tunnelbanetourettes

Jag tar över den här bloggen nu om du inte kommer tillbaks Ruby. Jag vet att du inte har tillgång till något internet men det här egoodlingen kan ju inte fortgå.

Ikväll är alla på en fest. Alla är på samma fest. Alla. Utom jag. Helvete röven döden helvete as röven fanskap döden! Tourettes i bloggen. Som på tunnelbanan här om veckan. Jag och Andy klev på. Lite snärtigt klädda, vi skulle på popaganda. Jag var mejkad och fixad som få. Kom på att jag glömt att ta ut pengar. Spontant säger, nej, skriker jag KUUUUUUUK över hela vagnen innan jag kommer på mig själv och faktiskt rodnar och fnissar så jag sätter tuggummit i halsen och tror att jag ska dö. Som tur var gjorde jag inte det (duh). Det hade vart olägligt. Tänk om min mamma frågade vilka mina sista ord var? Ah, min inre fjortis, den tar man inte död på så lätt. Tyvärr.

/jess

oh what a wonderful day

Åh, idag var en sådan härlig dag. Den bästa dagen i mitt liv, faktiskt! Jag vaknade med någon jag tycker om. Solen strålade från en klarblå himmel och jag hade ingen aning om vilken dag det var, men det gjorde verkligen ingenting för jag var ledig. Uppsatsen är nämligen klar, vi fick högsta betyg och opponeringen gick som en dans. Vår handledare var så lycklig att hon grät. Ödmjuka som vi är så sa vi bara att asch då, det var väl ingenting, men tack så hemskt mycket. Men som sagt, jag vaknade till denna lediga, strålande sommardag och jag såg inte ut som ett trött as med ena benet i graven som jag brukar göra när jag vaknar, nej, jag var fräsh som en nyponros med glansigt hår som föll i kaskader ner för axlarna. Han sa att jag var vacker och jag sa att han var snygg, vi behövde inte fixa till oss någonting utan vi gick bara ut på trappen för att dricka kaffe. Aldrig har kaffe och cigg smakat så ljuvligt! Vi satt där länge på trappen och bara insöp den väntande dagen, och när vi ville ha mer kaffe så gick hans katt och hämtade det, han hade lärt sig det över natten, tänka sig. Min mobil ringde flera gånger och det var alla fina vänner och sambos som hemskt gärna ville träffa just mig just idag.

Vi drog ihop ett gäng och spenderade dagen i en grönskande park. En strand fanns visst där också, det blev sommarens första dopp och vattnet var svalt och klart, fjärran från stockholms vanliga algspäckade sörja. Dom har tydligen börjat med nåt vattensaneringsprogram, det funkar asbra. Eftersom solen strålade så blev jag sexigt solbränd jättesnabbt, det klädde verkligen min nya, obscent dyra och supersnygga bikini. Alla vänner kom så himla bra överens, de spelade fotboll på den späda gräsmattan men jag föredrog att kolla på, röka en cigg och läsa en bok. Det var en helt fantastisk bok och när jag läst ut den, vilket gick på ett litet kick för just idag var jag översmart, kände jag mig hemskt upplyst och insatt. Sedan lånade jag ut boken till Birtha, hon läste ut den lika snabbt och vi hade en mycket stimulerande diskussion om den. I matchen så kickade Andy in det avgörande målet, så hennes lag vann men det fanns inga dåliga förlorare utan alla var glada för hennes skull. Gabi, Milla och Az avrundade matchen genom att snacka snusk som till och med chockade Andy och fick mig att skrocka förtjust.

Framåt kvällen, den varma sommarkvällen med dess ljuslila melankoliska skymning, ni vet, beslutade vi oss alla för att gå till en trevlig uteservering. Alla ville vi gå till samma ställe så vi behövde verkligen inte tjafsa om det. Maten var utsökt och vinet pärlande och eftersom jag just idag hade obegränsade tillgångar kunde jag bjuda alla, utan att bitcha om att jag var deras sugardaddy för alltid. Sedan tog vi en taxi till den bästa klubben i stan, flera dansgolv hade den så vi fick aldrig tråkigt. Tydligen var det så att någon kände någon som kände någon som hade drinkbiljetter och vi fick så många som vi ville hela natten. Väldigt generöst, måste jag säga. När solen började gå upp var vi alla lagom berusade, kärleksfulla och glada. Han som jag vaknade med ville tydligen sova över, så vi tog ännu en taxi hem till mig och nu tänker jag inte vara oanständig utan lämna resten till er fantasi, och jag hoppas verkligen att ni har en väldigt livlig sådan.

Eller nej, jag vaknade visserligen med någon som jag tycker om men jag såg ut som ett halvdött as på väg ner i graven och mitt hår hade muterats till spontana dreads över natten. Inga jävla glansiga kaskader så långt det närsynta ögat kunde nå. Sedan åkte jag till skolan och var försenad och det var askallt och regnade från en grått fanskap till himmel. När vi skulle skriva uppsats var jag så trött att jag fick örfila mig själv och spjälka upp ögonen med tändstickor. Hjärnan hade beslutat sig för att rädda det som gick att räddas kan så den var okontaktbar hela förmiddagen. Lunchen var äcklig och jag var tvungen att köpa den eftersom jag aldrig någonsin har framförhållning nog att göra en matlåda. Plånboken skrek av smärta när jag länsade den. Nu ska jag läsa flera kapitel i Discourse and Social Change, ja det är på engelska och nej jag fattar ingenting. Men jag tror verkligen på den där dagen, snart kommer den.

/jess

jag pluggar hårt

Choose an artist (or band) and answer only in song TITLES by that artist: pet shop boys

Are you male or female: West end girls
Describe yourself: Yesterday, when i was mad
How do some people feel about you: It´s a sin
How do you feel about yourself: Being boring
Describe your ex boyfriend: Dont know what you want but I can´t give it anymore
Describe where you want to be: Saturday night forever
Describe what you want to be: Forever in love
Describe what you want: Domino dancing
Describe how you live: We all feel better in the dark
Describe how you love: Closer to heaven
Share a few words of wisdom: Happiness is an option

/jess

popaganda och ren skräck

Festival är inte min grej. Har iofs aldrig varit på en riktig festival, sovit i tält och så, men jag tror inte att jag måste testa det för att veta att jag skulle avsky det. Jag tycker om att vara ren och sminkad och ha höga klackar och obegränsad tillgång till badrum och varmt vatten. Jag tycker inte om folksamlingar, lera, kyla, regn, praktiska kläder och platta skor. Ja, jag är så fåfäng att det gränsar till ett handikapp men jag är rätt nöjd med det. Så jag var antagligen den enda som halkade runt på ett lerigt popaganda i vita pumps med kilklack. Men popaganda var bra, det var trevligt, mest för att alla var där. Banden hade jag inte så stor koll på. Det är lite trist att jag varit så ointresserad av musik, jag vill inte vara det längre men musik och konserter har aldrig gett mig den där euforiska känslan som vissa tycks uppleva. Det verkar som om jag missar något.

Igår såg jag och Tamre Shout Out Louds, mest för att vi väntade på några, men de var bra. Att träffa Tamre bjuder alltid på flashbacks, hon minns en massa från när vi var yngre som jag antagligen har förträngt. Som att jag när jag var 10 år läste högt de snuskigaste avsnitten i hästarnas dal och spelade in det på band så att hon skulle kunna lyssna när helst hon ville. Herregud, redan då, det är ju hemskt, jag måste ha fötts med ett perverterat sinne. För att hålla entusiasmen uppe i väntan på bandet roade vi oss med att citera Monthy Pyton, Andy, du borde ha vart där. This parrot has seized to be, it is no more! Oh, me bum! A clever sheep! etc etc in absurdum. Sedan Mango och jag var jätteglad och hade ont i kinderna och magen av allt skrattade, Birtha tog kort och det är som om mitt ansikte enbart består av en jättestor, läppglansröd, skrattade mun.

Är hemma hos föräldrar för att plugga. Känner motvilja mot detta. Har inte ens börjat. Är så jävla slö och odisciplinerad. När jag gick hit och kände hatet mot dirskyrsanalyser så tänkte jag att det är söndag, det är bakisdag, det jag helst av allt skulle vilja göra är att sitta i soffan, inte ensam och iklädd pyjamas och äta pizza och dricka en liter cola och se på en film som inte alls är djup men gärna väldigt spännande. Sedan läste jag att Goesta skrivit om just det, att han brukade göra sånt med sitt ex, jag brukade göra sånt med mitt ex och jag inser att det är sånt folk gör, eller naturligtvis vet jag att par gör sådant, det är verkligen inte unikt men här kommer grejen: det var inte vårt förhållande heller. Jag har alltid trott att det var det. Det varade länge men det var inte unikt och jag har verkligen levt i tron att det var det fram till... ja, fram till nyss nästan. Fram till nu. När vi gjorde slut och jag verkligen trodde att this is it, nu kommer jag aldrig vara lycklig igen så sa mina vänner att det finns andra, du kan bli glad igen och jag sa nej, nej det kommer aldrig hända, det är omöjligt och jag trodde verkligen på det. Inte bara trodde, jag visste, det var fakta. Jag tyckte bara de var dumma i huvudet, att de inte förstod någonting, att de kunde komma tillbaks när de visste lite mer om livet och kärleken för jag visste ju så jävla mycket, jag led ju. (självgod is the shit) Men om det nu är så, om mina vänner hade rätt, om jag inser att de hade rätt så är det ju otroligt skrämmande, läskigt som fan, det gör mig livrädd! Jag har nog nuddat gränsen och inte vänt utan frejdigt travat vidare, läskigtgränsen that is, och vad gör jag nu? Hjälp.

/jess

grandpa's on the hobbyhorse again

Sovtimmar: 4
Cigg: 2

Igår var absurd. Jag gled omkring på drinkbiljetter och berättade de smaskigaste detaljerna ur min ungdom för Grizzlan och hittade sedan mig själv i en loge med ett brittiskt indieband. En fotograf sprang runt och försökte få dem att posa hela tiden och efter ett tag kom en vakt in och sa att man inte fick röka där eftersom brandlarmet kunde gå. Jag skämtade och var exakt lika härlig som i tisdags när "en svartvitrandig converseklädd kajalkantad tequilafylla kom hem". Jag är så otroligt bra på engelska när jag är full.

Sen imorse vid tiotiden ringer min far mig? w00t?

Jag sa det igår och jag kommer att säga det igen. När jag är gammal om typ fem år (höhö) så kommer jag antagligen ha transformerats till någon jävla klubbare som loopar runt med feta hörlurar och dissar allt som inte är tillräckligt hippt. Jag känner draget i mig. Jag tyckte till och med att det var bra musik igår (!)!)!)!)!)!) på Oddfesten. Va? Jag hoppas att det var för att jag hade drinkbiljetter som jag tyckte det. Kanske hade jag till och med tyckt att det där tyska bandet med "mycket borrar och sågar" var bra igår. Jag håller på att bli galen tror jag. Men just nu bryr jag mig inte speciellt mycket.

Tecken på att jag håller på att bli galen:

1. Jag har fortfarande inte blivit arg på mig själv för att jag kastade sönder min mobiltelefon i tisdags när jag badade i tequila.
2. Jag har börjat prata med vilt främmande människor om de mest förunderliga ting. Bjuder även hem galningar till mig på té och ger mitt telefonnummer till alla som ser trevliga eftersom "det är så roligt med nya vänner".
3. Missar när jag ska jobba trots att jag är sjukt noggrann med det och kollar på jobbschemat varje dag och har dödsångest.
4. Jag har allvarligt övervägt att dricka diskmedel två gånger eftersom "det har en sån fin smaragdgrön färg".
5. Slutat bry mig om att se på TV.
6. Funderat på att hänga mig i ett rep på jobbet bara för att min chef ska göra en rolig min när hon hittar mig. (Hon skulle antagligen försöka sälja min kropp sen, i kilopris eller nåt, hon är sjukt girig.)
7. Jag har massvis av blåmärken i ansiktet.

This is crap. Nu går jag till ett museum eller nåt.

