp (du ser, jag kan dra slogans bara sådär, copy nästa!). Ska föra löpande rapport här nedan.

01.30 Äh, det här blev ju något av ett antiklimax. Den senaste månaden har jag ju gått ut som om det var min sista natt i livet. Ett dricksglas rom och dito whiskey? Visst, hit me! Men inte ikväll. Två cider och en öl på horribel hip-hop klubb och jag är hemma och anständig före tre. Jag, Az och Milla var på Riddarkällaren, den källare som jag alltid känt som Mettan men som nu var nåt hip-hophelvete. Inte ens det, typ rnb och vad heter det, sådär när nån snubbe sjunger med hes basröst, nåt slags reggaeton. En hunka i inträde och Max Peezay skulle uppträda. Jag vet inte ens vem det är, men om mina vänner är på så är jag också det. Brukar vara. Jag har ju sportat a good deal of hip-hopklubbar i mina dar, firstdays på tivoli icke att förglömma. Men alltså, indifieringen, den har slagit sina klor i mig. Nu vill jag bara dansa till handklapp och tamburin, typ. På det här stället, folk var nästan inte ens byxmyndiga, tjejerna gled runt i fornaria jeans och små glitriga magtröjor från Axara. Killarna var fett gansta och hade scarf (jjaaaaaaa finns säker annat namn än scarf, snusnäsduk if you will) runt huvudet. Det fanns inte en man i sikte som upskattade min "jag har page och svår, svart fashionklänning-look". Säkert fine and dandy om det är ens kopp te, men det är desvärre inte längre min. Nu vet jag inte om den här revigören kommer göra sitt jobb. Men den var rätt god. Som en c-vitamin ungefär, och det kan ju aldrig skada. Skulle kunna säga att det här kvällen har varit hälsosam faktiskt.

/j

"var det bra så eller önskas något mer, kanske?..."

Jag hade en pojkvän som berättade att killar alltid går till den kassan där det sitter en snygg tjej. Även om det är aslång kö så går de dit för att kunna nudda hennes hand när hon lämnar växelpengar, eller nåt. Han sa att alla gjorde det. Nu vet jag inte om det var han som var en ovanlig sucker för heta tjejer (hey, han var ju ihop med mig, så antagligen) eller om snubbar verkligen kör på den taktiken. Men, det fungerar faktiskt på det omvända sättet också. Om det kommer in en foxy dude i affären där jag jobbar skyndar jag mig som fan för att bli klar med kunden jag råkar ha för tillfället så att jag kan expidera snyggingen. Jag bara "okdetblir70krtackohej, sjas nu, chop chop!" medan jag tindrar mot hetingen. (Fredrik Strage handlade rooibos imorse, jag behöver väl inte ens säga att jag var där likt en gam på en fallen antilop?) Det är typ mitt största jobbnöje, förutom att tillrättavisa folk som tror att det finns en viss "expressoböna". Idag antog denna min lilla hobby rent groteska proportioner. Jag måste sluta, annars kan folk få för sig att jag säljer bra mycket mer än bara kaffe bakom den där disken.

Annars då? Jodå, jag har köpt en julklapp (till dig Andrea, när kommer du hem?) och idag är jag glad och lite bakis. Igår var det klassfest på en båt, det var svajigt på mer än ett sätt. Bara positivt gung dock. Fick veta att halva klassens inoficiella smeknamn på mig var "lilla dockan" och blev klappad på huvudet. En del kanske skulle bli sura över sånt där, att det känns liksom förminskande och whatnot, men jag är så svag för att bli duttad med. Klappa mig på huvudet, bär omkring på mig och prata med mig som om jag vore en hundvalp och jag viftar glatt på svansen. Jättetöntigt. Peter berättade för alla att jag hånglat med hans soffa på fyllan och att den nu är full med röda läppavtryck (ej sant att jag hånglade med den, så desperat är jag inte. Ännu. Även om det var en mycket fin soffa. Vit och fin. Ja, jag känner mig som ett as).


/j

Ryktet går här uppe i skogen

Mallan i magen säger:
ja vilka spelningar vi har haft genom tiderna.,btw.,är det sant att du dejtat dregen i höstas?
andrea säger:
vem har du hört det av?
Mallan i magen säger:
a bird
andrea säger:
tell me and i will tell you
Mallan i magen säger:
nope my sources are safe with me=)
andrea säger:
okej och mina med mig då!
Mallan i magen säger:
I take it as a YES
andrea säger:
hahah du gör som du vill
Mallan i magen säger:
grejt=)
andrea säger:
är det sant att du har dejtat jokkmokksjocke i våras?
Mallan i magen säger:
vem är jokkmokksjocke?
andrea säger:
vem är dregen?

/a

Rörligt

Efter en tårad igår fortsätter ett annat kaos i huset vid ÄLVN (flon). Fridas katt Dali är här och syrrans katt Shmi likaså vilket innebär en kakafoni av jam omringat av en vaktpatrull bestående av Ronzo den vilde, polisKiwi och Miro den långnosade. Jag sitter i soffan och läser. Brevid mig ligger påsen med mutor från far. Jag är apatiskt nervös och bakom mig lyser den stört vackra himlen ner i älven som en jävla tavla. Och jag önskar att jag kunde skriva som Södergran för att komma ihåg hela scenariot om tio år när jag kommer ligga på psyket i tvångströja och gråta i takt till världens mysterier.

Det är konstigt att vara här, allting är så avlägset och ändå konstigt nära. Jag får en distans till nuet och nostalgi till dået och allting blir en röra jag inte kan bli av med. Då ligger man mest och gråter på sängen i mörkret. Jag längtar inte hem, jag längtar bara bort, men inte dit bort som borde vara hem eftersom det inte är det. För jag vet inte vad som är hem längre. Jag trodde först att det var här och sen sa alla att det var där men nu när jag är här vet jag inte vad som är där längre.

Jag ringer räddaren som inte kan hjälpa den som måste hjälpa sig själv, allt känns lite bättre en stund men sen när jag lägger på telefonen i mitt flickrum blir allting lika ovisst igen och jag har så många böcker jag borde läsa (skriva).

/a

Kyla och nostalgi.

Hej världen! Nu har jag landat i Boden som är min över-julen-vistelseort. Det är så jävla kallt här. Ni anar inte. Jag trodde att jag var van vid kyla men det blir man aldrig, hör ni det! Aldrig! När jag kom ut från Kallax flygplats blev jag så förvånad över de tretton minusgraderna att jag överlät att köra de fyra milen hem till mamma. Jag som hade längtat efter ratten och allt. Idag är det tjugo minus. Det ni. Nu kan ni sitta där i Stockholm eller var ni nu är och känna er hotta.

Jag kom hem. Jag käner mig lugn men min nattångest är fortfarande kvar. Den brukar försvinna när jag är här, men icket. Låg vaken till fem någongång på morgonen då jag hörde Miro (en hund, inte nån slags lillebror) spy utanför min dörr. Jag tänkte SER INGENTING HÖR INGENTING och somnade i rena förskräckelsen.

Mamma väckte mig klockan elva dagen efter precis som jag bett henne. Hon gav mig hundra spänn "så att du ska kunna gå på julshowen ikväll". Jag är nämligen pank as a skunk. Jag har rättare sagt 45 spänn. I alla fall. Jag gick upp. Frågade Mille (systerson, 6 år) om han ville rita en teckning under temat "Stora djur". Han blev överlycklig. Jag ritade bland annat en tiger. Han ritade noshörningar och svärdfiskar. Jag gillar att hänga med honom för han uppskattar det så mycket. Om Sebastian blev lika exalterad av att hänga med mig skulle jag ge honom presenter varje dag! Mille vill visa mig saker hela tiden. Jag försökte (efter att vi hade ritat i en timme typ) att gå och ta en dusch men det fanns hela tiden nya saker som han ville visa. När jag sa "NEJ NU MÅSTE JAG FAKTISKT GÅ OCH DUSCHA" började han ljuga att saker hade gått sönder eller försvunnit mystiskt så att jag skulle bli intresserad och komma och leta/titta. Sen var allting helt och på sin plats och han hade naturligtvis ingen aaaaaaaaaaning hur det hade gått till.

