Snälla Gud.

Här vill jag bo, om inte annat för inspirationen.

FYSIK SÄGER DU

När allting är tvärtemot är det vanliga bara en eftersmak man inte riktigt kan känna men ändå vet finns där. Det är dagar som denna som en del skriver sitt livs arr som säljer big money på Kungliga Operan. De som inte klarar det ligger väl hemma på sofflocket och önskar att de i alla fall kunde få rösta bara för att ha något att göra. Men okej, det är fyra år tills nästa val. Sofflocken måste allt hitta på något annat att göra annars kommer tyget växa in i deras ryggar.

Igår på tunnelbanan på väg mot en skakig kväll började en fransman prata med mig om livet. Jag försökte att inte bli kall, som man tydligen ska bli. Hans chef var den förre nobelpristagaren i fysik. Det tyckte jag var stört. Ett tag i mitt liv var jag säker på att jag skulle plugga fysik och fokusera på rumstiden och hur den böjer sig utan att ens vara ledsen utan bara på grund av gravitationen eller något annat som bara finns där utan att man kan göra något åt det. Jag har till och med funderat på hur jag ska ta mig till rymden, bara för att överlista den.

Naturligtvis så blev jag inte fysiker. Men jag kan fortfarande få det där hugget i kroppen av "vad fan håller jag på med fysik is the shit" när jag läser "Vintergatan går genom magen" av Jeanette Winterson. Om jag kunde skriva som henne då skulle jag vakna där uppe bland blinkande myrögon.

I alla fall. Sen kan man tydligen bli hotad till livet av någon man har älskat. "Jag ska köpa en pistol och skjuta dig i huvet". Sen kan man ringa någon som man ett tag bara ville glömma men sen aldrig ville gå ett steg utan och känna att allt, just i en sekund, faktiskt känns ganska bra. Att man klarar sig trots allt. Det är den där eftersmaken jag pratade om, och hur man plötsligt minns den. Precis som låtarna hon spelade för mig när jag låg i hennes mage och får höra dom igen. Jag inbillar mig att jag känner igen dem.

/a

Det är så storartat!

Jaha så sitter jag här igen med ambitionen att pressa fram något fantastiskt, något som kommer få er att hulka av rörelse för jag är så känslig, så precis, har sådan koll på läget och så mycket viktigt att säga om det. Det är bra med ambitioner när man bloggar. Och vadå blogg, jag ser det här som ett enda stort utkast till en fantastisk, fabulös generationsroman. Allt det som vi genomlider och genomlever är bara resarch.

Men äääh, så är det ju inte alls. Det här är bara exhibitionistens dagbok, hoppas det räcker. Så här kommer dagsrapporten. Igår skrev Ewo ett inlägg som fick det att rycka i öltarmen och med flinka, ölsugna fingrar smsade jag henne. Vi möttes upp vid Odenplan med ambitionen att supa till och kanske, kanske hamna i Skarpnäck igen (höhö ok ska sluta tjata om det där). Jag var, under över alla under, lite tidig och spenderade min väntan med att rekognoscera terrängen. Hot company skyltade med att ölen bara kostade 20 kr och då var det ju en done deal, vi kunde ju dra i oss några där och sedan gå till ett kreddigare ställe med dutch courage innanför västen. Vakten kollade inte ens leg, och det kan ju bero på att jämfört med de rosenkindade indiebarnen där inne såg vi ut som ett par malplacerade gamla stofiler. Andrea anslöt sig och undrade bittert om de sänkt åldersgränsen till 15 just ikväll. Dansgovet blev efter ett tag en kokade lammköttsfiesta och när det spelades Pet Shop Boys ville även jag gå upp och svänga mina spinkiga. Men vi var väl för gamla och trötta för vi satt kvar och glodde. Inte för att det fanns mycket att spana in, herregud, att ge sig på en sån där vore ju barnarov. Det blev en rätt tidig hemgång och Andrea avfärdade en överförfriskad yngling som ville prata Solnaminnen med mig med att han såg ut att vara ungefär tolv år. Han blev sur och gick, Andrea ursäktade sig men det var verkligen inget att vara ångerfull över, jag har inte lust att bli väckt nästa morgon av att hans mor står utanför dörren med en hoper poliser som anklagar mig för ofredande av minderårig.

Nu kommer strax Gaby hit. Vi ska umgås med våra vänner Staropramen och Corona, sedan ska vi ut, surprise. Hon har inte varit ute sedan i somras, vilket jag som snittar utgång tre gånger i veckan tycker är bortom absurt. Så klart jag förbarmar mig och följer med henne till någon hip-hop klubb trots att jag ska upp åtta imorgon. Gud så självuppoffrande och fin jag är.

/j

Det värsta är väl skulden, antar jag, som kryper i blodet som en sjukdom. Och hur den känns när den är i halsen och man inte kan göra andra saker än att tänka på hur den vrider sig runt runt runt. Plötsligt borta, och du kan inte ta dig själv på allvar längre. Det är lika bra att skratta åt saken, haha gud vad roligt vi har. Sen kan vi ligga där på sängen och låtsas vara ledsna. Det är kanske det värsta säger du, att du inte törs vara ledsen någon gång. Det är så jävla jooooooooooooooobbigt med ledsna människor eller hur? Visst tar vi hand om dem för vi gillar dem men längtar bort bakom hörnen när ingen ser. Vi längtar efter det där lyckliga då som vi har starka och tydliga minnen av. Sjukt hur glada vi var förut alltså. Hur kunde det bli så här att allting fastnar i halsen, fingrarna vet inte var de ska och vi saknar våra mammor. Vi saknar dem i alla fall tills de blev svaga den där första gången, den där jävla gången som vi fattade att de visst inte är gudar utan människor precis som oss. Att alla visst kan vara ledsen trots att det är så joooooooooooooobbigt för oss andra. Sen försöker du tänka på det roliga, allt det roliga som var överallt förut. Du tänker på barndomen, men den var ju inte heller så jävla kul hela tiden. Du var liten och ful, jävligt käftig om du ville, och det hjälpte väl. När du kom hem sa mamma att Fan nu står du emot de där ungarna som vill slå dig, och pappa sa.. ja vad sa han. Ingenting eller möjligtvis att det blir bättre sen när man har UTBILDNING OCH ETT FETT JÄVLA JOBB. Sen kan vi prata tonår. Ja, du var en hit som fjortonåring. Du rullade omkring som en jävla larv där uppe i niornas. Du var en jävla orkan då och alla gillade dig. Det var väl kul. Fast det fanns ju det där mörka på sidan om så klart. Här kommer du inte undan! Du hade det jävligt jobbigt, minns du inte det? Den där jävla killen du vet, han var söt fast dum i huvudet och sen blev han galen och ni slutade hångla. Fast då var du redan pajjad. Och nu är du ju, okej då, inte direkt dum i huvudet men du är fan besvärlig och du tänker varje dag att idag är dagen han fan inte orkar mer. Ja, du är bra för honom, det är du fan, det vet du nog ändå. Ändå svårt? Schuup. Och du snackar om prioriteringar, att du måste fan välja. Inte kan du vara ledsen åt alla i hela världen även om det känns så när de trycker på i huvudet och vill skrika genom dig. Du låter dem ett tag, sen är du så vriden att allting blir roligt och du hojtar över älven att mig tar ni inte! Jag menar, om du ska välja att vara ledsen kan du ju ta något allvarligt på riktigt liksom, inget blajj. Satsa hårt, sa de när du var liten så nu väljer du något ordentligt. Jag väljer… få se blädder blädder i mentalkapaciteten. Jag tar sjukdom och våld och jordens undergång! Det vet jag redan så mycket om!! Nej men, säger jag. Nej skuld dricker jag som om det vore guld. Se där, trots pajjad och skärrad så fick jag in ett rim till sist.

/a

Jag är trevlig säger jag. TREVLIG!!!

Man kanske inte kan läsa sig till det men jag var rätt dragen när jag skrev det där fylleinlägget nedan. Är stavningsfascist, så det är därför det ser hyfsat respektabelt ut. Om jag bara fick kommunicera via sms på fyllan så skulle ingen någonsin ana att min promillehalt börjar toucha 2,0. Men "ett redigt ägg" vafan?! Sen så mådde jag som jag förtjänade när jag kravlade mig upp åtta imorse och lufsade iväg till banken. Lyckas i princip alltid pricka in bankärenden dagen efter, så sitter jag där och lyssnar på banksnack och är mer än lovligt retarded. Luktar säkert sprit också, förgyller bankmannens dag utan tvekan.

Fast igår var strålande, så det var värt det! Men fick veta att en person som jag bara träffat ett fåtal gånger hade uppfattat mig som överlägsen, eller att jag i alla fall hade "väldigt stark integritet". Och det är verkligen inte första gången som jag får höra det, att jag verkar överlägsen eller snobbig eller lite för mer. Tydligen så sänder jag ut elitistiska vibbar så det bara skriker om det. Inget kunde ju vara mer fel! Jag är inte ett dugg överlägsen, för det mesta så tycker jag att alla andra är mycket coolare/festligare/what have you än jag. Jag kanske är smått blyg, men det var ju mycket värre förr. Nu är jag ju banne mig sprudlande, ett under av socialitet, med mina mått mätt då. Och stark integritet? Jag har noll integritet. Fråga mig vad som helst och jag svarar glatt. Jag har ju en blogg ffs. Ibland grinar jag på tunnelbanan och lättar mitt hjärta för främlingar. Visserligen har alkohol alltid varit inblandat vid dessa tillfällen, men om jag hade så stark integritet borde jag ju inte ens supa mig mongofull, och det gör jag ju. Rätt ofta. Men ändå så tycker folk uppenbaligen att jag är lite över och jag vet inte varför eller vad jag ska göra åt det. Spexa lite, jonglera avspänt? Styra ut mig i tjära och fjädrar och dra ett litet skämt? Tatuera "trevlig" i pannan? Sen om någon tycker att jag är snobbig ska jag bara lägga ifrån mig bollarna, lyfta på luggen och peka.

/j

JAHA

/a

och så gick vi ut igen

Oh yes det här är en sån där fylleblogg, du vet det man skriver när man kommer hem mol allena och har vart ute en massa. Så, först ljungrens på götgatsbacken och sen nada. Typ en triljon miljon öl. Jag har gått över till bara öl för då kommer jag förhoppningsvis inte hamna full bortom mitt sinne i skarpnäck. Jag tror att det är det som kallas mognad. Och Ina har klippt mig! Hon är himla bra, så här blev det:







Efter några glas vin (det räknas inte om det är hemma) så svidade jag upp mig:





Såååå rätt fint hm? Jag gillar det. Och nu... nu tror jag att jag ska koka mig ett ägg. MmmMMmmh! ett redigt ägg. För vi har nog inget bröd. Men ägg! Det har jag. Det är fördelen med att leva med veganer. Ingen snor mitt ägg. So, ägg forever, if you don´t mind.

/j

Hulken är på väg.

Snart kommer en snygg tjej hit som jag ska supa under bordet med bubbel. Sen ska vi gå till Indigo fast det vet inte hon! Ina klippte mig idag btw.