/ruben

ut ut ut

Jag vill gå ut ikväll, jag vill bli full och ful fulldansa och gå på efterfest och inte sova ensam, jag vill gå på popaganda oavbrutet hela helgen och jag borde verkligen, verkligen inte. Uppsatsen hänger på ett hår och om jag hade det minsta ryggrad borde jag stanna hemma och plugga i en vecka. Det har jag ju dock redan konstaterat att jag inte har, och överjaget är svagt, för att inte säga obefintligt. Förkrympt och underutvecklat och ack så svagt för frestelser. Jag vill hemskt gärna till Baba ikväll.

Igår var en svajig dag. Den var ungefär såhär: glad, jätteglad, jobbtrött, glad, rastlös och spattig, arg, ledsen, resignerad. Något bipolärt. Vaknade och var glad. Åkte till jobb och kunde inte koncentrera mig på att hälla upp kaffebönor utan tänkte på att jag var glad och det var väldigt skönt och att allt som spelar roll är att jag faktiskt är glad och därför tänker jag inte tänka på något annat än det och minst av allt framtiden. Störde mig på dumma kunder som ville ha espressobönor eller pressbönor eller bryggbönor som om det fanns en specifik jävla kaffebuske för varje sorts bryggare. Men förlåt. Om jag inte jobbade där jag gjorde skulle jag inte heller ha en aning om sånt. Det är alltid lätt att vara elitist när man kan. man = jag. Sen åkte jag hem och låg i min säng och min kudde luktade av honom och det var inte alls otrevligt och sen blev jag rädd för att jag tyckte att det var så icke-otrevligt sen så struntade jag i det och ringde honom. Då kom Andrea in och lade sig på mig och sa att hon ville supa. Det ville jag med men hon ville supa med Ina och mitt överjag kickade in och jag tänkte stanna hemma och plugga. Överjaget var bara aktivt så länge, jag kollade på TV hela kvällen.

Min telefon ringde och jag for upp ur soffan och sladdade in i mitt rum och hoppades att det var någon bra som ringde men det var mitt ex som var full och sa att han hade legat med tre tjejer förra veckan. Jag gratulerade. Fattar inte varför han säger sånt till mig. Om jag så hade haft en enorm jävla oljig ormgrop med femtusen personer oavbrutet varje dag hela förra veckan skulle jag inte säga det till honom. Det skulle jag iofs inte säga till någon. Inte för att jag haft det. Fast om jag hade haft det så skulle jag ju inte säga det så nu kan man aldrig veta.

På natten kom en svartvitrandig, konverseklädd, kajalkantad tequilafylla hem och påminde mig om hur galen man blir av just tequila. Efter en tequilaindränkt natt i Torrevieja vaknade jag med ett långt, stort typ skärsår längs ena sidan och jag har verkligen ingen aning om hur jag fick det. Tequila är farligt och förrädiskt och Andy sa att man drack det för det var så gott med salt och det är väl ett skäl så bra som något.

jag har skrivit det här på typ fem sekunder och nu har jag jättejättebråttom till jobbet och jag kommer bli sen men det är ju inget ovanligt.

Jag är så jävla trött.

Jag är hos Fredde. Han masserar min rygg och vi ser på Simpsons. Idag har jag gjort ett bra köp: en DVD med Monty Pythonsketcher för 59 kronor. Jag och Fredde har sett den. Ví skrattade som fan. Sen tog jag en cigg. Det ösregnade och Fredde stod bredvid och led. Jag började må illa. Jag har kastat skräppapper på Freddes golv. Det var roligt. Vi har dödsångest. Vi vet att vi har fått HIV eller Malaria eller Digerdöden eller något annat jävligt jobbigt. Men nu har jag min Monty PythonDVD. Jag ska se den gång på gång. Snart ska jag och Fredde se "Bokbussen". Fredde är entusiastisk. Jag är jävligt trött. Jag har ätit iranska godisar. De var helt okej. Idag kom jag in på en annan skola men jag tackade nej. Jag blev inte ens smickrad. Jag blev förbannad. Jag är rastlös och utmattad. Vi ser på Simpsons. Idag kom vi på att vi kunde låsa in oss i ett dygn eller två och ha sex eftersom vi har så tråkigt. Men vi orkade inte. Vi ser på Simpsons istället. Jag har dessutom en ny DVD. Jo för sig har jag redan sett den en gång. Men det är rolig. "The room was full of milkmen. Some of them....very old." Jag skrattar inombords. Jag ligger på mage. Min haka är tre centimeter från skärmen. Jag orkar inte flytta mig. Att jag överhuvudtaget orkar skriva det här är ett mysterium. Jag kommer antagligen inte att orka fara hem. Jag ska se "Bokbussen" med Fredde. Om jag orkar.

/ruben.

bebopalula

(jag kan inte låta bli, mouse)


Choose an artist (or band) and answer only in song TITLES by that artist: smashing pumpkins

Are you male or female: a girl named sandoz
Describe yourself: here is no why
How do some people feel about you: where the boys fear to tread (haha)
How do you feel about yourself: try,try,try
Describe your ex boyfriend: love
Describe where you want to be: in the arms of sleep
Describe what you want to be: perfect
Describe what you want: stand inside your love
Describe how you live: thru the eyes of ruby
Describe how you love: disarm
Share a few words of wisdom: tonight, tonight

cafépervon

Sovtimmar: 8 (3-11) (och ja, jag hörde er)
Cigg: 3 (va?)

Igår:

Det sitter en man och konverserar en kvinna två bord ifrån mig. Samtalet verkar gå ut på att mannen ska framställa sig själv så manlig som möjligt och försöka lära kvinnan allting han kan om gitarrer. Det irriterar mig som fan. Han berättar överlägset om sina fem och droppar svåra engelska termer. Hon är artigt intresserad och ställer bra frågor. Han fortsätter att upprepa "hur tråkigt det måste vara för henne att lyssna på hans prat om sina gitarrer". Sen fortsätter han. Och hon svarar artigt att det inte alls är tråkigt. Hon bryter på ett annat språk och är hårt sminkad. Antagligen har de en "dejt". Han tycker nog att hon är vacker och vill knulla henne. Hon tycker nog att han ser bra ut, på ett manligt beskyddande sätt.

Nu pratar han om olika flygplansmodeller likt ett barn som kommit till F i uppslagsboken och vill berätta för sina kamrater allt han vet. Han spänner upp sig som en jävla påfågel och hon går på det. Det irriterar mig ännu mer. Han ägnar tio minuter åt att berätta för henne vad skillnaden mellan nylon- och stålsträngade gitarrer är. Hon nickar artigt och säger att de sålde en akustisk gitarr på Netto för 295 kronor. Han skrattar överlägset och säger att det inte är så bra ljuuuuuuud i billiga instrument. Sen klämmer han in i förbifarten att han precis har bestämt sig för att köpa sin fjärde akustiska för fjorton tusen.

Nu har han övergått till att prata om datorer och verkar ha bestämt sig för att kvinnan inte vet någonting om det trots att hon uppenbarligen arbetar med det. Fem minuter senare reser han sig för att gå. På ett möte. Hon ser ganska lättad ut.

Bredvid mig till höger sitter en blond korthårig man och håller i en grön penna. Han ser uppgiven ut och har fortfarande inte ätit upp smörgåsen som han köpte för två timmar sen. Ibland sneglar han på mig som om han är avundsjuk på att jag skriver och inte han. Ibland klottrar han ner ett ord eller två i sitt nya kollegeblock.

Nu följer han en fluga med blicken, ser den landa på mackan men väntar i tre sekunder innan han viftar bort den. Kanske har hans tjej gjort slut. Kanske har han dålig kontakt med sin far. Kanske är han bara ledsen i sig själv.

Han suckar tungt och andas djupt som om han sover. Nu äter han mackan. Han bekymrar sig inte alls om att det nyss satt en fluga på den. Han tuggar långsamt och kastar återigen en blick på mig. Han kanske vill ligga med mig. Kanske tycker han att jag är för ung. Jag funderar på hur gammal han tror att jag är.

Han torkar sig om munnen och lutar sig fram. Nu tittar han mot dörren. Det kommer in ett par i tjugofemårsåldern. Jag är nu helt övertygad om att han har blivit dumpad. Säkert har han en klump i halsen. Han tittar längtansfullt mot killen som kysser sin flickvän på kinden.

Nu börjar han bläddra i sitt block trots att det är tomt. Han hade säkert planerat att skriva sin livs roman i det där blocket. Han hade säkert tänkt göra det idag. Nu kollar han mot mig igen, längre den här gången. Han vill säkert ligga med mig. Han tänker att det inte spelar någon roll att jag är ung, säkert elva år yngre än honom. Han tänker på ungt kött mellan fingrarna. Dessutom äter han på mackan trots att flugan har gått på den och den har säkert suttit i bajs utanför cafédörrarna alldeles nyss. Hans kollegeblock är antagligen bara en täckmantel. Han är ett jävla pervo, jag är säker på det.

Sen finns det andra här på caféet. Men det slutar alltid med att alla äcklar mig så det är nog lika bra att jag går nu. Tänk om folk visste. Herregud.

(Naturligtvis går han samtidigt som mig. Jag tänker inte ligga med honom för det. Han kollar på mig nu igen. Om han börjar prata med mig kommer jag antagligen att döda honom. Så kan det gå.)



Jag är på KTH. Jag är så otroligt deprimerad. Alla här inne hatar mig, jag är säker på det. De vill att jag ska dö. Mina jeans har gått sönder. Bara för att jävlas. När jag försöker röka regnar det på cigaretten. Alltid precis på glöden så att den slocknar och knappt går att tända igen. Idag är en dålig dag.

Igår när jag skulle somna var jag helt övertygad om att jag hade fått en allvarlig sjukdom. Jag tänkte i en kvart på hur jag skulle berätta det för mamma. Och hur ledsen hon skulle bli. Jag skulle inleda med "Det här är inte så allvarligt som det låter...." Sen tänkte jag på mitt jobb. Då kände jag mig glad över att jag snart kommer att dö i sjukdomen. Jag kände mig tacksam. Så kan det gå.

/ruben

IIIIIIIIIIIIIIHHH!!!

Herregud, jag önskar att jag kunde reagera med något annat än ohämmad panik när något oväntat händer. Jag skriar. Likt en katt som man trampar på. Gälla skrin, bara rakt ut sådär. Andy blir irriterad på detta och har försökt få mig att utstöta råa brölanden istället, men det funkar inte. Vid förvåning eller lätt chock slinker det där förbannade gälla skriket ut ändå. Nyss utspelades följande scen: jag skulle besöka damrummet i skolan, damrummet som inte är något damrum eftersom toaletterna är gemensamma (detta stör verkligen min näst intill viktorianska sedlighet). Precis när jag ska öppna dörren öppnar en kille på andra sidan så att dörren liksom flyger upp på mig. Mycket oväntat!

Jag: IIIIIHHHHHHH!!!! OJ OJ! HJÄLP! FÖRLÅT! URSÄKTA!
Han, lätt road: Hehe, ojsan.

Sedan går han iväg helt chill medan jag hyperventilerar mot väggen. Var tvungen att ta en cigg för att lungna mina överspända nerver.

/jessica

nattsuddar

Klockan är 01.29 och jag slötittar på Lost och lyssnar på Brillan när hon försöker övertala JON om att han ska ge mig mina pengar för DEN ASLYXIGA SUPERJÄVLA ÖLEN från 7eleven igår. Jag är inte så trött som jag skulle önska. Men fast besluten.

Om jag fick välja skulle jag dricka vegansk milkshake och se på Six feet under hela natten. Det är i princip omöjligt. Jag känner mig också lite sugen på att se den här filmen:



Men den har jag inte. Red Bull Air Race går på femman. WOHO! Natten är räddad. Eller nåt.

Imorgon ska jag skriva. Och dricka kaffe.

/ruben.

liebling dj

www.karavanen.com


Vilka lirare

Nalen den trettionde. Be there!

/ando

I'm going down

Lagom trött

Ingen har skrivit till mig på helgon.net. Jag tar det som ett säkert tecken på mitt förfall. Sen surfar jag in på mitt ex lillebrors pres. Jag vet inte vad det säger om min karaktär.