Min kusin kom på besök. Jag gillar inte henne så mycket. Om jag kunde länka till tidigare inlägg skulle jag göra det nu. Jag berättade nämligen en gång om att hon ville att jag skulle ansöka att få bli Nightwish nya sångerska eftersom "hon omedelbart hade tänkt på mig". Thanks bitch.

Ikväll var det den årliga julshowen. Det är årets happening om man har gått musiklinjen vilket jag har gjort. Jag har starka känslor inför min förra klass, min gymnasieperiod, estet, gamla lärare osv osv osv. I den absurt långa kön till konserten möter jag min gamle lärare Gafvelin. Vi har en rolig relation. Först när jag började ettan och var helt grön så avskydde jag honom. Han är konstlärare. relativt alkoholiserad. Väldigt speciell. Skrek mycket på lektionerna om någon sa emot honom. Det gjorde jag. Som fan. Jag var jävligt käftig som ung (haha) och jag tyckte att han var opedagogisk så vi diskuterade jävligt ofta, länge och intensivt. Sen vände det. Vi arbetade mycket tillsammans i olika projekt. När jag gick ut trean var jag den enda som kunde be honom om en cigg på rasten. Det var stort. Ni anar inte. Det händer att han ringer mig ibland. Tipsar om föreställningar i Stockholm. Jag ser alltså konserten med honom. Jättetrevligt.

Jag träffar gamla klassisar också. Underbara Erik och underbara Calle som kramar mig hur länge som helst. När jag kommer in i bildsalen på pausen ropar halva rummet "ANDREA!" och jag blir rörd i hjärtat och vill krama ur det som en generad disktrasa. Jag träffar pianojocke och duktiga Lena. Jag träffar trummisnils och flirtjoel. Jag träffar min gamla bandkamrat Mathias. Jag blir fnittrig.

Konserten är bra. Jämn. Inte som på min tid förstås..... Gafvelin säger högt efter en lite vacklig popdänga "DET DÄR VAR JU INGE VIDARE". Folk vänder sig om och stirrar. Jag fnittrar ännu mer.

Sen är det efterfest. Den är i en liten by långt ute i skogen i en hembygdsgård som man behöver GÄSTLISTA för att komma in i. Det är så jävla kul. Jag skrattade ihjäl mig när jag hörde det. Gästlista? I skogen? De hade till och med hyrt en vakt. Jag låtsades heta Arvid. Jag lurade in mig. Väl inne var det misär. Massvis av små kids (två år yngre än mig höhö) som drack hembränt och alkoläsk. Jag betackade mig. Jag satte mig på ett bord. En liten popkille som antagligen är typ sjutton eller nåt och som jag antagligen hånglade med exakt ett år innan på den förra efterfesten glodde lite väl. Jag tyckte att nu fick det vara nog. Jag åkte hem.

Jag har badat i badkaret. Jag är fortfarande i chocktillstånd efter att ha stått ute och väntat på att Jana skulle hämta mig. Jag värmde mig på ett trafikljus för att mina händer inte skulle ramla av. Sen slog det om till rött. Då nådde jag inte. Jag kommer aldrig att vänja mig vid kyla.
/a

sociokulturell kontext här och nu: koop i högtalarna, ont i ryggen, underliggande bildningskomplex samt ordvrängeri på hög nivå.

jag är en sån fejk, sitter här och knåpar på en reflektionsanalys över marknadskummunikationskursen och bara pepprar den med kontextord. Sociokulturellkontext, intertextuell kontext, diskursiv kontext, kontextens kontext, såmycketkontextdubarakanäta-kontexten, här har vi kontext für alle. Kontext är the itword inom mediekommunikation och dylikt. Är övertygad om att kontext-ration och betyget står i direkt proportion. Det känns så fejkat, jag KAN ju inte det här, jag har bara lärt mig att dansa med kontexten och slänga in lite diskursanalyser och dragstrukturer här och där. Salta med semiotik och för lite extra pkpoäng, en touch av feminism och genus et voila, du är i alla fall godkänd. Är hela tiden förundrad över att jag lyckas komma undan.

Dessutom är jag så jävla nördig att jag använder fraser som "det är ett tveeggat svärd det där med kursers svårighetsgrad". Alltså, hallå? Allt jag säger är ju att om kursen inte är så svår så slöar jag och dricker öl för studiebidraget, om kursen är svår så gnäller jag och dricker öl för studiebidraget. Jag i akademisk form är ju ett jävla skämt. Hela tiden när jag skrivit uppsatser och sånt har en del av mig suttit storögd i ett mentalt hörn och fnissat åt att jag leker brainy på det här sättet, att det funkar och att man ska och bör prata/skriva så här. Som att man kan säga vad som helst bara man refererar till Saussure eller Fairclough. Eller för all del, pundar kontextvarianter.

/j

försenad alltid

Om 6 dagar är det julafton, jag har inte köpt en enda julklapp. Har inga pengar att köpa julklappar för. Överväger att rita teckningar till alla eller ge er några av de morbida textalster jag knåpade ihop i gymnasiet hahahaha god jul liksom. Om fem minuter är det deadline på att maila en slutuppgift, den ska vara mellan 4-6 sidor och jag har inte ens börjat. Jag börjar tvivla på att jag kommer hinna. Men det löser sig ju, jag menar jag DÖR ju inte, mitt eviga måtto, det kanske är jävligt som fan men jag dör i alla fall inte och det innebär ju att så småningom blir allt bättre. Jag tror att jag har gått ifrån ämnet skoluppgift som inte lämnas in i tid nu. Eller så dör man och då behöver man faktiskt inte oroa sig längre. Så du ser, allt löser sig på ett eller annat sätt. Oooh jag är en sådan liten bundle of joy, bara sitter här och sprider julmys kring mig.

Förresten, verkar inte alla helt tagna på sängen av den här julen? Det tycks mig som om ingen har köpt julklappar, ingen känner julstämningen, alla vill bara få det överstökat och avklarat. Eller är det bara min bekantskapskrets som är ovanligt misantropisk? (möjligt, mycket möjligt) Finns det någon där ute som har klappat, rimmat, lackat och gräddat klart och som nu bara går runt i rödkindad förväntan?

/j

lärdomar

Igår fick jag höra att jag liknade:

1 "hon den där Mimi från Montmartre"
2 Snövit
3 Silvia

Det sista tog jag INTE som en komplimang men hon som sa det insisterade på att det var det. Jag är fortfarande tveksam. Silvia är ju typ 100 år. Idag kanske jag ser ut att vara det, men det gjorde jag banne mig inte igår.







Saker att tänka på inför nästa gång jag super till (alltså typ imorgon, haha, nej tragiskt):

1 Inte tro på Sebastian när han säger att thaiwhiskey är gott och uppfriskande.
2 Inte dricka nämnda whiskey.
3 Skaffa alkolås på mobilen (hemmabyggeversionen: linda eltejp runt knappsatsen alternativt göra mig av med abonnemanget så att jag inte kan ringa obegränsat).

/j

BHA knäcker dig, särskilt ikväll

Idag är jag... daramdamdam: INTE BAKIS!!! Nej, jag gick inte ut igår, jag åkte till min syster och satt där framför hennes (med mina mått mätt) stora tv medan hon och hennes kompis städade lägenheten eftersom de ska ha megafest ikväll. Storasyster som jag är borde jag ju ha hjälpt till, men jag blir så fruktansvärt barnslig i närheten av min familj. Min lillasyster som jag var hemma hos är mycket mognare än mig. Hon jobbar ihop pengar så att hon kan dra till Thailand, hon reder sig själv och blir aldrig destruktivfull eller ringer mamma och pappa mitt i natten och bölar. Jag har gjort allt det där, and then some. Jag har typ aldrig sett henne gråta. Kan bara minnas en gång, då vi gick på fritids tillsammans och en bokhylla välte över henne. Jag var där på en sekund, lyfte upp bokhyllan med mina spinkiga 9-års armar och skrek hysteriskt. Min syster grät då, men jag grät mest.

Men jag trivs inte riktigt med den där rollen. Trivs inte med att när hela familjen är samlad så är det mig mamma ser ömt och oroligt på och frågar "hur MÅR du? Är allt BRA? Är du LEDSEN för något?". Visst, hon har ju sina orsaker, mina två lillasystrar har kanske varit lite... eh, stabilare under vår uppväxt men det stör mig ändå så mycket, och nu mer än förr.