Jag tänker bli full ikväll men det vet inte den stackars snygga tjejen som kommer hit. Hon är dessutom värsta vältränad. Jag kallar henne Hulken.

/a

snart trillar jag

Jag är rätt förnöjd för det mesta. Det är inget fel på att vara förnöjd, förnöjd är vad jag strävar efter. Det är inte lika med likgiltighet och stagnation, det betyder bara att man accepterar här och nu och tycker att det är chill. Och det är väl det ultimata? Så jag är förnöjd, glad, trevlig och oförarglig mest. Men. Ibland är det bara på ytan jag är behaglig sådär, inuti frodas bittra elaka tankar. Som på lektioner när någon ger mig kritik på något arbete, säg att jag har gjort ett förslag på en reklamannons och någon tycker att typsnittet är för vasst eller att det är ett verbalsubstantiv med (stort faux pas!) eller vad fan som helst och broderar ut det i ändlösa tirader. Jag nickar och säger att mm, jo, ja det ska jag tänka på, verkligen, bra poäng men tänker: KOLLA HÄR!!! Kolla när jag tar den här pennan och KÖR IN I MITT ÖGA JÄÄÄÄÄVLIGT LÅNGSAMT!!! Det skulle ungefär vara lika konstruktivt som det du säger nu, FATTAR DU VA VA VA?!!!?!

Eller när folk går saaaaaakta och blockerar hela trottoaren. Då går jag bakom dem, borrar laserblicken i deras rygg och fantiserar om att bara göra värsta roundkicken och springa över deras nackvridna lik. Och åh, åh det värsta är ju på konserter och något svetto trycker armhålan mot mitt ansikte, som tack vare min modesta läng är i perfekt armhålehöjd, då är det mord i sinnet kan jag säga er. Herregud jag kommer bli som han i Falling Down, bara brista och gå bersärk on ya ass.

Så här kommer det bli, jag har till och med skaffat frisyren:


/j

Telefonsex

Jag står i telefonkö. Jag tycker att det är roligt om man står i telefonkö och samtidigt gör andra förbjudna saker (som till exempel äter, skriker, ligger, duschar osv) och någon svarar. Jag är bra på att återfå fattningen snabbt. Nu ska jag stå i telefonkö i mer än fem minuter och jag hoppas att jag inte kommer sent till min klipptid hos Ina - the cutest hairdresser in town. Jag ska säga upp min prenumeration på Illustrerad vetenskap! Ni tänker: Jahaja, hon prenumererar på den nördtidningen! Jag säger: Jag ska få en mp3-spelare i premie och jag har inte råd att prenumerera på nåt! Nu svarar det:

Man: Ja hejsan jag heter Philip och jag jobbar på Illustrerad Vetenskaps kundtjänst. Vad kan jag hjälpa dig med?
Jag: Hej hej! Jag vill säga upp min prenumeration!
Man: Ja det står här att du heter Andreas Lundgren och bor i Bromma?
Jag: Ja, fast jag heter Andrea.
Man: Oj hehehehehehe fel i systemet bara!!
Jag: Höhö.
Man: Var det något fel på tidningen eller ville du bara ha premien?
Jag: Jag ville bara ha premien.
Man: Jaha.. Okej men du kommer att få ett nummer till sen avslutas din prenumeration.
Jag: Får jag fortfarande premien?!?!
Man: Ja, självklart.
(jag får dåligt samvete)
Jag: Alltså jag gillar er tidning!!!! Det har inte med det att göra! Den är jättebra! Och fin!
Man: Jag förstår. Det är många som bara vill ha premien.
Jag: Om jag hade mer pengar skulle jag prenumerera jämt! Jag lovar!
Man: Det låter bra. Men du får ha en bra dag Andrea.
Jag: Förlåt!!!! Jag ångrade mig! Jag vill prenumerera!!!!
(klick)

/a

/a

Adjöss

Om några år kommer jorden att gå under, det läste jag i tidningen. Tack och lov. Det kunde inte bli mer passande. Jag är så trött på mina grannar och att de ska stampa hårt i golvet om jag spelar musik senare än fem på eftermiddagen. Jag är så trött på dyra drinkar och på att rökning orsakar cancer. Jag är trött på att nattbussen bara går till mig en gång i timmen och på att taxichaufförer blir allt svårare att lura. Jag är trött på Cityakuten som tydligen går dygnet runt på TV5, TV6, TV3, TV4 och Discovery Science. Jag är så trött på att jag aldrig blev OS-medaljör, rockstjärna eller nobelpristagare i fysik. Jag är trött på att aldrig vinna 25000 i 25 år eller en resa till Mallorca. Tack och lov att tiden äntligen ska ta slut. Tack och lov för bilar, att det finns folk som nobbar lokaltrafiken och tack för att ni lämnar kranen på när ni borstar tänderna. Hejdå snabbmakaroner. Hejdå ketchup.

/så mycket a det kan bli

Smart!

Idag kände jag en ovanligt stark lust till att sträcka ut ryggen. Jag var i Gallerian så det kädes lite underligt att helt plötsligt leka huvud-axlar-knä-och-tå men jag visste inte vad jag annars skulle göra. Jag tvingade Sebastian att ställa sig två steg ner i rulltrappan när vi åkte upp från Top Shop och då kunde jag krama honom fast jag i själva verket bara ville sträcka ut ryggen. Ingen anade nåt.

/a

småkul

Andrea, för dig darling: Philosophers break-up lines!

Leibniz: It'd be for the best if we broke up. /// Hegel: The thesis is we're breaking down. The antithesis is to fix it up. The synthesis is...we're breaking up. /// Solipsist: You think the world revolves around you! /// Dualist: My body says yes, but my heart says no! /// Plato: Uh, of course we aren't a couple. I'm Plato! Our relationship is stricly platonic! /// Utilitarian: It’d be better for both of us if I just left. /// Popper: Inductively, I thought I loved you and only you. Deductively, screwing your sister proved that false. /// Descartes: I need to find myself. /// Descartes (part 2): A relationship does not think, therefore our relationship is not. We're over bitch! /// Zeno: We are too distant. /// Theist: I can't explain why I want to break up with you. Therefore, God did it. /// Medieval Scholastic: (1. Our love is defined as that which nothing greater can be thought.) [2. It is greater to love than to be in love, because feeling love is better than being bound to love by a mere preposition.] (3. Therefore, I love you, but I am not IN love with you.) /// Sartre: I am sick of you. /// Occam: I wasn't enough for you, huh? You needed a man with a beard, too! The guy doesn't even own a razor! We're over! I won't be multiplying entities with YOU anytime soon! /// Derrida: We're too "differant". /// Libertarian/Economic Conservative: This relationship is much too taxing. /// Intelligent Design Theorist: Some things about evolution confuse me. Therefore we're breaking up. /// Materialist: Love doesn’t “matter” to you. /// Determinist: It just wasn’t meant to be! /// Marxist: This relationship is just an ideological construct designed to repress my class conciousness! Monogamy is an invention of capitalist swine! /// Nietzsche: We are "over, man". /// Kant: My proposed maxim was to love you. But I could not will to universalize this maxim and have everyone love you, otherwise you'd be cheating on me. Therefore, it is my duty not to love you! /// Logical Positivist: Our love never meant anything--the word "love" has no meaningful content, after all!

/j

dagens flash 2

Hoho någon har kommit till den här bloggen genom att googla på "hur funkar det att älska med en jättekuk". Den stackars frågvisa googlaren kom hit förgäves, vi har inte skrivit om hur man älskar med en megaschnase. Jag antar att man kan bjuda ut den på middag och köpa en snygg kostym åt den så att den inte fryser. Själv föredrar jag imtimt umgänge med en man som förhoppningsvis har vidhängande kuk, dock inte kuken allena. Det vore ju någon slags nekrofili.

Apropå kuk och sådär så har följande fraser yttrats av mina sambos under kvällen: "GÅ IN PÅ DITT RUM OCH MASTURBERA!!!" samt "jamen du kan ju ligga bredvid och slörunka lite". Ibland undrar jag om vi inte har blivit för intima. Jag har visserligen inte följt deras råd, någon måtta får det väl vara.

/j

Dagens flash.

Jag gillar inte idrott så mycket men jag har en klar favorit: INDIEBANDY! HAHHAHAHAHAHahahahhahaHAHHAMPHAkAMKUEHPÖNW MAM M!!?=HWSKJH,mn

/indieandie!"!

igår natt då

Muuuååååh vad bakfull jag är. Damn. Igår var bra. Först på bio med vän, vi såg "the perverts guide to cinema" den var stört intressant, nej den handlade inte bara om sex, det var snarare filmanalys ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Det var en film om filmer så att säga. Den touchade vid sånt jag pluggat lite, du vet konstruerandet av verkligheter, the male gaze yada yada jag gillar sånt. Och sen var det ju sexet, det gillar jag ju också. Och han den rumänska forskaren som gjort och medverkade i filmen var helt galen och störtskön. In alles, se den om du får chansen, gör det.

Åkte hem, på tunnelbanan möter jag Ewo som är på väg hem till oss. Jag gör den här grejen när jag möter folk som jag gillar, jag hoppar lite och det har hänt att jag till och med klappar i händerna en aning. Så jag hoppar och vi går hem till oss, till roggies residence. I köket sitter Ina och Andy och klyver vinet med gott humör. De hade redan jobbat upp en duktig promillehalt, jag är spiknykter och vrålhungrig. Dedikerad till vinhävandes ädla konst som jag är så lyckas jag naturligtvis komma upp i nivå rätt snabbt. På tunnelbanan mot medis slår sig Andrea i slang med en redigt apfull man som såg ut att bli redigt apfull rätt ofta. Jag gillar det där med Andrea, att hon liksom välkomnar alla. Jag skulle aldrig börja prata med en fullgubbe på tunnelbanan, om han pratade med mig skulle jag vara avmätt artig och demonstativt börja läsa en metro. Vi går till Snottys. Jag visste inte hur kvällen skulle utveckla sig och var rätt nervig, faktiskt. Men där var en massa folk som jag inte sett på en månad eller så och det blev mycket hoppande och klappande från min sida. Efter ett tag så hänger jag mellan två grabbar och deklamerar glatt "jag har schaknat er, alltså, fan vad kul att se er SHKÅL!". Bartendern var snäll och gav mig vin för halva priset. Och jo, hon är stört snygg bartendern, för henne skulle jag kunna spela för det andra laget ett tag. Sedan skulle vi bege oss till Marie Laveau. Jag grabbar tag i två fulla pojkar, tar resolut armkrok med dem och släpar iväg med dem längs skånegatan. Mot Mariatorget! Pojkarna i fråga var visare än jag brukar vara i det där tillståndet och förklarar att de tittat lite för djupt i ölen. Till slut så tjöt jag efter taxi och jag, Ewo, Andy och Sebastian rullar iväg mot det äventyr som skulle vara Marie Laveau.