Brillan sitter och tittar på en dokumentär om Metallica och hennes största önskan i livet just nu är att hon ska bli lika hård som James Hetfield. Själv har jag gjort en lysande Sugarbabescover med rapvers av Fuel. Om ni tvivlar på dess kvalité kan ni alltid fråga Goesta, han har hört den.

Appropå Metallica, min klasskamrat från Estet som var helt sjukt tokig i Metallica och kunde alla deras riff i sömnen baklänges, loggade precis in på MSN.

Jag: Varför kollar inte du på svt2?
Calle: Jag har den på DVD :D

Jag saknar honom. I fredags fick jag ett sjukt saknadsbehov av Malin i samma klass. Jag messade.

Jag: Jag saknar dig!
Malin: Heta fredagskänslor? Jag saknar dig med babe.

Och idag när jag sätter mig på en bänk för att vänta på tvärbanan vid Liljeholmen börjar en kille som sitter bredvid mig stirra sjukt mycket på mig. Jag låtsas som att det regnar. Efter tre minuter inser jag att det är en bekant till mig från Boden som jag har varit på ungefär tre miljoner fester hos när jag var fjorton till sjutton år gammal. Vi började prata. Det var rätt kul. Hans tjej (en annan klasskompis från Estet) bor tydligen också i Stockholm. Jag gillar henne. Jag avskyr honom, fast på ett konstigt sätt. Han sa att världen är liten. Jag säger ja.

Freddie ringde och väckte mig halv elva i morse.

Fredrik: Hejhej!! Nu ska vi på loppis och shoppa loss!
Jag: ööööööhh
Fredrik: Ligger du och sover? Upp och hoppa!
Jag: Freeeedrik...... det är för TIDIGT!
Fredrik: (tystnad)
Jag: Ööööhhh.....
Fredrik: Men hur länge till vill du sova då?
Jag: timmee..
Fredrik: Ja men ring mig sen då!
Jag: öööhh.h....puss

Naturligtvis vaknade jag inte efter en timme utan han ringde och väckte mig igen klockan tolv och jag låtsades som att jag redan var vaken trots att jag aldrig brukar hymla med mina sömnvanor. VI drar i alla fall till Hornstull och går på camdentownwannabeloppisen. Den är asdålig. Jag och Fredde blir besvikna.

Urval av vad som såldes:

1. Begagnade eltandborstar
2. Ät-dig-smal-böcker
3. Tusentals stickade tröjor
4. Leksaker som knappt var ihoplimmade
5. Egengjorda smycken

Inte så hett. Fredrik letade böcker och jag letade en present till Brillan. Vi picknickade istället. Det var trevligt tills jag blev knäckt, åkte hem och sov i tre timmar. Sen lagade Brillan middag till mig och likt en tonåring satte jag mig vid datorn så fort jag ätit klart. Men jag är ju tonåring. Måste som sagt leva upp till fördomarna. Har dock inte skrikit och smällt igen dörren idag. Men det kommer väl. Fast jag har ju ingen dörr, eftersom jag bor i vardagsrummet. Att smälla igen ytterdörren när jag går ut och röker blir bara pinsamt sen när jag har glömt nyckeln och måste ringa på för att komma in igen fem minuter senare.

/ruben

Ibland när jag är full skriver jag töntiga texter på tunnelbanan

Sovtimmar: 8 (4-12)
Cigg: 9


I fredagsnatt:

Hon mittemot dig är snyggare, smalare än dig. Hon köper definitivt inte kakor på 7eleven klockan ett på natten. Hon kollar inte på TV3. Sen tänker du att det finns ljus i människor, auror, och att det är det som avgör. Men hur många tänker på det och: får inte det dig att må dåligt? Oavsett hur hårt pulsen bultar mot dig, oavsett hur hårt, i takt så ser de inte det i dig. De ser inte dig.

Rent logiskt borde det betyda att du borde avveckla istället för inveckla, du borde fly istället för att tänka: du borde gå. Men du kan inte. Det här är talet till dig som aldrig har varit bra på att gå i tid. Till dig utan tålamod. Till dig som aldrig hinner med bussen och sparkar ihjäl luften där den har stått. Till dig som inte är som de andra, men bra på att dölja det. Till dig som dricker öl till tolv, för dina vänners trivsel. Till dig som drar skämt, betalar skatt och faktiskt gillar det. Till dig som skriver poesi på tunnelbanan klockan tre på natten och får ont i kroppen av människor som varken får eller har råd. Till dig som väntar och avskyr det.

Och nu tänker du att du saknar någon, sen tänker du att du inte bryr dig. Trots att det inte är så troligt att någon skulle förstå din just nu självklara logik, utan svara med ett citat ur Frasier, fast du önskar att det var ur Six feet under. Ändå tänker du att människor är som dig, att alla kommer hitta rätt, hitta hem. Ändå tvivel, misstro. Du vet hur fort du tröttnar. Du är nitton år och besviken på livet. Du sms:ar dina vänner att du saknar dem, och du menar det. Du behöver inte VIP-kort, du behöver en hand genom
håret. Du behöver en söndagmorgon utan ångest. Du är nitton år och har för högt blodtryck. Det är för att du älskar livet och är stressad över att det aldrig älskar dig tillbaka.

/ruben

mina systrar och jag

Har just varit och sett på min systers dansföreställning, och jag är djupt imponerad. Kära syster kan verkligen dansa, hon har all rytmkänsla som jag saknar. När vi går ut så står jag mest och vaggar på höga klackar medan hon dansar på bord och stolar med en skara beundrande män kring sig. Inte för att min brist på taktkänsla någonsin har hindrat mig från att entra ett dansgolv, men det vore onekligen coolt att åtminstone ha någon slags koll på sina extremiteter. Syster har järnkoll. Jag trodde att sånt där kanske gick i arv, men uppenbarligen inte. Sångröst går tydligen inte heller i arv, för yngsta systern har en fantastisk sångröst och jag kan inte hålla en ton om så mitt liv hängde på det. Dock har det inte någonsin hindrat mig från att sjunga heller, tyvärr...

När jag bodde hemma hos mor och far tyckte jag mest att mina systrar var irritationsmoment, de lät för mycket och de slogs för ofta och de snodde mina kläder. De är rätt energiska. Det är inte jag. När vi åkte på semester och bilade genom sverige tillbringade de dötiden i bilen genom att slåss i baksätet medan jag tryckte i mitt hörn med en bok. När vi var på landet jagade de varandra genom huset medan jag tryckte i soffan med en bok. På julafton slutade de alltid med att de hoppade i sängen och hade raptävlingar som de entusiastiskt försökte få mig att delta i medan jag låste in mig på rummet med en bok... Men sen flyttade jag hemifrån och kunde umgås med familjen i lagom portioner, och jag har insett att mina systrar är bäst och att jag aldrig skulle kunna önska mig bättre systrar. Heh, så sentimentalt. Jag skyller lite på vinet, det här är något av en fylleblogg (på en söndag, yes.) Efter dansföreställning gick nämligen jag, mor och farmor till alkisrestaurangen på torget. Farmor drack ett glas vin och blev på lyset. Det gjorde och blev jag med. Släktdrag, kanske.

Hjälp nu kommenterar farmor nån hockeytränare på TV, hon tycker tydligen att han är snygg. Läskigt. Hon är ju typ 80 år, den där tränaren är rena lammköttet för henne.

Nu ska jag sno bröd av mor och far och bege mig hemåt till kollektivet.

/jess

Vittjärvs IK

Jag minns att Per alltid sa hur dåliga tjejer var på fotboll, trots att jag varvade planen snabbare än honom på uppvärmningen. Vi var åtta år gamla och han hade två farliga brorsor som han hade kickat mot garageporten tillsammans med sen han hade lärt sig att gå. Klart han var bättre än mig.

Vi spelade i samma lag, byn jag bodde i var så liten att det inte fanns ungar nog till att bli både ett pojk- och flicklag. Men jag sprang fortare än honom. Både han och jag spelade som forwards. Ingen av oss visste vad det betydde utom att den som gjorde det skulle springa fort och göra alla mål. Alla andra i laget passade alltid Per, aldrig mig, trots att det var känt att jag varvade planen före honom varje tisdag och torsdagkväll. Kanske var det för att han hade två farliga brorsor. Kanske var det för att jag var en tjej.

Vi spelade matcher också, men vi var så få i laget, trots att de hade slagit ihop pojkarna och flickorna, att vi aldrig var lika många som motståndarna. Jag brydde mig inte så mycket om att vinna egentligen, men alla andra gjorde det, Framför allt Pers pappa och Pers brorsor.

Så kom äntligen matchen mot Gunnarsbyn. De var förstås fler än oss och de hade gula tröjor. Vi hade blåvita och plötsligt var jag ensam med bollen längst fram. Jag minns fortfarande inte hur det hade gått till men jag sprang och sprang mot målet som var otroligt långt borta för mina åttaåriga ben i blå fotbollsstrumpor. Bara jag inte ramlar, tänkte jag men kastade till och med en snabb blick bakåt samtidigt som jag vallade den vita bollen närmare målet. Alla var efter mig och jag hörde Pers röst "Skjut! Du fixar det!" och i ögonvrån målvaktens paralyserade min när jag laddade, hur bollen flög iväg och förbi målvaktens fingrar. Och sen ramlade jag.

Efteråt bjöd Pers brorsa mig på en glass trots att han var femton och hade en moped. Per sa aldrig mer att han var bättre än mig på fotboll och av hänsyn lät jag honom springa före mig ibland när vi varvade planen.

/ruben

du-dunk

mmmåååh vad är det med mig idag spattar runt som en oljad ål i bur trummar med fingrarna mot bordet och fötterna dansar polka under bordet stolen vibrerar jag röker cigg på cigg på cigg och bälgar kaffe tills händerna darrar biter bort skinnet på knogarna så det blir små svidande sår det är äckligt men jag kan inte sluta och HJÄRTKLAPPNINGEN!

Hjärtattack på g?

Hjälp? Vad händer? Det här förrädiska stycket till kropp.

/j

i´m such a healer

Åh gud jag älskar internettest. Sådant egosmörj. Analyze me, please.

Gjorde det här personlighetstestet.
Så här gick det:

You are a Healer.
You are more introverted than extroverted. You are more intuitive than observant, you are more feeling based than thinking based, and you prefer to go with the flow rather than having a plan. Your type can best be summarized by the word "Healer", which belongs to the larger group of idealists. You have a capacity for caring that is deeper than most. You strive for unity, are fascinated by the battles between good and evil, and can be something of an idealist. Only 1% of the population shares your type.

As a romantic partner, you are usually supprtive and nuturing, however, you have a high need for individuality. Harmony is extremely important to you as you are very affected by conflict and tension, which also makes you resist confronting your partner directly about problems. When you get angry, you usually blame yourself, rather than your partner. You can also be stubborn and unyielding when you feel you are being criticized or mistreated. You feel the most appreciated when your partner listens to you carefully. You need to be understood. You need to hear your partner express their feelings, the more often, the better. Your group summary: idealists.

Tja alltså, jag vet inte. Det stämmer väl. Men det gör väl alla sådana där tester, på något sätt. Och vadå more feeling based than thinking based, jag är ju torrt intellektuell som få! (nej, lögn, shame on me) Annars låter jag ju som ett litet meno som bara vill go with the flow och att alla ska vara lyckliga och romantiska. Det är iofs sant. Men ändå, the healer, det verkar ju vara värsta mesen.

Andrea ringde. Hon ville att jag skulle komma hem. Jag blev glad över att vara saknad. Hon sa att jag måste komma hem med nytt toapapper för det var slut. Känns bra att vara behövd.

/jess

daddy, daddy, you bastard i'm through

Imorse efter att jag hade morgonknullat Brillan sa hon: "Varför är du så bra på att jucka Andrea, du är så kraftfull och taktfast!"