Men nu skulle det här ju inte bli värsta familjeranten, jag älskar min familj och skulle gå genom eld och vatten för mina systrar. Och ikväll ska mellansyster har fest, det blir bra, det blir kul, de har köpt absurt mycket sprit och mat och alla kommer vara där. Ring mig om du också vill vara det.

/j

jsledncs

Okej. Igår var jag på karaokekalaset jag har pratat om. Det var en störd blandning av blonderade stureplanstjejer med exakt likadana stövlar, mina två arbetskamrater och jag.

Jag satt på balkongen och rökte och två av de blondaste brudarna kommer ut (precis innan hade de diskuterat hur VIKTIGT det var med minst40 tums plattTV för annars såg man ju liksom INGENTING typ inte undertexten eller vad det nu heter bah typ) och jag är bra på at trevligprata, faktiskt hela kvällen kan jag dividera med dem om TREVLIGA LUNCHSTÄLLEN och HUR KRÄVANDE DET ÄR ATT JOBBA I EN TRENDIG KLÄDAFFÄR. Här är ett litet försök:

Jag: Ska ni gå ut sen eller?
Blondin 1: Jaa asså vi ska gå till BERNS tror vi för det är ju HOUSE där ikväll, HOUSE och DANCE och vi bara ääääääälskar house och dance!
Blondin 2: Ska du också dit?
Jag: Jag är ingen sturplanstjej direkt.
Blondin 1&2: NÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!!!!!!!!!!!
Blondin 2: Vi gillar också söder.

Och sen karaoken. Alla sjöng stört falskt utom en tjej. Det gjord einte så mycket. Jag är inte den som är den. Det var roligt. Jag var bäst så klart :) men jag låtsades som att det regnade när hon som sjöng mest falskt sa:

- MEn gud alltså! Du kan ju typ sjunga! Vill du vara på mitt lag?

Jag drack hela min flaska vin väldigt fort. Sen blev jag väldigt full. Då var det enklare att prata om plattTV och högklackade skor.

Jag gillar verkligen K som var värdinna. Jag tycker att hon är väldigt sympatisk och rolig. Men det är någonting med hennes liv som jag tycker är konstigt och lite obehagligt. Kanske för att det är så olikt mitt. Hon har en pojkvän som hon har varit tillsammans med sen de var femton typ. I tio år. De har precis köpt en bostadsrätt. Han har sambohull. Han drar skämt för hennes väninnor (däribland jag). Han är teknisk. Han tar hand om allt det tekniska i hemmet. De går på möten med sina grannar för att diskutera innergården. Hon får normala sjukdomar som migrän och mensvärk. Han gillar att ta en öl efter jobbet med sina kolleger. De ligger säkert två gånger i veckan. Om inte hon har migrän och om inte han är för trött efter ölen efter jobbet. Deras föräldrar är jättebra vänner. Hon har tre CD-skivor med sextiotalshits och dricker alltid cider när hon går ut någon fredagkväll. Han har en svaghet för AC/DC. Hon vill säkert ha barn. Han vill avancera på jobbet först. De kommer vara tillsammans tills de dör.

Imorse var fint. Jag och S vaknade och började härma snöugglor. Sen somnade vi om. Jag åker till snön imorgon. Jag hoppas att jag kommer tillbaka som en ny människa som är så där jävla glad och mår så där jävla bra hela tiden. Jag hoppas det. Så kan det gå.

/a

Sonett 1 och en liten tävling!

Min första julrimssonett! Sonett är ett femfotat, fjortonradigt versmått med jambiska versrader. En sonett är uppdelad i fyra strofer. Den pertrarciska sonetten består av två fyraradingar och sedan två treradingar. Dessutom är båda traditionernas sonetter alltid strängt bundna av sina invecklade rimflätningar. Jag har dessutom slängt in några hyperkatalektiska rader.

Det här rimmet ska min syrra få till sin julklapp. Den som först gissar vad klappen består i får Veckans Roggie! Kom igen! Inga svar är dåliga svar förutom de dåliga! Alla dåliga svar hängs ut i bloggen! Var inte rädda! Våga! Och nej Jessica du får inte gissa!

Det är en herrans massa år sen nu
allt före TV-shop och Johnny Clegg
och innan du behövde visa leg
Men det är inte lätt att minnas du!

Dock kan du ganska enkelt relatera
till den epok du ska få prova på
för det som krävs är samma nu som då
att låta kärlekstörst improvisera

Sen drack hon säkert ganska mycket vin
på gröna berg på denna lilla ö
och hennes ord är ljuvt adrenalin

Förståelsen går lika bra i snö
Jag hoppas att den ger dig dopamin
Antik lyrik ger Ekelöf allt spö!

/a

inte så photogenique

Så här glad blir jag när Andrea envisas med att ta kort på mig i mitt mest bakfulla tillstånd. Hon ville lägga upp den här bilden som presentationsbild. Jag vägrar. Hon är ju inte klok. Hon gnölar över att jag är så fåfäng och jag säger att det är jag inte alls men att ha en bild där jag är absurt bakfull helt enkelt inte är representativt för mig. Det är det visst det, kontrar hon och efter en stunds eftertanke inser jag att jo, ja, det är det ju. Här är den iaf, men inte fan tänker jag gå med på att ha den som presentationsbild.



/j

i just can´t get enough...

...av det soom andy så fint kallar livets vätskor. Igår skulle jag hem till en klasskompis på fördänga, och sedan ut. Jag tänkte efter före. Jag har ju klivit på rätt hårt på sistone. Minnesluckor och sådär. Uppskrapade knän och kinder. Mongoångest dagen efter och allt det där. Så jag tänkte att kvällens ledstjärna skulle vara måttfullhet. Jag tänkte ordning och reda, sans och moral, etc etc. Jag vidtog mått och steg. Jag köpte 8 procentigt vin och skrev RING EJ framför diverse mobilkontakter. Jag var hemskt förutseende, med andra ord.

När jag kom hem till min klasskompis var alla redan där, och de var rätt dragna. Jag sippade på mitt vin och tittade på när de glatt dansade loss och sjöng med till Leonard Cohen (mm, mitt val). Jag klunkade vinet. De dansade vidare. Jag drog i mig vinet fort som fan men kände ändå inte för att bugga på vardagsrumsgolvet. Då erbjuder Peter mig lite rom och cola, utan cola. Ett dricksglas rom, visst, det känns fräscht och jag är inte den som är den. Skål då!

Och eh, ja, jag antar att du vet vad som komma skall. På Sturecompagniet kickade det där glaset med rom in, och om man sedan blir nekad att komma in på två ställen så är det dags att ta hinten. Jag tog en taxi hem och fylleterrade Andy. Mina klasskompisar hade tydligen gått vidare till Spy bar, från vilken de senare blev utslängda. Ikväll tror jag att jag tar det lungt. Om ingen känner för en liten runda, hm?

/j

Nattliga rörelser

Idag ska jag göra något farligt. Jag ska kombinera en flaska bubbel med en karaokekväl hos några som jag nästan inte känner. Jag vet att det är dålig planering. Jag vet att det kommer gå illa. Jag vet hur det kommer att sluta. Det kommer sluta med en tom vinflaska och mig på golvet i full gång med min enmansshow till Eye of the tiger. Jag ser det framför mig. Jag ryser.

Igår kom Jesper hem vid tre och kastade sig ner i min säng (soffan). Hon lyckades med mästerstycket att inte bli insläppt på varken East eller Debaser igår eftersom hon hade njutit för mycket av livets vätskor. (Sprit reds. anm.) Där låg hon och vred sig som en mask och mådde illa.

- FÅR JAG SOOOOOOOOOOOVA HÄÄÄR?
- SJälvklart
- I LOVE YOU
- Ditt fyllo

Sen somnade hon efter en sekund och jag låg vaken och skrev en sonett. Det blev dessvärre omöjligt när charmtrollet bredvid mig började snarka som en orkan så då förflyttade jag mig själv och min halvfärdiga sonett till hennes rum istället. Efter någon timme somnade jag och efter ytterligare någon timme damp Jesper ner bredvid mig.

- Jag vill sova i min egen säng! förkunnade hon stolt.

Ganska snart efter det flyttade jag tillbaka till vardagsrummet. Jesper sov till tre. Min sonett är klar. Nu har jag bara sju julklappsrim kvar. Alla ska vara i sonettform. Har man inte pengar har man i alla fall ett skarpt och välrimmat intellekt. Så kan det gå.