Men när vi ska in där är dörrvakten stenhård. "Det är 23 här tjejer" säger han och jag försöker hinta med ett komigenurå och ett leende som är menat att vara lite flirtigt men mest är packat. Men nähä. Röv. Ewo och jag ser Tivoli hägra på andra sidan gatan. I våra fulla hjärnor tycks ett besök på Tivoli vara en snilleblixt av guds nåde. Andrea vägrar. Jag drar henne i armen och försöker med milt våld tvinga in henne. Hon känner sig inte det minsta lockad av hårdrocksklubb utan åker hem. Kvar står jag och Ewo, handfallna. Vi tittar lite på varandra, vi ser efter Andrea och till sist ser vi på Tivolis entre. Ska vi eller? Ja, jo, klart vi ska. 75 kr i inträde, ganska tomt där inne och en massa headbangarhår som hänger i hörnen. Bartendern tar emot mig som sin förlorade son (dotter då) och ger gratis vin som alltid. Herrejävlagud vad mycket jag vart på Tivoli i mina dar. En snubbe som tydligen jobbar på teknikmagasinet stalkar oss. Han avslöjar årets påhittade pryl och sedan tjatar han om att vi inte borde vara där, vi ser ut som om vi borde vara på riiiche eller så. Han är tråkig. Vi går. Tunnelbanan kommer om tolv minuter och vad gör jag om tunnelbanan dröjer mer än en minut när jag är plakat? TAXI!!! Hemma dricker vi te och dissar bloggar, sedan får jag Ewo i säng med mig och det var det. Ikväll vet jag inte. Ut? Ja ut. Följ med mig ut!

/j

En liten grej om Norrland.

Brud igår: Det är Stockholm som driver Sverige, inte Norrland.
Jag: Är du störd? GRUVAN! ÄLVEN! SKOGEN!
Brud: Men vi har ju IKEA.
Jag: Det kommer ju från Småland!!!!!

Jag tycker fortfarande att det är stört att folk hänvisar till platsen där jag bor som "Norrland". Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Norrland är halva Sverige. Min syrra sa nyss att hon skulle föra in bregreppet "Sydland" om den andra halvan. Jag tyckte att det var strålande.

Brud: Ja men Norrland är ju ett begrepp som de använder i TV, typ på VÄDRET!
Jag: Ja, och? Det är inte min poäng. Min poäng är att om jag kommer från Norrland så kommer stockholmare i så fall från Svealand. Brukar du kalla det så? Och har du varit på Liseberg i Götaland någon gång?

/a

INTE INTRESSERAD

Skrev jag fyra sms? Jag menade fem. Det sista kom 03.01. FÖr en minut sen. Det lyder: "HJÄLP! Jag är i Alvik! Hjälp?"

Jag tänker inte svara. Vad tror han, att han får sova på soffan? Nu står han väl utanför porten och suktar. Jag förtjänar fan inte det här. Måste jag släcka alla lampor nu och låtsas som att jag inte är hemma? Jag har nog svårt med att säga nej när folk ber om mitt nummer liksom. Vad kräver han av mig, att jag ska kasta ut honom?

/a.

Meningslöst samtal på nattåget.

Efter fyra välignorerade fredagsnattssms ringer det i Rubens telefon.

- HEJ BRUDEN!!!!!!!
- Tja.
- Var är du då?
- På tunnelbanan.
- Vart ska du?
- Hem.
- HEM?!?!?!?!?!?!? Varför det?
- Jag ska skriva.
- DU ÄR SÅ KONSTIG BRUDEN? SKA DU SKRIVA NU? VADDÅ? VARFÖR DET? DU ÄR KONSTIG? VARFÖR SKA DU HEM? ÄR DU FULL? VART HAR DU VARIT?
- På Söder.
- VARDÅÅÅ
- SNotty's. Kompis spelade skivor.
- VADDÅ SNOTT? VAD HAR DU TAGIT?
- Äh.
- MEN VARFÖR GICK DU HEM? DU ÄR KONSTIG! MAN GÅR JU INTE HEM!!!
- Jag går hem. Eller jag åker tunnelbana.
- VART ÅKER DU?
- .....
- HALLÅ!?!??!
- Hem. Jag åker hem.
- JAHA!!! Varför det!??!
- Jag fick lust.
- Du är konstig!!!
- Ja, du sa ju det vill jag minnas.
- ÄR DU INTE FULL DÅ?
- Njae.
- LIIIIIITE!?!?!?
- Lite.
- MEN VEEET DU....???
- Huh?
- JAG TÄNKTE PÅ DET HÄR MED VECKAN!
- Jaså?
- JA DU VET VECKAN!!!!!!!!!
- Jag vet veckan.
- Veckan har SJU dagar!
- Ja.
- Jo jag tänkte..... det är JÄTTEMÅNGA timmar på veckan!
- Ja. Sju gånger tjugofyra.
- VA?
- Det var inget.
- Jag tänkte att du kanske vill ta en fika med mig någon av de MÅNGA timmarna nästa veckan?!?!
- Hm. Jag vet inte.
- VADDÅ VET INTE!!!!!
- Jag kan kolla i mitt schema.
- SCHE?
- Kalender. Jag kan kolla i min kalender.
- KALLE?
- Om jag har tid.
- DU ÄR DEN MEST FÅORDIGA TJEJ JAG VET!!! DU ÄR KONSTIG!!!!!
- Ja du säger det.
- VART SKA DU!??!?!
- Hem...
- VARFÖR DET?


Varför går jag utanför dörren överhuvudtaget?

/a

störigt

Värsta dramat på universitetet. Alla är femtio plus utom jag och två till. De slåss om mig. I torsdags följde båda efter mig ut när jag skulle ta en cigg. (Behöver jag tillägga att den ena sätter sig bredvid mig och den andra bakom mig i föreläsningssalen?) Den ene vågade sig fram. Den andre stod några meter ifrån och sneglade.

- Öööööh..... får man en cigg eller?
- Jaja.
- ÅH, lyxcigg. Lucky Strike!
- Ja.

En stunds tystnad. Jag får dåligt samvete.

- Jaha. Gillar du kursen eller?
- Öööööhh.... jaaa. Jag läser ryska också! D-kursen!
- Jaha.
Vad gör du då!?
- Jag pluggar på en folkis.
- Vad pluggar du där?
- Jag skriver.
- Vaddå?
- Ett projekt typ.
- VADÅååååååååååååååååååååååååååååååå?
- Ja men typ.
- Vaddå typ en artikel eller?
- Näää.
- Men vaddå vad handlar det om typ?
- Jag hatar att försöka förklara det.
- Vad är det för genre?
(Jag går in, han följer efter, den andra killen också)
- Men typ relationssurrealism. (jag börjar fnittra)
- AHAAAAAAAAAA låter JÄTTEINTRESSANT!!!!
- Mmm.

Igår såg jag Marie Antoinette. Jag vill också ha 1700-talstupering.

Jag önskar att jag var bättre på att säga nej. Det kommer bli en jävla härva ikväll. Men Ina kommer hit, och kanske Ewonne. Det är kalas.

/a

jag är stor nu

Uuuuh spank me with my nyinskaffade kontokort ty jag har varit stygg. Nu blir det burktonfisk och nudlar resten av månaden, jag kan inte hålla i pengar än mindre mitt kort. Jag behöver ingenting, jag har allt, varenda sak jag köper är enbart för min höga fåfängas skull. Lättar mitt samvete lite med att be kassörerna runda av några kronor uppåt och skänka till den där välgörenhetskampanjen. Jag köper smycken och shit för 795, avrundar uppåt och skänker en femma till röda korset. Mmm, den kan de säkert utföra stordåd med medan jag med ett ack så rent samvete glider runt i mitt nya halsband som liknar de 78085334 andra halsbanden jag redan har.

Shoppade iaf med min syster. Hon är banne mig värre, och hon shoppar dessutom upp mamma och pappas pengar, den bortskämda lilla ungen. Eller unge, hon är 17 nu, snygg som satan och längre än mig. Jag ser henne som den där 10-åringen med tufsig man av hår, man gör väl det, småsystrar är alltid småsystrar. Det sjuka är att hon är bättre på relationer är mig. Eller bättre på att se hur sånt där funkar. Hon sätter sin välmanikyrerade nagel precis där det är som sannast och gör mest ont och trycker till. "Herregud du är 17 år vad vet du, jag tänker inte lyssna på dig!!!" ylar jag inne på Åhlens och fördjupar mig i foundations. Jag är snart 22, jättetstor, ingen liten snärta kan komma och säga åt mig hur det ligger till. Och om hon ändå har rätt så tänker jag ignorera det och dundra in i misstagen med öppna ögon, trots att jag vet att det är fel, trots att hon kommer säga vad var det jag sa. Jag är vuxen nog för att ignorera goda råd och skylla mig själv.


/j

What's in a name? That which we call a wienerbröd...

Nu tänkte jag outa mig och bekänna en hemlig, smått syndig last: jag gillar verkligen wienerbröd. Fettiga, drypande, söta och härligt kladdiga sådana. Wienerbröd med mycket choklad på och massor av gult klet i mitten, wienerbröd späckade med saftig frukt... Puffa lite pudersocker över dem och jag är i extas. Jag kan äta det till frukost, lunch och middag. Inga problem. Mina klasskompisar har redan insett denna min faiblesse och hintar med mozartcroissanter varje rast. En mozartcroissant, eller som jag brukar kalla den; paradiset, det är någonting extra. Namnet avslöjar den, en mozartcroissant är i stort sett en mozartkula i croissantform. Fylld med choklad och marzipan, en goddamn smördegsinbakad stairway to heaven.

När mina sambos inte är hemma så brukar jag ha små wienerbrödsorgier. Nu för tiden är de rätt ofta inte hemma, de hänger med sina respektive titt som tätt. Då passar jag på att ha en liten tête à tête med killen som säljer kakor och bröd nere vid stationen. Tre maffiga wienerbröd för 15 kronor, jag betalar ivrigt med något darriga händer och han önskar mig en trevlig kväll. Jag säger tack väluppfostrat men tänker att åh var så säker, det kommer jag att ha, du kan inte ana grabben... Sedan hastar jag hemåt, lätt hukande över mitt smarriga inköp. Väl hemma placerar jag påsen försiktigt på diskbänken. Vänta här, spinner jag, jag ska slinka in i något bekvämare... Sedan är det sidenpyjamas, gammal jazz, engelska sexbloggar och wienerbrödsfrossande all night long. Pudersocket lägger sig i en fin, dammig hinna över laptopens tangenter och jag slickar av mina smörkladdiga fingar, funderar på om jag ska ta ett till. Naturligtvis ska jag det, tanken hann inte ens bli tanke innan den var handling.

Alltså nej, "wienerbröd" är inte en eufemism. Jag älskar dem och eftersom mitt övriga leverne är så övermåttan hälsosamt med endast en fyra, fem cigg om dagen och öl varannan så tänker jag fortsätta punda dem intill döddagar (vilket lär bli snart, men värt det).