Jag sitter i köket och dricker vatten eftersom jag har hört att det är bra om man är sjuk och föredrar att inte vara det. Eftersom jag har hört att jag ser ut "som någon som lyssnar på Broder Daniel och Kent" så tvingar jag Brillan att lyssna på Hagnesta Hill och hon sa "det är faktiskt bra". SEGER! eller nåt. Jag lyssnar aldrig på Kent nuförtiden, har aldrig egentligten gjort det heller men jag måste ju leva upp till de fördomar som sprids om mig.

Inatt var helt absurd. Jag drömde otroligt realistiska och detaljerade mardrömmar som jag fick en bra men obehaglig bokidé om. Jag känner mig faktiskt inspirerad. Igår satt jag på ett café och skrev lite sporadisk om min darling Riga, och det kändes som att jag kunde skriva hur länge som helst men febern hindrade mig och jag gav upp efter ett tag och åkte hem. Resten av dagen låg jag på soffan och spelade gitarr tills mina fingrar blev så kalla att det inte gick längre. Jag har frusit hela natten. Detta varvat med mardrömmarna, att jag trodde att jag var med i Sex & the city (eftersom TVn stod på) samt att jag fick starka ångestkänslor när Cityakuten började 00.30. Jag funderar till och med på att börja dricka varmvatten eftersom kallvattnet känns som en istapp långsamt nerkörd i halsen, wohej.

Jag förstår verkligen inte min far. Trots att jag är helt övertygad om att jag avskyr honom så händer det att jag saknar honom. Jag fattar inte varför. Är det bara för att han är just min pappa, och att man älskar sin pappa no matter what? Jag kan helt enkelt inte tro på det. Skulle blodsbandet vara avgörande? Annars borde jag sakna min bästis som jag hade när jag var 6- 12 år men som svek mig jättegrymt en gång i sjuan. Jag saknar henne inte alls trots att vi hade svinbra teamwork när vi lekte i sandlådan utanför hennes hus. För jag har ju bra minnen av min far också. Men det var länge sen.

Jag är helt övertygad om att det till stor del är han som har fått mig att plocka MVG efter MVG hela min skolgång. Trots att han knappt brydde sig när jag visade mina betyg, så var det ändå för hans skull på något sätt. Alla jävla nätter jag satt uppe med ekvationer och historieböcker. Och nu pratar vi knappt med varandra. Det är ditt fel, säger han och lägger på. Men jag gråter inte längre, jag har lärt mig spelet och vet att det är bäst att spela med, men jag kan inte. Jag önskar att jag kunde vara som min syster, hon vet precis hur hon ska hantera situationen. Hon bjuder honom på middag och visar honom sina nya bokhyllor i matchande nyanser, hon svarar "jaja" när han säger åt henne att hon måste utbilda sig innan hon blir gravid och det är försent. Hon ignorerar den där farliga tonen som han får ibland. Jag får ont i magen i en vecka och skriver av mig så gott det går. Men nu har han ju slutat ringa, så jag borde vara nöjd.

Det värsta är att jag hela tiden känner jag jag måste bevisa saker. "Titta pappa, jag kom in på en skrivarlinje i Stockholm!". "Titta pappa, jag ska få stipendium när jag tar studenten!". "Titta pappa, jag ska spela för tvåtusen personer!" "Titta pappa, jag är bäst på matte i klassen!" Och han frågar vad jag ska leva på när jag bara slösar bort mitt liv på musik och att jag borde skaffa ett jobb och VARFÖR kan jag inte bara utbilda mig till ett riktigt jobb, varför fick du bara VG i teknik i åttan det är ju det, matematiken, fysiken och biologin som är de viktiga ämnena som TAR dig någonstans här i livet. Varför ska du gå estetiska programmet, vad ska du med DET till, hur ska du kunna leva? Utbilda dig? Klara dig? Och skrivarlinje? Vad är det? Varför? Och sen stänger han fönstret när vi bråkar och jag gråter eftersom grannarna kanske hör och hur ska han då kunna ha barbequeparty till sommaren utan att de tror att hans familj är helt GALEN.

Det värsta är när han säger till mina småsyskon att jag inte tycker om dem och att det är därför som jag inte ringer. Och de gråter och jag gråter eftersom jag inte vill ringa när han kan svara men de kan ju inte de veta.







Kolla bara vad som händer med mig när jag lyssnar på Kent!

/ando

och så vill jag hälsa till...

huvud... idag... så... segt. Funderar på att gå in på naturensdroger.nu och köpa nåt sånt där som ska göra hjärnan hypersmart. Skarp liksom. Varje gång jag kommer till skolan med en frejdig lust att sätta tänderna i uppsatsens och producera text tills tangentbordet glöder kopplar hjärnan ur. Det illvilliga fanskapet. Jag vet att jag sa igår att begära mer än bara de mest basala funktionera ur sin kära hjärna vore att förhäva sig, men just nu behöver jag alla funktioner som jag kan krama ur den. OCH DEN BARA VÄGRAR! Likt ett barn i trotsåldern.

Ibland känner jag mig som ett barn, nowadays. Jättebarnslig. Ett dumt flickebarn med lägsta humorn. Säg "penis" och jag bryter ihop av fniss. Moget, på min ära. Var det någon som sa att jag var smart? Well, jag är smickrad men du är förd bakom ljuset. Jag är inte smart, men jag vill att du ska tycka att jag är det. Jag blir glad om du tycker att jag är det.

Åh vilken liten nörd jag är som kommunicerar via bloggen. Jag ska höja nördfaktorn ett snäpp. Hinner inte ringa er, fina vänner, så ofta som jag skulle vilja så därför: Gabi, fika efter jobbet? Idag kanske? När du åker till London kan du inte köpa YSL-cigg och läppglans från nåt snärtigt londonmärke till mig? Pretty please. Az och Milla, how about that öl eller fem? Az, öl är enbart en metafor, dina cider eller apdyra drinkar funkar också. Vi vars plånböcker överever med hjälp av daglig hjärtlungräddning tar dock öl. Tamre, ja vi borde gå ut, lördag kanske, men jag tror du överskattar min förmåga som man-magnet. Du får ragga själv faktiskt, men jag kan dränka några Xider med dig. Eller fulöl? Sambos, vi borde snarast parkera oss i sängsoffan och kolla på Girls of the playboy mansion eller sex inspectors och dra grövre och grövre rövskämt tills jag skrattar ut mitt te genom näsan. Du där, den där andra fängelsefilmen verkar inte så tokig alls. (stalker, moi? Une petite peau)

Jag googlade igår efter en kille som sjunger roliga sånger (roliga sånger är min grej, allt blir roligare om det framförs via sång) men hittade inte då. Idag gjorde jag det! Stephen Lynch heter han. Birtha o Andy gillar ju smashing, lyssna på det här.

Nu: Plugga som ett as! Ett jävligt vitalt as!

/jess

min nya indieröv

Nå, tvinsot har jag väl inte, jag tror det är halsfluss eller nåt. Febrig som ett as. Jag ignorerar detta och är på biblioteket på torget. Om jag inte låtsas om sjukdomen kommer den nog att se sig besegrad och försvinna. Jag fattar inte hur jag har kunnat bli sjuk nu, det är ju sommar. Blev abnormt sjuk igår. Skulle kolla på film med... mitt senaste hångel... en viss... person (måste komma på snärtigt smeknamn, det där lät bara dumt). Jag ville vara smart och sofistikerad. Jag blev sjuk, yrslig och äckelsvettigfebrig. Usch. Dåligt intryck. Fick till mitt stora nöje starka värktabletter, han sa att man inte fick köra bil när man tagit dem, jag tyckte det kändes härligt. Kan ju ändå inte köra bil så det spelar ingen roll.

Idag var min plan att strunta i sjukdom och städa lägenheten. Jag tvättade väggarna. Brillan skämtade på ett hemskt icke-pk sätt om polska städerskor. Stört att så mycket smuts kan fasta på väggar, de är ju liksom platta. Det ihärdiga tvättandet av vägg gjorde mig lite skakis. Tänkte att jag skulle bege mig till apoteket för att köpa ipren. Så, ut ur rosa morgonrock och på med jeans som jag inte använt sedan förra sommaren. De är sådana där jeans som man måste ligga på golvet, dra in magen och använda en tång för att få upp blixtlåset med. Man måste nästan olja in sig innan. Rätt så tighta, med andra ord. Men det gick hur lätt som helst. Jag tänkte att de måste töjt sig i tvätten. Ser mig i spegeln. Vänder mig om. Ger upp ett skrik av fasa. Britta undrar vad det här. "Kolla här" hulkar jag och pekar bakom mig. Hon kollar. Hon ser inget speciellt. Just det! "Haha har du fått en indieröv" säger hon glatt och antyder att jag genast måste springa iväg till weekday och inhandla cheap mondays. JAG HAR FÅTT EN INDIERÖV! ETT INTET! Min bakdel brukade vara min pride and joy. Även om jag framifrån må se ut som om någon har satt mitt huvud på en tioårig pojkes kropp, så fanns det iaf något som vittnade om kvinnlighet. Något som inte var platt och rakt som ett streck. Men nu, nej. Det är ju sorgligt! Vad ska jag göra?

Vad kommer hända nu? Kommer Brillan och Andy tända på mig? Jag känner mig amputerad. Måste börja på nån slags smör-diet. Mina sambos kan få börja tvångsmata mig. Sådär som man gör med gäss som ska bli gåslever. Ner med en slang i halsen och bara pressa ner fett. Jag gör vad som helst, bara jag slipper den här jävla indieröven.

/rövlösa jess

flipperkryptik

Igår kände jag mig modig för jag räddade en rädd stackare från en enormt stor spindel som helt utan förvarning kröp fram på mattan. Jag vägrade att döda den trots starka påtryckningar från den tidigare nämda stackaren. Jag placerade raskt ett glas över den, förde in ett kollegeblock under och bar resolut ut den på gräsmattan. Spindlar, vaddå? Jag är inget stadsbarn, jag vet inte om det har någonting med saken att göra.

Jag är helt utflippad idag. Jag har hetsat Ino tills hon sa att hon "ville göra något hemskt med mig". Jag blev genast nyfiken. Vad ville hon göra?

Jesper ligger hemma i sitt rosa rum i ödestiger tvinsot. När jag kom hem från jobbet igår hördes ett svagt rop därifrån. "kooom", ropade hon. Jag svarade ogyfsat "Va?" och hon fortsatte med "hjäälp". Hennes mamma hade köpt apelsinjuice åt henne, det är bra. Juice överhuvudtaget, är otroligt bra.

Jag är deprimerad och jätteglad. Deprimerad för att jag slutar den här underbara linjen. Hur ska jag klara mig utan Mange?


Mange, min hjälte

Jag är också jätteglad:


Brill


Jess

Men just nu kanske mest



som bäst förklaras genom


When everything is lonely I can be my own best friend
I'll get a coffee and the paper, have my own conversations
with the sidewalk and the pigeons and my window reflection
The mask I polish in the evening by the morning looks like shit


Fast mest kanske raden efter.

Jag är ledig i två veckor nu. Jag vet inte vad jag ska göra under den tiden. Förhoppningsvis ska jag ligga på en filt i gräset och röka.

/ruben

fotoleken

Hittade den här på matsstrandberg.blogg.se. Snor den. Hoppas han inte har något emot det. Sjukt det här med bloggar, att man kan komma någon som bara är ytligt bekant jättenära inpå. Inte för att jag är bekant med han Mats Strandberg, men jag var med på sylvester förut. Men iaf, bloggar. Man får veta jättepersonliga saker om honom/henne. Och sen när man råkar stöta på varandra ute så är det bara "hejhej, hur är det med dej då"-kallprat. Jag skulle behöva lite bloggregler. Är det ok att ta upp superpersonliga grejer som folk skrivit i sina bloggar även om man inte känner dem så bra? De har ju liksom kastat upp det där för hela världen att se, eller? Anyway, det här går ut på att istället för att svara på frågorna så googlar man svaret och klistrar in den första bilden. Det här kommer bli långt och typ bara kul för mig.

1. Vilket var ditt första smeknamn?


2. Vilken var titeln på första albumet du köpte?


3. Vad hette din första bästa kompis?


4. Vad hette ditt första hångel?


5. Vad hette ditt senaste hångel?

hahahahaha jag döööör!