/a

doodle

Idag träffade jag världens underbaraste Maria och drack mig kaffestissig. Gick till Willy's efteråt för att köpa vilken slags mat som helst och kom hem med fryst falafel? Jag trodde att jag köpte frysta grönsaker men uppenbarligen inte.

Idag har jag pratat andras relationer och försökt trösta en ledsen flicka men kommit på mig själv med att bara bli förbannad eftersom jag inser att jag ger exakt sådana råd som jag själv bryter mot hela tiden trots att jag verkligen tror på råden. Öh. Själv är inte bäste dräng om jag säger så.

Nu ska jag tvinga Brill att spela TP med mig. Men först: en cigg!

Btw, jag har insett att det bara är nördar som läser Illustrerad vetenskap. Nördar som bara läser den för att sedan googla på google i flera timmar för att kunna skicka insändare och leka besserwiessrar. Det är bara nördar som läser! Och jag då. För jag är då verkligen ingen nörd. Det enda jag vet mycket om är marsvinsraser. Det är ju hur coolt som helst!

/a

sleepless in alvik

Åh herregud, mitt huvud spelar spratt med mig. Jag skulle vilja vara som den här datorn, tryck på en knapp så slocknar den. Vilken avundsvärd egenskap. Om du har haft sömnproblem, så vet du vad jag pratar om. Om du inte har haft det, tacka din lyckliga stjärna. Det är vidrigt att ligga och vrida och vända i sängen en hel natt, se på klockan hur timmarna rinner iväg, veta att man kommer vara helt slut imorgon om du inte somnar nu, NU! Så när man känner en viss dåsighet så tänker man "ja, ja sova! Sova som fan, kom igen!" och inte hjälper det. Man vänder svala sidan upp på kudden, man vänder på täcket. Nähä. Man lägger sig i fotändan på sängen. Väntar. Hoho, sömn? Nähä. Man öppnar fönstret och röker, huttrar och blir klarvaken. Man läser lite ur en gammal Cosmopolitan och stoppar orangea skumgummiproppar i öronen, men oljudet kommer inte utifrån utan inifrån så det hjälper föga. Man tänker att ja, jag dör ju i alla fall inte och så drar hemska mobilalarmet igång för nu är det morgonstund, dock inte särskilt guldkantad.

Det är inte på grund av någon specifik situation som jag har det nu. Jag har alltid haft det. Till och med som bebis. När jag gick i högstadiet köpte jag Valerina Natt på apoteket, men det var ungefär som at försöka söva en elefant med en 4-centiliters sängfösare, det hände inte mycket. Sedan läste jag att sådana naturläkemedel kunde påverka p-pillrens effekt. Valen mellan att sova och ligga var ändå rätt lätt. Det är därför jag inte heller någon gång har övervägt antideppressiva. Att min kropp är kemikaliefri tackar jag pervot i mig för.

Men efter flera sådana där nätter i rad så kanske man kommer hem från jobbet och är så trött att man håller på att somna när man tar av sig skorna i hallen. Rätt ner över gamla DN och skrykliga converse, att andas in lite grus och fotsvett är chill bara jag får vara i horisontiellt läge. Behärskar mig och stapplar in i mitt rum. Tänker "timbeeeer" när jag faller på sängen och somnar med kläder på och linser i. Somnar bara för att kastas in i mardrömmen från helvetet. Vill ropa till mig själv att vakna, i hela huvudet ekar "VAKNA VAKNA VAKNA" men det är som förgjort. Jag får verkligen kämpa. När jag till slut vaknar är det som att ha varit nära att drunkna men lyckats nå vattenytan precis, precis innan... ja, vadå? Jag dör ju inte. Det kallas hypnagoga och hypnapompa hallucinationer. Googla på det och be för att det inte händer dig. Jävla helvetes vider det känns fortfarande som om Någonting lurkar i hörnen, under sängen, bakom min rygg. Man kan ju bli mörkrädd för mindre.

/j

vad liten man var, vad dum man var

Ni vet de där bilderna som ska illustrera människans utveckling, en radda figurer som börjar med en hukande apa och slutar med en upprätt människa? Jag hade sett den i ett uppslagsverk och var övertygad om att den visserligen visade människans utveckling, men utveckligen i magen. Babyn började alltså som apa och sedan formades den om till människa under 9 månader. Kruxet är dock att jag är nästan två månader för tidigt född, vilket ju måste innebära att jag var lite mer apa än resten av min familj! Jag kunde inte bli klok på det där, jag som var så genialiskt lillgammal och klok, hur kunde min myckna apighet hänga ihop med det? För att känna mig lite bättre minns att jag förklarade det för min lillasyster och lade till att hon faktiskt också var ganska apig, eftersom hon föddes med så mycket tjockt, svart hår på huvudet.

Vad mer? Jo, jag trodde att om man hackade i asfalten på gården med en sten tillräckligt länge skulle man hitta dinosaurieskelett. Jag trodde också att något hemskt skulle hända med världen om jag inte gick upp först av alla alltid, samt att fröken alltid visste vad jag gjorde. En gång hade hon nämligen knackat på skoltoalettens dörr när jag var där inne och sagt åt mig att komma ut och och sluta peta i näsan. Och eh, ja...

De bara kom över mig, minnen. Om jag får barn, jag undrar vilka underligheter de kommer få för sig? Det är lite spännande.



/j

Kärlekens mysterier del 2

Med fyra källtexter att läsa, ett fyrtiotal frågor att besvara och tänka över samt ett seminarium runt knuten väljer jag, som hela livet omgivits av MVG och plus i kanten, att åka till den lille gossen och strunta totalt i allting annat. Jag vet inte vad det är för fel på mig, men det känns bara så jävla bra.

/a

Kärlekens mysterier del 1

När vi stod och väntade på tunnelbanan sa han "Shit jag glömde mitt nässpray hemma nu kommer jag vara helt täppt när jag spelar!" och jag svarar "Du kan låna mitt". Han tackar ja. Utan att tveka.

/a

tröttspatt

Hej!
Jag heter Jessica, jag är fem år och bor inte med min mamma och pappa men med två andra i Bromma. Allt det där är nästan sant jag har gått i barndom idag, jag är övertrött och stissig som en jävla sockerhög snorunge. För det där med sömn, vet ni, det är ju överskattat. I alla fall att ha det varje natt. Oh nononono jag jobbar med sjok, förstår du, sömnsjok! Asmycket på helgerna och inget i veckorna. Och det funkar så bra så bra så bra titta vad fin och härlig man blir, spana in den gråbleka hudtonen och de chicka påsarna! För att inte tala om hjärnkapaciteten, att avsäga sig sömn skapar skarpa snillrika tankar som inget annat!

Jag ägnar mina nätter åt produktiva grejer, jorå serru, läser till exempel igenom girl with a one track mind-bloggen nu är jag redan på juni 2006. Vadå snusk, det är ju skrivet, det är ju witty och clever, här sysslar vi inte med visuell jäkla mainstreamporno, nej nej, jag har ett brinnande psykosexuellt intresse med högtravande akademiska ambitioner, kom inte och påstå något annat.

Så jag är trött och pank, men det är ju sånt som löser sig, eller hur? Till det gör det, en liten önskelista: Kära tomten, jag önskar mig denna och den här eftersom den skulle göra sig så bra bredvid mina andra inbundna flashiga böcker om pinuppor och porrboksomslag som jag äger i rent psykosexuellt akademiskt syfte, yes. Här finns det ju bara snälla, om än något överåriga, barn så det kan du väl fixa?

/j

trist trist

På onsdag ska jag klä ut den lille gossen till en stjärngosse och sen ska vi gå till kyrkan och lyssna på luciasånger. Våra tidigare minnen av luciatraditioner är att man dricker sig full så det kanske vi också gör. Idag är mörk och trist. En nittonårig cellist spelade på Nobelmiddagen och inte jag. Jag har ätit en banan istället. Imorgon ska jag försöka få tag på söta M. Jessica går omkring och gnäller att hon inte har någora kompisar och jag svarar förnärmat "Du har ju mig!" men det duger tydligen inte. Jag som gav henne en present och allt när jag kom hem. Hon har inget hyfs den flickan.