/j

jag vill bli full billigt och mysigt

Och nu:

Syster betalar för jag har inga pengar. Inga alls, kortet är ju spärrat och jag ska få ett nytt. Att jag söp bort mitt förra kort har uppenbarligen inte avskräckt mig. (eller jo det har det, lite, vi sa "en öl" och jag ska försöka att inte överstiga det med mer än fyra iaf...) Men jag behöver tips på vart vi ska gå. Det ska vara litet, mysigt och billigt och jag är så less på Lilla persien, trots att det är jättetrevligt. Går ju jämt dit. Det får inte heller vara Nada eller Snottys eller Pet Sounds men stämningen ska vara lite lik. Underbara bar är för stort och kallt, Söderkällaren för sunkigt. Indigo är jämt fullt, hotellbarer är för dyra. Så, vart ska vi, det är frågan.

/j

the joys of a one track mind

Oj, lyssnade just på Darling Nikki, av.. ehm, the artist formerly known as Prince och vilket låt, vilken text! Lite snusk och jag är helsåld. Det är inte en hemlighet, inte alls. Alla vet det. Andrea tycker att det är kul att visa hur lättroad jag är, hon säger "penis" och jag fnissar förtjust. Varje gång. Träffade en kompis i skolan, hon sa att det fanns en film på filmfestivalen som vi måste se eftersom jag säkert skulle gilla den. Åhå, sa jag, vad är det för film då? Hon pekade glädjestrålande i programmet. "The perverts guide to cinema" hette den och jag vet inte om jag ska bli förolämpad över att hon tycker att jag är en pervert eller nöjd över att hon vill gå med mig på en film som jag faktiskt vill se. Sedan frågade hon om jag tänkt se "Shortbus". Klart som fan att jag har.

Därför är det ultimat att gå på Nationalmuseum med en vän som har samma one track mind som jag. Roslin, Rembrant, Liljefors och grabbarna har ju helt tydligt en dold agenda med VARJE målning. En perverterad agenda, dessutom. Vadå symbolik i konsten, det här är ju explicit som bara tusan, i alla fall för oss och när det gäller att bedöma konst kan man ju inte ha rätt eller fel, eller hur? Sedan blir det nästan löjligt. En målning med tjädrar heter "four black cocks on the ground" och vi frustar undertryckt skratt tills en guide ger oss onda ögat. När jag hör någon förklara att Sverige hade en ståndsriksdag och att bondeståndet var det största håller jag på att dö och vi måste besöka den trista naturmålningsutställningen för att jag ska sansa mig. Där fanns det inte mycket snusk. Någon underligt formad klippformation kanske men that´s it.

Ja, det är kanske jättebarnsligt, puerilt uppåt väggarna på min ära, men man kan ju inte förneka att ett lättroat sinne för snuskig humor är en ändlös källa till glädje.

/j

Healthy me

Jag har räknat ut att jag i snitt äter en saltmängd lika stor som en buljongtärning i princip varje måltid.

Beroendelistan

1. Cigaretter
2. Mamma
3. Skriva
4. Salt

Visst var det salt i stora mängder som gjorde susen för hälsan och kroppen? Salt och rökning? Snälla?

Inte ens frisk.

Min lägenhetsångest maximerades när jag såg City's framsida imorse (kvart i ett). Happ. 1500 planerade byggen av hyresrätter ställs in. Schyssta bananer. Jag undrar var de pengarna kommer att hamna istället. Jag vill inte veta, jag la av med att vara ung och politiskt förbannad när jag var sexton och började läsa Kerouac istället. Det ledde till att jag fokuserade mer på ölen och misären. Nu bor jag i ett vardagsrum. Kanske därför.

Träffade Freddiebaby på Medborgarplatsen vid ett. Louie louie. Jag drack kaffe som han bjöd på eftersom jag helt plötsligt inte har några pengar. Han åt en sallad, visade sina nya glasögon och vi pratade renässanskonst eftersom vi är pretto. Jag gnällde över saker och han sa "Vi är ju i alla fall friska". Jag bad om en Panodil eftersom jag hade ont i huvudet.

Igår kunde jag inte somna. Jag läste en förskräcklig och fin seriebok om andra världskriget. Sen kom jag på att jag var skyldig Linda pengar och fick panik. Sen kom jag på att jag inte utbildar mig till någonting som jag kommer att kunna leva på och fick panik. Sen kom jag på att jag inte har någonstans att bo och fick panik. Sen kom jag på att världen ändå går under om tjugofyra år och blev lättad.

/a

dj i pannkakan

Idag upptäckte jag att jag var en stjärna på att vända pannkakor i luften. Jag upptäckte också att jag och Dj snart har transformerat oss färdigt. Jess tycker att vi är som två barn men hon vet inte varför och det är ingenting jag kan förklara heller. Jag blir som ett barn när jag träffar honom, jag vill slåss, kramas och kasta saker. Jag vill gråta och bråka. Jag vill visa alla mina saker och jag blir mer rastlös än någonsin. Jag behöver uppmärksamhet varje sekund och jag varvar ångest med vemod och en jävla attack. Vi jagar varandra genom lägenheten. Jag gömmer hans Ipod under Jess' kudde. Vi leker fågel, fisk eller mittemellan tills han hittar den. Han skriver obscena saker till folk på msn från min användare. Jag kastar pannkakor på hans nya tröja.

Sen pratar vi allvar. Jag får höra de jättehemliga nya låtarna han har gjort med bandet. Han lyssnar på vad jag tycker. Jag frågar hur han mår, på riktigt. Sen äter vi pannkakor. Blåbärsmonster. Jag drar ett skämt om bluetooth. Han tycker inte att det är roligt. Allting är sig likt.

/a

Jag vill också chilla på en kudde vid elementet

Jeeeflar i min lilla låda vad trött jag är. Om jag håller ut mina händer framför mig darrar de. Jag somnar på tunnelbanor och föreläsningar men INTE FAN somnar jag i min säng. Jag somnade när jag gick och la mig i Birthas säng men jag tror att hon blev lite obekväm av situationen.

Men det är ju inte så kul att läsa. Här kommer något roligare. Det är mamma och pappas katt Pixie. Jag döpte henne till det, och lite ironiskt är ju namnet med tanke på hennes nuvarande rondör. (och innan indignerade rop om djurplågeri utstöts, hon är inte fullt så fet på bilden, det ser mest ut så för att hon sitter som en påse nötter)




/j

ces´t koop mon petit choux

Ställde mobilen på halv tolv i något slags utopitänkande. Trodde jag verkligen att jag skulle gå upp då? En timme senare ringer jag till djoko, fortfarande i sömnen.

(med liten röst) - heeiiijjjjjjjjjjjjjjj.............det här är andreeaaaaaa. jag tänkte att jag är vaken nu och kanske är du det och vi skulle ju ses idag så ..... jag ska göra plättar för jag drömde det om du vill kan du få plättar om du kommer hiiiiiit..........................hee...jjj......dååå.....(tappar mobilen i golvet)..........................(klick)

Idag:

Koop Island
Plättar
Textkritik
DJ
Städa Platon (vårt kylskåp) (frysen heter Aristoteles)
Köpa hårspray och skrivarpapper

/a

Same procedure as last year

Jag vaknar åtta och snoozar i tio minuter. Jag går upp och fryser. Möter mitt bleka ansikte i spegeln ovanför handfatet och borstar tänderna borsta uppe och nere och uppe det gör fortfarande ont i ena framtanden från fyllefallet i somras. Försöker göra frukost utan att väcka sovande sambos. Dricka sir williams och äta två mackor med mesmör. Försenad till skolan. Alltid. Går med lämmeltåget studenter från tunnelbanan till bunkrarna. Röker en cigg. Föreläsning och jag kan det här, Faircloughs diskursanalys står mig upp i halsen, Barthes kan stoppa upp semiotiken där solen inte lyser. Vilket torde vara Stockholm just nu så det är väl bara rimligt att traggla det igen. Analysera fucking färger i en reklamannons, snälla, jag kan räkna ut med röven att reklam är sexistisk och reklam vill sälja. Jag behöver inte analysera skiten för att se det. Inte för att jag tycker illa om reklam. Jag skulle gärna göra reklam och förhoppningsvis tjäna fett på det. Inga moraliska betänkligheter, inte alls. Åka hem. Försöka komma på saker att prata om med klasskompisar på tunnelbanan. Kanske gå till HM och köpa smink eller hårspännen eller fan vet för att jag inbillar mig att det hjälper. Det gör det ett tag kanske. Om jag har tur vill någon gå ut på kvällen, jag vill med. Alltid. Min syster har en magnet där det står "For the rich there´s therapy. For the rest of us there´s beer!" For me there´s both. Jag dricker snabbare än er men vinglar inte hem. Om jag inte verkligen gör det och ni måste leda mig. Dricka te igen, fast lung ching. Borsta tänderna ta bort linser låta mascaran rinna och allt det där trista. Klä av mig. Titta mig i spegeln och tänka att träning, det skulle sitta fint. Försöka sova. Vrida och vända. Längta efter att jorden ska rämna, låt lava välla fram ur Plattan, låt hötogsskraporna splittras. Naturkatastrof, kom till mig.

/j

Shaken & störd.

Idag har jag gjort en störd grej. Eftersom den är störd tänker jag inte säga vad det är och eftersom jag uppenbarligen är störd så kan jag inte låta bli att skriva att jag har gjort en störd grej.

/a

hemma & hyper

Efter deadline igår träffade jag W på Akkurat och tog en två tre fyra Staropramen. Söndagsblues och en mycket välklädd Jonas med gitarr i pausen. Jag blir nervös av ställen med så många olika ölsorter och av alla tjocka män som äter blodiga söndagsbiffar. Idolsebastian var där och inte var det kul. Han såg ut som Peter Jöback och hade en trogen skara av beundrarinnor omkring sig. Sen gjorde jag saxofonisten nervös så att han missade på tersstämman. Jag skrattade och pekade. När jag och W ramlade hem tittade vi på porr och blev så exalterade att vi somnade i samma säng. Idag vaknade jag sju minuter i elva av att en kille från Finland ringer mig. Jag svarade naturligtvis inte på ett så okristligt tidigt samtal. Dessutom var jag inte sugen på att prata engelska (min finska är inte så bra). Han lämnade ett mobilsvar. Jag förstår inte ett ord han säger.

Idag har jag varit och fikat i flera timmar. Jag drack som vanligt (eftersom jag är så rastlös) alldeles för mycket kaffe så nu är jag hungrig, hyperaktiv och jävligt glad. Jag älskar att träffa människor som gillar att diskutera hur länge som helst. Vi pratade om allt från semantik till traditionell jazz. Nu är jag hemma. Hungrig och utan pengar. Om du vill bjuda mig på middag och ta en cigg är det bara att ringa. Det kan du väl inte motstå?

/a

avatarer

På yahoo kan man göra sina egna avatarer. Typ som digitala klippdockor. Jag är naturligtvis barnsligt förtjust och gjorde genast två föreställande mig och Andrea. Andreas blev mest lik.