6. I vilken stad är du född?


7. Hur lång är du (i cm)?


8. Från vilket land kommer din favoriträtt?


9. Vilket var/är ditt bästa skolämne?


10. Vilket var/är ditt sämsta skolämne?


11. Vad heter din favoritkrog?


12. Vilken tidning läste du senast?


13. Vad heter boken du läser just nu?


14. Vad heter albumet du köpte senast?


15. Vilken kroppsdel är du nöjdast med?

HAHAHAHA! Gissa vilken kroppsdel det kan vara! Åh gud, kan inte fatta hur det här kunde googlas fram.

16. Vilken kroppsdel tittar du på först, hos en potentiell partner?


17. Vad är du just nu?


18. Vad ser du när du tittar ut genom fönstret just nu?

ja, faktiskt.

19. Vad åt du/ska du äta till lunch idag?


20. Vad ser du mest fram emot just nu?

Jo men visst, det ser ju trevligt och dekadent ut.

Nu ska jag till systemet i hopp om att kvällen blir som synes ovan.

/jess

happiness

Vad bra allt är, nu. Cool känsla. Sommar! Picknick! Klänning! Hångel! Rosévin! Woho! Jag känner mig likt en yster 15-åring på väg ut i sommarlovet. Dessvärre genererar denna nyfunna eufori inga roliga blogginlägg. Jag har bättre saker för mig. Som ovan nämnda ting. Hångel är bra. Trevligt. Jag trodde inte att kyssas var min image men banne mig, det är ju härligt. Nu kanske jag säger för mycket. Jag säger alltid för mycket. Det är min image. Säga inget eller alldeles för mycket. Ska man göra något ska man göra det ordentligt. Förutom uppsatser, de fanskapen ska man dra ut på in absurdum och sedan sitta och paniksvettas över tre dagar innan seminarium. Vem kan koncentrera sig på akademiska grejer när det är soligt ute och fester väntar och huvudet är fullt med så mycket annat? Inte jag, men det löser sig nog. Jag tror verkligen att uppsatsen som av ett mirakel kommer komma till liv och skriva sig själv.

Dessutom så är jag tydligen sopran, och funderar på att joina en kör. Heh... Nå, det där var internt och det här är det menlösaste inlägget ever.

gå och köp en glass nu, se så, ut med dig.

/jess

a dancing revolution is the only solution

Igår hade vi uppläsning i Sundbybergs bibliotek. Det gick rätt bra ändå. Trots att jag var opepp som salt.

Efteråt ville jag naturligtvis ta en öl så jag gjorde det tillsammans med fyra andra. Det var trevligt trots att det satt djurhuvuden på väggarna med lampor inuti (?). Jag ville gå ut, och efter lite övertalning så åkte vi till Baba. Jag var jättepepp. Grizzlan var pepp. Ino var pepp. Naturligtvis så kommer inte Hultan97 in och trots att jag tjatade på vakten (jag gör aldrig det) så funkade det inte. Vi tog en taxi till Alvik och rökte vattenpipa och jag tränade mina muskler.

Idag vann jag över Ino i armbrytning. Jag tror inte att jag någonsin har vunnit i armbrytning förut, möjligtvis över Brill. Jag blev jävligt stolt. Rätt åt Ino liksom, igår sa hon att "du är nog den mest otränade person jag vet" och jag ville döda henne. Sen vann jag över henne. HAH.

Jag saknar det här:


Förfest liksom

I alla fall intressant att vakna och göra textkritik på tunnelbanan. Jag kan vara så otroligt effektiv om jag vill.

Jag är rastlös. Roa mig.

/ando

no more orm

Gjorde just partitestet på DN och fick veta att jag var lika delar sosse och miljöpartist! Moderaterna var tydligen det som jag sympatiserade minst med. Det var som fan! Andy och Goesta, jublar ni nu? Jag kanske går och blir vänster på gamla dar, heh. Mamma och pappa skulle säkerligen jubla iaf. Mamma tjatade om att hon "närt en orm vid sin barm" när jag sa att jag röstade borgerligt i förra valet...

Tänkte skriva något snärtigt om det här grooming som det stod om i DN igår, men jag har blivit spontant retarderad. Det kan bero på ölen igår. Och vattenpipan. Och att jag inte sov så mycket. Och att jag har tankarna på helt annat håll. Ung, vacker och begåvad kallade han mig. Åtminstone hoppas jag att det var jag. Var det så? Detsamma, hördu. Ja, UNG, sluta nu.

Jag börjar bli rädd för att jag ska implodera. Provade korsetten imorse och kunde stänga den helt hur lätt som helst. När jag köpte den var jag tvungen att snöra den av alla mina krafter och då glipade den ändå 5 cm i ryggen. Får göra extrahål i mina bälten och dra ihop kjolarna i midjan med säkerhetsnål. Skulle vilja ha en personlig kock som fixade mat och matade mig. Mat är tråkigt, bökigt, tar så lång tid. Om det uppfanns matpiller skulle jag lätt ta dem.
/jess

aftermath

Eftersom jag låg vaken halva natten och försökte trösta min fledgling Djoko så vaknade jag naturligtvis halv tolv och trodde att jag hade försovit mig. Jag tänkte "helvete" och "kuk" några gånger. Sen fick jag veta att vi tydligen var lediga idag. Det borde jag ha fattat. Jag försover mig nämligen aldrig. Under mina fjorton skolår (inklusive lekis) har jag inte försovit mig fler gånger än jag kan räkna på ena handens fingrar. Fast jag har ju "försovit" mig ett antal gånger. Men det är en annan sak.

Jag missade förstås att kolla TVn igår! Fuck! Min enda stund i rampljuset.

Jaha. Vad ska jag göra med mitt liv den här dagen? Jag behöver köpa en del saker men det känns inte roligt alls.

Igår fick jag ett paket med posten av Djokan. Nya EPn och en t-tröja. Jättefint. Sen ringde Linus mig och ville ta upp Andy, Math & the Psychopath igen. Jag blev sjukt glad. Just idag är jag nog väldigt glad. Det är läskigt, för jag vet inte hur länge det kommer att hålla. Trist att alla glada stunder ska vara ångestladdade.

/ruben

DET HÄR ÄR INTE JAG IDAG

Förhoppningsvis imorgon.


Hur som helst, en Helena Bonham Carter görs inte på en dag.

Jag är i skolio, jag har skrivit en svindålig filmscen som jag inte gillar men det var ändå schysst att jag fixade att skriva någonting överhuvudtaget eftersom jag inte hade någon idé alls. Jag försöker tänka så. Typ: "Schysst att jag orkar leva trots att Grizzlan alltid klagar på att brödet är slut". HA.

Jag läste precis igenom min skunkdagbok, jag verkar helt sinnessjuk. Jag fattar inte att jag har några vänner. För det har jag väl. Eller? Va? Tänk om de hatar mig och vill att jag ska ta med mig Roggie och dra? Är det bara på grund av Roggie som jag får bo där överhuvudtaget? Varför har jag inte tänkt på det här tidigare? Herregud! Jag måste flytta! Idag! Roggie ska de inte få! Inte en gång till!

Igår försökte jag se Big Fish igen, eftersom jag var rastlös. Men det funkar inte. Ingenting funkar!

Jag är labil.

Jag är lådbil.

Jag skulle faktiskt vilja ha en lådbil, det skulle vara grymt. Någon som är på att bygga en?

/rubelion

Jag har självdistans

Ibland stöter snygga tjejer på mig.


Då blir jag så förvirrad.



Sen träffar jag en rolig hund.



Och den försöker krypa in i min röv.



Jag försökte berätta det för Brillan.



Då växte hon ut ur min hals.



Nu är vi siamesiska tvillingar. Det är roligt fast jobbigt ibland när vi ska åt olika håll. Eftersom hon bara har ett huvud och jag en hel kropp så bestämmer jag alltid. Därför är hon lite arg på mig. Jag tar det med en nypa salt.

/ruben

TV-kändis

Idag har jag åkt båt. Sen gick jag och Freddie omkring på Djurgården och sa att vi var sofistikerade tills en fågel försökte bajsa på Fredde. Det var roligt. Genast föll min sofistikerade fasad.

Jag har förövrigt blivit TV-kändis. De stoppade mig vid Fridhemsplan och ville ställa frågor och sen filmade de mig i mina häftigaste solglasögon. Tyvärr frågade jag inte när det skulle sändas så jag måste kolla jämt. Det gör ingenting. Faktumet att jag kanske är världberömd snart gör mig upprymd och jävligt stolt. Alla kommer känna igen mig. Människor kommer be om min autograf. Jag har redan börjat öva på att skriva den snyggt och rita en liten figur bredvid. Jag tar detta på mycket stort allvar.

Jag gick inte till skolan. Stupid. Röv. Jag sov istället, väcktes av att Djoko ringde och sa att han antagligen inte kommer till Stockholm. Det är trist. Nästa gång jag vaknade, efter att jag hade åkt båt och blivit TV-kändis, så ringde det igen. Jag var svintrött och fattade i princip ingenting och tyckte att personen i telefonen sa "Jag ringer från tyska terroristorganisationen och jag vill prata med den i ert hushåll som är över sexton år och nyligen fyllde år". Jag svarade givetvis Jessica, eftersom hon är den som har mest med tyska terrorister att göra?

Jag gillar folk som ringer och vill göra undersökningar om bisarra grejer. Sist var det en kille som ringde och gjorde en undersökning om Lucky Strike, vi pratade i tjugo minuter ungefär, eftersom jagvar sjukt dålig på att svara på hans besvärliga frågor "Är det Lucky Strikereklamen som undermedvetet får dig att välja det märket?" Hur ska jag kunna veta det? Därför började jag dra skämt istället. Han försökte hålla uppe sin seriösa statistiskacentralbyrånröst, men det var nog jobbigt, för han sa upprepade gånger åt mig att "nu får du sluta". Det tog jag som en uppmuntran.

Jag har i alla fall valt text till uppläsningen i Sundbybergs bibliotek. Den är alldeles för lång. Jag tänker ta den ändå. Jag är trotsig.

/ruben

freudianska felläsningar

Birt sa en gång att jag hade en väldigt snuskig sida och en väldigt elegant, och att de smälte ihop på ett intressant sätt. Det var en väldigt fin komplimang, men nog inte alldeles sann. Det är mer som att jag bara har en snuskig sida och försöker täcka över den genom att vara rosa och använda mycket läppglans. Typ. Ibland chockar jag mig själv. Som igår. "Alltså rövhelvete jag måste faaan i mig måla naglarna arsle också. NÄMEN USCH!". Det där sista kom till i uppriktig förvåning över vad jag just hävt ur mig. Det är ju vidrigt och inte alls särskilt elegant. Måste tvätta munnen med tvål hädanefter. Och hjärnan också. One track mind! Jag läser fel hela tiden.

"Titta" blir alltid något helt annat vid en första anblick. Så också "och han spurtade hela vägen på slutet". Det är därför det är så jobbigt att läsa sportreferat. Inte för att jag gör det så överdrivet ofta men ändå. Den värsta var nog "Damernas värld rankar Sveriges hetaste ungkarlar". Jag trodde först att DV hade börjat med lite redig gonzojournalistik men så kul var det förstås inte.