/a

sunday bloody sunday

Det är ju ett välkänt faktum att söndagar är deppdagar. Alla vet det. De enda som uppskattar söndagar måste vara par som kan gosa ner sig i soffan och plöja dvdboxar tills söndag blir måndag. Men att som jag nu sitta bakis och hungrig i tom, tyst längenhet, det är inget man uppskattar. Igår stod jag på en balkong i Hökarängen och pratade söndagsångest med en klasskompis. Vi hade försett oss av glöggen tillräckligt mycket för att kunna prata om sånt trots att vi egentligen inte känner varandra. Vi skämtade om hur mycket vi går ut, hur mycket vi dricker, vi puffade på våra cigg och sa "höhö ja man är ju bakis som satan men det är bara att kliva på igen, upp och iväg liksom, hehe" och det var lättsamt och kul tills han påpekade att morgondagen, den kommer ju inte vara att leka med. Morgondagen är priset vi kommer få betala för nattens utsvävningar. Det vet vi men vi öppnar ändå våra vinflaskor, bjuder runt tills stämningen är mer än uppsluppen och någon kräks på toa. Då åker vi in mot stan, till Anglais och bjuddrinkar, han känner ju bartendern, så praktiskt. Min syster ansluter sig, mer sprit, och sedan tänds ljusen och musiken tystnar. Hemgång, redan? Oh no, vi är av hårdare virke än så, det blir ale på Spitfire tills jag får hicka och, faktiskt, inser mina begränsningar. Taxi hem, mitt sängsällskap är en macka med äggröra och det var nog lika bra det.

Och nu söndag. Jag borde plugga och äta. Jag borde plocka ner världen från mina axlar och inte låta sånt som ligger och lurkar i det undermedvetna flyta upp. Jag tänker inte låta den här söndagen få fatt på mig. Men på måndag ska jag fan skriva en petition för söndagens avskaffande.

/j

Shit pomfritt

Jaha så kommer man ut från badrummet mejkad som en popidol och så säger Brillan överraskat att jag ser ut som mitt exex. Vet inte riktigt hur jag (eller möjligtvis han?) ska ta denna nya information men gör som jag brukar, med en klackspark. Försöker liva upp denna fredag med att skicka 1700-talssnuskiga sms (JA DET KAN NI ALLT FUNDERA ÖVER) till S men får inte ens ett svar! Happ, vad ska jag då hitta på? Jag gör en trevlig playlist med mycket Hidden cameras, Kooks, Killers och sånt skit och länkar till den roligaste bloggen atm nämligen den här som bör läsas från början eftersom det är då de är i Iran och skriver om bajsproblematik (och nu menar jag det bokstavligt). Jag läser aldrig bloggar men ibland kommer jag på mig själv med att göra det!

I alla fall. Kvällen ska tillbrigas i Solna på en liten FÖRSITS hos M&E (låter som ett godismärke eller ett kärnvapenföretag eller hur?) där jag ska förstöra min nyvunna friskhet med Chapel Hillbubblor.

Idag har jag btw medverkat i en novelltävling som togs på blodigaste allvar genom att jag skrev under pseudonym och slutade som en man vid namn Ruben! Det tyckte Brill var så roligt att hon själv också ville delta och gjorde det under namnet Stefan. Vi försökte få med Jessica i detta lurendrejeri men hon vägrade blankt. Vet inte vad jag ska ta mig till med den tösen.

I alla fall. Jävligt roligt moment när jag och S skulle slentrianhångla igår och vi tvekar med höjda ögonbryn eftersom vi båda var mer än lovligt snoriga. Jag gav grabben nässpray och sen var det bebopalula!

Jessica är helt störd med tider. Jag skojar inte. Vi har redan sagt två gånger att vi ska dra till Solna klockan åtta. Nu kommer hon in hit och säger "vi åker om en och en halv timme". Jag säger "Ja" hon säger "Vi åker om en och en halv timme". Hon låtsas bara!! Jag vet helt bombis att jag kommer stå fullt påpälsad i hallen fem över åtta och gnälla som en jävla gnällig typ och säga typ "VAD VARE JAG SAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA VI SA JU ÅTTA HALLÅ!!" Och hon kommer pudra röven och leta efter sin mössa i en kvart.

Jag är stört fattig. Jag har tvåhundra kronor på mitt konto och det ska räcka till den tjugoandra typ. Någon som känner för en allmosa?

Shit nu har jag druckit blåbärssoppa tll förbannelse jag har ingen aning om varför jag fick panik när jag såg den i kylen halvöppnad och tänkte att "shit nu kommer den här hinna bli dålig" så nu pressar jag! Jag har druckit typ en halvliter nu och har blåbärsfrön mellan tänderna så jag tänkte gå ut och bomma en cigadill och skrämma de förbipasserande. SHit pomfritt nu kom jag på att jag har blåbärssylt i frysen, kanske borde jag pressa den också? Borde jag hålla temat?

Min mamma fyller femtisju pling idag och jag ringde och ursäktade mig för att jag är den sämsta dottern som inte skickar ett paket. Mamma säger det gör inget och OJ JAG HAR FÅTT PAKET AV SANDRA WOHO! Jag får dåligt samvete och försöker få henne att bli glad genom att dra ett nyuppfinnet skämt om katter. Jag vet inte om det funkade.

/a

det var en gång...

När jag var liten så brukade historierna komma så lätt till mig, jag skrev små berättelser på alla papper, i böckernas marginaler, när boken var slut så ville jag att den skulle fortsätta, jag fortsatte på den själv. Nu går det inte så, inte alls, jag kanske har lärt mig för mycket om hur man bör skriva, jag kan grammatiken och alla regler för väl, det här kallas satsradning till exempel, det är inte att rekommendera, satsradning gör texten styltig och svårläst men kan ändock fungera som ett stilistiskt grepp men jag har inga grepp att ta på stilen längre. Stilen halkar undan vid närmare eftertanke, är det inte så med stil att det är någonting man har eller så har man det inte. Eller så var det något jag läste i en modeblogg.

Därför är jag avundsjuk på Andrea och alla andra som fortfarande har historierna i huvudet och tar tag och det och får ner dem. Jag får ner uppsatser, jag kan sno ihop ett seminariepm i sömnen och jösses anåda vad jag kan klämma in kontext, hegemoni och diskursanalys i precis allt. Men det är ju inte så spännande. Jag vill ha kvar den rena magin, det är högtravande men det kändes ju så, när historierna flödade från hjärna till penna. Om det var bra eller ej var för mig relevant, jag älskade att skriva dem. Nu skulle jag skriva dem med alla andra i åtanke och sådant censurerar berättelsen innan den ens blivit påtänkt. Jag skulle anstränga mig för att vara Rolig och Spännande och mest av allt Viktig, relevant, det skulle vara min hjärnas motsvarighet till att fläka på glättiga magasinuppslag. Se mig och beundra mig, bekräfta mig mest av allt. Det går inte längre att skriva i pur glädje över att det går. Aldrig mer kommer jag ta med mig grannbarnen ner i källaren, släcka ljusen och berätta de mest vidriga historier jag kunde komma på enbart för mitt höga nöjes skull.

/j

Sömnmönster (somnmonster)

Om jag fick göra som jag ville skulle jag packa ner Sebastian i en resväska och ta tåget till Paris. Sen skulle jag packa upp honom och ge honom en cigarett och sen kunde vi sitta där på ett tak eller en balkong och tänka shit vad lätt det var att bara åka iväg och lämna allt jobbigt någonstans där man inte längre behöver tänka på det. Sen skulle vi äta frukost och det skulle vara ett långt bord och massor av te, alla sorter i hela världen så att det skulle vara omöjligt att välja till slut skulle vi skratta blunda och peka. Precis som man alltid borde göra med allt. Skratta blunda och peka.

Det finns ingenting som inte är jobbigt att tänka på i det här livet, det är sant, så är det. Jag vet det nu. När jag var liten och det var sommarlov brukade jag älska sekunderna innan jag somnade, när jag var så trött att ögonlocken kändes så tunga att jag nästan var rädd att de skulle krossa mig om de föll ihop över mig. Jag visste att jag kunde och ville somna när som helst, att det bara var en tidsfråga innan jag somnade och att det var exakt vad jag helst av allt ville göra just den sekunden. Jag fick göra det, bara så där. Och därför tvingade jag mig själv att vara vaken så länge som möjligt och bara tänka på hur fint det var att jag kunde göra exakt det jag ville helst av allt i det ögonblicket.