Maximalism

En stunds petade i bloggkoden resulterade i rosa blommor överallt och ett piffigt tapetmönster här på sidan. Och jaaaaa jag kunde inte motstå frestelsen att klämma in ett hoppade hjärta, jag vet att animerade gifar är snudd på dödssynd men det är ju så litet och oskyldigt och sött, det gör väl inget om det är kvar? Minimalism har aldrig varit min grej, varken i inredning eller när jag byggde hemsidor. Jag gillar rosa. Mycket rosa. Om det dessutom är luddigt och gulligt är ingen gladare än jag. Så nu får bloggen se ut såhär, iaf tills Andrea kommer hem och får se den. Men alltså, det kunde ju ha varit mycket värre, jag hade kunnat koda in den här framför varje nytt inlägg:



/j

ja här var det ångest

jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer dricka jag ska aldrig mer tycka att några liter rödvin är fint att skölja ner popcornen med.

Om du hittar en liten rosa plastplånbok med powerpufftjejerna på, innehållandes kontokort, leg, 150 kr och ett kort som ger företräde i kön till nacht, ge den till mig. Du kan få behålla pengarna bara jag får mitt leg. Plånboken kan finnas någonstans mellan T-centralen och Hornstull, eller möjligtvis i Skarpnäck.

/j

blott

Jag har fantiserat om hur trevligt det skulle vara om jag hade en söt liten granne som bodde i hyreshuset mittemot. En som jag kunde vinka till genom fönstret. Det skulle vara fint. Verkligheten är dock inte lika trevlig som jag skulle önska. Imorse (halv två) tog jag och W en cigg i fönstret. Vi pratar. Plötsligt går en helt naken man med antydan till ölmage förbi i fönstret mittemot. Jag skriker till. Tycker att det är lite pinsamt. Tycker synd om stackaren som har glömt att han är naken eller i alla fall att vrida för persiennerna. Han vänder sig mot fönstret (mot mig). Jag blir generad och kastar mig ner på golvet. Han tittar på mig. Jag tittar på honom. Han har som tur är persiennerna nere, dock uppfällda. Sen drar han upp persiennerna och spänner ut magen en aning. Han tittar på mig. Jag skriker saker som "SKYL DIG MAN" och sen var det slut på den lilla rökstunden och på hoppet jag hade om att någon gång i mitt liv kunna somna med lampan släckt.

/a

en debaser

Efter att ha gett upp med skrivandet för dagen möter jag Westbang vid stationen och vi diskuterar palt på tunnelbanan. Det finns inte palt i Stockholm. Det är sjukt. En jag känner som bor här trodde att KROPPKAKOR var samma sak som palt! Vad har hänt med allmänbildningen i Sverige? Kroppkakor? I alla fall. Vi blev oförskämt sugna på palt så jag ringer förstås mamma för att fråga hur man gör. Tyvärr sa mamma att man måste ha framförhållning om man vill göra palt. Att det inte är någonting man gör om man är hungrig och vill ha mat direkt. Jag och Westbang ville förstås ha mat direkt, framförhållning är inte och har aldrig varit varken min eller Westbangs grej. Så vi lade ner paltplanerna och åkte till Systemet och letade ekologiskt vin istället. Sjukt mycket folk på Systemet. Kanske skulle det krävas lite framförhållning där också. Jag nämnde detta till Westbang. Hon förklarade att hon mycket ordentligt hade försökt ha framförhållning, och handla redan på tisdagen. Hon förklarade att hon hade köpt så att det skulle räcka både till onsdag, fredag och lördag. Tyvärr var allting slut på torsdagen så den idén gick ju inte så bra. Jag insåg fort det ekonomiska med att stå i fredagsköer. I alla fall. Vi åker till Alvik och lyssnar på Dylan. Sen lagar vi mat, ingen palt men ändå. Sen är vi helt plötsligt fulla och sitter i soffan och pratar om Ryan Adams. Vi gillar Ryan Adams. Sen tar vi tunnelbanan och jag lär W att planka. Hon blir jättenervös. Jag skrattar. Sen dricker vi Guiness på tåget. Det är en kula i. Det tycker jag är konstigt. Jag skramlar med kulan. W tror att den har något med skummet att göra. Skumt, tycker jag. Sen kommer polisen och W blir ännu mer nervös. Jag säger att de är ute efter henne. Hon börjar svettas. Sen gå vi till seveneleven och W köper bananer. Jag köper tugg. W tvingar mig att äta en halv banan. Jag tycker att det känns perverst att gå omkring ett på fredagkväll och äta en banan. W säger att det inte är perverst om man bryter av den först. Jag tycker att det känns ännu mer perverst. W tycker att jag är sjuk i huvudet och sen tar vi ut pengar. Sen står vi i kön till Debaser och jag envisas med att kalla W för "damen" hela tiden. Sen bjuder jag henne på en drink och hon spanare in en kille med hängslen. Det tycker jag är festligt. Sen dansar vi. Sen kommer helt plötsligt en mycket glad Sebastian runt hörnet när jag står och röker. Jag blir glad. Sen träffar jag en halvbekant till mig och hans kompis. Från Roskilde. Vi bodde tältgrannar. Det tyckte jag var lite festligt. Det tyckte hans kompis var ännu mer festligt för han lyfter upp mig och snurrar runt mig i rummet asfort. Jag tyckte att han ska sansa sig lite.
- JAG HAR AAAAAASMÅNGA AAAAAASSCHYSSTA BILDER PÅ DIG FRÅN ROSKILDE BRUUUUUDEN.
Jag började svettas. Mina minnen från Roskilde är typ några backar tuborg, braj och att det var stört varmt. Och några band förstås.
- DU FIXAR HÅRET PÅ ALLA BILDERNA JAG HÖLL KNAPPT PÅ ATT KÄNNA IGEN DIG DU HAR JU HELLUGG NU FÖRUT VAREN SNEEEE SÅ DÄR ÅT SIDAN DU VEEEEEET.
- Jaså, säger jag.
- FÖRLÅT FÖR ATT JAG VAR SÅ DRYYYYYYYYYYG MOT DIG PÅ ROSKILDE OCH KALLADE DIG FÖR LILLA DOCKAN.
- Gjorde du? säger jag.
Jag säger elegant till W att jag vill gå och dansa. W vill också dansa.
- JAG VILL OCKSÅ DANSA FÅR JAG DANSA MED EEEEEEEEEEEEEER?
Jag och W smiter. W tycker att han är snygg. Jag tycker att hon är galen. Jag köper en öl istället. Sen dansar jag och W länge länge och sen stänger stället. Jag pussar på S och sen går jag och W till tunnelbanan. Jag drar trevliga skämt. W skrattar artigt. Jag är väldigt full. W pratar om någon som heter Leo. Sen kommer vi hem. Jag gör té. Sen somnar jag och W under samma täcke. Det tycker vi är trevligt. Sen vaknar jag klockan nio nästa morgon. Sen ser vi film. Sen är nu. Och nu borde jag skriva. So long.

Photogenique, moi?

Vi ska ut! Vi dricker vin! Jag föreslog ut och sambos följer med. Andrea näckar framför mig! Woho! Britta sitter bredvid och sippar rödvin. Jag häver. Jag har nya stövlar som jag fick av min kompis mamma. De kommer från Finland på 70-talet.

Så här glad är jag:



Stiliga stövlar:



När jag ler ser jag ut som en velicoraptor med gulsot:




Imorgon har jag föreläsning but i´m not feeling it. jag tror det blir en lång och galen kväll fylld med sånt där som man inte ens kan föreställa sig. Eller så går vi hem och äter chips vid elva.

/j

Goda grannar, inte

Grannarna ovanför oss är galna. Helt spritt språngande säger jag. Ok, det kanske inte är en strålande idé av mig att spela Skid Row på...eh... rätt så hög volym halv tolv på kvällen, men Andy och Birtha är borta och jag måste ju få passa på! Men jag förstår att de bankar i taket. Jag är en snäll flicka, jag skriker inte I LOVE SKID ROW DEAL WITH IT MOTHERFUCKERS!!! (inte för att jag gör det, loves them, men ibland bara känner man för lite trashig metal framåt kvällningen, du vet) i trapphuset, nej, jag sänker och lägger på Ella Fitzgerald på väldigt, väldigt modest volym. Men tror du inte att de volymfacisterna knackar igen?! Så nu sitter jag har i moltystnaden och gottar mig åt the sweet, sweet irony i att jag faktiskt har vaknat av att de bråkat så jävligt med varandra att det lät som om de stod bredvid min säng. De skrek trevligheter som "OCH HUR TROR DU DET KÄNNS OM JAG SPOTTAR DIG I ANSIKTET DÅ VA, VA?!!" plus en charmant version av "men du lyssnar ju inte, men du hör ju inte, jamen du lyssnar ju inte, men du HÖÖÖR ju inte". Jag förtjänar för fan lite Skid Row för det där.

/j

Jag är en cykel som aldrig blev vuxen.

Jag visste det egentligen redan igår. Jag analyserar mig själv och är riktigt Duktig på det. Jag kan dra slutsatser och vara Logisk. Ett tag. Därför: tårar på Södra station tio i fem. Efterjobbetrusch. Alla vet var de ska utom jag. Idag kan jag ingenting. Jag ramlar utan mina stödhjul. Jag har bara två och det ena försvann vid ettiden. Idag räddade J mig. J är mitt andra hjul. Det är tur att jag har J. Vad skulle jag göra utan J? Eftersom jag är Duktig och Logisk skulle jag kunna skriva upp en pedagogisk lista som jag borde följa. Saker jag ska akta mig för. Hur jag ska tänka för att ta mig ur dåliga spiraler. Jag är jättebra på att ta hand om andra, men jag kan inte ta hand om mig själv.

/a

survival of the påhittigaste

Vad tänkte de på, våra förfäder, när indlandsisen drog sig tillbaks och de beslöt sig för att vandra norrut? Typ "Mmm här är det tjäle i marken året om I LIKE IT!!!" "Beckmörkt i ett halvår, fan vad gosigt att inte ens kunna se handen framför sig, här vill vi stanna!". De måste ha varit en gäng masoschistiska retards. Det här vädret, den här kylan sänker allt. Jag är förvånad över att folk inte radar upp sig för att hoppa stömhopp från tranebergsbron varenda grådaskig, tröstlös morgon.

Hur överleva denna vinter? Man skolkar från skolan och köper skor istället. Man åker bort så mycket man har råd and then some. Man inleder en personlig spritvendetta mot sin lever. Man går med Andrea till Louie Louie och äter pannkakor med glass, sylt och grädde och toppar det med en halvliter varm choklad.

Uh jag känner mig sådär som man gjorde när man vart på barnkalas och med sina sockerkladdiga fingrar tryckt i sig tårta och saft tills man transpirerade sötma. Hjärtflimmer och gräddblockerade artärer. Nå, då är det i alla fall inte vintern som tar död på mig.

/j

På knät.

Hej!