/pervo-jess

gnäll

När man analyserar artiklar, som jag gör nu, jämt, tills ögonen blöder, så blir man rätt less på journalister. Att de faktiskt svänger sig så lätt med generaliseringar och halvsanningar. Man tänker inte på det vid en första läsning, men läs noga och se vad som egentligen står. Nyss hade jag en artikel där "arabvärlden" (vad är det egentligen, btw. Jävla formulering. ) var rasande på Danmark pga. de där karikatyrerna. Några rader ner så visade det sig bero på ett hotfullt fax från Al-Aqsa-martyrernas brigader. Bara sådär blev en extremistgrupp representanter för en hel... arabvärld (alltså vadå arabvärld? de som var upprörda var ju i huvudsak muslimer. Alla araber är inte muslimer. Alla muslimer är inte araber. Om en svensk konverterar till islam blir han inte arab, men kanske däremot upprörd över karikatyrerna. Indoneser är inte araber, men många indoneser är muslimer. Eftersom det var stora protester i Indonesien, räknar tidningen dem då till "arabvärlden"? Jag tycker det är en unken formulering. Typ som att tala om "negervärlden".) Nåja, det är ungefär lika vettigt som att Sverigedemokraternas diverse utspel skulle ses som representativt för hela Sveriges, eller nordens, befolkning. Och det var bara ett exempel. Jag kanske är överdrivet mediekritisk, men jag tycker det är illa. Fast finns det överhuvudtaget något sådant som objektiva nyheter? Språket i sig gör ju att allt blir klassificerat... (någon som sitter där och viftar med en intresseflagga, kanske?)

Sol ute och här sitter jag i skolans datasal. TRAGIKEN! Skulle vilja göra en repris på igår. Ligga i en park och sola. Med någon. Men nej. Dags att sätta tänderna i ännu en artikel om "arabvärlden" och gå igenom bilder på skrikande svartmuskiga män som bränner flaggor och ambassader. Alltid en sådan jävla bild, med mindre variationer på samma tema. Tillräckligt många sådana bilder och de skapar en sanning som kanske inte finns. Så less.
/j

störd

Idag fick jag en ny kompis. Det var underbart. Han ville att jag skulle vara med i ett band, och jag sa ja? Sen pratade vi om livet på ett jätteavslappnat sätt och jag blev inspirerad och ville börja måla eller resa till Sydamerika och krama små söta barn.

Det här med människor alltså, it's my shit.

Egentligen borde jag vara jätteglad men det är en grej som är jäveljobbig som jag inte vet hur jag ska hantera. Jag måste tänka på det först. Men det är så ångestladdat att försöka vara tålmodig.

Dagen har tillbringats på två olika gräsmattor. Först på Djurgården och sen någonstans vid Hornstull. Det var fint. Jag har demonstrerat också. Jag kände mig ung och rebellisk och fick ont i halsen av att ropa slagord.

Jag har jätteont i hela kroppen, det är nog för att jag varken har ätit eller sovit ordentligt på hur länge som helst känns det som. Dessutom har jag gått jättemycket idag och rökt sjukt mycket cigaretter. Jag kommer att dö.

/ruben

skymning

Så trött. Nysolat ansikte, jord under naglarna och blåsor på fötterna av nya sommarskorna. Ligga i gräset på Långholmen och sedan åka hem i skymningen. Sommarskymning är fruktansvärt melankolisk, den där tiden då mörkret börjar glida fram och himlen är svagt lila. Ibland är den så melankolisk att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Den får en att vilja åka någonstans långt bort, eller springa fort, eller gråta och skratta på samma gång. Istället går jag till ica och handlar hårt bröd och krossade tomater.

Alltså: trött, solbränd, smått smutsig, melankolisk, livrädd och glad och nojjig så som det är få förunnat, det är jag. En jävla blandning, som alltid.

Du, om du läser det här, så var det Hjalmar Söderberg. Och jag hade väldigt trevligt idag, och igår. Hoppas du hade likaså. Godnatt och så. Jag ska ringa, jag har redan börjat fila på ett manus...

/jessica

nya fyllebloggen

Här sitter jag. Brillan drog på efterfest med en Joy Division-kille och jag sa åt henne att dippa lugnt. Snart kommer Westbang och Arvid hit. Jag är svinigt hungrig.

Värst ikväll var Julian Casablancas-look-a-liken och den blonda glamrockaren från Uppsala som jag i smyg kallar för "Plattången". Usch. Varför måste folk vara "trevliga" och "kallprata"? Jag ska döda dem!!!

Alltid när jag går ensam från tunnelbanestationen hem till Roggie så är jag helt övertygad om att någon ska hugga ihjäl mig med en äcklig kniv eller råna mig eller våldta mig eller vad som helst. I och för sig är det ingen fara eftersom jag har gått ashihara karate och kan kicka ner vem som helst. Å andra sidan orkar jag inte gå längre sträckor än kylskåpet-soffan så jag kanske ska dämpa mig.

Imorgon kan bli intressant. Först demonstration klockan ett och sen åka båt klockan tre, om jag inte är helt lurad vilket jag säkert är.

Ciggdags!

Tjolavips.

/ruub

I'm going down

Det finns ingenting som är så bra som att ha förfest med sig själv. Jag sitter framför datorn och dricker vin, röker vattenpipa och lyssnar på The Knife. Brillan fixar sig. Och ingen har lika bra humor som mig, det kanske är därför det är så roligt att dra skämt för sig själv? Jag uppskattar min humor. Den är fyndig, smart, fiffig - you name it.

Nu lutar det åt festen. Men man vet aldrig vad som händer.

John har inte hört av sig mer, thank god. Man vet aldrgi vad man kan vänta sig av såna där. Jag funderar på att svara på meddelandet. Han kan ju inte veta att han skickade fel. Några alternativa svar:

1. Kom närmare mitt barn, mamma är här.
2. Du är äcklig. Jag vill att du ska dö.
3. Du skickade nog fel. /Roger
4. Ring mig istället! (Och lämnar Brillans nummer och hoppas på fest)
5. Ring mig istället! (Och lämnar Grizzlans nummer och hoppas på fest)
6. Ring mig istället! (Och lämnar Goestas nummer och hoppas på fest)

Att röka vattenpipa utan Grizzlan känns som att dricka vatten ur toaletten, dvs ganska smaskigt men ändå tomt.

/rubelino

en kväll i förvirrningens tecken

Jag avskyr att åka tunnelbana hem när jag är bakis, när håret ser ut som en atombomb, när jag luktar alkohol och ser allmänt förjävlig ut. Men jag klarade det! WoheJ!

Nu är jag hemma hos Roggie och vaknade nyss på soffan där jag tydligen hade somnat? Dagen har tillbringats rökande i sängen, sedan på picknick med Freddan (jag har lånat ett par svinsnygga byxor av honom så jag måste gå ut ikväll). Nu sitter jag i soffan och försöker hinna blogga innan jag loggas ut från nätverket IGEN.

Den här veckan har varit jävligt konstig. Jag fick ett ryck att göra något drastiskt och sedan hände det en massa konstiga grejer. Bland annat ska jag gå upp halv åtta imorgon och promenera? Och nu blev jag bjuden på en fest av en som jag inte känner, aldrig har pratat med. Dessutom vaknade jag av att jag fick ett sms som troligtvis skickats fel. Det stod "Jag vill ha dig och ville tända dig. Om du vill, ring mig. John"

Vad är det för jävla psyko? Jobbigt för honom att vänta på svar från någon som inte ens har fått meddelandet eftersom jag uppenbarligen fick det. Om han inte körde på massutskick? Det kanske är den nya tekniken för att få sig nåt? Jävligt skumt. Jag fick genast perversa bilder i huvudet av hur "John" ser ut. Det var inte härligt.

Jag vet inte vad jag ska göra ikväll riktigt. Jag har kanske övertalat Brill att vi ska gå ut. Jag är inte pepp till 100%. Men jag är ändå på gång känner jag. Jag måste lämna skivan, så vi kan lika gärna hamna på Mango (som alltid)? Joförsig var jag på Mango igår. Vad skulle det säga om min karaktär att gå dit igen? Inte för att det någonsin har bekymrat mig förut.

Eller så gör jag en wild guess och åker till den där festen. Eller så sitter jag hemma och struntar i allting. Det är inte min image att strunta i allting. Därför Mango? Därför festen? Jag är så svag i anden att jag inte har en aning om vad jag vill egentligen.

Jag är knäckt.

Nu ringer det.

Hoppas att det inte är det där pervot JOhn.

/ruben

pliktkänslan

Strålande sol ute, fina kjolen på och det är fredag. Men jag sitter i skolan. Det är ju skamligt. Usch!

Kära sambos sa något om att hänga i en park och dricka öl senare. Ja, kanske, om jag kan komma ifrån. Det kommer bli en blek sommar.

/j

tvspel 4-EVAH

Ikväll ska jag hänga med min älskling



den enda blonda kille jag någonsin kärat ner mig i.

/ruben

Det är min image att röka franska cigaretter

Det blir värre och värre. Det började med att jag inte kunde sluta tänka på hur fjantig min röst låter. Idag kom jag på mig själv med att sjunga Ebba Gröns "Beväpna er" när jag gick förbi Stureplan. "De tål lite bly i nackarna" ? MY GOD? Vad har hänt? Jag måste sluta spela fyllegitarr det är inte bra för mig.

Jag var på jobbmötet och det var inte lika hemskt som jag trodde. Tvärtom. Jag hamnade i Kaknästornet på trettionde våningen och de serverade vegansk (!) mat till mig. Jag drack jordgubbsdrinkar och blev full och började skoja med min chef som inte fattade någonting förrän hon började hälla i sig vin. Jävla helvetes kärring. Oj, förlåt. Det är all punk som mosar min hjärna (i stark kombination med vinet, ölen, cidern, drinkarna). Min chef frågade förövrigt varför jag inte hämtade en portion till och sa "Banta kan du göra imorgon". Endera tycker hon att jag är fet eller så har hon bara komplex för att hon är dum i huvudet, är gift med en äcklig man som har för tajta jeans och som dessutom kallar hennes för FRUGAN. My ass.

Imorgon ska jag sälja älgar till turister igen men det känns inte jobbigt alls eftersom jag vet att jag ska jobba med Linda och lyssna på RIX Rockballader och gissa vem som spelar vilket gitarrsolo.

Jag har förövrigt blivit uppskriven på gästlistan till Ace. Betyder det att jag ska gå dit? Jag måste gå dit för att lämna EPn men ska jag stanna där och hänga i baren? Borde jag köpa en hatt och låtsas se mystisk ut? Borde jag mingla? Borde jag dricka mig full och sedan låtsas som att det är jag som spelar trummor på Epn? Vad borde jag egentligen? Så länge jag inte börjar skrika tyska okvädningsord? Kan jag tyska okvädningsord överhuvudtaget? Borde jag ringa min liebling Djoko (som förövrigt fortfarande drömmer mardrömmar efetr att en bekant till honom skrikit "Taja tjackballe") och be honom lära mig? Kan han tyska okvädningsord? Han har lärt sig all tyska av sin farmor, som bor i Tyskland. Detta förutsätter att hon kan tyska okvädningsord. Gör hon det? Ska jag ringa direkt till Tyskland? Vad kostar det? Och vem har egentligen myntat det förskräckliga ordet "okvädningsord"? Grizzlan? Det lär ju vara Grizzlan.

Jag känner mig förtjust och sprallig. Vad säger det om min karaktär?

De senaste dagarna har, förutom att jag har känt mig galet labil, präglats av att jag har tänk mycket på image. Det är coolt. Image är jävligt viktigt. Men vad har jag för image?

1. Det är min image att bli dödad av misstag
2. Det är min image att somna på konstiga ställen (två heta exempel är 1. Bastun igår 2. Över mikrofonen en gång på ett rep när jag var sexton bast och helt utmattad efter tre veckors nyförälskelse)
3. Det är min image att köpa en asdyr drink en gång om året och sedan ägna resten av året till att ångra det men ändå tänka på det med värme.
4. Det är min image att börja prata med folk på tunnelbanan, om allt från libanesisk blues till metafysik (som jag ska ägna nästa år åt!?!?!?!???!?!?)
5. Det är min image att sova på en luftmadrass
6. Det är min image att konstant fluffa håret (thank god för Romella)
7. Det är min image att i hemlighet gilla välklädda och planerade pojkar samtidigt som jag högt säger hur obrydd jag är om hur folk klär sig och att det viktiga är det INRE och att de gillar utflykter
8. Det är min image att vara aspepp
9. Det är min image att ta hand om folk och rädda dem från djupa-ångest-hålet-som-attackerar-när-man-känner-sig-ensam-och-värdelös
10. Det är min image att röka franska Gauloises och dricka rödvin ur fotglas i fönstret i vår lägenhet
11. Det är min image att vara jävligt teknisk oavsett om det gäller att laga mikron, spela blockflöjt eller veta hur man charmar en datasupportkille
12. Det är min image att spela alla möjliga sorters luftinstrument var jag än är
13. Det är min image att bli jävligt kär
14. Det är min image att inte gilla giftemål (eftersom jag är värsta flow-rebellen)
15. Det är min image att sno skyltar
16. Det är min image att mynta nya nicks till mina roomies
17. Det är min image att sakna saker utan att veta vad

Image = i mage = mat = magsyra = monster

Slutsatsen är alltså att jag har monster i magen? W00t?