När jag är tjugo år gammal på jorden är minuterna innan jag somnar inte riktigt samma sak. För två nätter sen skrev jag en lista över alla saker som kändes jobbiga att tänka på (saker som väller in över mig när jag inte gör saker utan bara ligger där och vill ha sömnen sömnen). Jag har alltid gjort så, om det har varit mycket i skolan, mycket i familjen, vad som helst. Jag har skrivit listor så länge jag kan minnas. Jag skriver ner sak för sak för att sönderdela gråtklumpen till mindre partiklar som ska vaa lättare att hantera var för sig. Men så är det inte längre. När jag skrev listan härom natten blev allting mycket värre eftersom jag bara fortsatte och fortsatte, skrev sida efter sida av saker som jag inte ville göra för att de kändes obehagliga, om saker jag inte kunde tänka på utan att försöka forsla bort de ur huvudet med min mentala gaffeltruck. Sen gav jag upp alla logiska försök att hantera mig själv och började tänka på flykten på allvar. Om jag packar ner honom i en väska och flyr till Paris, om jag packar ner honom, min familj, mina vänner, min hund och ett piano borde jag klara mig. Eller tar jag med mig det besvärliga då? Vad är det besvärliga? Vad är ett besvärligt liv och vilken medicin hjälper? Finns det Panodil? Finns det dieter och hemliga recept, finns det kurser man kan gå om man bara betalar tillräckligt mycket eller är tillräckligt dålig på att klara sig i livet?

Sen är det plötsligt dag igen och jag är fullt uppe i att gå till skolan, fika, ladda ner musik, ringa någon, vad som helst. Då skrattar jag och klappar i händerna. Löjligt det där jag tänkte igår, herregud vad man kan få för sig.

Sen blir det ögonblicket innan sömnen igen.
Och jag drömmer om Paris och världens största resväska.

/a

HÄR SKRIVER VI OM JÄTTEKUKAR MINSANN KOMSI KOMSI ALLA JÄTTEKUKSFAN DÄR UTE!!

KAN FOLK SLUTA SÖKA PÅ "JÄTTEKUK"!! KAN FOLK SLUTA SÖKA PÅ "JÄTTEKUK" OCH HAMNA I VÅR BLOGG!! HUR KAN NI SOM SÖKER PÅ "JÄTTEKUK" GÖRA DET? ÄR DET SÅ ATT NI UNDRAR ÅÅÅÅÅH UNDRAR HUR EN SÅN DÄR "JÄTTEKUK" SER UT JAG SKULLE ALLT VILJA SE EN!!! ELLER VILL NI LÄSA OM FOLKS ERFARENHETER OM JÄTTEKUKAR? ÅÅÅH IDAG TRÄFFADE JAG EN "JÄTTEKUK" PÅ STAN DET VAR SÅ SPÄNNANDE!!! JAG VET ATT NÅGRA AV ER SOM LÄSER DET HÄR JUST NU HAR HITTAT DEN HÄR SIDAN GENOM ATT GOOGLA PÅ "JÄTTEKUK". TILL ER SÄGER JAG: VARFÖR?!?!?!? VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ ER??! HAR NI INGET BÄTTRE FÖR ER? JOOOO KOM IGEN NÅGOT BÄTTRE FINNS DET VÄL ÄNDÅ ATT GÖRA ÄN ATT GOOGLA PÅ "JÄTTEKUK"? DRICKA ÖL ELLER GÅ PÅ KONSTMUSEUM KANSKE? KANSKE TRÄFFA EN KILLE/TJEJ ISTÄLLET FÖR ATT DREGLA PÅ GOOGLE? OCH NÄSTA GÅNG NI GÖR DET OM NI NU TÄNKER FORTSÄTTA SÅ KAN JAG JU BE ER OM ATT VARA LITE MER PRECISA SÅ DET BLIR ROLIGARE FÖR ER, TYP "JÄTTEKUK ROSA" ELLER "JÄTTEKUK I STOCKHOLM" ELLER KANSKE "JÄTTEKUK NU FÖR FAN!!!!" HÄR KOMMER NI FAN INTE FÅ NÅT! JAG SÄGER DÅ DET!!

Det bästa är att ännu fler nu kommer att hitta till den här bloggen genom att googla på jättekuk.

Antal gånger jag använde ordet jättekuk i det här inlägget: 13

/a

homesick

Efter tolv timmars sömn släpar jag mig ner till Pressbyrån för att köpa mina livselixir i må-bra-helvetet: cigg, mentos och refillkort till mobilen. Det värsta med att vara sjuk är att jag blir så rastlös och hinner tänka på allt som jag inte gör som jag vanligtvis förtränger genom att göra andra saker. Igår läste jag faktiskt tre sidor i en av mina hundratals kursböcker och skrev en helt okej knapp A4 till projektet. Jag hann också äta spagetti med ketchup, en avocado och ett helt singoallapaket. Jag lämnade en kaka för att Jessica inte ska kunna få ett ja på sin kommande fråga "är kakorna REDAN slut?". Ha!
Jag såg också fina Perfume, som naturligtvis inte är lika bra som boken men ändå, och Underbara (!) Garden State samt en kvarts DVDbox med Sex & the city och de två sista avsnitten ur Brideshead revisited. Jag skrev ett långt brev som jag hade tänkt skicka men med tanke på hur det slutade så kommer nog ingen någonsin att få läsa det om inte mina tiotals kollegeblock blir den nya Anne Franks dagbok. Läste i DN idag att man söker efter en författare som är fattig, okänd och lysande och jag väntar på att de ska ringa. Jag är ju i alla fall två av de där sakerna och hey! det borde väl räcka?

/a

badhus i mitt hjärta

Gnaaa iäääämmmmfffhhh det här är en sån där blogg som man bara får krysta fram, jag har inget raljerande eller ens småkul att komma med. Inga vardagshändelser från vilka man kan dra allmänmänskliga paralleller, inget politiskt att whina över, intet nytt på hjärtasmärtafronten....

Jag var och simmade idag, ja, det är sant, jag plöjde mina 25 längder och glodde förstulet på han med det rediga brösthåret som forsade fram bra mycket snabbare än mig. Sedan ville jag sola. Jag gick till en anställd och frågade vad det kostade. Han synade min bikiniklädda barnkropp, kastade ett getöga på mitt bleka osminkade ansikte och sa att det kostade 35, men man var tvungen att vara över 18. Jag är 22, svarade jag resignerat, tog min handduk och gick till bastun där jag trängdes med frodiga kvinnor som hotade krossa mig mellan sina voluminösa behag. När de frodiga svettats klart var det jag och två små snärtor i fjortisåldern kvar. De pratade om sin vikt. Den ena klagade på att hon blivit fet. Hennes anemiska vänninna frågade vad hon vägde och hon svarade bedrövat att det var åtminstone 43 och kolla, hon nyper tag i skinnet runt revbenen, jag har fått kärlekshandtag! Vojne vojne, ville jag säga och peka ut på scenariot i duschrummet som Zorn skulle älskat, titta där, det där är ju vackert, det är kvinnligt! Det gjorde jag inte. Mitt jesuskomplex sträcker sig inte så långt.

Visiter i badhuset får mig alltid att bli så förbannat kroppskramande frimodig, en jävla naturisthippie. Snälla. Nu får det vara nog. Jag ska dra på mig den lilla svarta, snörpa in midjan, trycka ner mig i rövpush-up strumpbyxorna och gå och sörpla i mig lite vin.

/j

Jag har inte ens sett den men jag vill ändå ha öron

/a

Jag fattar inte varför jag är hungrig det är inte som att jag behöver någon energi till det här livet.

/a

APPROPÅ MUSTASCHER

Länge trodde jag mig besegrad men sen insåg jag att det faktiskt är kajalen som gör det.

/a.

Skräp.

Imorgon kommer jag att bli väckt av Jessicas lillasyster som är lika gammal som mig men ack och ve både mycket roligare, dansant och mer ladylike än jag någonsin kommer att bli. Hon ska prova en gammal (och jävligt hipp[ie]) sjuttiotalströja för att eventuellt låna den till någon slags jobbtillställning i flowerpowerns tecken. Sen ska jag plåga mig iväg till universitetet för att genomlida en lektion om 1500-talets reformation och sen ska jag väl hem för att sysselsätta mig med det jag har gjort halva kvällen, att redigera text.