Jag heter Andrea och jag för inte mycket liv omkring mig. Jag vill helst sitta som tjuren Ferdinand och lukta på blommorna. Jag vill studera ifred. Jag vill ha lugn och ro och skriva nätterna igenom. Jag kräver inte mycket. Jag spelar inte speciellt hög musik. Jag behöver inte kabel-tv. Jag behöver inte ens en ugn. Jag skulle mycket väl klara mig utan en ugn. Varför vill ingen hyra ut en lägenhet till mig under fyra tusen? Varför? Jag är den idealiske hyresgästen! Jag lovar! Hyr ut en lägenhet till mig och jag lovar att jag ska skicka romantiska dikter till dig varje dag så att du aldrig behöver känna dig oälskad! Hyr ut en lägenhet till mig så ska jag tillägna min första bok till dig. Hyr ut en lägenhet till mig och jag kommer att älska dig förevigt och bjuda dig på alla kändisfester jag kommer att gå på när jag bli famous. Hyr åtminstone ut en lägenhet till mig av barmhärtighet! Jag kräks! Jag klarar inte mer! Jag måste bort härifrån! Annars kommer jag flytta till Boden igen. Back to the roots! Jag kommer hamna i Vittjärv och sitta och stirra på mitt ostämda piano dagarna igenom! Är det det du vill? Va? Du menar inte det! Hyr ut en lägenhet till mig idag! Jag lovar att aldrig vara sen med hyran. Det är svinmånga som jag känner som jämt är sena med hyran. Jag kommer aldrig vara sen med hyran! Jag är ju från norrbotten och där är man pålitlig har jag hört. Jag är pålitlig! Jag lovar! Jag går inte ens före i köer! Det finns jättemånga som går före i köer som ändå har lägenhet! Såna som spelar hög musik och vandaliserar också! Jag ska vårda lägenheten som en gud! Jag svär! Snälla hyr ut en lägenhet till mig! Eller känner du någon som vill hyra ut något? Ge mig numret! Jag är jättetrevlig! Jag bryter på norrländska! Och jag går inte före i köer!

/a

Should I stay or should I go?

Jag borde gå, gå, gå! Nyss hemkommen från Karlskrona, ok det är Karlskrona och inte rivieran i snackar om, men jag vill ändå inte åka hem. När bussen entrar Botkyrka och välbekanta Stockholm är inom räckhåll känner jag inte den där tillfredställda "det här är min stad, home sweet home"-känslan. Jag är så less på Stockholm. Jag har bara bott här i hela mitt liv. Staden är fullproppad av minnen, varenda gata har en histora eller fler. Jag går Götgatan fram och tänker aha, här borta vid creperian tiggde jag och min kompis mat av en underlig marockan när vi var 15. Han betalade vår mat om han fick ta på vårt hår. Sagt och gjort. Lite längre fram, vid skateboardramparna, vinglade jag runt en av de första gånger jag var full. På den där bion har jag gått på två dater med två olika killar med typ en veckas mellanrum. Tur att de inte ville se samma film. På det där fiket hängde jag med min första pojkvän en av de första gånger vi hängde. Till den där posten följde jag med annan pojkvän när han skulle fixa leg. Vi åt på den där restaurangen. Här och här och här har jag festat mer än vad som är sunt och rimligt. Mondo was the shit back in the days. Gaby tog med mig på någon hip-hop klubb där. Det finns inte en enda unik plats, ingenting är nytt och rent. Jag måste bort.

När bussen stannar vid centralen, halv elva på kvällen, ser jag en stor skylt. "Helsingors 399 kr". Ooh, Helsingfors, jag åker gärna till ett smällkallt Finland bara jag får fortsätta åka! Fast jag har inte råd. Allt detta resande varje helg har lämnat mig med 5 kr i plånboken och 40 på kontot. 45 kronor är just nu allt jag äger och har, pengamässigt alltså. Tror jag kan skaka fram några 50-öringar ur väskorna också, men det är allt. Det får det vara värt, att hälsa på en av mina äldsta vänner är alltid värt det. Hon pluggar där nu och hon har lagt sig till med en blekingsk accent. Shots är tydligen stort där, alla dricker shots. Godisshots, tequila rose och päron. Som att dricka smaksatt grädde. Karaoke verkade också vara grejen, och halv tre på natten efter alla dessa shots släpper även jag mina pretantioner och skrålar med till "när vi gräver guld i USA". Sedan blir det "man ska ha husvagn" och jag tänker att tjaaa, husvagn, det ska man väl ha, why not. Vi vinglar hem både fredag och lördag. Jag vinglar mest. Hennes katt tycker om att sova på mitt däckade ansikte och jag vaknar med allergin från helvetet. Den har fortfarande inte lagt sig, jag har högst osexiga eksem överallt, kattjävel. (Men den var ju så sööööt!)

När jag kliver på bussen hem ropar någon mitt namn. Det visar sig vara min första pojkväns bästa vän, vi har inte setts på år och så stöter vi på varandra på en buss från Kalmar. Efter sju timmar skumpandes bredvid varandra på vägar genom Sverige är vi minst sagt uppdaterade om varandras liv. Men ändå, så förvånad blev jag inte av att se honom där. Jag har den här föreställningen om att alla som jag känt kommer jag träffa igen. Allt annat vore för sorgligt.

/j

/a

UJUJUJ

Jävligt öäckligt ikväll jag är full som en lasbilschaufför på semester. Träffade min älsklingsryss på puben vi drack öl och drinkr med red bukll UJUJ inte bra sen hämtade mamma mig i sin hondaohc jag trevligpratade. jävligt många äckliga dudes som ville hålla handen ikväll jag blev förbannad och svor fula ord. på slutet började der appa m,ed i hiphoplåten så jag skrattade och vält ut deras öl hahaha. bartendern och jag pratade gamla minnen hon känner en komis till mig sm bor i U ME det är grymt hon gillar hästar!!! nu är jag hemma imrogon om ¨åtta timmar jag ska åka pula i pulkbacken PAGLA heter den vi ska göra pinnbröd och grilla minsann!N!!!! jag har pratat med min 'lskling i tel-fånen han var i sin nya jag sa HÅH Å JAJA!!! men usch för alla jobbiga killar på PUB som ville ha teleofn nyummer menj ag har lärt mig sen i somras jag sa "NEJ JAG GER INGET NUMMER TILL FRÄMLINGAR DET SKA NI VETA !!! pch sen rökte jag en cigg från polen för så är det!! och alla följde efter. Först satt jag och J vid ett bord helt plötsligt trehundra vid bordet så vi bytta brd när alla hande presenterat sig (JAG FRÅGADE ALLA VARFÖR DE GJODE LUMPEN DE ÄR JU HELT MENINGSLÖST JAG DROG REEPLIKER OM FÖRSVARET OCH POLITIK JAG VAR NYKTER DÅ SÅ DE FATTAD INGENTING MEN DET GJORDE JAG!!) sen när vi hade bytt bord bytte alla andra ockås så vi bytte igen och igen en kille sa "JAHA DET HÄR KAN MAN KALLA D I S S PUNKT N U) jag sa JA DET ÄR VÄL KLART TRORU JAG VILL HÄNGA MED DIG DIN VAPENTÖNT!" sen tog vi en cigg

TANKEVERKSAMHET

/a

/a

A foggy day, in roggies hem, had me low, had me down (men inte så farligt)

Kolla här, jag har dammsugit och diskat. Torkat av alla ytor, jajjamensan, jag har sysslar med yttorkning. Jag har lagt tidningar och böcker kant i kant, så att kaoset i alla fall har räta vinklar. Vattnat blommorna till och med. Det står tända ljus på fönsterbrädan och bordet. Bredvid mig står en stor kopp Darjeeling. Luften luktar svagt av lavendel, har en sån där aromoljabrännare. Lyssnar på en lp med Ella Fitzgerald. Lp-skivor är så mysiga, det där raspet innan musiken snurrar igång ger mig välbehagsrysningar. Det enda jobbiga är att man måste vända på dem hela tiden, annars är de bara bra. Ta mig tusan om de inte låter bättre också. Djupare. Det är alltså jävligt harmoniskt här just nu. Men ändå. Det är som om att sådana här helt utmärkta ögonblick inte når sitt fulla värde om de inte delas med någon. Jag är dålig på att vara ensam. Det gör mig lite nere, trots favvoskivor och favvote. Så blir jag alldeles hispig och travar fram och tillbaka tills rykande spår framträder på parketten, ringer alla jag kan komma på och frågar om de vill ta en öl eller sjuhundra. Fast inte ikväll, faktiskt inte, jag övar mig på att hitta lugnet och behålla det. Pretantiöst, hm? Man måste ju kunna vara ensam och förnöjd i sitt eget sällskap. Alla säger det. Mina vänner säger det. Pojkvänner har sagt det. Shrinken säger det och tja, hon om någon borde ju veta vad hon pratar om. Så, all by myself, me, myself and I och det är helt ok. Jag ska klappa mig på huvudet och äta cheesecakerazz-glass och kanske svänga ihop en roman så där på en höft. Nä, så spännande ska jag inte ha det, jag ska svänga ihop en vårdnadsbehovsbedömning och sedan försöka pressa in den i en analys med hänseende till perspektivmarkörer, verbalsubstantiv och sån shit. Spännande va? Imorgon bär det av till Karlskrona, sju timmar i buss, jag kan knappt bärga mig.

/j

Brev till en där nere. (geografiskt alltså)

Hej Jesper!

Allt är väl i norr. Jag sitter i mörkret i ett rum på andra våningen. Har precis sett "Flicka med pärlörhänge" och bestämt mig på allvar (nåja( för att plugga konstvetenskap. Jag har ju alltid älskat det, glänste på lektionerna i gymnasiet, men aldrig tagit det på allvar.

Idag har jag och mamma hängt hela dagen. Jag gick upp elva (!?!?!?!?!?) och vi shoppade loss. Jag bjöd henne på lunch på stans enda kinarestaurang. Sen gjorde vi våfflor. Nu har vi sett film.

Jag har bara rökt en cigg idag. Ja, jag är tjugo år och har fortfarande inte outat mig för min mamma. Att jag röker alltså. Ciggen tog jag när jag tvångsmässigt gick ut med hundarna vid femtiden. När jag och mamma var på stan och folk rökte omkring mig blundade jag. En gång gick jag in i en barnvagn för att jag blundade.



Imorgon ska jag "ta en öl" med J. Det kommer antagligen betyda "ta en till" och sen "här kan vi inte sluta när vi började så bra" och så vidare. You know me.

Det är kallt ute och är snöigt, men inte så kallt och snöigt som jag trodde. Jag har kört bil. Kommer fortfarande ihåg hur man gör, det är coolt. Sen har jag hängt med mina darlings, de håriga alltså. Och spelat piano. Det var också coolt.

GODSPEED!

/a

för lat för att ringa

BÖRJA PLUGGA DITT SLÖA AS!!!!