Jag är jättejätteglad. Var tacksamma, hur ofta skriver jag så här peppade blogginlägg? Snart kommer theCure-manin tillbaka. Beware!

/ruben

nykterist javisst?

Alltså, det här går inte. Jag känner hur min lever i ett fåfängt försök att rädda sig själv har påbörjat en spontanamputering. Hjärnan också för den delen. Den är egentligen smart men så som jag häver i mig vinet kommer jag snart vara dummare än tåget.

Igår när jag satt i skolan under alibit att skriva uppsats ringde Andrea. Hon sa att vi skulle på fest och att jag skulle komma hem på en gång för det var bråttom. Vi fixade oss snabbt som bara den och sedan åkte vi till Pandy och snyltade på hans vin. Jag slukade tre glas på en halvtimme. Jag dricker sjukt snabbt. Typ min största talang här i livet. Sedan gick vi till festen, något slags pris på något hotell, jag vet inte. Sedan efterfest. Trevligt, mycket, men oväntat minst sagt, på sätt och vis. Jag drack 3,5:or, pratade för mycket, antastade en katt (hans vita huvud blev helt täckt av mitt kletiga röda läppstift, stackars kisse), utmanade Goesta på bastutävling och blottade mig skamlöst. Så satt jag där i bastun, flashade mig och svettades och blev full som ett ägg.
Sedan klev jag på mina glasögon så de gick i två delar. JAG ÄR SÅ JÄVLA DUM! DE VAR ASDYRA! OCH JAG HADE INGEN FÖRSÄKRING PÅ FANSKAPET! RÖVEN!

Idag skulle jag ha skrivit uppsats, men var bakis och jävlig. Lider med henne som jag skriver med. Jag är den värsta c-uppsatspartnern ever. Jämt sen, jämt bakis, blir uttråkad efter någon timme och tycker att det är askul att peta in "röv" lite nu och då i uppsatshelvetet. Hon sa åt mig att vara hemma och läsa litteraturen istället. Hon är en ängel.

Åkte till banken och optikern. Var nog fortfarande full. Det kändes som så. Det var tragiskt. Tror bankmannen raggade på mig. Han frågade var jag gick i skolan och sen började han prata en massa om min utbildning och log asmycket. Jag bara satt där och fross-skakade, mådde illa och fick en och annan spontan skamrysning. Heh. (skamrysningar är inte dåligt, däremot kan de få en att rodna.) Sedan sushi med Milla och en tur till mammas jobb. Jag älskar att plåga henne genom att berätta om mitt vilda festande. Lilla mamma blir så chockerad. Det är inte snällt av mig.

Nu ska jag fan i mig inte gå ut. Ikväll iaf. Imorgon är det ju fredag och dags för nya friska tag.

/jess

döden

Igår hos Pandi när jag försökte slå rekord i att dricka så mycket vin som möjligt på kortast tid så trodde jag att jag skulle bli galen. Jag vet inte om det var på grund av söndagen i Uppsala, jag vet inte om det var på grund av att jag har haft lock för öronen i några dagar nu. Utan förvarning började jag lyssna på min egen röst, jag kunde inte sluta. Det var helt sjukt. Jag fick flashbacks till tioårsåldern när jag sjöng och spelade in visor a capella på min bandspelare och sedan lyssnade på de tvivelaktiga underverken. Jag blev knäckt helt enkelt. Ingen kan knäcka mig lika bra som jag.

Igår somnade jag i en bastu under ett droppande aggregat och det var intressant men just nu känns det förjävligt eftersom jag ska på jobbmöte klockan fem. Jag är fruktansvärt trött och alla mina cigg är slut. Eftersom det kändes helt omänskligt att gå hundra meter till pressbyrån för att köpa ett paket Lucky Strike, så letade jag igenom lägenheten. Jag hittade en cigg. En. Och det är en av Brillans jävla mentolcigg som hon köpte i höstas och den är helt brun eftersom hon tappade den i vatten en gång så tobaken har färgat av sig på pappret. Jag rökte den i alla fall (Brill, jag kan köpa nya rövcigg åt dig om du vill) och det var utan tvekan den äckligaste cigg jag någonsin rökt. Den var värre än de lettiska som jag fick av Freddes tvivelaktiga indiankompis Mungos storebror. Jag pallade inte att röka hela. I'm going down.

Och ikväll ska massor av folk, bland annat jag och mina arbetskamrater på en stor middag i Gamla Stan, och jag kommer lida varje sekund. Eftersom min chef hatar mig kommer hon antagligen trycka ner mig i någons röv när jag inte kommer äta av KÖTTbuffén. Hon är helt jävla galen. Jag har försökt tänka ut bra anledningar hela dagen för att slippa evenemanget, men när hon ringde sa jag genast med min trevligaste försäljarröst att jag visst skulle komma och ha det bra vi ses sen. Jag har fan ingen karaktär.

Igår var jag i alla fall på ett hotell och en brud raggade upp mig och ville dansa trots att vi i princip var de enda som dansade. Jag var på, som jag alltid är, i princip. Jag dansade, och resten av natten hade jag Aretha Franklins R E S P E C T i huvudet vilket jag flinade åt tills jag hamnade i bastun.

Jag fick i alla fall en gratis drink, det var grymt. Tyvärr köpte jag en öl och en cider, vilket jag verkligen inte behövde. Igår var jag dock så jävla glad att jag skulle ha kunnat käka upp hela hotellet inklusive toaletterna och en liten kille i hängslen som dansade som ett helt epileptiskt anfall. När det blev tal om efterfest köpte jag trefemmor och åkte svarttaxi (för första gången i mitt liv WOHO) med någon som Goesta senare påstod antagligen var alkis eller i alla fall helt jävla galen. Härligt.

Jag saknar min halsduk. Den är kvar på Björns golv i Uppsala och jag kommer antagligen aldrig mer få se den. Kanske är det lika bra eftersom någon spillde en liter rödvin på den. Jag blir alltid av med mina halsdukar. Den förra snodde en kille från Finland och sedan såg jag den av en slump på internet i någon slags reklamfilm. På samma kille. Att han vågar. Han vet nog inte vem jag är!!!

Jag är jävelhungrig. Men glad.

På söndag ska jag på en hemlig utflykt klockan nio på morgonen. Jag fattar ingenting. Hallon?

Vi ska tydligen ha förfest här också (det bestämdes när jag singlade slant i förrgår) och det kommer bli världens jävla härva, jag hoppas att alla börjar slåss och att Gideskog kommer ner för att klaga varav vi låser in honom i garderoben och låter honom dö långsamt.

Jag är så fruktansvärt rastlös dessutom. Jag behöver bra idéer och nya aktiviteter, kanske till och med en ny HOBBY det skulle vara grymt. Jag är asless på min sista hobby, plantjävlarna. Jag struntar i att det ligger i blodet.

Jag får väl i stället läsa någon av mina nya böcker. (prettovarning) Tjechov, Norén, Duras, Marquez eller Majakovskij. Eftersom jag redan har sagt till alla att jag ska gå teoretisk filosofi på universitetet till hösten så måste jag verka lite djup och häftig. Det blir jag fan inte av plantor eller fyra liter vin i timmen. Det här med att vara häftig har aldrig varit min grej. Kanske är dags? Någon som har ett bra tips på hur man går till väga? Ring mig, jag är beredd.

/ruben

appropå drinkar

Bäst var när min barndomspolare Jollan aka Syd Barett Joelino gick fram till bartendern på Olivers Inn i Boden och bad om en "Prickig slips".

Jag ska också hitta på egna drinkar. Jag ska sluta med allt seriöst. Jag ska inte skriva någon jävla text till imorgon. Jag kommer må dåligt över det. Jag kommer försöka att inte bry mig men ångra mig resten av livet.

Nu till viktigare saker, vad ska jag döpa den nya drinken till?

/ruben

jag är inte tankspridd, det finns en diagnos!

Det är känt att jag är stört dålig på att känna igen folk. Alltså, det är pinsamt. Jag tror jämt att jag träffar folk för första gången och vill skaka hand trots att jag pratat med dem förr, eller så känner jag igen folk men kan inte placera dem. Jag pratar på med dem men har egentligen ingen aning om vem det är. Istället så fejkar jag lite, som när någon frågar om jag kommer ihåg honom eller henne på den där festen och jag säger ja, trots att jag faktsikt inte för mitt liv kan minnas hur se ser ut. Jo, jag vet att han eller hon var den personen som gjorde si och så, men jag kan inte säga hur de ser ut. Som den där killen Andy pratade om häromdagen. Jag sa att jag visste vem han var, jag minns vad han heter och vad han gjorde, men jag minns faktiskt inte hur han ser ut trots att jag sa det.

Som jag skrev i ett inlägg förut, det kommer ofta fram folk på krogen och säger hej och jag har verkligen ingen aning om vilka det är. Jag känner igen dem lite vagt, men kan inte för mitt liv placera dem. Som hon tjejen i min klass som kom fram till mig en kväll på Bacci. Men hej, sa hon, hur är det? Jag måste ha sett undrande ut för hon sa att det är ju jag, XX, vi går i samma klass! Och jag bara öööh, vaddå, i gymnasiet? Så jävla dum. Eller som en kompis på Mango, det här är en kille som jag träffat flera gånger, han har vart hemma hos mig och så, han säger hej och kramar om mig och det är först efter flera minuter som det klickar till i hjärnan och jag fattar att det är just han. Nej, det är inte för att jag är dyngfull och närsynt, det händer även i nyktert tillstånd. Det har hänt att jag trott att jag sett min mor eller syster på stan och glatt stegat fram för att hälsa, och någon meter från personen så inser jag att det är någon helt okänd. Det är som om folks ansiktsdrag liksom är flytande... Eller som att alla kan vara vem som helst. Dessutom så ser ju folk alltid så jävla lika ut! Liksom, alla har öga, näsa mun och sen finns det lite variationer i dragen men egentligen har ju alla samma grund. Som att alla är skapade utifrån typ fem olika modeller med mindre variationer sinsemellan. Det är så jobbigt att alltid ta fel på folk, eller göra bort sig genom att vilja skaka hand när det är någon som jag träffat förr. Har alltid känt mig dålig på grund av det, att jag är så jävla tankspridd och obrydd om folk att jag inte ens kan minnas hur de ser ut. Men, döm om min förvåning när jag läste metro på t-banan imorse. Hittade den här artikeln: http://www.metro.se/se/article/2006/05/03/06/4637-23/index.xml

Prosopagnosi, jag svär att jag har det. Andra symptom var höger-vänsterförvirring och dåligt lokalsinne. Jag har båda, i extrem grad. Bland annat därför som jag inte har körkort, lite för många högersvängar blev vänstersvängar och körläraren blev tokig. Min syster älskar att dra den där historien om när vi var på HM och jag kom ut ur affären, samma ingång som vi gick in i, och inte hade någon aning om var jag var. Lokalsinne är INTE min starka sida, jag minns aldrig hur jag ska gå hem till kompisar även om jag har gjort det typ fem gånger innan. De måste guida mig på telefon intill döddagar.

Nu måste jag googla lite om det här. Jag är inte hypokondrisk. Inte heller förvirrad och tankspridd. Eller lat. Det är inte mitt fel. Jag är SJUK, damn it, SJUK säger jag!