Jag har läst och förfasat mig över de knappt årsgamla texterna jag föga imponerande har skrivit. Jag har suttit kvällen igenom för att leta användbart och glömt material till projektet och det blev både angenämt och förskräckligt. Jag har ryst åt gamla högtravande prosaförsök och skrattat mig halv fördärvad åt en del vilseledda dikter. Det är ju rent av pinsamt att folk faktiskt har fått genomlida lektioner med mig när jag har tvingat mig själv till högläsning av de där fossilerna. Från och med detta nu ska jag bara skriva exemplariska texter som jag aldrig kommer att skämmas över. Eller?

Fuck. Den här rastlösheten is killing me. Det är mitt livs gissel.

/a

There´s something about mustasch

Vi sitter i Lantis, universitetes matsal den där stora med högstadievibbar fast med enorm salladsbuffe, men i alla fall, jag sitter där med några klasskompisar och jag noterar att två av dem (de manliga alltså) har skaffat sig varsin redig mustasch. Glatt påpekar jag att det där var ju himla stiligt, de förklarar att det är för den här movembergrejen och när november är över så ryker muschen. Jag blir bestört och protesterar, i min mening så är en man med mustasch en härlig man. De närvarande flickorna håller inte med och en diskussion om manlig kroppsbehåring utvecklar sig. Och låt mig förklara min ståndpunkt: jag är helt för det. Jag blir lite ledsen i ögat när jag ser en man med välrakat bröst. Gör det inte, bara nej, let it grow! Det är säkert bara min faiblesse för allt som är klichéartat manligt som kickar in. Manliga attribut, jag är en sucker för dem. Späda pop-pojkar med babylena kinder gör det inte för mig. Meterosexuella män, stay away. Jag jublade smått när allt det här med reterosexuella män var på tapeten. Hårigt bröst, mustasch och skägg, en touch av svett, djup röst, (när Leonard Cohen mullrar "im your man" myser jag inombords och väser "yes Leo, you are, you bet you are...") allt det där och jag dånar. Det känns nästan som om det är lite fult av mig. Sexistiskt. Är jag den kvinnliga motsvarigheten till en snubbe som bara vill ha storbröstade flickkvinnor med exstensions i hårmanen?

Men faktum kvarstår, när det gäller pojkvänner och liknande bekantskaper så har jag aldrig tyckt att de varit så heta som när de kommer hem helt svettiga efter en fotbollsmatch. Eller när vi har vaknat efter en ordentlig utekväll och de är slitna, hesa och skäggstubbiga. De ursäktar sig, säger att de är ofräscha och måsta duscha, jag borde hålla mig på avstånd. Jag säger nej, nej så är det inte alls och tänker "ta mig. Ta mig nu.". Så hörni movembergrabbar, låt muschen sitta kvar. Ta inte bort den. Inte för min skull i alla fall.

För att hylla skäggväxtens härlighet får ni här två prima bilder på de hetaste männen in the business, Sean Penn och Willem Defoe. Se och njut, tjejer erkänn att det är hett, killar erkänn att det rycker lite skäggrötterna.
















/j

JAHA JULEN

Det är inte som att jag förväntar mig att allting ska vara som förut. Som när jag var liten och julafton var ett stort äventyr och när kommer tomten mamma när kommer han egentligen jag var ju väntat hur länge som helst. Jag förväntar mig inte att jag ska vakna på morgonen och rusa upp ur sängen och in till köket, att det står gröt på bordet, att mamma har klätt på mig finbyxorna som hålls uppe med röda julhängslen men de ramlar ner ändå och att jag ska klämma på alla paketen under granen hur länge som helst. Länge kämpade jag med det där. Jag gick på alla julmarknader som fanns, jag älskade julskyltningen och alla ljusen och att gå längs Storgatan i Luleå förbi Åhléns och vidare ner mot Shopping. Jag tänkte att jag känner det inte än, inte nu men snart kanske, kanske när jag passerar det där övergångsstället förbi Guldfynd, förbi Smedjan där det är tomtar och granar överallt. Jag ville ha en vit jul med slädar, jag ville ha glögg varje dag, flera liter om det gick men mest av allt ville jag känna den där känslan. Frid kanske det heter, vad vet jag.

Nu har jag vant mig. Jag vet att allting är annorlunda när man är barn och bara jag är med min familj och vet att de mår bra så blir det jul ändå oavsett hur många granar de har smällt upp i Smedjan, oavsett hårda eller mjuka paket. Kanske är det då, när man ger upp och slutar stressa runt med kassar och julmat. Kanske är det när man slutar få panik över att det aldrig blir exakt som man hade tänkt sig, kanske är det då det händer. Jag tror inte att vi behöver White Christmas och en slädtur längs Luleälven för att känna det. War is over är inget för mig, det har inte varit i krig i det här landet på över hundra år och där det är krig kommer det fortsätta vara det oavsett om vi har Lennon på repeat eller inte.

På stan rusar folk runt som galna och tappar ut sina påsar. De som brukar fräsa åt andra i köerna på Lindex håller för ovanlighetens skull tyst, kanske för att de tänker att på julen är alla snälla och vi tänker på varandra. Jag tänker på andra jämt, inte bara när det är jul men jag säger ingenting om det heller. Hemma står folk och gör knäck och svär när det kokar över. Någon tvingas ut i snön för att hugga ner ett träd som de bär in och katten förstår som vanligt ingenting men tycker att det är roligt att slå hårt med tassen på de där blänkande bollarna och ser blir alla arga och den förstår ännu mindre. Barnen springer runt och sjunger sånger de har lärt sig på Bolibompa och tack och lov att de gillar julen, det är ju för barnens skull vi håller ut för det är ju så mycket att stå i. Folk vill bli kidnappade till Bahamas av sina respektive, de vill uppleva något spektakulärt som de kan prata om på jobbet sen när de kommer tillbaka. I andra länder regnar bomberna men det känns så långt bort. Man tänker på Jesus och skickar hundra kronor till Unicef och så var det med det. Sen kan man vräka i sig bäst man vill för man har gjort sitt och det är väl vad man kan. Sen när allt är över känner man sig tom och liten och förstår inte vart julen tog vägen. Man börjar leta men hittar inget. Man började leta redan innan det var jul, när grannens ungar knackade på i juli eller april och ville sälja jultidningar men då skrattade man och tog sig för magen, sa att ”jultidningar nu, nej det får allt vänta än är det inte jul.” Sen var det jul utan att man förstod det och då ångrade man sig allt att man inte köpte de där i juli eller april kanske var vi för sena i år vi hann inte med nästa år börjar vi tidigare så att vi riktigt får njuta av julen!

Själv har jag slutat leta, slutat hetsa på Indiska efter en broderad tunika till mamma, på Glitter efter fejkdiamanter till syrran och på leksaksaffären i Shopping efter världens snabbaste tåg till lillebror. Kanske är det då jag vaknar, liksom tjong slår julen mig i huvudet. Eller inte. Annars tar jag bussen från stan hem till familjen, skrattar åt granen som ser exakt lika hysterisk ut i år som alla andra år, åt julbroderierna jag gjorde på lågstadiet som mamma prompt ska hänga upp och åt maten som aldrig blir lika god som den borde bli. Sen sitter jag i soffan och tittar på syrran hur hon kämpar för att kuddmagen inte ska ramla ut ur tomtedräkten. Lillbrorsan går på det. Alla kan andas ut. Jag behöver inte andas ut längre. Jag andas in istället. För där sitter jag mitt i julen. Jag har öppnat mina paket. Jag kanske är nöjd, kanske överväldigad. Jag är säkerligen mättare än jag mår bra av men jag känner mig lugn för jag är hemma och alla är hemma just ikväll och jag andas, smakar på julen som alla pratar så mycket om. Och när jag vaknar dagen efter kommer jag inte känna mig tom, jag kommer inte ha gått in i väggen av alla paketköp, jag kommer inte bli arg på katten för att den smällde ner fyra pumlor igår eftersom det inte spelar någon roll. Det är bara saker. Det är den där känslan, under presentpapper och julstjärnor, som är det viktiga.