Det där var till mig, eftersom jag istället för att plugga stalkar bloggar hela tiden och kollar in här i fåfäng förhoppning om en endaste kommentar. (alla som läser måste kommentera NU och lämna namn samt fullständig adress, sen får nu gärna dra ett skämt också. Eller nej, ingen press, skriv något bara. Vad som helst. En bokstav, typ "r", funkar bra)

Andrea, jag har skaffat flickr, här. Lägg in bilder om du vill, samma lösenord som här. Och jag har lämnat tillbaks dina skor, det gick bra. Träffade förresten Djoko igår, och bandet, på Pierrot. Jag kände inte igen honom först utan fånglodde sådär, sedan skämtade jag om att jag försökte ragga på honom. Han sa att han skulle berätta för dig att jag raggar upp honom på caféer, så jag tänkte förekomma honom. Annars händer här inget nytt i din frånvaro. Jag rotar bland Brittas lp-skivor och upptäcker Yma Sumac samt en ukrainsk manskör som sjunger Kalinka med vibrato. I like it. Alldeles nyss ringde SATS i Kista till mig och ville få mig att börja träna där. Tja, varför inte, jag behöver träna, men gud så jobbigt. Tänk om man blev grymt fit av att dricka öl, prova skor och äta burktonfisk, fatta vilka muskler jag skulle ha. Åh, önskedrömmar. Om jag inte börjar träna snart kommer röven hänga nere vid knäna och då är loppet kört. Jag kan pladdra på så här hur länge som helst. La la la. Allt för att slippa plugga. Fast jag har lite tråkigt. Jag saknar TV. Vi borde köpa en TV. Är du på TV? Annars köper jag TV. Behöver TV. Inget är så avslappnande som TV. Eller jooo men sånt kan man ju inte hålla på med hela tiden... alltså knyppling. Har du tänkt på att "att" börjar försvinna framför pronomen plus verb? Man kan säga "klart jag gjorde" och "klart att jag gjorde". Det senare är mer korrekt och jag försöker tänka på det. Fast ibland blir det fånigt. Som "jag ska tänka på att börja att försöka att sluta att röka". Fast jag behöver ju inte oroa mig över det eftersom jag inte tänker sluta röka. Röker dock mycket mindre nu för tiden. Två cigg idag. Fast det är kanske för att du inte är här och får det att rycka i ciggarmen. Den högra alltså. Visst är det här den tråkigaste stream of consiousness du någonsin läst? Det rör sig inget mer spirituellt innanför dessa skallben för tillfället. Nu kommer Britta med te. Hon säger inte vad det är, hon säger att jag får gissa. Hello, hur svårt kan det vara, jag har inte amputerat tungan, det är jasmine. Jävlar klockan är redan nio. Det är verkligen hög tid att sätta igång. Åh så motigt. Varför är det inte sommarlov? Varför är jag inte 16 år och på Grönan? Eller nej, jag vill inte vara 16, det sög. Tänk att jag fyller 22 snart! Kan ni inte ge mig en sån där katt som jag har på dörren, en nakenkatt med stor pung, jag skulle bli så glad. Jag funderar på att skura väggarna och golven. Sortera viktiga papper i viktighetsordning. Nej nu ska jag sluta. Nu. Nu. NU!

/j

love

/a

Ack studentlivets hårda dagar

Med tanke på de ytterst skrala finansiella tillgångarna för tillfället borde jag hålla mig hemma och leva på hemgjord mat á la linsgryta, det vore vettigast, då skulle jag naturligtvis få mer pluggande gjort. Men jag är så rastlös nu för tiden, jag måste göra saker hela hela tiden, fara runt som en skållad råtta mellan tillställningar, vänner och resor. Så när Gabs ringer och frågar om lunchätande i stan säger jag naturligtvis ja. Vi äter och går i butiker, pratar mycket, jag pratar mest, herrgud vad jag låter munnen gå konstant. Jag säger ofta samma saker också. Kära vänner, stå ut med det ett tag till. Vi går runt högst uppe på Drottninggatan, även om den gatan är ett jävla krimskramsgetto så gillar jag dess högre delar, där Strindbergscitaten börjar. Den delen känns så 1800-tal, med centralbadets vackra innergård och allt. En ny affär har öppnat, Pistill hette den men den hade inte så mycket med blommor att göra, utan mer med exklusiva sexleksaker. Lite världsvant glider vi in och jag försöker förtrycka att jag egentligen tycker det är rätt absurt att sådana här grejer som roterar och blinkar och pulserar och fan vet allt säljs helt öppet. Om man köper en så vet ju alla vad man ska ha den till. Det är inte som att man kan fejka att det är en arty blompinne eller nåt. Men ja, det är väl bra, att man kan tala om och köpa sånt här öppet. Fanns inte mycket för killarna dock. Ni får väl fortsätta nöja er med the old fashion way, eller tja jag vet inte, koka sig lite snabbmakaroner och rota fram en termos om man känner sig experimentiell och ambitiös, men det är ju inte på långa vägar lika glammigt som något rosaglittrigt med sex and the city kredd.

Sedan hem, ska banne mig plugga. Slänger ett getöga på en text som ska skrivas om och det får räcka så. Jag har fotografiskt minne nämligen. Jomen, mycket praktiskt är det, jag läser inte jag fotograferar, bara blinkar lite så sitter det som etsat på näthinnan och sen behöver jag aldrig plugga det igen. Inte. Framåt kvällen bär det in på nytt, fika med Milla som jag har förhoppning att göra om till öl. (Alltså, jag hyser inte förhoppningen om att göra om Milla till en öl, utan att byta ut fikan mot det.) Milla säger att det finns en bra café på Götgatan. Jag säger att det finns bra pubar på Götgatan. Milla säger att då skulle vi ju bara supa oss asfulla. Jajjamensan! svarar jag och typ hoppar jämfota, klappar i händerna. Hon säger något om att hennes pojkvän kanske är på Söderkällaren, jag säger: Söderkällaren it is, up and away! Men först måste vi äta, vi fikar på Pierrot och det bidde inget Söderkällarensupande för hennes baby drog hem. Jag hintar då med Lilla Persien. Sedan hintar jag med Indigo. Det faller inte i god jord, Milla har fått ont i magen och hotar med vinterkräksjuka. Ok, jag är inte så desperat efter öl att jag tänker tvinga iväg henne ändå. Vi åker hem, hon till sin nya lägenhet i Hornstull (avundsjuk ja) och jag hit. Jag funderar på att be Brillan följa med ut. Hon ser så pepp ut där hon lunkar runt i köket i mjukisbyxor.

/j

Veckans Roggie.

Fyra kålhuvuden av fyra @@@@ går till den här lulekillen som belöning för hans strålande yttrande på matchen mellan Djurgården och Luleå i Stockholm för några dagar sedan:



När hockeyspelarna kommer in på isen i Luleås ishall kommer de genom ett enormt, skräckinjagande björnhuvud. Djoko tyckte att det hela verkade lite konstigt på sin första storstadshockeymatch och yttrade därför följande fras när DJurgårdsspelarna kommer in:

Dj: KOMMER DE IN PÅ ISEN GENOM EN SOPTUNNA?
Främmande man med mordisk uppsyn: DET ÄR EN JÄRNKAMIN!!!!


/a

Mig får du inte älska på hedniskt vis

Det är natt. Jag gick och lade mig men är uppe igen. Kan inte sova. Har precis läst ut "Den allvarsamma leken". Tycker om den, men förstår inte personerna. Lydia och Arvid trasslar in och ut ur sin kärlekshistora, men ändå tycks de inte bry sig om varandra mycket. De går förbi varandra i sina dramer och plötsligt älskar hon en annan, bara sådär. Jag får inte ihop det, tror inte på det. Så är inte kärlek, säger jag i min snart 22-åriga visdom. Förlåt, nu går jag handligen i förväg, nu avslöjar jag mer än jag borde, det är en ovana jag har. Jag spoilar friskt. Sluta läs om du inte vill veta mer. Så det är en vacker historia, beskrivningen av Stockholm under sekelskiftet (ja, det förra då) får mig att längta dit. Anakronist javisst. Kanske var det enklare då, när det fanns regler för umgänge och romantik och höll man inte på dessa regler fick man smussla, vilket ju i sig också blir en regel att förhålla sig till. Jag är regellös, tygellös, vet inte hur jag ska förhålla mig. Vad som är lämpligt. Åh, jag vill vara en stram sekelskiftesdam, aldrig förlora ansiktet, aldrig grina på fyllan och ramla i snöhögar och patetikblogga. Bara bära sin smärta värdigt bakom flor och skicka svala brev istället för textspya över hela internet. Ett brev till någon istället för en text till alla och ingen, det vore något. Men i natt får detta duga.

Något annat som slår mig med deras relation är att de inte pratar. De känner ju inte varandra. Jag tänker att om jag har någon som jag älskar, så vill jag känna honom utan och innan. Jag vill veta allt. Det fulaste du gjort, din lägsta tanke, alla du legat med och alla du velat ha. Under din hud vill jag. Det kanske är fel, det kanske stjälper mer än hjälper men jag står inte ut med tanken på att leva med någon som man egentligen inte känner mer än till utseendet. Är det fel, är det en dålig strategi, en orimlig önskan? Ingen kan vara allt för en, jag vet. Jag har fått det här med kärlek snett om bakfoten förut. Till exempel har jag varit, kanske fortfarande är, övertygad om att kärlek är någonting man aktivt väljer. För samman två personer som finner varandra någorlunda attraktiva och som delar vissa grundläggande åsikter och värderingar. Låt dem lära känna varandra lite, krydda med sex samt spirande förhoppningar och det är oundvikligt att de blir kära. En ganska resonemangsäktenskaplig syn på det hela. Kanske är det inte så. Kanske faller kärlek bara där det tycks den lämpligt. Man väljer inte, man drabbas. Usch, det är ju en ganska tröstlös tanke. Då finns det ju inget man kan göra. Då är man ju bara helt utelämnad åt någon slags kärlekens godtyckliga nycker, utan möjlighet att själv påverka något... Oj, det där temat har jag ju redan dragit ett varv i förra inlägget. Maktlösheten sticker alltså upp sitt fula tryne igen. Tack blogg, för oanade psykologiska insikter.

Har nog drabbats av en släng slöhet kombinerad med håglöshet. Kommer inte gå på den där kursen jag tänkte börja på imorgon. Trots att den handlar om sexualitet och kropp (och estetik!) i media. Om kurslitteraturen är så jävla intressant kan jag väl läsa den själv. Det är naturligtvis bara undanflykter. Oooh nu kommer tidningen!

/j

HOME SWEET HOME

Imorgon åker jag till Boden.
Där ska jag äta snö och åka pulka.