/jess

andrea fixar

Jag åt en ordentlig frukost, drog en cigg på blålådan utanför porten, tre djupa andetag sen ringde jag datasupporten för att fixa min dator. Jag pratade med en datanörd i typ femton minuter och nu är jag online för hela kittet igen. Grymt. Det bästa var när jag skulle hitta en skiva som jag skulle använda och jag frågar Brill var hon har lagt den, hon svarar "I frysen" och datanörden tyckte att det var jättekul så jag var tvungen att lägga på. Men nu är det kirrat!

Jag garderade mig som fan och skrev av alla nummer och bokstäver som stod på undersidan av datorn men han behövde inte ett enda nummer så jag blev besviken och försökte säga alla ändå. BCM92035NMH COntained FCC ID: QDS-BRMC1009 92LP073 CMIII ID:DJ 1517 M5G DATE 8104WLM S/N LXT720684628DE3EM11 DC RATING 19 V 3,42 A IC: 1000M3B2915 CTL 093PD7298 PRODUCT KEY WFWVP-9KW

Det ska bli mitt nya helgonnick.

Idag vet bara Brill & Freddan vilket uppdrag jag genomför.

Mina solrosor har utvecklats till lianer.
Borde jag aiaiaiaiaa-a? Borde jag klä mig i höftskynken? Det känns som att det finns mycket förväntningar i luften idag.

Nu ska jag klättra in i frysen ett tag.

/ruben

tefascisten i mig

Idag har jag jobbat. Jag älskar det jobbet. Det är det bästa jobb jag haft, slår telefonförsäljning och HM med häst, nej, brontosauruslängder! Det är alltså en te och kaffeaffär, en mycket fin sådan. Min vän Gaby jobbade där, sedan åkte hon utomlands för att plugga i somras och då fick jag hoppa in. Först kunde jag ingenting och te och kaffe, jag drack på sin höjd påste och kaffe inte alls. Sedan blev jag frälst. Jag smakade alla teer, åt alla kaffebönor, läste och frågade om allt jag kunde tänka mig. Jag blev en te-elitist. Och så småningom en tefascist.

Ååh att gå ner på lagret, stoppa näsan i stora säckar bergamottdoftande Earl Grey, gräsigt Darjeeling, underbart blommiga rosen och jasmine-teer. Eller, det här kanske är lite ohygieniskt men härligt, stoppa händerna i säckarna med lena kaffebönor och kornigt Assam CTC. Snylta på Vahlrona chokladen och knapra på mellanrostade Tarrazu-bönor från Costa Rica (de är godast att äta hela, om man nu vill äta hela kaffebönor. Mörkare bönor smakar för bränt, men Tarrazú är lite karamellig och brödig, mums.)

Men. Min passion för dessa drycker har gjort mig lite... strikt. När folk kommer in och till exempel frågar om man ska ha mjölk i vitt te har jag egentligen lust att luta mig över disken, daska dem i huvudet och skrika MEN ÄR DU SJUK I HUVUDET ELLER?! Och det är ju inte särskilt service-minded. Alltså, nej. Man ska INTE ha mjölk i vitt te (omduvillhadetärdusjukihuvudettyvärr). Vitt te är superfint, det består endast teblommans yttersta, ojästa blad. Det är vackert, som silverfärgade, håriga små nålar. Inte mjölk, inte socker, inte citron, det ska avnjutas som det är, något annat vore en styggelse. Eller när folk med lidande min säger att de vill ha lite grönt te för att det är så nyttigt, men det är ju så äckligt och smakar hö. Kretiner! De vill ha en massa smaksättningar, persika eller jordgubb, och visst, det kan ju vara gott, men inget slår den fina subtiliteten hos en örtig kopp Gyokuro eller nästan parmesandoftande Lung Ching. Jag förstår inte hur de kan tycka att det är äckligt. Hur de kan föredra billiga teer som är så späckade med syntetisk smak är det nästan är godis i flytande form. De måste bara lära sig att uppskatta de finare sakerna här i livet. Det är min uppgift att få dem att göra det. Vare sig de tycker om det eller inte, muhahaha. Här kommer en liten besserwisserlista med fina teer som jag kommer tycka det är skitkul att skriva men du kanske inte lika kul att läsa.

Fina teer som du borde köpa, gröna och vita:
Lung Ching (Kinesiskt. Grönt och storbladigt, kallas även Drak-te. Kan dra tre gånger på samma blad. Mustig, lite ostig doft men ändå frisk och mild.)
Gyokuro (Japanskt. De sista 20 dagarna innan odlingen är det övertäckt från solens strålar, vilket gör att ett ämne som kallas theanine bildas och gör teet lite sött.)
Genmai-cha (Japanskt. Vanligt, görnt bancha-te blandas med rostat ris och små popcorn. Lite nötig smak, gott till mat, särskilt sushi.)
Vitt te, silver needles (Kinesiskt. Från teblomsbladen som endast plockas två dagar om året. Helt ojäst. Mycket fint med fräsh och stor smak. Massor av coola smaknyanser, synd att det är så dyrt, typ 1000 kr kilot, annars skulle jag dricka det mycket oftare.)
Inget av de gröna/vita teerna ska ha mjölk och socker i, det är en dödssynd och dessutom väldigt äckligt.

Svarta:
Assam (Indien. Starkt frukostte. Jäst, som alla svarta teer. Maltigt och ordentligt, liksom. Finns som tgfop, med stora blad, bop, med lite mindre blad, och ctc som betyder cut, tear, curl och beskriver plockningsprocessen. Det ser ut som små korn.)
Darjeeling (Indien. Milt och örtigt, känns nästan som grönt. Lite blommig smak. Passar bäst på eftermiddagen. First flush är delikat och spröd, second flush har en lite jordigare smak med inslag av honung.)
Earl Grey (Klassiskt, svart smaksatt te. Alltid bra att ha hemma. Välj ett med mycket bergamottolja. Ibland blandar man i lite rökigt lapsang souchong för en lätt touche av tjära. Jag tycker att man bör dricka det svart, men lite mjölk kan väl vara ok om man envisas. Kanske. Lite.)
Kryddigt svart te, det som här kallas chai. (Det kryddiga te med skummad mjölk som är populärt på caféer brukar kallas chai, men det är lite missvisande eftersom chai helt enkelt betyder te på indiska, och andra språk. Det enda te som jag kan tänka mig att ha mjölk och socker i, då blir det som en efterrätt.)

Vad långt det här blev. Att ett av mina längsta blogginlägg handlar om te och kaffe tycker jag ändå är positivt, det kunde ju som vanligt ha handlar om män och bakfylla. Kaffet orkar jag inte berätta om, men jag rekommenderar en blandning av mörk och mellanrost kryddat med kardemumma, bryggt i en presskanna. En presskanna är bäst, dessutom är det redigt enkelt. Nu ska jag dricka ett grönt te som är ihoprullat till en liten boll, det kallas silwer strawberry fast det smakar inte jordgubbe. I glaset vecklar det ut sig och ser ut som en havsanemon. Åh jag gillar te, det är så bra, om någon mår dåligt är min spontana reaktion att fråga om de vill ha te. Jag må vara känslomässigt handikappad och dra mig som tusan för att prata om jobbiga saker, men jag kan alltid erbjuda dig en prima kopp te.

/jess

tyska eller växtfärgning, spännande val

Det är inte bara Andy som känner deppigheten nafsa i hasorna, jag tror att melankolin har lägrat sig hemma hos Roggie. Detta kan vara ett substitut för att inte tillräckligt många män lägras där. Det tror jag i alla fall. Jag tänker att jag har dåligt karma, obetänksamt har jag gett dissen både här och där och nu slår det tillbaks. Jag hoppas att det inte är så men what goes around comes around, det tror jag på.

Igår när jag och Brill satt vid Andys luftmadrasskant och pratade om livet (tragiskt nog nämndes orden gris, dase och röv jävligt ofta i samma mening) så sa jag att jag skulle vilja gifta mig och bli hemmafru. De skrattade rått och sa att jag kunde börja hemmafrua med diskberget i köket. Hrmpf. Jag skulle bli en utmärkt hemmafru. Tror jag. Innan jag skulle få nog och vilja ut och lufta röven, som Andy så finkänsligt uttryckte det. Men gifta mig vill jag banne mig göra. Förr trodde jag att jag skulle vara gift när jag var 25, bo i en villa, ha en man att älska och en massa trygghet. Nu har jag insett att det inte kommer bli så och att han som jag var övertygad om var min framtida man är inte längre det. Det var en väldigt omställning. Först nu har jag börjat fatta att jag ALDRIG mer kommer vakna upp och se hans sovande rygg med tatueringen mellan hans skulderblad. Att vi inte kommer flytta ihop och skaffa villa. Att vi inte kommer ha ett white wedding och att våra föräldrar inte kommer glädja sig tillsammans på vår bröllopsdag.

Jag tänkte liksom aldrig på det, att nu är definitivt. Att det nog inte finns någon återvändo. Att det här inte är en av våra många "pauser".

Min vän Tamre säger att jag däremot borde ta en paus, en liten time out och sluta vara så uppslukad av olika relationer och istället bara koncentrera mig på mig. Men fan vad tråkigt. Vad skulle jag göra då? Lära mig tyska eller växtfärgning var vad jag hade att välja på, enligt Andy, och det låter ju inte alltför upphetsande. Men tyska kanske. Det är ändå lite hett...

/jess

btw

Så fort jag tar på mig någonting som inte är helt svart säger folk att jag ser "somrig" ut. Vad säger det om min karaktär?

/ruben

jajomen

Lyssna...

Right now - The Creatures
Crown of love - Arcade Fire
Come together - The Beatles
Hotel Yorba- White Stripes
Bodies - Smashing Pumpkins
King of Carrots - Neutral Milk Hotel
Supernova Heartbreak - Karavan
Close to Me - The Cure


...eller dö!

inte så pepp som man skulle kunna tro om man såg mig i fredags

Naturligtvis missade jag nästan tåget. Kom till cityterminalen tio i tolv och tåget gick tio över. Jag rusade genom halva stan för att hitta ett ATGombud, var tvungen att ta ut pengar, aslång kö, nybörjare bakom kassan, rusade tillbaka. Hann dock med tåget, men eftersom jag var så bakfull efter att ha varit på Mango i fredags så var jag lika svettig som någon som är jävligt svettig.

Mango i fredags var helt underbart. Jag ser fortfarande mig själv stå på knäna mitt på dansgolvet och spela luftgitarr till den där Europelåten, och alla omkring försökte vara lika grym som mig men jag vann överlägset.

Uppsala var ett kalas. Valborgs inleddes på en filt bland ungefär femtusen andra filtar som liksom min filt befolkades av ungdomar som drack öl och lådvin. Grymt. Jag ramlade runt i gräset. Jag tänkte på Roskilde förra året. Jag brottades. Jag drack ohyggligt mycket vin och cider. Sen hamnade vi på en fest som vi i princip var på den resterande tiden av min sextontimmarsfylla. Jag slår mig själv med häpnad.

Igår hängde jag och Brill på stan och gick efter demonstrationståg och sen åkte vi till Alvik och jag bildäckade på soffan framför "Outsiders". Grymt.

Nu är jag i skolan och jag är deprimerad. Jag vet inte om det är bakfyllan. Jag vet inte om det är faktumet att jag jobbar på fredag. Jag vet inte om det är för att jag känner mig ensam och vill starta en sekt där alla röker braj och talar om jordens undergång. Jag vet inte om det är för att jag känner mig värdelös och har tappat all motivation för skolan, jobbet, livet. Eller så kanske jag tänker bli kär snart. Det var länge sen. Det är joförsig jävligt jobbigt att vara kär, men jag behöver något som engagerar mig. Jag är less på kvart-i-tre-raggare. Jag är less på att stressa, men behöver fylla mitt liv med aktiviteter. Två plantor hade dött när jag kom tillbaka. Jag hoppas att det var för att de saknade mig så mycket

En enorm svan har förövrigt attackerat Brill. Hon har bildbevis.

Och nu ska vi skriva ett synopsis till ett filmmanus. Jag är inte pepp. Jag vill bara tänka på aliens med tentakler som invaderar grannplaneten. Ino är inte pepp på det.

Jag är jävligt deppig just nu. Det måste gå över. Jag hoppas att det gör det innan lunchen tar slut.

/ruben