/a

Bad Cash var inte så geniala som jag trodde

Det finns en låt av Bad Cash Quartet som jag tyckte var så fin, just på grund av en rad. "And i know my place, and i know my place on your skin!" skrålade jag tills Andy rättade mig och sa att det var "my place on your scale". Men jag tycker min version var bättre. När jag trodde att det handlade om att veta min plats på din hud, så tänkte jag att precis, precis så är det ju. Man vet sin plats på hans hud. Man vet hur man placerar sig. Det är lite olika hur man gör det med olika kärlekar. Men till slut, efter ett tag, så har men den naglad. Platsen alltså. Så där som man ligger precis mellan dröm och vakenhet. Min hand där och ditt huvud här, man pusslas ihop, smälter ihop.

Och om du skulle se honom igen, långt senare, så sent att allt som var åt helvete inte längre spelar roll, så sent att ni först är främlingar för varandra så kommer du ändå minnas just din plats. Och du kommer bli förvånad över att den inte är märkt på hans kropp, som sådana där linjer de målar runt döda i polisfilmer. För det går ju så lätt att glida tillbaks dit och om du blundar och låter huvudet tystna kommer det vara som om du aldrig var borta. Men trots att du vet allt som hänt, trots att du var borta av en anledning, trots att alla säger nej och något inom dig också gör det så stannar du i alla fall inatt. För du vet din plats på hans hud och när du väl har funnit den så är du fast.

/j

promenix (den nya karaktären i Asterix och Obelix)

Idag har jag och Brill utforskat terrängen. Vi har rekogniserat. Vi har fått ihop nnu en liten bit av Stockholmspusslet. Denna gång var det hur Västerbron hänger ihop med Tranebergsbron och Rålambshovsparken, Norr- och Söder mälarstrand, Hornstull och Mariatorget. Det gick bra. Jag har mycket bättre lokalsinne är Brill det är ju ett som är säkert. Det är inte mycket annat i den här världen som är säkert.

Jag vaknade efter att ha sovit fjorton timmar. Ringde genast min mamma, eftersom jag är en morsgris, och frågade om jag hade en sjukdom. Hon sa att jag behövde frisk luft och ljus. Hon sa att jag borde ta en promenad så jag frågade nyvakna Brill om hon ville följa med till Streets julmarknad. Hon sa förvånande nog ja. Så vi gick. Jag har glömt vilket mördartempo Brill använder sig av. Dansar man balett så gör man. Jag själv har inte dansat balett på två år och de eventuella muskler jag fick av mitt mygeldansande är då definitivt utplånade av två års ypperligt ölhävande.

Vi pratade livet, där vi gick. Jag fick en fit bit old good Brillfeeling och det kändes bra. Jag ville krama henne i rena förskräckelsen men höll mig. Någon måtta får det väl ändå vara.

Dagen psykkänsla:

Det finns en tjej som jag inte vet något om men som jag vet lite om ändå eftersom hon känner några som jag känner. Hon tittar alltid konstigt på mig med "Jaha, tror du att du är nåt eller-blicken". Jag bryr mig inte nämnvärt. Det som är lite konstigt är att jag ser henne oroväckande ofta. Senaste veckan har jag sett henne nästan varje dag. På helt olika ställen. Alltid får jag den blicken. Jag fattar inte! Stalkar hon mig? Stalkar jag henne? Jag har till och med börjat drömma om henne och jag vet faktiskt hur hon ser ut naken. Det är läskigt/skrämmande. Det gör att jag känner mig läskig/skrämmande.

Något kommer att hända snart. Endera kommer jag konfrontera henne. Kanske inte börja skrika och kasta saker men kanske ge henne en blick tillbaka som betyder något i stil med "jag vet precis vad du sysslar med". Fast det vet jag inte! Kommer det att lysa igenom? Kan man fejka en blick?

Om jag från och med nu gnäller att "jag inte kan skriva idag" så påminn mig om att innan jag börjar yla provar två saker:

1. Gå en lång promenad, helst själv.
2. Se en film, helst själv.

Det brukar funka. Men jag glömmer alltid bort det.

Idag gick jag förbi ett ljuskafé. Någon som har provat? Jag är sugen men jag vet ingenting om det. Måste man ha på sig vita skjortor? Blir man antastad? Får man kaffe?

/a

HEJ EMALJ

Hemma och hungrig och ensam och trött. Du har en bra kamera, sa han. Han trodde att jag ville vara kreativ och gå ut och fota konstverk men så var det inte jag ville bara titta på honom. Det är roligt när man är bra på att hitta på anledningar. Sen hade vi deep talk igår natt vid halv fyrasnåret. Jag gillar honom aldrig så mycket som när vi har deep talk. Tyvärr är han inte så mycket för deep talks tror jag så jag försökte dra ut på det som fan igår när vi väntade på tunnelbanan bara för att få njuta av kakan!! Höhö.

Idag diskade jag stört mycket disk hos S för att jag skulle känna mig mindre bakfull (jag måste alltid städa när jag är bakfull då reder jag upp mig själv lite och det spelar ingen roll om jag är hemma eller någon annanstans. Om du vill ha lite mer städat, sup mig under bordet och sen kommer jag städa morgonen efter I swear).

Jag glömmer ibland att jag är lättpåverkad så jag drack en flaska bubbel, några droppar öl (jag köpte två men den första hann jag inte dricka upp för att alla skulle vidare från Marie laveau precis när jag kom dit och hade betalat inträde och den andra blev snodd när jag rökte en cigg), en drink som jag genast spillde ut och turligt nog fick jag en ny. Sen rökte jag tretusen cigaretter. Sen somnade jag på sängen med kläderna på efter att ha dansat lilla dansen och druckit lilla drinken. Vaknade imorse och kräktes. Idag mår jag inte finemang. Jag skyller mig själv.

/a

Fredag hela veckan

igår: dricka vin, röka vattenpipa, bli full, gå ut, dricka öl, dansa, bli fyllehungrig och less, åka hem, däcka, vakna med en halvnaken kvinna i sängen.

ikväll: samma som ovan.

det här vädret... det är inte OKEJ!!! Mitt bloggande på sista tiden är fan inte heller okej. Jag ber om ursäkt.

/j

jag har nog kollat för mycket på Love Actually

När det börjar lacka mot jul så har jag alltid den här fantasin. Nej alltså, det är inget snuskigt på g, snarare romantiskt eller mysigt eller bara rätt ut galet. Men i alla fall. Jag tänker mig att jag är 30+ och bor i en ganska välbärgad förort till London med min man. Vi har flashiga karriärer, inte så att vi är överdrivet rika men vi klarar oss och mer därtill. Vår lägenhet är stor och fin, med oljade golv och mjuka kuddar på designersoffan. Jag tror inte att vi har barn, men vi har helt säkert en stor hund, typ en labrador. Och nu när julen börjar närma sig så går jag till Habitat och Room och köper ylleplädar, ljuslyktor och potpourris med kaneldoft. Vi har julfester med våra vänner och allt är bara sådär luddigt och varmt och förbannat tryggt.

Just precis så, jag har tänkt det förr och nu tänker jag det igen. Annars har jag inga ambitioner att bo i London eller längtar så särskilt efter att fylla 30. Det är bara vid den här tiden på året som hela den här elaborerade fantasin smyger sig på. Men ikväll kommer jag vara en 21 årig singel i Stockholm som står och huttrar i kön till Debaser, och tja det är väl rätt okej, i alla fall.

/j

partyanimal i dess verkliga mening

Så jag vill bara vara en i massan, den där gungande massan med alkoholluddiga konturer. Låt det vara mörkt och svettigt, trångt och nära. Då vill jag inte vara jag, jag vill inte ens vara snygg tjej som blir raggad på, det är inte mitt mål. Allt jag vill är att efter ett antal öl smälta in bland de andra på dansgolvet och känna hjärtat dunka i takt med basen. Sjunga högt till texten, skrika halsen hes och juckdansa mot mina tjejkompisar. Jag vill inte träffa gamla klasskamrater, halvbekanta och pojkar från förr som bara: nämen hej Jessica är det du det var länge sen hur är det hur mår du vad gör du?. Då säger jag nej, förlåt mig men du måste ha misstagit dig. Jag är inte hon, jag är bara något slags vertebrat med rudimentära rester av personlighet, driven av en basal instinkt att dricka sprit. Skål!

/j

(edit: och med stigande panik inser jag att typ alla mina inlägg från den senaste tiden handlar om att gå ut, det är ju lite tragiskt. Kanske ska skärpa till mig? Ja? Nej.)