/a

a blast from the past

För några dagar sedan var jag på mitt ex jobb. Eller okej, det där var fel, jag var på mitt exex jobb. Men det låter också fel, då låter det som om jag var på jobbet hos någon som mitt ex varit tillsammans med tidigare. Så var det ju inte heller. Det är krångligt sånt här, exdefinitioner. Så jag var alltså på jobbet hos en pojke jag var tillsammans med i fyra år, åren mellan 16 och 20. Det har varit en jävla process att komma dit, inte att komma till hans jobb då, det är lätt, man tar pendeln till sumpan, men att komma till det faktum att vi hänger lite casual utan att 1: börja bråka 2: börja gråta eller 3: göra allt detta och sedan ligga och sedan göra om steg 1, 2 och 3 IN ABSURDUM. Det var ett långt (med mina mått mätt) förhållande och det var en lång och utdragen separation. Många långa och utdragna separationer, faktiskt. Först trodde jag att vi skulle gifta oss. På riktigt trodde jag att vi var ett av de där paren som träffas i sin ungdom och lyckliga går genom resten av livet sida vid sida. Sedan trodde jag att vi skulle göra slut ett tag och bli ihop igen, när vi var lite äldre och stabilare. (jag har alltid trott att ålder och stabilitet går hand i hand, jag börjar tveka) Sedan trodde jag att vi i alla fall kunde vara vänner. Efter det så ville jag aldrig, aldrig mer prata med honom. Sedan började vi prata så smått ändå. Och för några dagar sedan hängde jag alltså på hans jobb för att träffa hans, en gång vår, hund. Och honom då, såklart. Hunden var lite av ett svepskäl.

Vad jag inte var beredd på var att hela hans familj skulle dyka upp där. Hans mor som brukade kalla mig sin extradotter. Hans bröder som brukade kalla mig Kenneth, hans fåordiga far och hans numer mycket gamla, mycket virriga farmor. De blev alla förvånade, och så blev även jag. Vi har inte sett varandra på mer än ett år. Den enda som tog det chill var hans farmor. Hon kysste mig på båda kinderna och sa att jag var elegant. Jag sa att hon var detsamma, åh, jag har alltid varit svag för henne. Och plötsligt känns det som om jag är 18 igen, som om jag aldrig har lämnat honom och dem. Jag söker hans blick och pratar med hans bröder, skrattar åt deras skämt och är artig mot föräldrarna. Hans blick i min, vi är enad front igen. Det varar bara några sekunder men är så kännbart, som en time warp, någon öppnade ett maskhål i tiden och ingenting har förändrats. Nu är då. Tiden tycks mig alltmer gå i cirklar. I början av den här bloggen skrev jag att allt jag gör är att supa som ett as, dejta snubbar och sakna mitt ex. Situationen är just nu så väldigt lik då. Nytt ex dock, och köttmarknaden får klara sig utan mig ett tag till. Jag undrar hur gör man för att bryta upp ur gamla spår, hur gör man för att återfödas ny och fräsch och lite bättre. En bättre version av sig själv. Jag tänker; om jag vore sådan så skulle mönster inte återupprepas så här. Men jag har inget svar. Att byta namn och flytta till en annan stad är väl lite drastiskt, hm? Och så länge man har sitt (ååh pretto) bagage så förändras väl ingenting.

Vi går ut med hunden, sedan skjutsar han hem mig. Vi kramas hejdå. Han luktar samma som då. Först nu inser jag hur lång tid det tar att komma över någon. Det tar så lång tid. Det tar längre tid än vad som är logiskt rimligt, men det går kanske inte att vara logisk när det handlar om känslor. Jag skulle önska att det gick. Jag kan tala om mina känslor som om de stod utanför mig, jag kan säga att jag känner si och så och att jag kommer reagera så här och så här. Jag kan se in i framtiden för jag vet mina mönster, men det sorgliga är att det inte hjälper. Jag kan skriva och tala om min historia som den komma skall, men det tar inte udden av situationer när jag väl ställs inför dem. Då gör de ont ändå och det finns ingenting som jag kan göra åt det. Just den maktlösheten är den mest frustrerande känsla som jag kan tänka mig.

/j

Love is the bomb

Det står en snygg kille i min dusch.
Han har ätit Mariekex i min soffa.
Jag sa "om du smular dödar jag dig för jag hatar smulor"
Nu är det smuligt.
Jag vet att jag är en tjej med principer.
Jag borde döda honom.
Men han är ju så snygg?

/a

wham bam thank you mam

Vaknar klockan två med en lätt bakishet surrande bakom ögonen. Ok, det är inget att blogga om, det är som det alltid är, eller hur? Ute är det grått, en sån där förstämd gråhet men snön har ju i alla fall smält bort. Får ett sms av en kompis som undrar om hans tjej får låna skor av mig, tösen hade tydligen inga snärtiga skodon att bära på en fest ikväll. Ställs då inför ett svårlöst moraliskt dilemma. Jag om någon vet ju hur skor kan lyfta eller fälla en hel outfit, det är klart hon vill ha de glammigaste skorna ikväll, det vill jag med alltid. Men å andra sidan, mina skor är ju mina barn, mina ögonstenar, the apple of my eye. Svarar efter viss tvekan att joo, jag har ju en massa skor, han kan komma över och kolla om det är något som passar. Som tur är visar det sig att vi inte har samma storlek så jag räddas av omständigheter vi inte kan råda över. De skulle på maskerad ikväll och bjuder med mig. Jag älskar ju maskerader, jag skulle gärna följa med dem om det inte vore så att jag vet att det där finns någon från förr som jag inte borde träffa. Vi träffades ute för någon vecka sedan. Han sa: hur går det med pojkvännen? Jag sa: inte alls. Han tog det som en invit. Nu hör han av sig. Ofta. Jag svarar kort eller inte, men han framhärdar ändå. Min elakhet tycks stå i direkt proportion till min... tja, hur ska man uttrycka det elegant... fuckability. Att han tror att det är sådan jag är retar mig. Jag vill säga att jag egentligen är snäll, så jävla snäll, det du ser är inte vad jag är. Kanske vore det lösningen. Men egentligen rör det mig inte i ryggen. Jag är iskall nu och omfamnar denna nya image helhjärtat.

(vill jag så gärna tro)

Så istället för maskerad hasar jag runt i lägeheten och gnäller över tom lördagskväll. Andrea säger att jag får följa med henne till Uppsala. Jag tackar raskt ja innan hon hinner ångra sig. Det här ska bli mitt nya mål, en fylleodysée genom Sveriges städer. Nästa helg blir det Karlskrona. Andrea uttryckte här nedan ungefär hur det kommer gå till. Önska oss lycka till.

/j

Den sofistikerade delen av mig.

IKVÄLL SKA JAG BLI SÅ FULL ATT HJÄRNAN RINNER UT GENOM ÖRONEN OCH KANSKE NÄSAN

DEN GAMLA GODA TIDEN HÅHÅJAJA

Elliott springer i vanlig ordning omkring och tar på allt han ser. Jag tittar på. Jag tänker att han kanske fryser om fingrarna. Jag pratade med ett av mina ex på msn alldeles nyss eftersom jag hade så tråkigt. Han var full. Han funderade på att stanna hemma och skriva istället för att gå tillbaka till festen. Jag blev avundsjuk. Jag har aldrig skrivit så mycket som när vi var tillsammans. Jag skrev poesi då. Sjukt mycket poesi som jag fortfarande tycker är helt underbar. Jag kan inte använda det språket längre. Nu har jag ett annat språk och kan inte skriva poesi längre. Jag har skrivit det en gång de senaste tre månaderna. Det blev bra. Annorlunda än vad jag var van vid men bra. Jag vill också stanna hemma och skriva istället för att gå ut. Nu är jag hemma men inte fan skriver jag. ÅNGEST OCH VEMOD!!! Förr i tiden när jag var full satt jag mest och tänkte i ett hörn. Och jag åkte alltid hem tidigt och skrev hela natten istället. Jag hatar att tänka på hur JÄVLA GRYM jag var förut. Helst skulle jag vilja tänka på hur JÄVLA GRYM jag är nu. Men det är inte så lätt när jag inte ens klarar av att göra pannkaka utan att gråta i mjölet. HEJ HOPP MISSLYCKANDE!!!


(För att göra det hela lite svårare måste ni KLICKA på bilden. Coolt va?) Ung, full och jävligt smart. Snart bestämmer jag mig för att åka hem och skriva istället. Lägg märke till hur HIPPT jag kombinerar randigt och prickigt. Indie i Boden 2002. Detta är historia mina vänner.

I alla fall. Nu ska jag fortsätta läsa Doktor Glas, som inte heller hade det så jävla kul. Imorgon har jag tenta. Sen åker jag till Uppsala om jag inte har feber då kommer jag ligga hemma och gnälla över det. I mitt nästa liv ska jag inte gnälla. Jag ska göra någonting åt det jobbiga istället. Sen åker jag till Boden. Där är det tydligen asmycket snö. Jag är inte förvånad. Inte ett dugg. Det snöar varje år. Det verkar inte stockholmarna fatta. I alla fall inte de som sköter tunnelbanan. De blir lika förvånade gång på gång. Oj, snö? Det borde vi ha tänkt på! Jisses!

/a

ledsen fast klok efter flera kilo bok

Idag har jag pluggat med Andreamått. Det betyder väldigt mycket. Väldigt länge. Men det spelar ingen roll hur mycket saker jag trycker in i huvudet jag bli ändå aldrig nöjd med mig själv.

/a

snöjävelen

Nej det är inte alls härligt med den här snön, inte ens lite sprittande småmysigt så att man drar på munnen, det är ju för fan jävla misär. Jag pulsade till skolan (försenad såklart, comme il faut) och fick snö i skorna. Hälsar mina klasskompisar med ett surt "vilket JÄVLA väder det är ju vidrigt" och får oförstående blickar som svar. De tycker det är fint med snön. Brillan jublade av glädje imorse när hon steg upp och jag bittert väste att det börjat snöa. Andy är lyrisk. Herregud, vad är det för fel på er, känner ni inte att det är överkallt, att snålblåsten alldeles snart kommer knipsa av våra näsor, att det kommer vara så här i nästan ett halvår till?! Mysigt, mitt arschle! Det här är min 21:a vinter och magin är alldeles borta.

Jag vägrar. Jag vägrar jag vägrar jag vägrar jag tänker inte acceptera det här. Det som är jag sitter kvar på ett soligt Långholmen och har just öppnat sommarkvällens första öl. Vad det är som sitter här i smutsig kofta och drar fingervalsen på tangentbordet tänker jag inte ens spekulera i. Ett intet, månne. Ett skal vars enda föresats är att överleva tills i maj.

Läste en bra seriebok idag. Black hole. Jag gillar sådana där historier om utstötthet, om en liten grupp som måste klara sig själva, överleva utan det som vi kallar modernt samhälle. Som postapokalyptiska filmer. Loves em. När det står i tidningen att världen om 50 år kommer vara så fuckad av miljöförstöring att det är översvämningar och naturkatastrofer överallt tycker jag såklart att det är hemskt, men en liten, liten del av mig känner ett styng av spänning. Jag skulle vilja veta hur jag skulle klara mig. Om jag skulle ha oanade krafter, vara ovanligt seglivad. Antagligen skulle jag dö först av alla, men om jag får fantisera, då klarar jag mig galant. Bara det inte snöar så.

/j

En lång mening

Jag vet inte om det är för att det snöar, om det är för att mitt nordliga blod får en kick av det vita, om det är för att det är årstidsskifte som jag känner att det faktiskt händer något, att allting inte står stilla, jag vet inte om det är för att det är kallt och för att jag var ute med världens vantar, mössa och halsduk, men jag känner mig i alla fall bättre idag och nu ska jag läsa Nikomachiska etiken.

/a